Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2008-04-22

Jag håller på Hillary

Idag avgörs kanske det demokratiska primärvalet i USA. Barack Obama leder och skulle han göra ett mycket bra val idag så kanske Hillary Clinton måste kasta in handduken.

De två kandidaterna har ungefär samma politik. En del är rätt bra politik. Annat har jag ordentligt svårt med. Synen på dödsstraff och vapen är ju förskräckande amerikansk exempelvis.

Obama har medvind. Men jag håller på Clinton av ett enda skäl.

För ett par år sedan, under uppresan till primärvalen, hörde jag en amerikansk politisk förståsigpåare säga ungefär så här:
USA är nog redo för en manlig färgad amerikansk president. Men vi är knappast redo för en kvinna.

Ett sådant land är nog i större behov av en kvinna som president än vad man kan tro...

2008-04-10

Är människan verkligen god?

Blev invjuden till en lunch med några av Örebros präster och pastorer för att tala om kommunen och kyrkorna är med- eller motspelare. Samtalet rörde sig om en del annat också.

Kyrkorna har ett antal väldigt viktiga frågor att hantera. Det finns idag en syn på att de etiska och moraliska dimensionerna i samhället ska hanteras antingen av den enskilda individen själv eller av politiker. Båda vägarna är farliga.

Etik och moral har alltid en kollektiv dimension. Det är etiska och moraliska överväganden som ligger bakom hela den nationella lagstiftningen. Lagarnas åtskillnad på vad som är rätt eller fel grundas på etiska och moraliska överväganden. Fram till 1970 ungefär hade också lagarna en religiös dimension. De stadfästes av riksdagen men godkändes av den av gud utsedde monarken... Nu saknas detta mer eviga perspektiv. Politiken bestämmer själv grunderna för lagarnas etiska dimension. Det finns säkert fördelar med det. Men det är inte lika säkert att lagarna blir bättre för att evigheten (eller för den delen det långa generationsperspektivet) inte längre finns med i diskussionen.

Men om etiken och moralen blir privat, är riskerna än större. Ändå är den utvecklingen så tydlig. Allt fler verkar tro att man själv kan välja den etiska och moraliska normbildning som man vill. Och det är här godheten kommer in. Bara den som tror att människan i grunden är god kan rättfärdiga en utveckling där individen själv skapar sin moraliska grund. Men frågan blir då automatiskt vad som händer när inte godheten fungerar, vad som sker när människan inte gör det goda, utan istället väljer det onda. Vilka moraliska ställningstaganden ska då göras? Är ondskan en sjukdom som ska behandlas? Lite ondska är som en förkylning som går över av sig själv. Rejäl ondska måste skäras bort, som en cancer. Och eftersom ondskan inte sitter i en viss del av människan är det väl rätt att i så fall skära bort hela människan. Eller...

De tidiga liberalerna hade en annan världsbild, grundad i kristendomens dogmer. Här pekar man istället på att människan i gruden bär på ondskan, varje människa bär ondskan inom sig, och en av samhällets viktigaste uppgifter är att skapa gemensamma institutioner som väger upp de enskilda individernas vilja att trots allt göra det onda. Den världsbilden finns inte längre företrädd bland merparten av västvärldens ledare. Inte ens kyrkan tror på det som varit grunden under tusentalet år.

Frågan är vad som händer med samhället på sikt när etik och moral individualiseras till människor som tror att de är goda, men ändå gör det som är ont.

2008-04-09

Bojkotta os, eller bojkotta os?

Tibet har blivit en brännande fråga. Det är bra. Diktaturen Kina ska inte utan internationell uppmärksamhet kunna begå brott som på andra håll har lett till så kallade fredsframtvingande åtgärder. Förhållandena i Kosovo är på flera sätt lindrigare än i Tibet. De deportationer och det förtryck mot de nationella tibetanerna som regimen i Kina gjort sig skyldiga till under 50 år är skrämmande. Minst lika skrämmande är den internationella tystnaden kring frågan. Dansen kring den kinesiska guldkalven är viktigare än ett folks och ett lands frihet.

Nu tycker flera att vi ska bojkotta os. Svenska idrottsmän och -kvinnor ska inte göra det de tränat för i år, utan agera politiker. Det är fel. När väl tävlingarna går av stapeln i diktaturen kan vi inte lägga bördan på de enskilda idrottsmännen.

Felet ligger inte där. Istället ligger det i den olympiska rörelsen. Denna rörelse borde aldrig accepterat att ge en diktatur spelen. Samma rörelse ger nu fullt stöd åt Kina och vill inte ens skriva in en mild kritik mot hur landet hanterar Tibet. Det är illa. Har inte ens den svenska olympiska kommittén under Gunilla Lindberg ryggrad att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter?

Den olympiska rörelsens utveckling är i flera avseenden rätt oroande. Det finns alldeles för många pseudoreligiösa drag hos denna koloss som ibland verkar hävda att det är rörelsens ideal (vilka de nu är) som kommer att skapa fred på jorden. När denna religiösa övertro på dessa egna ideal kombineras med den mångmiljardindustri os utvecklats till blir riskerna än större. Om sporten, där det är viktigare att vinna än att delta, kombineras med superkapitalismen, där ditt värde mäts i pengar, ligger människan, den lilla människan och hennes värde, illa till.

Så kanske vi som tittare borde bojkotta os. Glöm att sätta på TVn. Prata med hustrun istället, ta en promenad, lek med barnen, läs en bok, gör världen lite bättre själv. Utan tittare så minskar os marknadsvärde. Och det vore väl något att stilla bedja om.

2008-04-02

Dåligt ministern

Min far har läst alla gamla bloggar så jag får väl skriva en ny...

Lyssnade på miljöministern på aktuellt i kväll angående såväl myndigheternas som regeringens resande. Nästan alla myndigheter reser allt mer med flyg. Tåget har inte alls samma utveckling. En del har till och med minskat tågresandet till förmån för stora flygreseökningar.

Om detta hade miljöministern mycket att säga. Men han såg få problem med att man reste. Han ville att man skulle resa ännu mer. Problemet var inte att man flög, utan att flyget släppte ut växthusgaser. I framtiden skulle det ordna sig.

Jag tycker det är ett trist, förlegat och förenklat resonemang som mer skapar en bild av ett behov av ett självrättfärdigande utifrån de egna handlandet än en reell omsorg om klimatet. Alla hoppas att framtidens teknik kommer att lösa utsläppen av växthusgaser, men så länge vi inte är där måste man våga vara så konkret att man väljer andra vägar.

Den enda väg ministern såg var att köpa utsläppsminskningar någon annan stans. Det enda exemplet var att öka etanolproduktionen i Brasilien. (Ett förslag som kan ifrågasättas av många skäl - inte minst för att man där riskerar en utarmning av den biologiska mångfalden) Men det löser inte heller problematiken. Om hela världen gjorde samma sak, d.v.s. inte tog tag i de egna problemen utan försökte lösa dem genom att köpa resultat av någon annan, skulle inget hända. Någonannanismen i ett globalt perspektiv.

Jag tyckte miljöministerns framträdande var riktigt uselt. Men han är inte ensam. Det han visade var den problematik som kommer att ligga bakom alla fina ord om att minska klimatpåverkan. När det handlar om det egna jobbet, den egna fritiden, den egna livsstilen, blir det mycket svårare att förändra. När det inte räcker att säga att den nya tekniken (som kanske kommer - vem vet) löser allt, utan att klimatarbetet påverkar dig in på bara skinnet, då kommer både kreti och pleti, företag och privata, stat och kommuner, kommunalråd och ministrar, att bli tvungna att redovisa vad man egentligen står för.

Än så länge klarar sig såväl den nuvarande miljöministern och den nuvarande regeringen, liksom de förra dito, med att låtsas som att allt går att lösa i morgon med någon annan teknik. Men det är inte bra för vare sig trovärdighet eller klimat om det är det enda svaret på denna globala utmaning. Regeringen och miljöministern borde ta den tät som Sverige kan ta. Den borgerliga klimatpolitiken får inte vara lika innehållslös som den förra socialdemokratiska.