Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2010-12-18

Demokratins försvarare

Idag kommenterar valprövningsnämndens ordförande situationen i Örebro. I DN berättar han att han räknar med att det kommer att bli omval i Örebro. Det är både bra och dåligt.

Bra: Därför att valet i Örebro omgavs av så många konstigheter, både administrativa och politiska, att det måste bli ett omval. Det har funnits så många märkligheter kring valet, ombudsröster som aldrig borde godkänts (bland annat kan man fundera hur en av socialdemokraternas ledande politiker, Lena Beime, verkar ha gått i Vivalla och ombudsröstat utan att göra det rätt), vallokaler som inte fungerat och där oordning varit norm, oacceptabel påverkan på röstande och så vidare. Den socialdemokratiska valskolan med det kollektiva röstandet i Vivalla, som mer för tanken till Vitryssland än till Vivalla, är ett exempel på hur det aldrig borde få gå till i en demokratisk stat.

Dåligt: Därför att ett val aldrig borde fått urarta och hanteras på det sätt det gjort i Örebro 2010. Det finns ett par till problem med detta. Det första är att jag fått rätt många kommentarer från andra kommuner där både ombudsröstning och oordning på vallokaler varit lika stor. Det andra är att det funnits lika många kommentarer om hur socialdemokraterna agerat ungefär likadant som i Örebro från andra likartade städer. Skillnaden är att marginalen mellan partierna varit större. Men det gör inte problemen mindre. Det svenska valsystemet fungerar inte bra.

Men det största problemet är hur man som politiker och parti blir bedömd och dömd för att man försöker försvara demokratin. Kolla bland annat kommentarerna på dessa artiklar i NA, och NAs ledare. Är det försök att skrämma mig och Folkpartiet till tystnad? Hur skulle motsvarande kommentarer hanteras i ett annat land? Hur skulle vi se på detta förlöjligande (en välkänd och av socialdemokraterna väl använd härskarteknik de senaste fyra åren - de flesta av kommentarerna är skrivna av socialdemokrater - partister eller anhängare) om det varit ett liberalt parti exempelvis i Vitryssland som hanterats liknande?

Jag hoppas att Valprövningsnämnden ger besked snarast i januari, att beslutet blir ett omval i Örebro nordöstra valkrets, att valet hålls och att koalitionen vinner valet. Det vore det bästa för Örebro och örebroarna och framförallt för valsystemet och demokratin.

Och som alltid kommer Folkpartiet att stå på barrikaderna och försvara demokratin, även när andra partier och tyckare tvekar.

2010-12-16

Bekymmer i KF

I går hade vi det andra fullmäktigesammanträdet med det nya (tillfälliga?) fullmäktige i Örebro. Det var budget och valärendena som var det viktigaste. I stort var alla överens om allt. Då borde väl alla vara nöjda?

Svaret på detta är egentligen nej, nej och åter nej.

Nej: Därför att skälet till att nu sju partier går ihop är att valet 2010 kommer att gå till hävderna som det val som grävde det gamla valsystemets grav. Det finns så många oklarheter kring både hur valet genomfördes och administrerades, hur enskilda partier (de facto socialdemokraterna) agerade och hur räkningen gjorts att om inte hela systemet görs om till valet 2014 måste man ifrågasätta om de svenska valen verkligen är rättvisande. För oss i Folkpartiet, som alltid varit det parti som mest värnat demokratins kärna, är det oacceptabelt. Tyvärr är Örebro i detta inte ett föredöme, snarare tvärsom. Jag kommer att både lokalt och nationellt hårt driva kravet på att valsystemet måste förändras, för att värna demokratins starka bas och kärna.

Nej: Därför att demokratin förutsätter olikhet. Konsensus i allt är inte demokratins mål. Det är snarare en kommunistisk drömstat, där alla på något sätt är ense om allt. I Rättssociologin som jag läste för 25 år sedan kallades detta kommunistiska trams "tron på en pseudoreligiös stat" eller något liknande. Kommunfullmäktige borde vara det organ där partiernas åsikter bryts, där samtal förs och där oenigheter och enigheter manifesteras. Nu blir fullmäktige en rätt meningslös inrättning i några månader. Det försvagar demokratin i det långa loppet.

Nej: Därför att det finns, som Sverigedemokraterna själva uttryckte det, ett oppositionsparti i fullmäktige. Jag har tidigare skrivit om det: En samlingsregering borde bestå av alla partier som finns i fullmäktige. Enligt min mening har dessutom Vänsterpartiet minst lika orent mjöl i sina påsar som Sverigedemokraterna. Kommunismen, som fortfarande smyger in i deras partiprogram i synen på det klasslösa samhället, är en gräslig förtryckarregim, i kommunismens namn har människor mördats i miljoner under 1900-talet. Och förtryckandet fortsätter.

Nu har vi gett Sverigedemokraterna öppet spelrum som det enda oppositionspartiet i kommunfullmäktige. De kommande mötena riskerar bli en debatt mellan sju partier å ena sidan, och Sverigedemokraterna å den andra. Vilka kommer att vinna på det? Svaret är självklart!

Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land. Så ungefär lär Churchill ha sagt. Men han fortsatt med att be den som hade en bättre idé kunde komma med den till honom. Än har ingen kommit med denna idé. I detta usla sätt att styra länder, och kommuner, så ingår det en del principer. Till exempel att folk har rätt att rösta på vilket parti som helst, även populistiska partier till höger och vänster. Om de får röster och mandat så borde det även ingå att de ska hanteras som alla andra, även om de har grumliga bakgrunder som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Nu har vi valt att inkludera ett av de populistiska partierna, och exkludera ett annat. Det kommer bara Sverigedemokraterna att tjäna på. Och på sikt kommer demokratin att förlora.

2010-12-14

Minskande arbetslöshet i Örebro

Ännu fler siffror pekar på hur bra koalitionen och Folkpartiet i Örebro varit för örebroarna och Örebro kommun. Idag redovisas siffrorna för arbetslösheten i november. Arbetslösheten sjunker stadigt och de nya jobben blir bara fler.

I fjol var 7072 örebroare arbetslösa eller i åtgärder. Idag är siffran 6480. Det är en minskning med 600 personer, eller knappt 10 %. Arbetslösheten sjunker i alla grupper. För ungdomar, för utrikes födda. Speciellt intressant kan väl siffrorna för ungdomar vara. Örebro kommuns arbetsmarknadsenhet redovisar en siffra på 10,7%. Det är en hög siffra, men lång ifrån de 33% som oseriösa sossar och vänsterpartister brukar dra till med. Det är också intressant att se att skillnaden mellan riket och Örebro är till Örebros fördel. 10,9 av ungdomarna i Sverige är arbetslösa eller i åtgärder. Också det en hög siffra, men långt ifrån den tredjedel som oseriösa sossar och vänsterpartister brukar skarva ihop.

Antalet varsel ligger idag på en normalt låg nivå. Antalet lediga arbeten ökar och är snart i nivå med 2008. Det går helt enkelt bra för Örebro.

Detta är bara en bekräftelse på hur bra vi skött vårt åtagande. Inom snart sagt alla områden är Örebro idag en bättre plats för att leva, bo, arbeta, studera, besöka än vad den var när sossarna hade makten. När koalitionen ersatte sossarna förändrade vi i grunden vad Örebro stod för. Jag vet nu väldigt många tjänstemän som är oroade för att detta styra, i så många fall kännetecknat av detaljstyrning, hierarkiska maktstrukturer byggda på rädsla, oförmåga att skapa strukturer och strategier, inkompetens inom ekonomi och ledning nu kommer att komma tillbaka. Jag delar den rädslan. Sossarna skapade en egenproducerad arbetslöshet genom slösaktig och inkompetent styrning. Vi har genom den djupaste ekonomiska krisen i världen sedan världskriget, byggt en stabil grund för arbete och välfärd.

Förhoppningsvis ger Valprövningsnämnden örebroarna ytterligare en chans. Koalitionen vann faktiskt även det ordinarie valet. Nu måste örebroarna ges möjligheten att öka skillnaden mellan den utvecklande koalitionen och de stillastående vänsterpartierna med det fåtal röster som behövs för att vi ska ta två eller tre mandat till av sossarna. Med det betyg verkligheten gång efter annan ger oss, borde det vara en självklarhet. För vem vill ha tillbaka den kommun de lämnade efter sig, med dålig kvalitet och en ekonomi som oftast gick med underskott...

2010-12-13

Regionfrågan igen

Jag fortsätter att driva regionfrågan. Dels för att jag tror den är viktig. Dels för att ingen annan gör det. Landstinget har i denna fråga, liksom i nästan alla andra, ingen struktur eller strategi för sitt arbete. Vad Örebro läns landstings socialdemokrater vill med landstinget, och hur de vill utveckla det, är höljt i dunkel.

För Örebro är regionfrågan central. Allt mer klarar läget kring hur staten vill hantera de framtida statliga myndigheternas regioner. Storstockholm kommer med största sannolikhet inte att sträcka sig till Västerås, vilket öppnar nya möjligheter för både Västerås och Karlstad, men framförallt för Örebro.

I den gamla Ansvarsutredningen lades grunderna fast för hur en region skulle formeras. Det handlar om att skapa arbetsmarknadsregioner, med inomregionspendling. Det handlar om att bygga en region kring ett universitet och det handlar om att bygga en region kring ett region- eller universitetssjukhus. I den blivande mellansvenska regionen är Örebro den självklara centralorten i ett sådant arrangemang.

Men det handlar om att vi måste sköta våra kort rätt. För något år sedan höll socialdemokraterna i landstinget att skjuta allt i sank, när de ville ha region med Dalarna, Gävleborg och Uppsala. I en sådan region hade knappast USÖ och definitivt inte Örebro Universitet överlevt. Vad de nu vill är som sagt höljt i dunkel.

Därför måste Örebro kommun träda fram. Örebro är den självklara centralorten för den nya regionen med Värmland, Västmanland och Sörmland. Vi har universitetet. Vi har USÖ. Vi har erfarenhet av förvaltning. Vi har läget.

Men alla dessa fördelar kan spelas oss ur händerna om vi inte jobbar strategiskt. Vi måste värna våra egna styrkor på samma gång som vi bygger allianser. I ett trenodssamarbete med Karlstad och Västerås handlar det om att finna en lösning där alla är vinnare. När vi i Örebro säger att vi ska vara centralorten i den nya regionen, måste vi samtidigt säga vilka styrkor Västerås har och vad de kan bidra med, och gynnas av i den nya regionen. På samma sätt är det med Karlstad.

En del gillar inte regionbildningen, inte partier, inte heller politiker. Den inställningen kan man ha. Men om man hårddrar den kommer den att innebära att man hamnar på mellanhand. Staten planerar en ny regionbildning för sina myndigheter. Det kommer att påverka kommuner och landsting. Antingen står man bredvid och reagerar först när allt är på plats. Eller så jobbar man och agerar för att skapa största möjliga nytta för sina medborgare.

Jag tror på att det senare är det riktiga. Det har jag jobbat för de senaste åren. För Örebros bästa. Det jobbet vill jag fortsätta.

2010-12-12

En ny tid...

Så har också Sverige drabbats av ett självmordsattentat. Det är skrämmande. Men samtidigt inte oväntat. Varför skulle Sverige vara en del av världen där detta inte sker? Globaliseringen har många konsekvenser, positiva och negativa. Det går inte längre att vara en avskild nation i världens utkant. Hela världen är idag lika mycket centrum som någon annan.

Det verkar som det är en muslim som utfört dådet. Statsministern manade till lugn och sans i sin presskonferens vid lunchen. Det var extra nödvändigt just eftersom det verkar vara ett dåd med religiösa motiv. Riskerna för att enskilda, grupper och partier kommer att ta detta till intäkt för hårdare tag mot invandrare och invandring är uppenbara.

Men slutenhet är ingen väg till fred och frid. Öppenheten är den enda vägen mot ett samhälle som skapar trygghet. Slutenheten skapar osäkerhet mellan länder och mellan människor i olika nationer. Öppenhet skapar möjligheter till närhet mellan människor och kulturer. Dialogen är nödvändig, därför att den lägger grunden till förståelse, och förståelse är grunden för fred.

Samtidigt innebär detta att vi åter måste sätta fokus på vilka värderingar vi vill ska genomsyra vårt samhälle. Den diskussionen måste kunna fortsätta utan att begränsas av en rädsla för om och hur vi eventuellt stöter oss med religioner eller kulturer. Den får heller inte begränsas av den självcensur som tyvärr varit alldeles för vanlig i svensk politik under lång tid. Problem blir inte mindre bara för att man inte talar om dem eller väljer att omtolka dem.

2010-12-10

Roliga mail

Ibland får man roliga mail. Detta kom idag:

Hej. Vart FOLKPARTIET-Tiraspol foljer noga verksamheten i ert parti, samla alla artiklar om dig. Aven om vi har bara 18 personer, och vi har inte lange skapat, men vi vill saga till oss ar du en forebild och vi har lar dig. Inverkan av ert parti att ha en mycket stor och positiv. Om mojligt, skicka oss en autograf och foremal, saker med logotypen for den part, enligt en modell for marknadsforing och reklam i staden Tiraspol. Skicka inte denna skrivelse utan uppmarksamhet, ar det mycket viktigt for oss. Jag vill tacka er i forvag. Tack.

Så nu är det bara att jaga Folkpartiartiklar med loggor:)

2010-12-09

Sveriges bästa skolor!

Örebro har inte Sveriges bästa skolor. Långt därifrån. Under den förra socialdemokratiska kommunledningen eroderade skoluppdraget totalt. När Skolverket besökte Örebro förra mandatperioden fick skolupplägget svidande kritik. Det saknades kunskapsfokus. Socialdemokraternas många lokala mål, gällande allt mellan himmel och jord, prioriterades högre än läroplanen. Uppföljning av kunskapsmålen var obefintlig. Kvaliteten på rektorerna var i alldeles för många fall undermålig, mycket beroende på att samma socialdemokrater inte sett och prioriterat chefskapet. Lärarna var en bortprioriterad grupp. Mats Sjöström, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande tydliggjorde detta i en intervju i tidningen Kommunaktuellt. Där sade han att han valt att ge lärarna lägre lönelyft för att ge Kommunals medlemmar mer. Lena Baastad, som ansvarig för skolorna, klarade inte av att vare sig ge skolorna rätt förutsättningar, eller klara ekonomin. Nödvändiga beslut om skolnedläggningar sköts på framtiden. Tomma lokaler drog resurser från undervisning. Allt detta medförde att skolornas resultat kontinuerligt sjönk.

När vi tillträdde 2007 valde vi att ändra på i princip allt. För oss är lärare viktigare än lokaler, så vi minskade antalet lokaler. För oss är lärarnas löner en viktig rekryteringsfaktor, så vi krävde att lärarna skulle prioriteras. Vi tog i princip bort de lokala målen och krävde istället att läroplanernas mål skulle klaras. Vi strukturerade om och började följa upp, utvärdera och återkoppla. För oss är kunskap åt eleverna den grundläggande uppgiften för skolan, och rätt krav på varje elev en förutsätting att nå kunskapsmålen, så vi började med att tydliggöra kunskapsmålen och att verkligen visa att vi tror på att varje elev kan lära utifrån sina förutsättningar.

Efter snart fyra år har det börjat ge resultat. Örebro förbättras, även om det är från en låg nivå.

Vad visar då detta? Framförallt att lokalt ledarskap spelar roll. I olika media, bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter redovisas olika funderingar kring vad som måste göras. Sannolikt är det inte mer av detsamma, utan bättre av annat som måste till. En av de viktigaste faktorerna är det lokala ledarskapet.

För mig är skolan den viktigaste lokala politiska frågan. Det finns massor av åtgärder som vi i Örebro måste göra för att vi ska komma vidare mot målet: Sveriges bästa skolor. För Sveriges bästa elever (var och en utifrån sina förutsättningar!). Låt mig peka på några:

Ge lärarna bättre betalt. Folkpartiet vill öka potten för lärarlöner med 25 miljoner redan 2011. Det kommer vi att strida för.
Prioritera rektorernas chefskap. Det är bra att vara chef. Chefen är den kanske enskilt viktigaste faktorn för en bra verksamhet. Därför ska vi fortsätta att stärka chefsrollen.
Satsa på vidareutbildning. Örebro är bland de bästa i landet på att använda statens fortbildningspengar. Men vi måste ha utrymme för att långsiktig planering. Då måste vår ekonomi klara av att ta alla kostnader själv. Där är vi inte nu, men om Folkpartiet får bestämma så är vi där redan 2012.
Låt alla skolor bli självstyrande. Ge rektorer och lärare makten över sin egen vardag. Ta bort den lokala politiska klåfingrigheten. Det räcker med en skolnämnd för all för- och grundskoleverksamhet.
Öka uppföljning, utvärdering och återkoppling. Var tydlig med kunskapsmålen och kräv åtgärder omedelbart då utvärderingen visar på fel utveckling. Rektorernas och lärarna har ansvaret för att ge eleverna kunskaper. Vi vill ge dem befogenheter, och kräva att de tar ansvaret.
Ställ rätt krav på eleverna. Alla elever kan lära. Alla elever kan prestera bättre, om rätt krav ställs, om rätt förutsättningar ges och om ordning och reda skapas.
Just ordning och reda är en av de viktigaste faktorerna för god inlärningsmiljö, främst för de sårbaraste eleverna.
Öka resurserna för elevhälsan. Kuratorer, skolsköterskor och skolläkare är nödvändiga och enormt viktiga för trygga elever med goda resultat.

Detta kommer att kosta pengar. Därför måste det också finnas en intäktssida. En minskad politisk organisation, som följs av effektiviseringar av administrationen där självstyrande enheter är en viktig del, kommer att spara tiotals miljoner per år. Fortsatta prioriteringar av skollokaler måste till. Örebro har fortfarande alldeles för många alldeles för små skolor med ineffektivt lokalutnyttjande. Men det kommer också att krävas att vi som politiker vågar prioritera.

För Folkpartiet är skolan alltid grunden för välfärdsuppdraget. Utan en bra skola inget växande näringsliv, sämre vård och omsorg och även en dålig demokrati. Därför kommer åren 2011 - 2014 att bli skolornas år för Folkpartiet i Örebro!

2010-12-08

Stark budget

Idag redovisar vi att sju partier är överens om en ny budget för Örebro. Det är en stark budget som har lagts på den grund koalitionen jobbat med i fyra år. Vi har skapat en ekonomi som är bland de starkaste i landet. Vi har haft överskott i alla de år vi jobbat. Vi har värnat välfärden, och samtidigt klarat av att hålla ekonomin i balans.

Den budget som nu läggs är i huvudsak en tjänstemannaprodukt. Den är i princip en fortsättning av vad det vi gjort 2010, utan nya politiska prioriteringar. Men den är med all önskvärd tydlighet en fortsättning på koalitionens arbete. Något annat hade varit oacceptabelt.

Det har funnits bekymmer med hur oppositionen under denna mandatperiod hanterat ekonomin. Jag har många gånger varit bekymrad över bristen på ekonomisk kompetens hos de ledande socialdemokraterna. När vi var försiktiga i början lanserade Björn Sundin slagordet: "De sparar för att de vill, inte för att de måste!" som senare upprepades av Baastad, Karlsson, Johansson med flera.

När det visade sig att detta sparande var rätt, så blev det tystnad.

När vi jobbat strategiskt för ökade investeringar, var de fel. "Inte så mycket nu, men kanske sen", var då beskedet. Men när torgen och gatorna nu ligger färdiga och det också visar sig hur bra Örebro gått jämförelsevis mot andra även när det gäller arbetslöshet under den djupaste ekonomiska krisen sen världskrigen, är Baastad, Sundin och Karlsson tysta.

När vi jobbat strategiskt och strukturellt med ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder, har Baastad och Sundin ropat: "Mer! Tidigare!" Men varifrån pengarna skulle tas var alltid oklart.
När det nu visar sig att arbetslösheten sjunker och att vi ofta gått bättre än rikssnittet så är de tysta.

Det finns enorma risker när sju partier nu ska samarbeta. Det finns en sannolikhet att det inte blir de strategiska och strukturella beslut som vi i koalitionen varit så bra på att hantera. Det finns en risk att det kan bli mellanting mellan ekonomisk kompetens och värnandet av skattebetalarnas resurser å ena sidan, och lö(s)släppt icke-kompetens å den andra. Den avvägningen riskerar ständigt att hamna för långt åt det lö(s)släppta hållet. På kort sikt spelar det inte så stor roll. Men den stabilitet vi arbetat i fyra år för att grundlägga, kan snabbt raseras.

Detta kommer vare sig jag eller någon annan folkpartist att acceptera. Vi vet att en stabil ekonomisk grund är den enskilt viktigaste förutsättningen för att värna välfärden i kommunen. Motsatsen har år efter år visats av tidigare socialdemokratiska kommunledningar. Hittills har inget visat att Lena Baastad på något sätt skulle ha en annan inriktning än Mats Sjöström. Snarare tvärsom. Det skrämmer. Men det sporrar också till fortsatt liberalt ansvarstagande.

2010-12-06

(S)lutenhet och rädsla

Under de senaste åren har sossarna i Örebro kommun anklagat oss för att vara slutna. En av de hårdaste kritikerna har varit Jonas Karlsson. Själv menar jag naturligtvis att dessa anklagelser är grundlösa. Vi har skapat ett politisk system där vi varit öppna, ända från de gemensamma omvärldsdagarna (vi har en i morgon) där vi gemensamt ser över vilka utmaningar vi står inför, över beredningen av budgetdirektiven i januari och februari och fram till beredningssammanträden för budgeten som normalt är i maj. Oppositionen har fått vårt material så snart det varit färdigt så att de haft tid att reagera fram till dess beslut ska fattas i kommunstyrelse och fullmäktige.

Nu har Jonas Karlsson bytt organisation. Nu jobbar han tillsammans med landstingsstyrelsens ordförande, Marie-Louise Forssberg-Fransson. Och plötsligt är kraven på öppenhet som bortblåsta. Nu är det (s)lutenhet som gäller!

I morgon ska Landstingsstyrelsen fatta beslut om budget för 2011. Fortfarande finns ingen handling tillgänglig. Oppositionen vet ingenting. Landstingsstyrelsens ordförande sitter i radio och säger att oppositionen får veta i morgon, eftersom man kallat till presskonferens.

Landstinget i Örebro kommun är en organisation som kännetecknas av toppstyrning, av slutenhet och av rädsla. Även när socialdemokraterna i princip styrt helt själva och inte behövt samordna flera partier, har slutenheten varit norm. Denna rädsla för öppenhet skadar landstinget och gör att landstingets verksamheter fungerar sämre än vad de borde kunna göra.

Undersökning efter undersökning visar nu på att Örebro Läns Landsting, under socialdemokratisk ledning, ligger i botten. Som ett av tre (3) landsting har man valt bort valfriheten vad gäller vårdcentraler och inte fått en enda nyetablering. Man ligger fjärd sist vad gäller antalet medborgare per vårdcentral och tredje sist vad gäller effektivitet.

Det hade varit bra om valet 2010 hade inneburit en storstädning i Landstinget där en ny regim hade kunnat skapa goda strukturer för en bättre vård. Nu får vi vänta tills 2014. Fram till dess riskerar örebroarna än mer av slutenhet, än mer av politiskt envälde med mindre valfrihet och en vård där små symbolfrågor får ta över de stora strukturella frågorna som borde hanteras.

O Helga Natt

I går gick O Helga Natt av stapeln igen. Denna gång med Ernst Kirchsteiger, Måns Zelmerlöw, Pauline och den franska tenoren Avi Klemberg. Och inte minst kanske 30.000 örebroare. NA skriver om det.

O Helga Natt är ett helt galet projekt. Vilken vettig människa kan få för sig att göra en allsångskväll i början av december, när risken för kyla, snöglopp och regn(i klimatförändringarnas spår) är mer regel än undantag?

Detta fullständigt galna projekt är ett av de mest lyckade projekten i Örebros moderna historia. År efter år har antalet besökare ökat, produktionen blivit större och allt mer nationellt intressant. När TV 4 nu gått in för att göra denna julshow till en av "sina" produktioner visar det bara på hur viktigt det är med galna människor med galna idéer.

Jag gillar Richard Kennett. Han är verkligen galen på rätt sätt. Utan Richard hade Örebro varit en betydligt gråare och tristare plats att leva och verka i. Det Richard Kennett och hans projekt, kanske mest O Helga Natt, visar är att det finns ett enormt behov av att våga tänka utanför det traditionella.

På samma sätt är, eller borde det vara, i Örebro kommun. Under många långa år har Örebro varit en stad och en kommun där ingen vågat något. I kommunen som organisation har rädslan att göra fel varit större än förmågan att våga och ibland göra rätt, och få kred för det, och ibland göra fel och lära sig av misstagen utan att få pisk. Denna rädsla har varit baserad ända från den dåvarande politiska ledningen, och ner genom såväl administration som politik. Hierarkin har varit cementerad.

Under fyra år har jag jobbat stenhårt med att bryta denna rädsla, denna socialdemokratiska jante-lag som varit en del av Örebros självbild. Det har varit ett hårt jobb och det har ofta varit motvind. Det har funnits en tydlig politisk agenda från den socialdemokratiska partiledningen, med Baastad, Sundin och Karlsson i spetsen, att försöka förstöra, skrämma och i vissa fall förnedra.

Jag har velat visa på hur bra Örebro verkligen är, och hur fantastisk denna stad kan bli. Det handlar om universitetssamarbetet där vi båda är motorer, och där vi drar åt samma håll. Det handlar om en egen organisation i ständig förvandling. Det handlar om alla dessa projekt som jag och vi har sjösatt: Hur man förändrar kommunens organisation på alla möjliga sätt, det handlar om kulturen i staden och kommunen, det handlar om idrottens plats i kommunen, det handlar om kommunen som regionalt centrum - både i länet och landet, det handlar om stadsbyggnad, om jämställdhet, om civilsamhälle, om klimatarbete...

En del har gått fel. En del har varit för ovanligt. En del har gått för fort. Så är det. Det är bara att erkänna. Men vad är alternativet? En kommun som står still och där alla är rädda? En kommunledning som är rädd för ständiga tjuvnyp från en opposition som gör allt för att återskapa denna rädsla som de tidigare använde när de styrde kommunen?

Det har hänt rätt mycket under dessa fyra år. Det mesta har faktiskt gått rätt. Örebro är en betydligt bättre stad och kommun att leva och verka i idag än vad den var för fyra år sedan. Örebro märks i landet på ett helt annat sätt idag än då. Örebro kommun tas som gott exempel på område efter område; ekonomi, jämställdhet, klimat, civilsamhälle, förebyggande socialt arbete, stadsbyggnad, kultur, idrott, turism... Vi syns, vi märks, vi tas som gott exempel på hur vi arbetar och förändrar en kommun och en organisation.

Så tack Richard Kennett för O Helga Natt och alla andra galna projekt du kör som blivit succéer. Och tack för alla dina galna projekt som inte har blivit av utan som visat sig för galna. Det skulle behövas många fler som du!

Och tack Ernst för hur du ledde showen. Det var absolut inte perfekt. Men den som inte sett allt som hände innan, inser inte vilket jobb du hade och hur bra du skötte det! Du är en av de allra viktigaste personerna för den nya, fantastiskt positiva bilden av Örebro!

2010-12-02

Vägval 2

På Folkpartiets välbesökta medlemsmöte i kväll enades vi om följande uttalande:

Politik handlar om både pragmatism och ideologi. Väldigt ofta beskylls vi som är politiskt aktiva att inte vara tillräckligt ideologiska. Skillnaderna mellan partierna är för små och otydliga. För oss i Folkpartiet är inte detta en sann bild av verkligheten. Det finns partier som valt bort sin ideologi för maktens och storlekens skull. För dem är det alltid viktigare att söka lösningar som kortsiktigt attraherar flest medborgare än att söka långsiktigt, ideologiskt grundade, hållbara lösningar.

Men liberalismen är just en sådan långsiktig, hållbar, ideologi. Den står i skarp kontrast till andra ideologier. Ett par av dessa är nazism och kommunism. Det är alltid liberaler som hållit rågången öppen mot dessa mörka ideologier. Det är alltid liberaler som valt sida, även när det varit obekvämt.

Idag i Örebro är det politiska läget oklart. Det finns ingen hållbar majoritet som kan bilda en kommunledning. Koalitionen fick, trots betydligt fler röster än vänsterblocket, färre mandat i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna har inte den trovärdighet som skulle kunnat attrahera något eller några partier för att skapa en majoritet, annat än Vänsterpartiet.

I det läget har Folkpartiet varit villigt att bilda en blocköverskridande kommunledning i avvaktan på det omval vi alla anser oundvikligt. Vi har velat bygga denna kommunledning på de sex traditionellt demokratiska partierna vi har i kommunfullmäktige. Vi har sträckt ut en hand och sökt en bred lösning.

Denna hand har inte accepterats av Socialdemokraterna. Ett ultimativt krav från deras sida har varit att Vänsterpartiet ska ingå som fullvärdigt kommunledningsparti och erhålla ordförandeposter i samma utsträckning som andra partier.

Detta skapar två problem. För det första innebär det att den ideologiska gräns, som även socialdemokrater i alla år hållit mot Vänsterpartiet, eroderar. För det andra innebär det att det demokratiska systemet undergrävs, när ett parti, Sverigedemokraterna, ställs utanför. Ett samlingsstyre innebär de facto samlingsstyre, det vill säga att alla partier i kommunfullmäktige ingår i samlingsstyret. Allt annat kan ifrågasättas demokratiskt.

Vi kan alla känna att den ideologiska bas som Sverigedemokraterna kommer från, och den sakpolitik de för inom bland annat invandringsområdet där människa ställs mot människa, är oacceptabel. Men samma sak gäller för Vänsterpartiet. Det är inte tio år sedan partiet leddes av en uttalad kommunist. Det finns idag starka krafter att partiet ska bli mer ideologiskt, något som vi inte kan uttolka på annat sätt än att öka det kommunistiska inslaget i partiets politik.

Samtidigt innebär ett nej till den uppgörelse som de fem övriga traditionellt demokratiska partierna accepterat att Örebro kommun riskerar att stå utan en hållbar kommunledning den första januari. Det är också oacceptabelt. Sveriges sjunde största kommun måste ha en politisk ledning.

För Folkpartiet har Koalition Örebro de senaste fyra åren varit ett överordnat mål. Sammanhållningen mellan partierna, och formandet av en gemensam politik, har varit vår uppgift och vårt mål. Det finns ett självändamål att långsiktigt bryta det socialdemokratiska maktinnehavet i Örebro, att bryta den konservatism, stagnation, utvecklingsfientlighet och rädsla, som det långvariga maktbruket från detta parti lett kommunen in i. Vi ser ett omval, delvis baserat på hur Socialdemokraterna arbetade i valkampanjen, som oundvikligt. När vi vunnit detta omval vill vi fortsätta vara en stark eker i det lättrullade koalitionshjulet.

Sett i det perspektivet har vi valt att inte motsätta oss den överenskommelse som fattats. Genom detta skapas långsiktiga möjligheter för ett fortsatt koalitionsstyre i Örebro, något som är till fromma för örebroarna, Örebros utveckling och det demokratiska systemet.

Vägval

I kväll ska Folkpartiet i Örebro fatta beslut om vi ska gå med i överenskommelsen kring den tillfälliga styrningen av Örebro kommun. Det är ingen enkel fråga. Skälet till detta är däremot enkelt: Socialdemokraterna i Örebro har ställt ett ultimativt krav att Vänsterpartiet ska ingå som en fullvärdig medlem i styret. Tidigare har de gamla kommunisterna fått agera som stödparti. Det som nu sker är något nytt. Den gräns som Erlander, Palme, Carlsson och Persson höll klar och tydlig blir nu istället under Sahlin o Baastad en brygga.

Det är ett stort bekymmer. Skillnaderna mellan Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas ideologiska bas är marginell. Kommunismen är världens genom tiderna värsta mördarideologi. Urskillningslöst ställs människa mot människa på grund av religion, politisk uppfattning, arbete eller härkomst. Den nuvarande vänsterledaren kallade sig tidigare kommunist. Nu kallar han inte sig kommunist längre, men...

Så varför, på vilken demokratisk grund, ska v hållas om ryggen medan sd ställs utanför? För oss har det inte redovisats några hållbara skäl. Riskerna för demokratin och för att de som ställs utanför (sd) är de som tjänar mest på att slippa ta ansvar för kommunen. Är det en rimlig politik? Har inte de olika hanteringarna av SD i Skåne visat att det motsatta är bäst? Där de får ta ansvar backar de. Där de står utanför växer de.

I den andra vågskålen finns ansvaret för kommunen och koalitionen. Kommunen måste styras. Beslut måste fattas. Under fyra år har vi i Folkpartiet haft huvudansvaret för detta och lyckats fantastiskt väl. Det kommer vi att fortsätta med. Vi har dessutom lett koalitionen. Vi ser det som en av de viktigaste vägvalen för Örebro. Örebro behöver fler år utan socialdemokrater i kommunledningen. De står för stagnation, förändringsovilja, konservatism och rädsla. För ett framgångsrikt Örebro behöver vi i koalitionen få fortsatt förtroende, något som flest örebroare ville. Koalitionen fick 2500 fler röster än vänsterblocket, inte att förglömma.

Snart ska medlemmarna fatta ett beslut om hu de väger de olika alternativen. Det är demokratins kärna!