De blå timmarnas tid

De blå timmarnas tid
Tidig vårkväll. Ljuset återvänder.

2011-05-16

Dagen efter

Sitter vid lunchbordet dagen efter omvalet. Det gick inte speciellt bra för vare sig Folkpartiet eller koalitionen. Det gick inte heller speciellt bra för valdeltagandet. Det i sig kommer att kräva många funderingar.

Var ute och jobbade som bonde på förmiddagen. Det blev kortare än vad jag tänkt mig. Fastnade i en twitterkonversation med ett antal socialdemokrater. Skälet?

I morse när jag öppnade twitter fanns en tweet till mig som jag upplevde som ytterligare ett av de många personliga påhopp från socialdemokrater som jag utsatts för de senaste fyra åren. Denna gång av en SSU-are. Min upplevelse var att det var direkt elakt. Mitt svar blev väl inte heller snällt. Sen misstolkades det som jag skrivit. Och så fortsatte det.

Men i grunden till hela konversationen ligger något mycket allvarligt.

Jag har tidigare bloggat om mina upplevelser de gångna fyra åren. Hur politiska motståndare använt mig som person för att nå sina syften. Hur man skarvat, böjt och tänjt på sanningen för att komma åt mig och därigenom komma åt Folkpartiet och koalitionen. Om den förändring i den lokala politiken detta är (tidigare har personangreppen varit minimala).

Jag har också rätt öppet bloggat om hur det påverkat mig som person, och hur det påverkat mina närmaste. Även för det har jag fått kritik. En medelålders vit man med makt ska ju inte visa svaghet…

För mig blir detta ett exempel på hur både demokrati och politik försvagas. Politiken blir svagare när de politiska sakskillnaderna minskar och de personliga motsättningarna tillåts öka. Demokratin försvagas när personliga motsättningar blir norm.

Jag bär en rätt stark oro över vart detta leder. Hur respekten mellan politiker bryts ner. Hur ett politiskt system, där man ena stunden kunde slåss så stickorna rök i talarstolen för att nästa stund dricka kaffe tillsammans, förändras. För det är annorlunda att angripa ett parti, jämfört med en partiföreträdare. Om partiet och partiets idéer är dåliga, kan en person ändå vara bra. Men om allt handlar om personen, går det knappast att skilja de dåliga idéerna från den dåliga personen.

Och vad händer då? Hur långt kan man gå mot en person som inte tycker eller tänker som en själv? Och hur påverkar det samhällsklimatet i övrigt? Om det är tillåtet för politiker att verbalt ta livet av varandra, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Verbalt? Fysiskt? Om det är OK för politiker att i det närmaste hata sin motståndare, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Och vart leder då det?

Under de senaste fyra åren har jag blivit direkt hotad ett par gånger. Ytterligare ett antal har jag känt så hotfulla stämningar att jag valt att lämna sammanhanget. Det är något helt nytt för mig som lokal politiker. Rätt ofta funderar jag över när det också här kommer att bli nödvändigt med personliga vakter för lokala politiker. Är vi där om fem år? Eller om tio? Och vad beror det på? Spelar det lokala politiska klimatet en roll? Det är jag tyvärr övertygad om.

Därför finns från mig bara en stilla önskan om mer ideologi, mer parti och mer respekt för den enskilda människan och hennes integritet i den politiska debatten, lokalt såväl som nationellt. Det är den enda vägen framåt för såväl politik som demokrati.

2011-05-11

Kommunal äldreomsorg

Läser en bra DN-ledare, som så ofta. Denna gång om varför det är bra med kommunal äldreomsorg, trots alla olikheter det kan innebära.

Ledaren är välkommen. Fler borde följa. Det finns nämligen en annan utvecklingstendens nu som pekar åt ett helt annat håll:

Uppdrag granskning (med den sanningshalt man nu möjligtvis kan fästa vid det programmet) gör nedslag i den hemska äldreomsorgen i Piteå där gamla lämnas ensamma...
Socialstyrelsen gör landsomfattande nedslag om natten på äldreboenden för att kolla upp om det finns personal som vet och kan göra det de gör...
Vänsterpartierna gör upp med Sverigedemokraterna i riksdagen och får igenom krav på nationella riktlinjer för bemanning...
och så vidare.

Huvudtemat i dessa nedslag är att äldreomsorgen inte fungerar, att det är kommunernas fel, och att staten skulle kunna göra det bättre. Problemet med den analysen är väl att det är tre fel av tre möjliga.

Svensk äldreomsorg fungerar i huvudsak väl. Det har varit en kvalitetsmässig kontinuerlig förbättring de senaste 20 åren. När Bengt Westerberg (fp) vann valet på temat Eget rum på långvården, så var inte ens rätten till eget rum norm. Nu är den en självklarhet. Istället funderar vi på hur snabbt och mycket vi kan öka på valfriheten för de äldre.

För 20 år sedan var demensboenden något udda. Idag är boenden för människor med olika former av demenssjukdomar istället norm. Det vi nu funderar över är hur vi ska få dessa människor att bibehålla och förhoppningsvis återutveckla de funktioner de behöver för att klara ett gott dagligt liv.

Men det återstår massor.

Ett av de större kvarvarande problemen är hur synen på den åldrande människan påverkar vård och omsorg. Alldeles för ofta blir en äldre människa främst en del av ett kollektiv, en grå del av en grå massa. Obehövd. Ointressant. Obeforskad. För mig som liberal är det självklart att detta också har en politisk vinkling. Det är en av de sista socialdemokratiska/socialistiska bastionerna som fortfarande väntar på att falla. Individualismen måste också kunna gälla en nybliven pensionär lika väl som en pigg 90-åring eller en 75 åring med begynnande problem med minnet.

Det finns en övertro på att en statlig normering skulle innebära en bättre omsorg om dessa de äldre. Jag delar inte den uppfattningen. Istället måste vi i framtiden hitta vägar att lösa såväl vård som omsorg om de gamla på många nya, olika sätt. Ett statligt normsystem riskerar att bli så stelt och inramat att det istället för att öka möjligheterna till bättre omsorg, hindrar den nödvändiga utvecklingen.

Detta blir också en tydlig politisk skiljelinje. Vänsterpartiernas och SDs beslut om statlig normering av bemanning är just en sådan mer eller mindre kollektivistisk stelbenthet som gör den gamla människan till främst en del av ett kollektiv. Alla ska ha lika.

Men vården och omsorgen om de gamla handlar om något helt annat. Alla ska ha rätt att ha olika.

Vem vill leva ett liv som är precis likadant som grannens? I just detta kvarter ska alla gå upp klockan 7, äta samma gröt och mackor, få samma lunch på samma tid, dricka kaffe klockan 10 och klockan 3 och gå och lägga sig klockan 8 senast. Låter det som en dröm? Knappast. Men den drömbilden har varit den som alldeles för många äldre människor varit en del av.

Framtidens äldreomsorg handlar om individualism och olikhet. Varje åldrande människa ska ha rätt till ett liv utifrån sin egen vilja, sina egna förutsättningar och sina möjligheter att forma sin egen framtid. Den olikheten skapas knappast av en allsmäktig stat.

Vind- och kärnkraft

Lyssnar på Radio Örebro. Debatt mellan miljöminister Carlgren (c) och utskottsordförande Ernkrants (s) om uranbrytning och vindkraft. Det är en märklig upplevelse.

När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.

Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.

I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.

Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.

Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!

Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.

Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!

Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.

Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?

Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.

Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.

Koalitionen levererar (igen)

Så har då vi i koalitionen presenterat de sex områden som vi börjar med om vi vinner valet på söndag. Eftersom vi är så sampratade så kan vi trycka på knappen och köra igång med:

Höjd bemanning inom äldreomsorgen. Det får i första läget kosta 35 miljoner. Men vi kommer att bygga fler äldreboenden och öka tryggheten kontinuerligt.

Höjda lärarlöner. 25 miljoner sätter vi på det. Det är väl ingen större hemlighet att detta varit en folkpartistisk vilja i många år. Nu känner vi att ekonomin är så stabil att vi kan sätta igång.

Mer personal i förskolan. Det innebär också 25 nya miljoner. Barngrupperna behöver inte bli större. Förhoppningsvis kan de minska även om det hela tiden kommer till fler och fler barn. Visst är det roligt!

Höjda föreningsbidrag. Vi återställer och höjer föreningsbidragen. Det civila samhällets viktiga aktörer ska ha långsiktiga villkor för sina verksamheter. Det får kosta 5 miljoner. Väl investerade pengar.

Vi öppnar Svartån för bad igen vid Hästhagen. Massor av örebroare gillar att bada här. Men det är bara ett steg på vägen. Vi ska få vattnet i Svartån så rent från källorna till havet (Hjälmaren i alla fall) att man inte behöver ha konstgjorda attiraljer för att kunna bada.

Och vi börjar utreda hur vi ska kunna erbjuda alla heltidstjänster, och avskaffa de delade turerna.

Den sista frågan fanns uppe till beslut för snart fem år sedan. Då drev sossarna den. Då fanns överhuvudtaget inga ekonomiska kalkyler för vad det skulle kosta, vad det skulle innebära för turer, för arbetsplatser, för timanställda och så vidare. Det var bara att köra. När vi tog över bad vi om en snabb analys av kostnaderna. Sannolikt skulle ett beslut då ha inneburit ökade kostnader på ca 60 miljoner om året, en summa som kontinuerligt skulle öka. Det var ett dåligt beslut. Vi i koalitionen gör som vanligt ett bättre jobb.

Men det kanske intressantaste med dagens utspel är att här sitter fem partier som kan börja regera på måndag. Och vad är vänsterpartiernas alternativ? Inte en enda gemensam artikel. Inte ett enda gemensamt utspel. Inte något som ens kan antydas vara ett samarbete. Det känns lika frostigt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Örebro, som det gjorde på första maj.

Visst är det märkligt att det parti som talar mest och bredast om sin öppna famn och sina inbjudningar till olika samarbeten också är det parti som aldrig kunnat samarbeta. Förrförra mandatperioden satt jag både med Murad Artin och med Zargam Asadi när v och mp tröttnade på sossarnas maktspråk. Då sprack deras samarbeten titt som ofta. Och nu verkar inte vänsterblocket kunna hålla ihop ens fram till ett omval...

Örebro behöver en stark och handlingskraftig regering. Koalitionen är i dagsläget inte bara alternativet. Vi är det enda alternativet.

Media: Radio Örebro

2011-05-09

Arbete och integration

När vi i koalition Örebro diskuterade våra uppgifter efter en valseger i omvalet, var ett av mina inspel att det för mig och Folkpartiet var viktigt att hantera frågor kring integration och arbete. Dels beroende på att integration är en av de viktigaste utmaningarna för oss liberaler. Dels för att det finns så enormt mycket att göra.

Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.

Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.

När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.

För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.

Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.

Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.

Några av de saker jag vill genomföra är:

Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.

Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.

Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.

Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.

Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.

Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.

Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.

Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.

2011-05-05

Knacka dörr

Idag började omvalet i Örebro. Jag var själv ute i Vivalla och blev intervjuad av SR Örebro. Då var det naturligt att kolla in i vallokalen. Såg ut att vara ordentlig ordning. Det är bra. Några röstande gick också in i lokalen. Det är också bra.

Nästa söndag är det själva valdagen. Det ska bli intressant att se hur många som då kommer att ha röstat. Jag är rätt pessimistisk kring valdeltagandet, men det har skett större under. Kanske kan vi få upp valdeltagandet till normala siffror. Vi inom koalitionen måste verkligen få våra sympatisörer till valurnorna. Socialdemokraterna jobbar strategiskt med sina...

Flera partier knackar dörr också i detta val. Det gör inte vi i Folkpartiet speciellt mycket. Istället delar vi flygblad. Vi har haft ett enormt stöd bland folkpartister och sympatisörer. Nästa söndag kommer vi att ha delat tiotusentals flygblad till örebroarna där vi presenterar vår politik. Det är ett unikt genomslag för oss, betydligt bättre än i valrörelsen i september 2010. Trots att vi saknar de resurser vissa andra partier har, vi har inte haft råd med vare sig affischer, bussreklam eller målade bilar, så har kampanjen gått fantastiskt bra. Precis som liberaldemokraterna i Storbritannien tror vi på att det inte är glättigheten i förmedlingen som går igenom, utan djupet i budskapet.

Jag är själv väldigt tveksam till dörrknackning. Skälet är personligt och demokratiskt.

Personligt - därför att jag menar att man ska respektera människors integritet. Demokrati är inte dörrförsäljning. Demokrati är inte Jehovas Vittnen. Reell demokrati förutsätter en aktiv handling från medborgarna. Man ska inte bli tvingad att delta.

Demokratiskt - av flera olika skäl. Det svenska förtidsröstningssystemet (som jag är mycket tveksam till) innebär att man knackar dörr samtidigt som väljarna ska gå och rösta. Hur klarar man av att hålla gränsen klar mellan godkänd påverkan och en påverkan som går över gränsen? "Ska du inte gå och rösta nu? Vallokalen är öppen, jag följer med dig!" Samtidigt måste man vara klar över vad dörrknackning i en valrörelse är. Ett samtal med väljare? Knappast. Proffsen på dörrknackning menar att själva samtalet bara ska vara några få sekunder. Och är det rimligt att blanda samman samtal, som förutsätter två lyssnande parter, med kampanj som främst är envägskommunikation?

Nu menar många att det är just dörrknackningen som kommer att fälla avgörandet. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Det vore förfärligt för demokratin om det vore ett kampanjsätt som avgjorde val. Det bör ju vara budskapet. Det vore lika förfärligt som om det var pengarna, resurserna, som avgjorde.

Folkpartiet är ett rätt litet, rätt fattigt, men alldeles fantastiskt parti, med en fantastiskt bra politik. Jag hoppas att örebroarna tar sig lite tid och sätter sig in i vad partierna verkligen vill innan de går för att rösta. Det kommer att innebära fortsatt utveckling, förändring och förnyelse för Örebro i fyra år till!

NA-chatt

Hann inte med alla frågor. Här kommer de två som jag inte hann med:

Allmänborgerlig: Tidigare har du sagt att Fp vill sänka kommunalskatten. Nu har M svängt i frågan. Kommunens ekonomi går bra. Skatteintäkterna ökar kunde man läsa i NA idag. Vill inte heller Fp se någon sänkning av kommunalskatten? Kommer vi någonsin att sänka skatten i Örebro?

Staffan: Hej och tack för din fråga. Folkpartiet har en rätt pragmatisk syn på skatten. Vi ska ta in den skatt vi behöver för den verksamhet vi bedriver. Men vi måste vara mycket tydliga i att det inte är våra pengar, utan skattebetalarnas, som vi använder. Därför ska vi vara sparsamma hela tiden.

Örebro har en historik av skakig ekonomi. Det är egentligen bara den sista mandatperioden som det har varit stabilt. Kanske vi behöver några år till på oss innan vi kan känna oss säkra på stabiliteten.

Men min och Folkpartiets vision är att vi ska vara så bra på ekonomin att vi klarar av att utveckla välfärden, omsorgen om de gamla och utbildningen i skolan, att vi klarar av att ge personalen bättre villkor men ändå är så sparsamma att det blir överskott. Då är vi fria att bestämma själva vad vi vill göra med överskotten.


Zara 2011-05-05 Tja tja, jag ubdrar hur ni tänker när det gäller skolpolitiken med dom nya betygen? vad tänker ni göra för att minska mobbningen? tänker ni göra något för att förbättra studje möljigheterna?

Staffan: Betygen: En ny betygsskala införs nu. Det är bra. Men det räcker inte. Nu gäller det att kolla så att betygen sätts rätt. Det få inte bli osäkert vilka betyg man får, eller att olika skolor är olika hårda i sina bedömningar.

Mobbning: Det handlar mycket om ordning och reda från grunden. Att alla elever är lika mycket värda och ska behandlas med respekt. Att läraren har en auktoritet som gör att hon eller han kan leda klassen. Och att man har regler och bestämmelser för hur man ska göra när någon ändå blir mobbad. Det är aldrig den mobbades fel.

Studiemöjligheter: Vi vill satsa vidare på skolan. Mer samarbete med universitetet. Bättre och modernare gymnasieskolor. Bättre grundskolor. Bättre lärare genom att de får bättre utbildning och vidareutbildning och bättre löner och arbetsvillkor för lärarna.

Media: NA

2011-05-03

Näringslivsklimat

Så kommer då Svenskt Näringslivs stora näringslivsklimatsanalys. Åter kan vi se vilka som är i topp och vilka som är förlorare. Det kräver ett antal kommentarer från såväl tjänstemän som politiker. Så även från mig.

För Örebros del kan man se att vi ligger på samma nivå som tidigare. Är det bra, eller dåligt? Det beror på från vilken position man ser det. Självklart är det inte bra att ligga på en plats under 100. Oavsett vilken betydelse man lägger på undersökningen, spelar placeringen en roll för medvetenheten kring företagandet.

Samtidigt ska man veta att Örebro har ett antal utmaningar som måste vägas in i denna siffra:

Vi är en kommun som sedan länge kännetecknats av offentlig sektor där det privata företagandet varit svagt.
Vi har haft en kommun som inte haft en styrning av näringslivsarbetet på i det närmaste ett år. Sedan det blev klart att moderaterna bytte ledning, Inger Högström-Westerling lämnade, och fram till omvalet är klart och en ny regim på plats kommer det att ha tagit ett år.
Vi har inte en politisk samsyn kring många centrala näringslivsfrågor. Striden kring ÖBO, där de privata hyresvärdarna markerades ut som hemska av socialdemokraterna och vänsterpartiet, har spelat en större roll än man i förstone kan ana.

Detta måste vägas in i siffran. Samtidigt måste man fundera över vad man kan göra för att förbättra klimatet. Jag ser några konkreta, och några mer strategiska frågor:

De konkreta:
Servicegarantierna måste skärpas. Jag får fortfarande för många klagomål från företag och privata som inte tycker sig få svar i tid från kommunen, när det gäller tillstånd, marktillgång eller kompetensförsörjning.
Ökad öppenhet från kommunens sida. Vi måste få in fler entreprenader, fler entreprenörer inom såväl teknisk sektor som vård, skola och omsorg.
Minskad illojal konkurrens. Fortfarande driver kommunen såväl hotell som restauranger och nöjesbad. Det finns fler exempel där kommunen ligger nära, eller överträder gränsen. Vi måste våga retirera och låta privat företagande driva det som ska drivas privat.
Bättre upphandling. Vårt upphandlingskontor är professionella upphandlare, men deras uppdrag är för smalt. Det handlar om traditionell kvalitet och pris. Vi måste bli bättre på upphandlingar som gynnar ett rikt näringsliv, såväl lokalt som nationellt och internationellt.

De strategiska:

Vi måste försöka hitta en politisk samsyn kring företagandet. Vi kan inte ha strider om det är bra eller hemskt att Systemtruckar ligger i Kumla eller Örebro. Vi kan inte ha strider om det är bra med en kombiterminal i Hallsberg istället för i Örebro. Vi kan inte ha strider om stöd till universitetet. Vi kan inte ha strider om Örebro ska locka till sig fler företag med hög kompetens och höga lönelägen, eller företag med enkla arbeten och låga lönelägen. Vi kan inte ha strider om privata entreprenörer inom vården är bra eller dåliga. Vi kan inte ha strider om ÖBO ska kunna sälja för att finansiera nybyggnationer och underhåll. Vi måste kunna lösa dessa frågor gemensamt. Hittills har detta blockerats. Alla bär del i detta. Men jag hoppas att inte något parti i framtiden på kommunens bekostnad och i kommunens kuvert ska skicka nedlåtande brev om kommunens företagspolitik till företagarna.

Vi måste våga bli en regionhuvudstad. Vi måste våga ta ledningen i regionbildningen och samtidigt jobba med våra grannkommuner, såväl i Örebro län som Västmanland, Värmland, Södermanland och Dalarna. Vi måste glädja oss åt när jobb skapas i grannkommunerna, hjälpa till att hitta företag som vill etablera sig i regionen, inte nödvändigtvis i Örebro, utan i den kommun där förhållandena är bäst just för det företaget.

Vi måste våga bli en universitetsstad.
Om vi gör det kommer Örebro att växa, kompetensnivån inom arbetsmarknaden att höjas, lönenivåerna att bli högre, och näringslivet att utvecklas. Men ett universitet kan inte utvecklas i ensamhet. Vi måste våga stötta, precis som vi gjort de senaste fyra åren, med resurser för att få fler forskare möjlighet att forska, fler företag att kunna starta under universitetets paraply, fler forskare och studenter att bli entreprenörer. Det kommer att kosta pengar när vi drar igång arbetet ordentligt. Men avkastningen kommer att bli så mycket större.

Om koalitionen vinner omvalet kommer de strategiska näringslivsfrågorna att ligga på mitt bord. Jag lovar att jag kommer att göra allt för att skapa ett bättre näringslivsklimat i Örebro kommun och i Örebroregionen.

Men det handlar absolut inte om att på olika sätt stötta företagande med kommunala skattepengar. Eller som en föredragshållare från en näringslivsorganisation sade tidigare i år: Näringslivsklimat handlar inte om att skapa jobb eller företag, det handlar om att skapa en mylla där företagen själva kan gro och växa.

Media: NA, SR Örebro, Tvärsnytt

2011-05-02

Vem vill regera med (s)?

Koalition Örebro har ett starkt lag. I många olika sammanhang har vi visat att vi kan och vill regera Örebro för en fortsatt god utveckling. Vi har redan gjort klart hur vi formerar vårt lag. Jag lämnar kommunstyrelseordförandeposten, Kent Persson tillträder. Jag blir utvecklingskommunalråd. De två nya Ia Malmqvist och Maria Haglund får bland annat klimat och trygghet på sina agendor. Rasmus, Fredrik och Lennart fortsätter i huvudsak med sina tidigare arbetsuppgifter.

Vi har också en gemensam politisk bas. Visst kan omvalsresultatet innebära att ett parti blir något starkare än tidigare och därmed kommer att få något mer inflytande över politiken de kommande åren. Men inriktningen ligger fast. Vi vill skapa ett tryggare Örebro för fler. Vi vill att långsiktig hållbarhet ska genomsyra såväl ekonomi som ekologi. Vi vill att Örebro ska bli attraktivt, vacker och företagsamt. Vi började den resan för fyra år sedan och vi vill fortsätta.

Vår gemensamma styrka visas på område efter område. Vi kommer överens om ÖBO. Vi kommer överens om skatten. Vi kommer överens om kommunalrådsposterna. Vi kommer helt enkelt överens. Vi samtalar, diskuterar och löser problem. Hela tiden. Tillsammans.

Men vem vill regera med (s)?

Före septembervalet hade sossarna och vänsterpartiet rätt många gemensamma engagemang. Men nu lyser de mest med sin frånvaro. Det är två partier som kör helt egna race. Det är som på riksplanet. Vänsterpartiet går allt längre åt vänster. De är snart mot allt privat igen och saknar ekonomisk trovärdighet. Och socialdemokraterna saknar helt politik. Den ekonomiska vårmotionen som lades idag var helt tom på innehåll. Hundra miljoner ska lösa arbetslösheten... Musikskolan (inte kulturskolan) ska bli för alla... Snacka om att tappa bort sig i detaljer! Lika illa är det lokalt. Visst kan man läsa om hur man ska flytta cykelbanor. Men vad de vill med Örebro är lika dimmigt som vad de vill med Sverige.

Så hur ska de samarbeta? Och vilken politik ska de genomföra?

Blir det vänsterns näringslivsfientliga politik som kommer att bestämma?
Blir det vänsterns valfrihetsfientliga politik som får råda? Fast sossarna i Örebro är ju rätt valfrihetsfientliga de med...
Den ekonomiska trovärdigheten har båda partierna problem med, men vad gäller?
Hur blir skolpolitiken? Hur illa kan friskolorna räkna med att bli behandlade? Hur lite fokus på kunskap kommer de två att sätta?
Hur blir äldreomsorgen? Kommer de gamla att överhuvudtaget kunna få välja? Kommer det att få fler boenden eller bli kvartvingade hemma som förr?
Hur kommer kulturen att behandlas? Mest vänstern, men även en sådan som Björn Sundin (s), har ju tidigare varit rent fientliga till Svenska Kammarorkestern. Hur blir det nu?

Detta är några av alla de frågor som borde besvaras i god tid innan valet. Men det verkar idag inte finnas något tydligt vänsteralternativ.

Mot detta ställs alltså en koalition som är starkare än någonsin. Vi har fört Örebro genom en tuff period. Vi har gjort det och värnat välfärden samtidigt som vi klarat ekonomin. Nu begär vi, fem partier tillsammans, mandat för att fortsätta.

Vi vet att vi klarar det.
Örebroarna vet att vi klarar det.

Örebro är en fantastisk stad i en fantastisk kommun. Det finns idag egentligen bara ett alternativ för en fortsatt fantastisk utveckling av Örebro. Det alternativet är koalitionen!

Bin Laden och valdeltagande

Läser i alla möjliga media om Usama bin Ladens död. Det väcker rätt många frågor. Visst kan det kännas skönt att en sådan man inte längre finns ibland oss. Men frågan är om det spelar någon roll. Var inte bara han en symbol för något större, en del av någon form av arabisk/muslimsk ytterlighetsrörelse som vill slåss mot den västerländska dekadensen? Inte var han grundaren och livgivaren för den rörelsen? Inte löser ett mord eller en avrättning av honom det underliggande problemet? Och nu får vi aldrig möjlighet att lyssna och försöka förstå. Det var lika illa när den kommunistiska diktatorn Ceausesco, eller Iraks diktator Saddam Hussein, dödades efter det att de störtats. Visst kan det ha känts rätt för stunden, men för världens framtid hade det säkert varit bättre att försökt förstå för att inte världen skulle gjort samma misstag igen, misstag som gjort det möjligt för dem att bli det de var.

I Afghanistan pågår ett krig. Det är för mig oklart varför det förs. Eller snarare - jag förstår grunderna - att ge Afghanistans folk en möjlighet till demokrati, välstånd och välfärd. Men jag har svårt att förstå hur man ska kunna vinna det. Kan man bomba fram demokrati? Jag är osäker. Hittills har ju misslyckandena varit fler än framgångarna. Men även här måste man ställa sig ett antal frågor. Som: Varför just Afghanistan och inte något annat av alla de länder där människor lider under diktaturer och diktatorer? Eller: Vad är alternativet? Ska vi låta dem lida, låta kvinnor förtryckas, låta terrorister härja? Inte helt enkla frågor. Måste erkänna att mina svar är få.

Samma dag som nyheten om bin Ladens död kablas ut skriver Tvärsnytt om att man kan befara lågt valdeltagande i omvalet i Örebro. Det blir som att kastas mellan kallt och hett vatten på ett ögonblick. Runt om i världen dör och dödas människor i sin kamp för ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. I Örebro och Västra Götaland funderar man kanske om man ska välja trädgården istället för valurnan...

Jag har länge sagt att jag befarar att det blir ett lågt valdeltagande. I Västra Götaland kanske så lågt som bara en tredjedel av väljarna. I Örebro kanske mellan 50 och 60 procent. Det är av olika skäl som man kan befara detta låga valdeltagande. I Västra Götaland handlar det om ett landstingsval - som alltid varit det glömda valet. I Örebro handlar det om att bara en fjärdedel av örebroarna berörs. Det blir ingen riktig temperatur i valet.

Media: NA, DN, SR, SVD

Visst knackas det dörr. Visst delas flygblad, pratas vid torgkaffen, skrivs artiklar och anordnas möten. Men hittills känns det som om det mest är vi som är dagligt berörda som just är berörda.

Vi i Folkpartiet gör nu den bästa valkampanjen på mycket länge. Jag tror att jag aldrig varit med om en liknande mobilisering. Förhoppningsvis innebär det både att vi får de tre mandat vi söker i valkretsen. Förhoppningsvis innebär det ett ökat valdeltagande.

Men i allt detta är det bra att hålla resten av världen i sinnet. Vi lever i en skyddad oas. Vi tror att demokratin är oss given för alltid. Vi tycker inte att det är en så stor fråga att ett parti fuskar - vi är ju ändå världens bästa demokrati.

Men där utanför landets gränser dör människor i sin kamp för frihet och demokrati varje dag. Demokratin är inte självklar och kommer aldrig att vara det. Den kommer att hotas både inifrån det demokratiska systemet och av krafter utifrån som inte ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Det kan vara bra att fundera kring, inte bara de kommande 14 dagarna.

Media: NA, SR, DN