tag:blogger.com,1999:blog-164098222024-03-13T05:06:42.992+01:00Staffans bloggEn blogg för den politiska vänsterliberala traditionen, ibland med värdekonservativa drag, som förr kallades frisinnad.Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.comBlogger1347125tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-59532899244662337822020-03-10T10:58:00.000+01:002020-03-10T10:58:39.245+01:00Därför finns det ingen utväg
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
I fyrtio år har jag varit klimatmedveten. Jag minns det så
väl, den första gången jag stötte på frågan om klimatförändringar. Det var en
av de somrar under slutet av 1970-talet som jag och mina bröder fjällvandrade.
Med på vandringen fanns några tidningar, inköpta i den sista kiosken inför den
sista sträckan med postbussen upp mot fjällen. Under de dagar som följde lästes
de från pärm till pärm, blad för blad, notis för notis. Det var DN och SvD och
de veckotidningar som verkade intressanta och hållbara för en dryg vecka i väglöst
land.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
I en av artiklarna beskrevs Svante Ahrenius teorier om koldioxidens
påverkan på klimatet, och de följder för jorden de kunde få. Det fanns inte så
mycket då som tydde på att det var förändringar som var nära förestående, men
något i artikeln grep tag i mig. Jag var sedan barnsben intresserad av naturen,
född med matjord och småkryp i fickorna, fågelskådare och trädgårdsnörd. Nu
lades frågan om den globala överlevnaden till.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sedan följde 1980-talet. Vi var några som körde 80-100
istället för 90-110, drev passagerarna och medtrafikanterna till vansinne, bara
för att spara lite på bensin och miljö. När jag blev politiskt aktiv i
miljövalet 1988, för Folkpartiet, blev en av mina första strider mot den
flygplats som resten av partiet stod bakom. Det handlade både om klimatet och
om den biologiska mångfalden. Örebro flygplats ligger med inflygningszonen
genom ett av Sveriges viktigaste flyttfågelområden, rakt över fågelsjön
Tysslingen, en sjö som jag var med om att restaurera genom bildandet av
Stiftelsen Tysslingen. Jag skrev stadgarna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Intresset för den biologiska mångfalden har hela tiden varit
mitt centrum. Efter juridikstudierna försökte jag mig på en akademisk karriär.
Jag var Sveriges tredje doktorand i miljörätt, med en förhoppning om att kunna
skriva en avhandling om ”Möjligheterna att med en nationell lagstiftning bevara
ett artrikt djur- och växtliv”. Men politiken kom emellan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
På 1990-talet försökte jag driva miljöfrågor i Folkpartiet.
Visst fanns ett intresse. Visst fanns det lokala eldsjälar. Visst fanns det
fantastiska skrivningar om såväl naturvård som miljö. Men viljan att driva
frågorna saknades för det mesta hos partiets ledningar. Under 2000-talet kunde
jag som kommunalråd, såväl i majoritet som opposition, genomföra en del
miljöåtgärder i Örebro. Det blev både kommunala naturreservat som
miljökonsekvensbeskrivningskrav inom all kommunal verksamhet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men något hade börjat skava. Samtidigt som kunskaperna om
klimatförändringarna breddades och fördjupades, skedde förvånansvärt lite konkret.
Utvecklingen ändrades inte. Möjigtvis avstannade försämringstakten något. Kring
den biologiska mångfalden blev det en berg- och dalbana. Ibland skulle
mångfalden värnas. Ibland var den det övergripande hotet mot såväl äganderätt
som utveckling av både land och stad. Och rödlistorna fortsatte att växa.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför hände inte mer? Varför kunde inte ens jag, med den
bakgrund och de kunskaper jag tyckte mig äga, förändra mer än på marginalen?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Svaren är bekymmersamma.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är uppenbart att världen står inför den mest omfattande
förändringen som skett under överskådlig tid. Vi är inte längre på väg in i
antropocen, vi är omvälvda av den, alla delar av ett system som kommer att förändra
världen, biosfären, i grunden. De biologiska fundamenta, de system som hittills
har varit grundläggande för arternas uppkomst och överlevnad, sträcks ut till,
och ibland över, bristningsgränsen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns tre områden som visar på den akuta problematiken,
och som inom sig också rymmer svaret kring varför så lite görs, och varför det
inte finns någon utväg. De globala miljökriserna ryms inom områdena avfall,
biologisk mångfald och klimat. För att förenkla en komplicerad materia kan man
visa på några signalproblem:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Avfall</b>: Det handlar inte bara om plastprodukter i haven. Den
kemiska soppan som förorenar mark, vatten och luft har gått från att vara lokal
till att bli global.</div>
<div class="MsoNormal">
<b>Biologisk mångfald</b>: 96% av alla levande däggdjur på jorden,
räknat i biomassa, är idag människor och vår boskap. 70% av alla fåglar. Artutrotningen
fortsätter i ominskad styrka.</div>
<div class="MsoNormal">
<b>Klimat</b>: Vi har nyligen passerat gränsen 400ppm koldioxid i
atmosfären. Utsläppen ökar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns enbart en sak som binder dessa områden samman.
Människan och mänsklighetens utveckling från lokal till global aktör. Det är
människans totala dominans, mänsklighetens tillväxt från några hundra miljoner
till snart tio miljarder individer, som är såväl orsak som verkan. Det är nödvändigt
att inse befolkningsökningens konsekvenser. Det är bara 200 år sedan
mänskligheten passerade sin första miljard. Det tog 130 år innan
befolkningsmängden fördubblats. Så sent som på 1960-talet var världens
befolkning 2,5 miljarder. Idag, 60 år senare, är vi på väg mot 8 miljarder.
Även om befolkningstakten nu minskar, måste frågan ställas: Hur många människor
tål jorden?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Till detta kommer den självklara konsekvensen av mänsklighetens
utveckling. Förmögenhet och välstånd blir nu allt mer självklara för allt fler.
Det goda i att människor nu i sällan skådad takt lyfts ur fattigdom, har en
baksida. Vi som sedan länge levt i den välfärd de eftersträvar har inte förmått
begränsa oss, visa förnöjsamhet med det vi har. Välfärdssamhället har blivit
konsumtionssamhället. Konsumtionen, av varor, tjänster, upplevelser, definierar
oss allt mer som människor.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske hade en del av oss en tro att konsumtionen skulle
skifta karaktär. När tomheten i köpandet blev uppenbar skulle kulturen lyfta. Eller
så skulle teknikutvecklingen ta oss vidare – bort från förbrukandet av ändliga
resurser till det förnybara samhället. Ju rikare vi blev, desto medvetnare
skulle vi dessutom agera. Resultatet är knappast upplyftande. Konsumtionen av
ting är fortfarande världens drivkraft. Globala upplevelser är nästa
konsumtionsboom. Det finns inget som tyder på att rikedom ökar miljömedvetenheten.
Även om vi gör medvetna val, tar den totala konsumtionsökningen bort alla
eventuella vinster av dessa val.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och tekniken – var står den?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns positiva tecken på att teknik kommer att lösa
vissa av de miljöproblem vi står inför. Kanske hinner vi elektrifiera världen i
tid, innan klimatet har börjat skena på allvar. Kanske hittar vi verktyg som
gör återbruk och återvinning till morgondagens tillväxtbranscher. Kanske kommer
AI att kunna hantera alla de oändligt många konsekvenser av materialanvändning
som vi idag saknar kunskap om, alla de kombinationer av ämnen som våra utsläpp
ger förutsättningar för. Kanske kommer utbildningsnivån i de fattigare länderna
att öka så snabbt att födelsetalen sjunker rejält.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men kommer jorden att klara sig till dess?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är bara 4% av däggdjurens biomassa på jorden som är vilda
djur. Det är bara 30% av fåglarna. Om resten av världen ska lyfta sig till vår
nivå på välstånd och välfärd – hur mycket av skapelsen finns då kvar? Kommer
den biologiska mångfaldens förgrenade nät av arter, den väv som hittills hållit
oss alla vid liv, att slitas itu? Och vad händer då?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Det finns bara tre huvudvägar att välja. Ingen av dem är
särskilt aptitlig.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Antingen kan vi göra som vi gör just nu. Vi hoppas att tekniken
ska lösa klimatet, materialanvändningen och avfallsproblematiken och skiter i
den biologiska mångfalden. Men vem ska besluta om styrmedlen? Den demokratiska
världen skakar redan, trots att åtgärderna är långt ifrån tillräckliga. De auktoritära
låtsas som inget har hänt. Och utvecklingen inom alla tre basala områden
fortsätter i fel riktning.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller så väljer vi att ”terraforma” jorden. Mina barn har
spelat spel som går ut på att man ska ta över en öde planet i universums djup
och skapa ett fungerande liv på planeten, en spegelbild av jorden terraformas.
Vi hoppas att vi ska vara bättre än evolutionen på att skapa en beboelig
planet, utan den biologiska mångfaldens skyddsnät, men med de antropocena
konsekvenserna av miljö- och klimatpåverkande konsumtion. Hur stor är
sannolikheten att vi på några tiotal år ska övertrumfa miljarder års evolution?
Kommer jorden ens att bli beboelig, när människan leker skapare och gud?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Eller så gör vi som vissa miljöradikaler
menar – skapar en global miljöteknokrati. En upplyst despoti som sätter
förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling av planeten först. En
värld där varje individ måste underordna sig den kollektiva överlevnaden. Det
är naturen före människan, klimatet före välståndet, en ren miljö före
konsumtionen. Men var går gränsen för när mänskligheten kan vara en del av en
långsiktigt hållbar utveckling? Handlar det om en miljard människor, i likhet
med år 1800? Hur snabbt måste vi komma dit? Vad händer med oss andra? Och – var
finns den upplysta despoten? Historien visar att de upplysta despoterna knappast
är upplysta, mer despotiska och sällan leder världen i rätt riktning.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Existerar någon annan väg? Finns
det någon Alexander där ute som väntar på att hugga den Gordiska knuten, den
synbarligen omöjliga relationen mellan mänsklighetens behov och planetens
resurser, i bitar och en gång för alla lösa problemet?</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Åter: Den finländske filosofen Georg
Henrik von Wright lär ha kallat sig pessibilist. Grundtemat var en pessimism
över människan och mänskligheten, men för att inte tappa fotfästet var det
nödvändigt med en tro på människans och mänsklighetens möjligheter
(possibilities). von Wright var tidig i sin kritik över det västerländska
samhällets övertro på teknikens och utvecklingens möjligheter. Han skulle
sannolikt vara än mer kritisk till de liberaler som idag menar att världen
behöver fler som berättar om de positiva nyheterna mänskligheten står inför,
som tecken på en linjär utveckling där allt alltid blir bättre.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Den mindre vackra sanningen är
att det finns mycket litet som talar för att mänskligheten kommer att lösa
problemet med en ständig jakt på utveckling och tillväxt på en planet som
begränsas av såväl fysikaliska som biologiska ramar. Kanske kan teknikutvecklingen
hantera klimatfrågan, även om sannolikheten för att vi ska nå de nödvändiga begränsningarna
av koldioxidutsläppen i tid är försumbara. Kanske kan man genom helt nya,
ekonomiskt försvarbara, lösningar hitta vägar till koldioxidlagring i
berggrunden. Kanske kan AI modellera fram alla de möjliga skadliga effekterna
av de kemikalier som vi sprider, och därmed hitta vägar för att begränsa och
förbjuda de som inte ska finnas. Kanske kan vi möta resten av avfallsvärldens
utsläpp genom att skapa en mer cirkulär ekonomi.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Men hur ska mänskligheten få
plats på jorden, TILLSAMMANS med alla de djur och växtarter som fram tills för
ett sekel sedan definierade vad jorden var? Klarar människan att åter bli en
del av skapelsen, inte den som skapar, eller mer sannolikt – river sönder den
livsväv som hittills skapat den biosfär vi alla lever i, av och för?</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Jag tror allt mindre på det. Mänskligheten
dömer sig själva och jorden till en förändring som hittills inte skådats. Den
reella övergången till antropocen kommer att omforma jorden, samhället och människan
i grunden. Det som väntar därefter är ovandrade stigar.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Som individ finns det även här
tre vägar att gå. Antingen kan man stoppa huvudet i sanden, låtsas som om det
kommer att blåsa över eller förneka att det kommer att hända och därefter leva
på som vanligt.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Eller så kan man falla ner i
depression, inse att allt är kört och mer eller mindre aktivt invänta slutet.</div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 376.35pt;">
Eller så kan man plantera sitt
äppelträd i förhoppningen om att barnbarnen en gång kanske ska få se det blomma.
I vart fall har man förskönat världen, berikat mångfalden, och begått en
motståndshandling för framtidens skull. Som varje pessibilist skulle göra. Och här utanför sjunger koltrasten.</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-7095107419347138432019-11-04T18:07:00.001+01:002019-11-04T18:07:39.514+01:00ÖSK och framtidenAllsvenskan 2019 är slut. Djurgården vann alltså, men de två spelskickligaste lagen kom tvåa och trea. Jag har sällan sett skillnaden i klass mellan lag vara så stor som när MFF spelade ut ÖSK på Behrn Arena, eller när Bajen gjorde detsamma på Tele2. När man kollar på de riktigt stora internationella lagen är klassen ytterligare någon nivå upp, men tempot, passningsskickligheten, blicken - allt helt enkelt - blir så mycket högre att det är som ett annat spel. Men när ÖSK möter Malmö så syns skillnaderna. Passningar som MFF lägger på yta rinner ut över sidlinjen för ÖSK. När MFF kör kortpassning med ett tillslag klarar de också av rörelse mellan passen. När ÖSK försöker detsamma står spelarna stilla. När MFF pressar gör de det som lag, något som ÖSK bara klarar ibland. Och när MFF använder hela planen, på bredden och djupet, rullar ÖSK runt via halva laget för att komma från vänster till höger yttermittfällt.<br />
<br />
Jag inser att jag, trots mitt nörderi, knappast är något ämne för större expert inom fotbollen. Och detta inlägg är inte tänkt som ett betygsättande av spelare. Men jag måste hålla med de många riktiga experter som menar att Allsvenskan numera består av tre delar: En storstadstopp (kanske inklusive Peking), en meningslös mitt och ett nedflyttningsgäng. ÖSKs plats i hackordningen är att hamna högst av de i mitten. Resten kan man bara drömma om.<br />
<br />
Så vad ska ÖSK göra? Målsättningen med att vinna guld, spela i Europa och vara bäst av alla på plan måste överges. Kanske, som Alexander Axén säger i intervjun med Nerikes Allehanda, kan man något år komma högre i cupen, så länge den inte blir de sämsta av de bästas biljett till Europa...<br />
<br />
Det är bara att acceptera: ÖSK kommer inte att fylla läktarna genom att vara med i toppen av Allsvenskan ständigt och jämt.<br />
<br />
Så - det är bara att lägga sig ner och dö då?<br />
<br />
Eller...<br />
<br />
Jag tror faktiskt på motsatsen. Men då måste styrelsen, föreningen och bolaget börja agera utifrån en helt annan spelplan än den man gjort hittills. Man måste agera, istället för att reagera. Man måste tänka långsiktigt, istället för att titta på nästa säsong och de värvningar man kanske har råd med.<br />
<br />
Låt mig peka på några förslag som jag tycker att vi borde jobba för:<br />
<br />
<b>ÖSK ska spela för fulla läktare, oavsett sportsliga resultat!</b><br />
Lär av Bajen. Först kom publiken, sedan kom resultaten. Att vara Bajare är inte bara att gilla fotboll. Det är något mer. En livsstil, en gemenskap, en familj.<br />
<br />
Vad är ÖSK? Knappast en familj i alla fall. Men även om vi inte är en familj, borde vi kunna vara en förening med hemkänsla - i vart fall på hemmamatcherna. Man går på matchen för att träffa kompisar, nya och gamla, ta en öl före och drömma om vinst och en till efter för att släppa förlusten. Man snackar lite i pausen när man tar en kaffe eller burgare. Kollar in vilka gamla och nya som finns där och om man saknar någon. Man glädjer sig åt Kubanerna som kör järnet, trots att de fyrar av de där eländes bengalerna, bara för att deras ramsor och glädje är en del av matchupplevelsen. Man kanske stannar kvar en stund efteråt, snackar ner matchen med några vänner, sitter och glor. Man tar en lunch med ÖSK-vännerna nån gång då och då bara för att det är kul att ses och snacka fotboll, Örebro och livet.<br />
<br />
Men hur når man dit? Nu kommer de konkretare förslagen:<br />
<br />
1) Fotboll är inte /bara/ sport - det är en upplevelse.<br />
Att gå på Behrn Arena ska alltid, alltid, vara en upplevelse oavsett hur matchen går, om man är fotbollsnörd eller tvingats med av sambon eller barnbarnet. Det ska vara välkomnande att komma dit, det ska vara bra sittplatser och genuina ståplatser. Det ska vara ombonat. Man ska alltid, alltid, kunna få bra kaffe, gott fikabröd likaväl som en snabb kokt med bröd eller en Delicatomazarin. Ju tristare motstånd - tänk Mjällby - desto viktigare är det med det runt omkring.<br />
<br />
Det finns några som fattat det. Erik Wärlegårds GFÖ-tankar är en bit på väg. Men det är första steget. Det krävs fler.<br />
<br />
2) Man ska kunna sitta med såna man trivs med.<br />
Om man står på Västra Stå vet man att ju närmre mitten man kommer, desto högljuddare blir det. Det är klart. Likadant är det på mitten av Norra. Där sitter de tristare sponsorbesökarna, de som sällan ropar och mest applåderar när det är medvind. På Södra är det lite mer blandat. Och så har vi familjeläktaren förståss. Men det går att göra så mycket mer.<br />
<br />
Varför bara en GFÖ-läktare? (Varför är vi inte fler förresten?) Tänk om det borde finnas en tjejläktare eftersom vi män fortfarande inte alltid kan bete oss, en läktare för riktigt gamla gubbar som vill ha det varmt om stjärten och kaffe vid platsen, en läktare för de sponsorer som också är genuina fotbollsnördar osv osv Det är bara fantasin som sätter gränser. Och när man hittat olika koncept så gäller det att fylla dem med något. Guldklubbens medlemmar sitter på en viss plats och får en latte och en wrap i pausen. Det finns en avdelning där man accepterar att folk hela tiden rör på sig, helt enkelt för att man hela tiden kan köpa fika, mat eller en öl under pågående match.<br />
<br />
3) Det gäller att se det som finns omkring.<br />
Visst är det så att man måste tänka på publiksnitt när man planerar omkringarrangemang som mat, fika osv. Men det finns en risk med att planera för dåliga matcher. En risk att det blir självförstärkande. Dålig motståndare betyder dålig match och dålig service. Det finns bara en sak som ÖSK kan påverka rakt av - servicen. Tänk om man tänkte tvärsom: Dålig motståndare betyder risk för trälig match - då måste kringarrangemangen vara det som drar! Bättre fika, snabbare service, annorlunda underhållning, ännu trevligare. Vi går på match inte bara för att se på fotboll. Vi går dit för allt det andra också.<br />
<br />
4) Stolthet, hjärta och passion.<br />
Tänk om vi ÖSK-are alltid kommer att kunna sjunga ramsan om våra icke-SM-guld. Om vi inte är bäst på fotboll - vad är vi bäst på då? Vad är själen i ÖSK?<br />
<br />
Jag tror klubben gjorde en riktig miss när man blev degraderad av SvFF. Vi var rätt många som spottade på allt vad detta förljugna degraderande innebar. Men sedan då? Vad hände sedan? Borde vi inte tillsammans knutit näven, i vart fall i fickan, och gjort något annorlunda. Tänk om just bristen på guld och degraderandet är delar av den själen. ÖSK är kusinen från landet, underdogen, den som blir nedslagen, MEN SOM ALLTID STÅR UPP IGEN! Och nu då - när MFF, Bajen och de andra storstadslagen omsätter hundratals miljoner och köper ihop stjärnor, så är ÖSK fortfarande underdogen, den som vägrar att acceptera rollen som slagpåse trots slagen, föreningen som alltid bär stoltheten och passionen med sig i hjärtat.<br />
<br />
För att ÖSK ska kunna bli det man kan, måste man börja förändra det man har rådighet över, och det är i dagsläget mindre fotbollen som alltmer styrs av de stora pengarna, men allt mer den själ och det hjärta som finns i hängivna supporters och mer eller mindre fotbollsintresserad hemmapublik. Så jag tycker att styrelsen ska lägga mer fokus på stoltheten, hjärtat och passionen och lite mindre på att söka den där spelaren som ska ändra allt och göra ÖSK till det nya MFF...<br />
<br />
5) Arenan är ÖSKs!<br />
Idag är inte Behrn Arena ÖSKs. Det är kommunen som äger den. ÖSK är en nettobetalare till kommunen. Man får idag betydligt mindre i bidrag än vad man betalar i hyra. Framtiden kommer säkert att innebära mindre bidrag och högre kostnader. Det är orimligt.<br />
<br />
ÖSK borde omedelbart inleda ett arbete med att bli ägare av arenan. Det första är väl att starta ett fastighetsbolag. När man gjort det kan man förhandla med kommunen om hur lite(!) man ska köpa arenan för. Lite - för att arenan är en förlustaffär för kommunen trots ÖSKs nettoinbetalningar. Kommunen får mindre förluster i framtiden. ÖSK får en arena. Sedan kan man börja utveckla den till den evenemangsarena den måste bli. I en framtid innebär det säkerligen en vädersäkrad arena. Fram tills dess kan den utvecklas för att bli en levande anläggning med service, handel, restauranger, sponsorkontor - allt som kan utveckla arenan till det ÖSK vill att den ska bli.<br />
<br />
Men man måste starta idag.<br />
<br />
6) Medlemskapet.<br />
Idag finns det i princip ett medlemskap, som man betalar olika mycket för. Det borde ändras. Om man är guldmedlem ska det kosta - men man ska få service också. Varför är inte ÖSKs medlemsträffar den självklara träffpunkten för Örebros näringsliv förresten? Men för oss nördar måste det också finnas fler pluspunkter än en pin och möjligheten att gå på ett årsmöte (hur många har gjort det???). GFÖ-medlemskap kanske innebär att ÖSK faktiskt tar ansvar för att fixa den där månadslunchen på den självklara ÖSK-restaurangen, eller att gamla spelare är en del av upplevelsen på K. Familjemedlemskapet innebär faktiskt att barnen får en anpassad upplevelse, olika om man är fem eller tolv. Gubbmedlemskapet innebär att man får klippkortet till kaffet i pausen.<br />
<br />
Kanske innebär det också att medlemskapet är en del av årskortskostnaden. Jag är medlem med årskort, och jag förnyar dem samtidigt. Varför inte som en prenumeration eller som en månadsavgift, bara att kryssa i rutan för att autogirot ska fortsätta... Det viktiga är att vi blir fler medlemmar som blir stabila på åskådarläktaren hemma, och ibland borta också.<br />
<br />
7) Spelarna.<br />
Jag gillar att det numera finns en betydligt bättre interaktion mellan spelare och framförallt Västra Stå efter vinster. Men ska klubben leva upp till Stolthet, hjärta och passion innebär det att spelarna, efter varje match, måste visa samma engagemang för de som stöttar från läktarna när de förlorat som när de vunnit. Jag fattar att en del är sådana vinnarskallar att det inte funkar, men då får man hitta på nåt annat. Publiken måste få något tillbaka för att man sjunger trots att spelet är skit.<br />
<br />
Och om föreningens slogan är Stolthet, hjärta och passion, så ska det gälla spelet också. Lämna finliret till Bajen. Fixa spelare som likt elva Klas Ingesson plöjer konstgräset i en ständig jakt på motspelare, boll och mål.<br />
<br />
Slutsats:<br />
<br />
För att ÖSK ska kunna utvecklas måste man göra en synvända. Det handlar inte om att få publik för att man spelar bra och vinner guld. Det handlar om att få publik för att man spelar bra men aldrig vinner guld. Istället för att bygga framtiden på sådant som man inte kan påverka - som att guldet nästan alltid kommer att gå till det lag som har mest pengar på banken, måste man bygga på sånt man kan påverka - publiken, medlemmarna, upplevelsen, arenan...<br />
<br />
ÖSK kan bli Sveriges intressantaste fotbollsklubb, Sveriges intressantaste fotbollslag. Men då gäller det att hitta sin själ. Och börja i rätt ände.Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-41355580069145932912019-10-01T11:19:00.000+02:002019-10-01T11:21:33.624+02:00Liberalism, natur och den begränsade planeten.<h4>
<b>Buskskvättan sjöng inte i år. Inte törnskatan heller. Jag
såg inte lärkfalken jaga över fårens hagar. Kornknarren repade inte i
juninatten. Varför kom de inte i år? Kommer de nästa?</b></h4>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vi tackade Gud för sommarens mildhet, med regn, sol och
värme i lagom doser, väl medvetna om att fjolårets torka kanske inte var en
tillfällighet. Djuren klarade sig. Vinterhöet kunde hämtas in.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men oron finns ändå där. Hur kommer nästa sommar att vara?
Och nästa? När fylls grundvattenreserverna på igen och vad gör vi om brunnen
sinar?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför sjöng inte buskskvättan?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är inte svårt att hitta exempel på klimatförändringarnas
effekter. Det är lika enkelt att googla fram orsakerna till dem. Kunskapen om
såväl orsak som verkan är både djup och bred och väl fördelade till de allra
flesta beslutsfattare. Vad gäller insikter om vilka åtgärder som krävs är
kunskaperna lika breda och djupa inom forskarsamhället, men fördelningen bland
beslutsfattare är mer skev. När Greta Thunberg ifrågasätter politikers,
företagsledares och andra influerares verkliga vilja blir det uppenbart att den
saknas, precis som buskskvättans sång.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Skälet till denna tvekan är uppenbar. Det moderna liberala samhället
är uppbyggt på kol, olja och fossilgas. Framväxten av det industriella
samhället, liksom det därefter följande konsumtionssamhället, är samtida med
utvinningen av fossila energibärare. Om det ena avskaffas, kommer det andra att
följa. Insikten om detta finns medvetet eller undermedvetet hos de flesta
politiker i ledarposition. I förhoppningen om att ingenjörerna ska lösa
problemen innan katastrofen är här, försöker man skapa förutsättningar för den
nödvändiga teknikväxlingen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Denna politik är byggd på en ideologisk uppfattning som
gränsar till religiös övertygelse. För en liberal, från vänster till höger,
lyder mantrat att det inte är tillväxten som är problemet, utan att den inte är
grön. Bara vi kan omforma den miljöskadliga tillväxten och skapa incitament,
med morot och piska, för den nödvändiga omställningen så kommer den att ske.
Och därefter kommer världen att grönska, i bildlig och bokstavlig mening.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av de mest skrämmande artikelserier man kunnat följa det
senaste året handlar om den kraschande biologiska mångfalden. Ibland är hotet specifikt,
som när insekterna dör i mängd. Även om den är läst, är förståelsen av
konsekvenserna om den tyska långtidsstudien, om hur de flygande insekterna
minskat i ett av landets naturreservat, betydligt lägre än vad gäller klimatet.
Biologisk mångfald är ingen kioskvältare. Naturen som sådan är något som bara
finns, fungerar och kan kuvas och omformas för mänskliga behov.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Inte ens när Amazonas brinner, blir frågan akut. Den mediala
bilden handlar om Amazonas som en global lunga, en uppgift som dessutom är
felaktig. De eventuella problemen för den biologiska mångfalden beskrivs mest
som ett mänskligt bekymmer, som om regnskogens uppgift var att försörja
mänskligheten med nya mediciner. Men biologisk mångfald som en global,
livsuppehållande väv av sammanlänkande arter, lyser med sin frånvaro.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I Europa anklagar man president Bolsonaro för rovdrift. Men
den egna agendan är långt ifrån trovärdig. I Sverige fortsätter kalhyggena att
breda ut sig och den industriella livsmedelsproduktionen fjärmar sig allt mer
från det jordbruk som en gång såväl brukade som bevarade jordens värde. Som
alltid är det den biologiska mångfalden som får stryka på foten när de sista
våtmarkerna dikas, när skogen ersätts av trädplantager, när mångfaldens äng och
hage blir ensartad åker och vall.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om att 2,7 miljarder,
2.700.000.000, fåglar inte längre finns i den Nordamerikanska naturen. Det är,
som vanligt, människan som ligger bakom. Vårt sätt att leva gör naturen allt
mer ogästvänlig för de som en gång befolkade den. Det vilda finns snart inte
längre kvar. 96 % av alla däggdjur som lever på planeten är idag antingen
boskap eller människor. På samma sätt är det med andra djurklasser.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Även om det verkar som om naturen är oändlig, som om det
vilda finns runt knuten, håller det som en gång var natur, djur och ekosystem
att förändras i grunden. I datorspel kan man resa till avlägsna planeter och
”terraforma” dem. Men den jord, den Terra<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>vi känner, omformas. Ekosystemens mångfald blir humansystemens enfald. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag läser om den ökande globala turismen. Om hur allt fler
platser blir som Venedig, inte bara översvämmade av vatten utan av turister i
allt större hopar. Om överbefolkade stränder. Om natur som inte längre finns.
Och jag kan inte låta bli att fundera över om detta är vårt samhälles yttersta
mål.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För oss globaliserade marknadsliberaler var politikens
målsättning länge att ge människor redskap att lyfta sig ur fattigdom. Idag
handlar det om att människor i de fattigare länderna ska få det som oss som
lever i de rika. Så ser vi framför oss en värld där människor lever i samma
välfärdssamhällen som oss själva, med skola, sjukvård och äldreomsorg. Det
verkar så bra. Problemet är bara att det är den ena sidan av myntet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den andra sidan är mörkare. I vart fall när det gäller
naturen, klimatet, ekosystemen. För välfärdssamhället är byggt på konsumtion.
Konsumtionen av varor levererar ett överskott som kan finansiera välfärd,
privat eller offentlig. Och när de grundläggande behoven är tillfredsställda,
låter vi oss inte nöja. Vi fortsätter att konsumera för att fylla de där
behoven som döljer det där hålet av meningslöshet i vårt inre. Vi köper saker
vi inte behöver. Vi reser till platser där vi en vecka kan glömma vardagen,
tillsammans med hundratusentals andra med samma parentetiska liv.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När Adam Smith 1776 skrev ner sina tankar om nationernas
välstånd, var inte tankar om den begränsade planeten ens en fråga. Under
industrialismens uppbyggnad blev lösningen på de lokala problem som
miljöförstöringen orsakade högre skorstenar och längre avloppsrör. Tron på en
jord som kunde hantera vår miljöförstöring var oifrågasatt. Inte förrän Rachel
Carsons bok ”Tyst vår” kom på bokhandelsdiskarna 1962 skedde något. Men
utvecklingen gick långsamt. Försurningskrisen hanterades men skapade ingen
insikt om de globala systemens begränsningar. Inte ens ozonkrisen förmådde att
förändra samhällets förståelse på något djupare plan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är först i och med klimatkrisens allt mer akuta skeenden
som något börjat hända. Men som så ofta handlar det om att människan inte
förmår att se helheter. Klimatkrisen är ny och global, men lösningarna är gamla
och lokala. Vi lever fortfarande i Adam Smiths anda, med en tro på en jord utan
begränsningar, en planet som kan hantera allt vi gör.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De politiker som ska hantera frågan sitter i en rävsax. Det
axiom som styrt utvecklingen från bondesamhälle till välfärdstat, har varit en
orubblig tro på att tillväxt är vägen framåt. När de globala systemen hotas, är
det enda som krävs att måtten på tillväxt omdefinieras. Den gröna tillväxten
ska hantera de problem som den fossila tillväxten orsakat.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns ett antal problem med detta. Det största är att
den gröna tillväxten är lika sannolik som den humana kommunismen. I teorin kan
de vara möjliga, men den praktiska tillämpningen har visat sig svårare. Grön
tillväxt har hittills visat sig hanterbar i ett lokalt perspektiv, men
samtidigt har den globala utvecklingen varit allt annat än grön.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sambandet är glasklart. När tillväxten ger människor möjlighet
till mer än grundläggande välfärd, väljer vi att använda den till miljöovänlig
konsumtion. Av varor, tjänster och upplevelser. Varje gång tekniken gjort det
möjligt att öka välstånd och välfärd, har det inneburit ett totalt ökat tryck
på planeten. Biologisk mångfald ersätts av odlad enfald. Resilienta ekosystem
fylls av antibiotika, mikroplaster, kemikaliesoppor. Och som lök på laxen kan
vi inte ens turista i fred längre eftersom alla andra har samma önskan om att
byta 357 dagars tomhet för 168 timmars avkoppling.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men finns då ingen lösning? Måste vi, i Jonathan Franzens
efterföljd, invänta den globala kollapsen och mänsklighetens undergång, men i
värdighet? Det finns mycket som talar för det. För alternativen är politiskt
orealistiska.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Självklart vore en repressiv global diktatur en möjlighet.
En som bestämmer vilka som får leva vidare och vilka som måste bort för att
mänskligheten ska komma ner i nivåer som planeten tål. Det finns såväl
filosofer som politiker som lockas av tanken men denna eliternas, för det är
självklart att det är eliterna som blir kvar, dödsdans är en orimlighet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men om vi vill ha kvar demokratin och den liberala
marknadsekonomin, hur gör vi då? </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Visst kan en grön marknadsekonomi fungera. I teorin. Och
till del. Det går självklart att prissätta utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser så att de pressar ner utsläppen. Det går att bruka samma styrmedel
när det gäller plaster, antibiotika, kemikalier. Varje nation kan skapa egna
regler och börja omställningen. Det blir svårare med ett globalt genomslag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men de nationella konsekvenserna blir tydliga. En liter
bensin för 75:- kronor kanske? Grytbitarna på söndagsmiddagen till ynka 1500:-
kronor kilot? Och det gäller att planera väl för att kunna betala av på den
enda semesterresa familjen har råd med under barnens uppväxt. Kanske finns
plats på tåget till franska atlantkusten 2027?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Exemplen ovan är ovetenskapliga. Men ska marknadsekonomin
användas för att styra krävs att den verkligen styr. Och det kommer att få
konsekvenser. Vi kommer att resa mindre i vardagen och till helgs. Vi äter
mindre kött av djur som uppföds på annat än lokala betesmarker och vallar, och
mycket sällan mat från andra sidan jorden eftersom transporterna är så dyra och
produktionen även där måste ställas om. Vi kommer att bo mindre eftersom få
kommer att ha råd att värma upp stora hus. Vår konsumtion kommer att minska i
volym, men knappast i ekonomiska termer, eftersom vi inte kommer att ha råd att
lägga pengar på billig skitkonsumtion. På område efter område förändras
vardagen, fram till den dagen då teknikerna hittat lösningar på klimatkrisen,
på kemikaliesoppan, på antibiotikaresistensen…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tillväxten lär finnas där i ekonomiska termer, men det är
verkligen en annan sorts tillväxt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men den stora utmaningen kvarstår ändå. Hur kan vi prissätta
mänsklighetens användande av den begränsade naturen som ett obegränsat
ymnighetshorn? Är det rimligt att 96 % av jordens däggdjur är kossor och
människor, att 70 av alla fåglar är höns? Är det rimligt att människan utrotat
83% av alla vilda djur, varar 50% de senaste 50 åren? Hur prissätter man
avskogningen av Amazonas, bränderna i Indonesien, blekningen av koraller,
kalhuggandet av Norrland?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur prissätter man förlusten av ännu en art som idag synes
värdelös, men i morgon kanske var den tråd som fick livsväven att brista? Hur
värderar man den minskande motståndskraften hos ett ekosystem, mångfalden i en riktig
skog, genspridningen hos en sällsynt art?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kan människan inse att hon lever på en begränsad planet,
tillsammans med de djur och växter som varit delar av ekosfären en betydligt
längre period än mänskligheten? Kan den människa, som allt mer landar i tanken
att hon inte längre är ett biologiskt djur beroende av andra utan en
sociologisk varelse som själv kan styra sin framtid, inse att hon är helt
utelämnad åt fungerande ekosystemtjänster?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det sjöng ingen buskskvätta vid Boängsgården i år. Kanske
var det en tillfällighet. Kanske inte.</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
</style>
-->Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-22787046662994712712019-01-21T10:48:00.002+01:002019-01-21T10:48:19.668+01:00Varför borgerligheten har problem med klimat och natur.
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När den konservativa budgeten gick igenom i
regeringsundantagstillståndets tid, var det ett område som påverkades mer än
det mesta. Anslagen för klimatpolitik liksom för värnandet av biologisk mångfald
minskades med 2 miljarder kronor. Det är en minskning som inte står så långt
efter Donald Trumps försök att avlöva USAs klimat- och naturvårdspolitik.
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men även de andra tidigare Allianspartierna drar sitt strå
till stacken. I förhandlingarna med socialdemokraterna krävde det påstått gröna
Centerpartiet en mängd reträtter på området. Det handlade inte bara om
flygskatt. Även strandskydd och inte minst kraven på att skyddet av den
biologiska mångfalden skulle ställas efter markägarens rätt att göra pengar på
marken var centrala i förhandlingarna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Som liberal är det lätt att kritisera Miljöpartiets
medverkan i den senaste mandatperiodens regering. Politiken inom de områden
partiet haft ansvar för; skolan, kulturen och bostäder, har som bäst varit
verkningslös. Men man måste samtidigt vara så klarsynt att partiets inverkan på
såväl klimat- som naturvårdspolitik har varit avgörande. Sverige är 2019 bättre
på de allra flesta områden inom klimat- och naturvårdspolitik än vad det var
2014.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är uppenbart att det finns en skiljelinje mellan de
borgerliga partierna; liberala och konservativa, och de rödare. I mätning efter
mätning visar det sig att de röda partierna har en bättre klimat-, miljö- och
naturvårdspolitik än de blåare. Liberalerna, som med rätta är det grönaste av
de borgerliga partierna, hamnar ändå efter de röda samtidigt som de långsiktiga
miljöfrågorna för det mesta hamnar långt bak i partiets prioriteringslista.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad beror detta på? Är klimatpolitik beroende av
traditionella ekonomiska politiska strukturer? Går skiljelinjen i synen på
värnandet av biologisk mångfald i samma härad som blockpolitikens skyttegravar?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ser man på den historiska utvecklingen är detta ett relativt
nytt fenomen. Under lång tid var Frisinnade Landsföreningen och Folkpartiet,
Liberalernas föregångare, de som drev naturvårdsfrågorna hårdast. Svenska
Naturskyddsföreningen, som bildades bland annat av flera namnkunniga liberaler,
hade länge i sin styrelse en stark representation av liberala intellektuella
med basen i den naturvårdsnära vetenskapen. De första nationalparkerna kom till
genom liberala krav och därefter fortsatta partiet att driva frågorna,
alltifrån strandskydd till nationalälvar. Regeringen Ullsten fick med rätta
mycket goda betyg för sin naturvårdspolitik.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men något har hänt de senaste decennierna. Även om
miljöpolitik i vid bemärkelse kan nämnas i olika högtidstal, verkar insikten om
behovet av politisk aktion saknas.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt oss anta att även de borgerliga partierna har vetskap
och insikt om de stora miljöproblemen mänskligheten står inför:
Klimatförändringarna. Artutrotningen. Kemikaliespridningen.
Avfallsproblematiken. Varför hamnar man ändå fel i så många frågor?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under hela mänsklighetens period på jorden har vi påverkat
natur, miljö och i viss mån klimat. Men påverkan har varit lokal, regional och
nationell. Så är det inte längre. De senaste decennierna har mänskligheten på
alla områden en global påverkan på biosfären. De stora miljöfrågorna är
globala. Vår tidsålder är antropocen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När jag för drygt 30 år sedan som en av de första
doktoranderna i miljörätt påbörjade min ännu ej färdiga avhandling vid
Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet, var min ambition att söka svaren
på hur man effektivast skulle kunna genomföra ett lagskydd inom
naturvårdsområdet. Avhandlingens preliminära namn: ”Möjligheten att med en
nationell lagstiftning bevara ett artrikt djur- och växtliv” speglar dåtiden på
flera sätt. Ordparet ”biologisk mångfald” var ännu inte för allmän användning.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men viktigare är sannolikt frågeställningen om hur en
nationell lagstiftning kan fungera för att hantera problem som inte känner
landsgränser. Det är här vi närmar oss de borgerliga partiernas miljöpolitiska
problem. Framförallt gäller det liberalismen, där två av grundstenarna i
ideologin ännu inte förmår hantera denna globaliseringsrörelse. Äganderätten
och den individuella friheten.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt oss börja med äganderätten. Under de senaste åren har
attackerna på skydd av värdefull natur och hotade arter blivit allt mer
samordnade. Borgerliga partier, inte minst Centerpartiet, tar stöd av olika
särintressen med bas inom markägande och markutnyttjande för att sätta upp
hinder för artskydd.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ibland tar detta motstånd märkliga former. Centerpartiets
Fredrik Federley är öppen med sin antiintellektuella hållning kring
faktainsamling, när han klart pekar på att ett hinder i förhandlingarna med
Socialdemokraterna och Miljöpartiet är den så kallade
”nyckelbiotopsinventeringen”. I princip innebär det att Centerpartiet hellre
väljer okunnighetens väg mot artutrotning än att få veta vilka konsekvenser det
förstärkta skydd för markägarens rätt att skövla värdefull natur, som
Centerpartiet önskar, kan få.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men är det en rimlig hållning? Kan vi strunta i skydd av
hotade arter, lokalt eller nationellt, och hävda att äganderätten står över
detta även om det kan få globala konsekvenser?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I Tyskland finns undersökningar som pekar mot att antalet
flygande insekter minskat med upp emot två tredjedelar. Andra undersökningar
visar att de så kallade ”vilda djuren”, såväl däggdjur som fåglar och fiskar,
är mycket små andelar av den totala mängden djur. Jorden är inte längre en
mångfaldens vildmark. Det är människan och hennes domesticerade djur som snart
är enfaldens produktionsmark.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vilka konsekvenser kommer det att få? Finns det en gräns när
antalet pollinerande insekter blir så litet att det påverkar odlingen av växter
i behov av pollinering? Vad händer med ekosystem när till och med de
”vanligare” arterna blivit sällsynta? Hur grov kan mångfaldens väv bli, innan
den rasar samman? Och vad händer då, när livsväven repas upp? Vilka
konsekvenser får det för människan om jordens livsuppehållande system
krackelerar? Vilka livsmedel kommer att finnas? Hur kommer vi att hantera
nedbrytningen av allt vårt avfall? Kommer skogen att fortsatt vara jordens
gröna lunga?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Skyddet av den biologiska mångfalden står i konflikt med en
/ännu/ starkare äganderätt. Svenska hagmarker är i princip borta. Svensk urskog
är slagen i spillror. Svenska våtmarker är någon procent av vad de en gång var.
Andelen skyddad skog borde tredubblas. Våtmarkerna, stränderna och landnära
vatten, borde värnas. Istället kräver de borgerliga mindre skydd och mer rätt
att exploatera.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Skälet till denna inställning är lätt att förstå.
Liberalismen bygger på ekonomiska teser med nationen som grund. Hittills har
liberala ekonomiska teorier inte klarat av att hantera vare sig de
generationsperspektiv eller globala perspektiv som dominerar naturvårdens
utmaningar. Adam Smith behövde inte bekymra sig om vilka konsekvenser det privata
ägandet och exploaterandet av mark och naturresurser fick, eftersom frågan då
var obsolet. Luften, marken och vattnet var fria nyttigheter. Djur och växter
var en oändlig tillgång. Det var orimligt att tro att brukandet skulle innebära
ett förbrukande. Den synen är, märkligt nog, förhärskande ännu idag. Än
märkligare är det att de internationalistiska partierna i detta intar en strikt
nationalistisk hållning.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Klimatfrågan skapar likartade problem för de liberala
grundteorierna. Liberalismen baseras i huvudsak på en utilitaristisk filosofi.
När en av de liberala anfäderna; John Stuart Mill, hävdar att samhällets mål är
största möjliga lycka åt största möjliga antal människor, är det en momentan
känsla. Generationsproblematiken lyser med sin frånvaro. När samme Mill
beskriver liberalismens kärna som att min frihet sträcker sig så långt att dess
gräns bara går vid att den inte påverkar någon annans negativt, saknas såväl
generations- som globala klimatperspektiv.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När vi tar flyget till en skön vecka i Thailand, när vi
köper den billiga biffen från Brasilien, när vi klär oss i den senaste veckans
mode från H&M, visar vi såväl på liberalismens styrka som dess svagheter.
Den internationella handeln har skapat ett globalt välstånd utan historiska
likheter. Men välståndet är byggt på uttag av jordens ändliga kapital,
bestående av frisk luft, rent vatten, giftfria jordar och myllrande mångfald.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Liberalismen har fastnat i en position där det saknas såväl
historia som framtid. Utan vilja till insikt om hur världen förändrats sedan
industrialismens, och liberalismens, genombrott saknas verktyg för att hantera
globala miljöutmaningar. Utan vilja till förståelse för att såväl äganderätt
som personlig frihet måste hanteras i ett globalt perspektiv med en bred insikt
om att framtida generationers frihet kommer att påverkas av våra handlingar,
blir borgerligheten en ständig broms för nödvändiga förändringar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Istället överlåter man den progressiva miljöpolitiken till
socialister av olika kulör. Där saknas istället insikt om äganderättens
nödvändighet även för miljö, klimat och natur. Där saknas insikt om att staten
faktiskt måste ha begränsningar. Där saknas den grundläggande förståelsen för
den individuella frihetens värde för människans utveckling och därmed hennes
insikt om naturens begränsande villkor.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så borde det inte vara. Liberalism har hittills visat sig
vara den ideologi som förmått anpassa sig till skiftande förutsättningar och ge
människor en ökad frihet, ett stärkt välstånd och en stabil demokrati. Så kan
det sannolikt vara även i framtiden. Men då måste den absoluta äganderätten
till markens resurser och den påstått oändliga personliga frihetens heliga kor,
om inte slaktas, så i vart fall genomgå en genomgripande metamorfos.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och det är dags att börja nu.</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-70262840613732904442018-12-10T13:15:00.000+01:002018-12-10T13:15:12.388+01:00Sista striden det är...
<br />
<div class="MsoNormal">
Det liberala vankelmodet kring vem man ska styra med, eller
släppa fram som regeringsbildare, kan i förstone verka vara en kamp mellan
höger och vänster inom partiet. Men bilden är mer spretig än så. Den liberala
kampen står faktiskt på det nya slagfält som politiken utkämpas på. Och det är
inte alls säkert att gamla stridstekniker har någon framtid, lika lite som
kavalleriet hade en framtid när stridandet mekaniserades.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jan Björklund leder ett av Sveriges minsta riksdagspartier.
Samtidigt leder han ett parti som både är ett av de äldsta, och ett av de
nyare. Tillsammans med sin minikollega MP, är Liberalerna ett lackmustest för
den nya politiken och dess konsekvenser.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I andra inlägg har jag rasat mot den förflackning av det
politiska uppdraget som jag tycker mig se. Allt fler politiker blir allt mer
intresserade av sin egen framtoning, att vara någon, och att kommunicera rätt.
Snart ingen har en aning om vad det handlar om när det gäller att styra en
kommun, eller ett land. Ekonomi och verksamhetsstyrning är trista saker som
någon annan får syssla med. Jag bygger mitt varumärke!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men det är inte denna trend som nu blir synlig inom
Liberalerna. Det är en än mer grundläggande strid.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt mig förklara.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Striden inom Liberalerna står, menar jag, mellan livsstilsliberaler
och ideologiska liberaler. Inte så att livsstilsliberaler inte har någon
ideologi, eller att ideologiska liberaler saknar livsstilstankar.</b> Ändå är detta
den huvudsakliga skiljelinjen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För att begripa detta måste man först försöka definiera de olika
grupperna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För en livsstisliberal är GAL-TAN-skalan självklar. De för
en liberal definierande frågorna handlar om feminism, HBTQ, mänskliga
rättigheter, normkritik och internationalism. Dessa frågor är överordnade
traditionella liberala tankar. Exempelvis är det för en liberal feminist
självklart att en liberal hjärtefråga är att minska föräldrars rätt att själva
bestämma över sin föräldraförsäkring, eller att kräva kvoteringar även inom
privata bolag och på fristående universitet. HBTQ-rättigheter och normkritik är
oifrågasättbara normer. Det kan exempelvis visa sig i att det är viktigare att
slåss för vuxnas rätt till barn, än barns rätt till en mamma och en pappa eller
att biologiska fakta får vika för individens subjektiva upplevelser. MR och internationalism
för dessa liberaler står över nationellt demokratiskt beslutsfattande. Den
reglerade marknadsekonomin som var den tidiga svenska liberalismens
kännetecken, är inte viktig i ett internationellt perspektiv.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mot detta står de ideologiska (att använda ordet
konservativa riskerar att få fel effekt…) liberalerna. Där är fortfarande de
tidigare grundläggande liberala värderingarna en bas även för andra frågor. Det
är självklart att man kan hävda sig vara på samma linje när det gäller de
frågor som definierar livsstilsliberalerna, men dessa frågor är inte grunden
för det politiska engagemanget. Inte heller är resultaten av de politiska
övervägandena alltid desamma. Feminismen begränsas av den ekonomiska friheten.
Internationalism och MR måste sättas i en nationell kontext, baserad på
nationellt demokratiskt självbestämmande. HBTQ och normkritik ramas in också av
vetenskapliga fakta. Dessutom finns frågor som trygghet eller ordning och reda
i skolan på agendan. Men grunden för det politiska engagemanget ligger i en
traditionell syn på att ekonomi är basen för den svenska varianten av
socialliberalism.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är ingen heltäckande beskrivning av de två linjerna.
Men den tydliggör skillnaderna. Även inom partierna börjar de linjer som
traditionellt både delat upp partier och skapat en grund för demokratin att
mjukas upp och förändras. Det är inte längre ekonomin och konsekvenserna av
olika ekonomiska beslut som står i fokus. Politik handlar idag ofta om helt
andra saker.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske är detta en naturlig följd av den ekonomiska
utvecklingen nationellt, i Sverige och i stora delar av västvärlden. De allra
flesta har idag en så god ekonomisk status att ekonomi mer handlar om
administration än om politik och ideologi. De allra flesta som står utanför
denna ekonomiska statuszon, får ändå hjälp att leva ett hyfsat drägligt liv.
Och de som faller utanför nationellt är så få, eller så långt borta från
mainstreamsamhället, att de inte påverkar politiken.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Konsekvenserna blir i alla fall uppenbara inom politiken.
Både mellan partier och inom partierna. När Jimmy Åkesson beskriver det nya
konservativa blocket som den dröm han nu är nära att nå, handlar det mindre om
ekonomi och mer om värderingar. När Jonas Sjöstedt talar om ungefär samma sak,
fast tvärsom, är det inte heller med revolutionsröda klasstermer, de hålls
helst i bakgrunden, utan om GAL-värderingar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Skiljelinjerna finns mellan partierna. Men de finns också
inom. Och Liberalerna, och Miljöpartiet, är de tydligaste exemplen på vad det
kan få för konsekvenser.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Folkpartiet var tidigare inte heller fritt från
livsstilsliberalism. Socialliberalismens önskan om att ställa samhället till
rätta för de svagaste, eller frisinnets normativa komplex baserad på
kristendomens traditioner och dogmer, hade i sig andra former av livsstilsbejakanden.
Men det fanns skillnader. Dels var höger-vänster-skalan tydligt närvarande.
Dels var den ekonomiska politiken fortfarande en stabil ideologisk grund. Dels
var framförallt frisinnet en organisatoriskt stabil ram såväl utom som inom
Folkpartiet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men den nya livsstilsliberalismen är inte där. Den är inte
organiserad, snarare tvärsom. Den är den tydligaste individualistiska
strömningen inom liberalismen, där jaget blir viktigare än laget – såväl i
partiet som i politiken. Den saknar en genomarbetad normativ grund. Man kan
tala normkritik, men vissa av de egna normerna är helt omöjliga att ens
ifrågasätta. Den som gör det blir utstött. Den saknar också en koppling till
traditionell ekonomisk liberalism – något som gör den oförutsägbar. När det kommer
till avvägningar mellan exempelvis feminism och äganderätt, mellan
internationalism och nationell demokrati, mellan välfärd och skatter, kan
livsstilsliberalerna hamna varsomhels, beroende på vart GAL-vinden blåser idag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Liberalerna drabbas hårdast av denna utveckling. Skälet är
enkelt. Partiet har gjort sig av med sin folkrörelsebas. Från att ha varit det
självklara alternativet för de frisinnade – i mycket vid mening – är partiet nu
det minsta. Hela den organisatoriska kompetensen håller på att gå förlorad.
Partiet blir allt mindre en sammanhållen organisation och allt mer av en löslig
sammanslutning av individer med egen agenda. Till och med namnbytet pekar i den
riktningen. Liberalerna är inte längre ett parti – bara en vid, otydlig
politisk strömning.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Problemet för partiet är att de människor som vill definiera
sig som GAL är en snabbfotad skara. Den är betydligt snabbare i sina
värderingsförändringar än ett parti kan vara. Som grädde på moset, kan dessa
väljare berika ett parti. Men då måste partiet ha en organisatorisk kärna,
människor som är partiet trogna trots, och inte tack vare, att partiet tycker
på ett visst sätt i en viss fråga. Men om GAL-ningarna blir en för stor del av
partiets väljarbas, och en för stor del av de aktiva politikerna, så riskerar
partiet att åka berg- och dalbana såväl i opinion som organisation.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är det som Liberalerna nu är mitt inne i. Det är den
resan Miljöpartiet också gör. Partier utan organisatorisk kärna, utan
sammanhängande gemensam ideologi (aldrig haft eller så har man mer eller mindre
medvetet gjort sig av med den (ekonomin respektive miljön)), utan någon stabil
väljarbas måste vara bäst på att ha det våta fingret i luften för att veta vart
GAL-vinden just nu blåser…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När det dåvarande Folkpartiet efter det usla valet 2014
skulle gå igenom all sin politik, fanns en möjlighet att hantera denna fråga.
Man hade kunnat ställa sig frågan om vilket parti man ville vara, vilken grund
man ville stå på, vilka väljargrupper man ville ha som kärna och som grädde, vilket
samhälle man såg framför sig som den liberala visionen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Av det blev intet.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är sannolikt ett av bekymren för partiledaren och
partiledningen idag. Man saknar helt enkelt en ideologi. Partiledaren har
tvingats hantera dessa stridigheter inom partiet under nästan hela sin
partiledartid. Istället för att peka på en tydlig väg framåt, har han försökt
balansera de olika krafterna inom partiet. Blidka Birgitta Ohlsson. Stötta Mats
Persson.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och istället för att agera, och ta befälet över partiets
utveckling själva, har man tvingats reagera och nu ställas inför fullbordat
faktum. Välj höger och därmed mer traditionell liberal ekonomisk politik. Välj
vänster och fortsätt på GAL-vägen. Oavsett vad man väljer riskerar man förlora
väljare. Och väljarflykten beror i förstone inte på själva valet, utan på att
man inte kunnat förklara vilket parti man är och varför man gör det val man
gör.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det hade varit bättre att hålla i taktpinnen själv. Valt
GAL-vägen och släppt den traditionella socialliberala ideologin. Valt motsatt,
och låtit GAL-frågorna hamna i bakgrunden.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är självklart att jag står för den senare vägen. Men
oavsett hade jag önskat att det parti jag länge var en lite mer central aktör
i, själv hade valt väg och inte låtit andra tvinga partiet till det.</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-76628419636370745212018-11-09T12:33:00.000+01:002018-11-09T12:33:30.845+01:00Lööf, Björklund och den externaliserade ondskan
<br />
<div class="MsoNormal">
Två händelser på två olika platser i världen. Den ena
världsledande, den andra perifer. Men båda är delar av samma mönster.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I USA pågår analyserna av mellanårsvalet. Vann Demokraterna?
Eller vann Trump? Vilka slutsatser kan man dra? Varför röstade nästan 60 % av
kvinnorna mot Trump? Eller var det för Demokraterna?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I Sverige handlar det mesta om regeringsbildningen. Valet
gick som alla förväntade men få önskade. Frågan är inte om, utan vilka löften
som ska svikas.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tydligast i sina ställningstaganden har de två partier som
nu betecknar sig som liberala varit. Såväl Centerpartiet som Liberalerna har
kategoriskt tagit avstånd från Sverigedemokraterna som parti. Inget kan få dem
att ta stöd av partiet, oavsett vad detta stöd skulle innebära. Allt annat är
bättre. De andra partierna finns med på samma del av skalan. Men C och L är de
tydligaste.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kommentarerna om spelet om regeringsmakten handlar
självklart om politiken, om brottningen mellan ideologi och sakpolitik, om
pragmatism kontra idealism. Men den kamp vi nu ser, i Sverige såväl som i USA,
har fler bottnar än så. Frågan är inte bara om den grund som demokratin vilat
på nu eroderar i så snabb takt att demokratin i sig är hotad. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Den fråga vi borde ställa är: Varför?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är enkelt att beskriva den förändrade inställningen till
demokratin som olika spel om resurser. Självklart handlar förändringen också om
det. Men en underliggande fråga är av mer existentiell art och har koppling
såväl till religionens (läs; kyrkans och kristendomens) förändrade ställning i
samhället, som dess plats i politiken.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>När Annie Lööf eller Jan Björklund med emfas försvarar sin
hållning mot Sverigedemokraterna, använder de en av de mest traditionella och
mest effektiva politiska figurerna. Inget svetsar ihop en grupp, ett parti, ett
land så väl som ett motsatsförhållande till en gemensam, yttre, fiende. En
nödvändig ingrediens i detta är att denna fiende ska stå för den absoluta
ondskan, för att man själv ska vara god.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ser samma politiska figur hos Trump i USA. Migranterna
som ska välla in och förstöra USA är de absolut onda. Det spelar ingen roll om
de bara är några tusen, att många av dem är barn och kvinnor. De är ändå onda,
våldsmän, brottslingar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Retoriken går igen på olika plan med olika avsändare och med
varierande allvar. I Ungern är det den liberala staten som är det onda. Nyss
stod EU som det onda för britterna. I Sverige målar Sverigedemokraterna upp
islam som det stora hotet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sanningshalten i utsagorna kan variera. Det är inte det som
är det viktiga. Det är frågan om ett ”vi” mot ett ”dom”. Bilden är viktigare än
verkligheten. Berättelsen viktigare än faktabasen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är inget nytt. Det är snarare en djupt mänsklig
känsla. Vi mot dom. Vi – de goda. Dom – de onda. Genom årtusenden har ledare
kapitaliserat på detta, lett härar i krig för mer eller mindre goda saker, och
skapat såväl framgång som elände.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men i och med demokratins intåg trodde vi oss funnit en
lösning på detta. Varför kriga när man kan – samtala? Även om demokratins
resultat – freden – är själva sinnebilden för varför detta samhällssystem är
överlägset de andra, är det vägen dit – samtalet – som är det banbrytande.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Den svenska traditionen av politiskt samtal är lång och har
tjänat oss väl. Ofta har den pågått mellan partier och politiker med mycket
olika syn på världen. Även om Vänsterpartiet Kommunisterna inte tilläts vara
med och forma svensk utrikes- och säkerhetspolitik, var de ändå en del av
regeringsunderlag och en självklar spelare i inrikespolitiken.</b></div>
<b>
</b><div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men nu är det nya tider. Nu handlar det inte längre om
samtal, utan om avståndstagande. Skälet stavas självklart SD och deras
människosyn. Denna människosyn är uppenbarligen så avskyvärd att den
diskvalificerar dem från all beröring av partier och politiker från de andra
partierna. Uppdelningen i onda och goda blir övertydlig.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Frågan om skillnad i människosyn är dock inte helt klar. Den
manifesteras i huvudsak av synen på migrationen och dess konsekvenser, om
integration och assimilation. Den grumlas av synen på nation, medborgarskap och
nationalitet. Den försvinner i dimman när välfärdsstatens uppdrag och ansvar
ska definieras.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Försöker man tolka de olika ståndpunkterna är det inte helt
enkelt att se de stora skillnaderna. Alla vill ha en reglerad invandring. Alla
vill värna välfärdsstaten. Alla inser att alla inte kan bli medborgare direkt,
och att det i medborgarskapet ska finnas ett värde. Alla inser, mellan skål och
vägg, att medborgarskap i allt inte ersätter identifikationen med den grupp som
ett parti med oklar ideologi beskriver som nation, ett begrepp som enligt dem
inte kan likställas med statstillhörighet eller medborgarskap.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nej – skillnaderna mellan partierna är inte sakpolitiska.
Skillnaderna är känslomässiga. Subjektiva. Sverigedemokraterna är onda per
definition. De vill mänskligheten ont, oavsett hur de klär sina förslag. Därför
ska de hållas utanför. Sverigedemokraterna är onda per definition. Rätt många
av oss har inte insett det, men det är deras ideologi som påverkat vårt språk
så att vi nu delar in människor i närande och tärande, i volymer och
begränsningar. Sverigedemokraterna är onda per definition. Och tar vi ett enda
steg emot dem, kommer världen som vi känner den att gå under och ondskan att
segra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi mot dom. Onda mot goda. Sanning mot lögn.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi håller ihop.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av kristendomens allra största fördelar är synen på hur
ondskan behärskar människan. Vi är alla fallna. Vi är alla delar av samma
ondska. Vi är alla i behov av samma nåd.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kristendomen internaliserar ondskan i oss själva. Den
uppmanar oss att först omvända oss själva, och först därefter världen.
Bibelorden kring detta är legio. Insikten om ondskans plats i mitt liv är
nödvändig, behovet av omvändelse oförhandlingsbart och förståelsen av att även
jag måste omfattas av nåden central. Men även när vi sökt Gud genom Jesus och
omvänt oss, lever vi i en värld behärskad av det onda. Därför måste vi hela
tiden söka oss mot Gud, den ende gode, den ende rättfärdige. Vår omvändelse får
aldrig ta paus eftersom vi hela tiden faller tillbaka på att göra det onda vi
inte vill, istället för det goda vi vill.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om också jag inom mig bär ondskan, är det svårt att hävda
att någon annan är den onde, medan jag är god. Det finns alltid ett korrektiv
som är större än mig själv.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Men ondskan finns inte längre i den kristna sfären,
framförallt inte i de Lutherska kyrkorna. Efter reformationen så har även
ondskan, den ondska vi fötts in i och är en del av, reformerats bort. Under den
period jag själv kan överblicka, den senare hälften av 1900-talet, är denna
reformering uppenbar. Från syndakataloger till normkritik.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kyrkans budskap har subjektiviserats och individualiserats.
Du kan tro lite som du vill, på vad du vill och med de normer du känner för.
Kyrkans enda absoluta budskap är ”kärlek”. Men ingen definierar heller ordet
kärlek. Det kan vara lite vad som helst.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Som en följd av detta har ondskan inte längre någon plats i
kyrkan. Om det inte finns några normer att bryta mot, finns det heller inget
skäl att anse att ondskan finns i mig. Jag är ju min egen bibel, mina egna
budord, mina egna rätt och fel. Och om ondskan inte finns i mig, men världen
ändå är ond, måste ju denna ondska finnas någon annan stans, hos någon annan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I kyrkans evangelisation har ondskan och synden
externaliserats. Från att ha varit något vi alla måste kämpa emot i våra egna
liv, till att läggas på någon annan. Det är ganska enkelt att se de parallella
spåren i hur såväl de gamla frikyrkorna som Svenska kyrkans lära numera
uttrycks. Predikningarna om allmän kärlek kompletteras med krav på att staten
ska ta ansvar för flyktingar, att andra ska rädda klimatet, att kommunerna ska
bry sig om de fattiga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ingenstans handlar det om att jag själv ska göra bot och
bättring, helt enkelt därför att det inte finns någon gemensam syn på vad bot
och bättring är. Vi kan kräva ett generösare flyktingmottagande, men inte
själva avsätta vare sig pengar eller tid för att hjälpa invandrarna. Vi kan
flyga runt världen på semestrar, men kräva att staten ska lösa klimatfrågan. Vi
köper nytt, nytt, nytt och frågar varför inte någon annan klarar miljön.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Kyrkan har abdikerat från sina två viktigaste roller. Dels
den att vi alla är en del av det onda och att vi hela tiden, var och en, först
och främst måste söka vår egen omvändelse innan vi kräver den av någon annan.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Denna utflykt till kristendomen landar nu åter i politiken.
Kyrkan har gått från en internaliserad ondska till en externaliserad. Politiken
har gjort samma resa. Om jag inte är ond, måste någon annan vara det. Det är
den andre. Och ju ondare jag gör honom, desto godare kan jag ju vara.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt mig ta Jan Björklund som exempel. Han har lovat sina
barn att aldrig släppa in SD till makten. Det låter bra. Men vad innebär det i
praktiken? Vad är det detta ickeinsläppande ska manifestera? Vilka konsekvenser
får det?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det uppenbara är att Björklund inte vill ha ett Sverige som
behärskas av rasism. Det är förståeligt. Men är denna eventuella rasism
överordnad allt annat? Låt mig ta några exempel:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Klimathotet är sannolikt det som kommer att påverka
Björklunds barn mest. Det riskerar att göra dem fattigare. Det riskerar att
göra världen farligare, inte minst för de fattigaste. Det riskerar att skapa
enorma flyktingströmmar. Och så vidare.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad har Björklund lovat sina barn om detta? Sannolikt inget.
Skälet är dubbelt. Dels är klimathotet svårhanterbart. Det är samman kopplat
med andra frågor som Björklund driver. Ekonomi. Välfärd. Försvar.
Globalisering.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dels är det svårt att externalisera den ondska som skapar
klimathotet. Björklund är en del av det. Och istället för att ta ansvar för sin
egen del, väljer han att marginalisera och bortse från det.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
På samma sätt kan man tänka kring en massa andra frågor.
Välfärden. Miljön. Den biologiska mångfalden. Den psykiska ohälsan. Tryggheten.
Behovet av normer. På område efter område existerar behov av att lova sina barn
en trygg värld. Men på område efter område existerar också tydliga
konfliktpunkter, och svårigheter med att externalisera den ondska, den
oacceptabla livsstil, som driver problemen framåt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag valde Jan Björklund i detta eftersom han tagit ett löfte
till sina barn som intäkt för att han agerar på ett visst sätt. Men detta löfte
är både orimligt och ihåligt. Även om en förändrad och kraftigt begränsad
migrationspolitik är ett viktigt område, är det inte ens det viktigaste här
hemma. Människor lider och dör av betydligt allvarligare politiska
försummelser. Men migrationspolitiken har skapat en möjlighet att externalisera
ondskan, att hävda att den andre är den onde och att man själv därmed är den
gode, att skapa ett vi och ett dom.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Det som nu sker i politiken i västvärlden är en allt
tydligare uppdelning i grupper, sekter, klaner. Och dessa klaner slåss mot
varandra, med en tydlig agenda att man själv är den självklart goda och
motståndaren den absolut onde. Det kommer att få allvarliga konsekvenser för
politik och demokrati.</b></div>
<b>
</b><div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vari ligger då lösningen? Sannolikt utanför politiken. Ingen
av de gamla ideologierna klarar av att hantera frågan om människans plats på
jorden. Den hyfsat mainstreamade liberalismen som numera omfattar de flesta
partier, gör det inte.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske ligger lösningen i en kyrka som återfinner sin
viktigaste roll. Att låta människor söka efter sin egen omvändelse. Att låta
människor inse att det finns en absolut himmelsk makt som här på jorden ger oss
normer, etik och moraliska förhållningsregler för att världen ska fungera. Att
vårt uppdrag först och främst gäller att själva söka rättfärdighet, innan vi
kräver den av andra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och sedan kan detta synsätt åter sippra in i partier som
verkligen är öppna för framtiden.</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-14145648133233988212018-09-25T16:13:00.000+02:002018-09-25T16:13:19.713+02:00Vuxet samtal eller rop från läktaren
<br />
<div class="MsoNormal">
Under ett antal år har vi kunnat se hur den amerikanska
politiken radikaliserats. 2000-talet har inneburit ett skifte men utvecklingen
inleddes långt tidigare. Inte minst under president Obama sågs denna svängning
tydligt i hur kongressen hanterade sitt uppdrag. Istället för förhandlingar,
skapades allt mer av konflikter.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu, inför mellanårsvalet, kan man se än fler exempel på
detta. På flera håll har unga, radikala och progressiva demokrater slagit ut
äldre, mer pragmatiska kandidater. Samtidigt driver president Trump
republikanerna mot en betydligt radikalare konservatism. Båda sidorna har
tydligt populistiska drag. Utvecklingen riskerar att leda till att den
amerikanska politiken blir allt mindre funktionsduglig.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den amerikanska utvecklingen är inte isolerad. Vi ser även i
Europa samma tendenser. Vänstern blir allt mer radikaliserad. Högern allt mer
värdekonservativ. Och samtalen blir allt svårare.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag i Sverige har vi en nytillträdd riksdag där denna
polarisering också blir allt mer uppenbar. På ytan handlar den om
Sverigedemokraterna. Men en djupare analys visar något annat. Det finns en
uppenbar risk att även Sverige går den amerikanska vägen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
SD har påståtts vara nazistiska, fascistiska, rasistiska och
misogyna i allmänhet av företrädare för de andra partierna. Sannolikt finns det
inom partiet såväl rasister som företrädare som uppvisar misogyna åsikter. För
de övriga sju partierna har avståndstagandet från detta varit norm. Även när
man tagit över stora delar av SDs sakpolitiska åsikter, har behovet av att peka
på partiets påstådda rasism varit framträdande.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi ser detta avståndstagande främst från två håll. Dels från
de två liberala partierna L och C. Dels från de två vänsterpartierna, V och MP.
Denna åsiktsgemenskap mellan yttersta vänstern och de liberala partierna
bottnar i två frågor. Å ena sida migrationen och den integration som är
sammankopplad med denna. Å andra sidan privatmoraliska frågor, ofta
sammankopplade med frågor som rör queer, genus och familj.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns gigantiska skillnader mellan C och L å ena sidan
och V och MP å den andra. Men kampen mot den påstådda rasismen har blivit en
överideologisk fråga, större än de egna ideologierna. Det gäller att markera
avstånd så till den grad att normala demokratiska funktioner sätts ur spel. Under
sommaren och hösten har de regler som ska tjäna som skydd mot försök att
förändra demokratins funktionssätt satts ur spel av de som mest borde värna
dem. Bara för att ännu mer ta avstånd från SD.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den svenska riksdagens funktionssätt regleras i Regeringsformen,
en av grundlagarna. Där finns ramarna för hur demokratin ska fungera. Det
senaste året har det diskuterats rätt mycket om skyddet för demokratin genom
regeringsformen är tillräckligt. Det som nu skett, med Alliansens besked om att
inte längre använda proportionalitetsprincipen vid val av utskottspresidier,
liksom de rödgrönas besked om att lämna reglerna för tillsättande av vice
talmän genom samma proportionalitetsprincip, ökar riskerna för att populistiska
krafter kan använda sig av samma regelslapphet vid en eventuellt kommande
förändring av riksdagens sammansättning. Populisterna behöver inte längre bryta
mot reglerna för att kasta ut de andra, eftersom de andra redan kastat reglerna
över bord.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är några av de konkreta exempel på när kampen mot /en
påstådd/ rasism sätts före till och med skyddet av den demokrati antirasisterna
säger sig värna. Men det som nu sker inför regeringsbildandet visar med all
önskvärd tydlighet att den traditionella svenska demokratin är satt under
press. Från populisterna till höger och vänster. Men också från de tidigare
statsbärande, pragmatiska partierna runt svenskt mittfält.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under sommaren har såväl Annie Lööf som Jan Björklund gjort
det allt mer tydligt att de aldrig kommer att samtala med SD, än mindre samverka
eller samarbeta. Utfallet spelar ingen roll. Även om en regering, beroende av
aktivt stöd från SD, skulle få igenom merparten av den politik de liberala
partierna säger sig vilja driva och slippa ta några som helst beslut om sådant
som de inte vill genomföra, så kommer inte en sådan regering till stånd. Även
om en regering utan SDs aktiva eller passiva stöd kommer att driva en
antiliberal politik kring företagande, ägande, bildning, internationalism och
kultur, så är den att föredra framför det förstnämnda alternativet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är ytterligheterna på skalan. Men för dagens ledande
politiker, med Annie Lööf, Jan Björklund i spetsen på den ena sidan och
Fridolin/Lövin och Sjöstedt i frontlinjen på den andra, saknas gråskalor. Det
finns bara två lägen. Svart eller vitt. Ja eller nej.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ivrigt påhejade av sina ytterkantsradikaler, radikaliseras
också partiernas ledningar. Det har gått så långt att en gammal partiledare för
Folkpartiet genom skrivningar på Facebook verkar mena att Liberalerna aktivt
skulle röstat för den gamla kommunisten från Vänsterpartiet som andre vice
talman. Det var det enda antirasistiskt rätta. Alla medel som krävs för att stoppa /de påstådda/ rasisterna ska
användas. Det finns inga nyanser, ingen annan politik, inga andra ideologier.
Man är antingen rasist eller ickerasist. Utanför det finns inget.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta kommer att få konsekvenser. En vis man sade en gång
att motsatsen till krig inte är fred. Det är samtal. Fred är en konsekvens av
samtalandet. Men nu stänger liberaler och vänsterpartierna effektivt alla
dörrar mot sådana samtal. Istället för att tro på sin egen ideologiska bas och
dess förmåga att övertyga andra, så verkar man rädd för att man ska smittas av
denna rasism och att de dumma(?) väljarna inte ska fatta bättre utan också och
än värre smittas av samma rasistiska plåga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För en frisinnad är denna syn på såväl den egna ideologin
som på väljarna djupt oliberal. Varför tror inte liberaler längre på att den
egna politiken är bättre än andras? Varför tror man på någon ödesbestämd
utveckling från liberalism över rasism till nazism och fascism, bara för att
man samtalar med ett parti man inte delar ideologisk bas med?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns risker att den svenska riksdagen blir ohanterlig,
att en kommande regering inte blir funktionsduglig och att olika partiers
visioner och strategier för samhällsutveckling på längre sikt, istället blir en
kökkenmödding av kortsiktig administration av ett givet system. Det enda som
håller samman en sådan regering är kampen MOT ett parti, men inget som de
tillsammans kämpar FÖR.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om denna utveckling fortsätter, lär fler områden än
migration och integration hamna under samma konfliktstrategier. Just nu står
striden här. Nästa strid kanske handlar om klimatet, där det enbart kommer att
finnas ett för och ett emot, och inget däremellan. Eller kanske kommer striden
att stå vid de gamla, mer ekonomiska frågorna; välfärden, skatterna,
äganderätten. Eller kanske blir det religionens återkomst, islam mot
kristendom. För eller emot. Inget däremellan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har flera gånger dragit en anekdot från mitt tidigare
politiska liv som förtjänar att återberättas. Vid valet 2002 blev Folkpartiet
under min ledning det näst största partiet i Örebro kommunfullmäktige. Jag blev
oppositionsledare. Majoriteten formades av S, V och MP. Efter ett drygt år
tröttnade MP och hoppade av. Vad skulle jag göra då?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag försökte hitta en alternativ majoritet. MP var inte
intresserade. Däremot satt jag i Vänstern-ledarens kök och samtalade kring hur vi
skulle kunna bilda en majoritet som styrde fram tills nästa val. Vi delade inte
ideologi. En fullmäktigeledamot i hans parti berättade för mig denna
mandatperiod att han eftersträvade en väpnad revolution i Sverige där
kapitalisterna skulle bort. Ändå samtalade vi. Därför att samtalet är en av de
oundgängliga hörnstenarna i demokratin. Därför att jag trodde att jag genom ett
sådant arrangemang skulle få igenom mer av det socialliberala uppdraget än om
vi inte försökte.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det blev inget den gången. MP bet huvudet av skammen och
hoppade på tåget igen. Men jag försökte ta det ansvar väljarna givit mig. Så
mycket socialliberalism som möjligt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Lööf och Björklund vill inte ta det ansvaret. De sätter sig
hellre på läktaren och ropar mot motståndarlaget än att vara med och spela på plan.
De känner sig styrkta av de egna hejaklackarna, de riktigt tuffa, som från
ståplats skanderar ramsor för att förödmjuka motståndarna så mycket som
möjligt. Men att spela det spel de valts för att göra, det vill de inte.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är detta något den mogna demokratin måste igenom? En
Trump-kris i USA. En Brexit-kris i Storbritannien. En femstjärnerörelse i
Italien. En AfD-kris i Tyskland. En Nationell Samlingskris i Frankrike. En
SD-kris i Sverige. Kriser där själva motsättningen är det som driver politiken
och där mer motsättning alltid är bättre.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Finns det på andra sidan en utgång där politikerna åter blir vuxna sitt
uppdrag? Där politikerna, väl grundade i egna ideologiska överväganden,
faktiskt vågar samtala med de som inte alls delar vare sig ideologi eller värdegrund,
övertygade om att de inte kan smittas av samtal. Vuxna nog att ta ställning i
en öppen diskussion, bara för att samtalet faktiskt är det bästa sättet att
mota kriget och konflikten i grind…</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-45870331534159775952018-08-31T11:05:00.002+02:002018-08-31T11:05:22.084+02:00Att Samtala meD den onde
<br />
<div class="MsoNormal">
Är polackerna dumma i huvudet? Hur kan de annars rösta fram
ett parti som Lag och rättvisa? Ett parti med åsikter som sedan länge borde
kastats på historiens sophög. För att inte tala om ungrarna. Och nu är
italienarna på samma väg. Dumheten breder ut sig i världen. Då har jag ändå
inte nämnt Trump. Eller Putin.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tyvärr verkar även svenskarna vara föremål för denna
fördumningsutveckling. För vem kan, med sinnet i behåll, rösta på Sverigedemokraterna?
De som gör det måste lida av någonting, någon fobi (man kan här välja mellan
olika alternativ; xenofobi, homofobi, islamofobi, transfobi osv. (det går att
kryssa i flera alternativ)), eller möjligtvis på grund av inverkan från
främmande makt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det enda vettiga sättet att förhålla sig till detta är
avståndstagande. Ju längre avståndstagande desto bättre. Inget samarbete med SD
överhuvudtaget. Och de andra länderna, de som finns i EU, ska bestraffas så
långt möjligt. Vad gäller Trump och Putin kan vi än så länge bara titta på, men
gärna uttrycka vårt avståndstagande till deras anhängare med lämpliga bilder
och citat på Facebook eller Twitter…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag läste någonstans för ett tag sedan om en av den svenska
frikyrkorörelsens förgrundsgestalter. Han, PP Waldenström – en av grundarna
till Missionsförbundet, lär ha sagt så här ungefär: ”Om djävulen påstår att ett
plus ett är två så kommer jag inte att säga emot honom.” Är citatet sant? Jag
vet inte. Men det är bra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Citatet sätter nämligen fokus på två av de saker som dagens
politik har så svårt med. Dels frågan om även onda kan ha rätt i sak. Dels
frågan om man ska prata med de onda.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En del hävdar att årets val handlar om integration och
migration. Andra vill att det ska handla om skola, välfärd eller skatter. Men
ett ständigt närvarande huvudtema handlar inte om sakfrågor utan om parti.
Valet 2018 blir ytterligare ett val som man kan se som en omröstning om SD. I
detta val blir denna fråga större än tidigare, helt enkelt eftersom alla räknar
med att SD ska bli större. Ingen vet hur en regeringsbildning kan komma att se
ut.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det tydligaste exemplet på att valet är en omröstning om SD
är partierna (mest de sju andra) själva, deras utspel om vem som ska ta vem
efter valet, vem som är mest emot SD men också medias och de politiska
kommentatorernas enorma intresse av att spela samma spel. Utvecklingen är
given, sett ur ett historiskt perspektiv. Ända sedan SD på allvar kom in i
svensk politik vid valet 2006, har beröringsskräcken med partiet varit norm.
Skälen för denna beröringsskräck har varierat. Som ett stråk har partiets
rötter funnits med. Partiets kopplingar till nazism, fascism och rasism lyfts
ständigt. Ibland har kritiken varit inriktad på sakpolitik, oftast när det
gäller invandring. Men den kritiken har blivit allt svårare att hantera, när de
ledande partierna idag har hårdare förslag än vad SD gick till val på i förra
valrörelsen. Ändå är SD paria.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Man skulle kunna dra parallellen med hur S under årtionden
hanterade det svenska kommunistiska partiet. Även när kommunismen stod för
folkmord, krig, förtryck och ofrihet, valde S att ta stöd av partiet i
riksdagen. Men längre än så tänker jag inte gå idag. Mitt syfte är ett annat.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Åter till det som eventuellt är ett citat av PP Waldenström.
Kan en ond ha rätt? Ska man tala med de onda?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt oss börja med om de onda kan ha rätt. Och den svåra
frågan om migration.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om man bara ser tillbaka till 2014 är det uppenbart att de
onda i SD hade mer rätt än övriga partier. Flyktingkrisen var ohanterbar.
10.000 flyktingar i veckan skulle fått det svenska samhället att bryta samman
på mycket kort tid. Öppna hjärtan och ett Europa som inte stänger gränser, blev
det motsatta. Utan att medge det offentligt, har alla övriga partier, inklusive
L, C, Mp och V, valt att stödja en politik som tidigare i huvudsak var SDs.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vad är ”rätt”? Politik är inte en exakt vetenskap. Ett
plus ett kan bli både 1,5 och tre. ”Rätt” i detta läge handlar såväl om
ideologi, filosofi och etik som om pragmatik, ekonomi och sociologi. Vad som är
rätt är sällan enkelt att veta före beslut. Det rätta måste oftast bedömas i
efterhand.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns ingen objektivt politisk sanning. Jag ska
återkomma till sanningsbegreppet senare. Men det måste ändå påpekas. Låt mig
bara ta några få, svåra men konkreta, exempel:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är det rätt att värna LSS som partierna gör idag? Det enda
rätta? Finns det en övre gräns för vad LSS ska få kosta? Eller är rättigheten
absolut? Eftersom det inte finns ett ymnighetshorn på finansdepartementet,
måste LSS ställas mot andra rättigheter. Om någon får mer, måste andra få
mindre, inte minst om ekonomin per capita inte ökar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller är det rätt att för klimatet, våra barns och kommande
generationers skull, kraftigt begränsa rätten att släppa ut koldioxid, metan
och andra växthusgaser? Även om det i vart fall på kort sikt skulle innebära
ingrepp såväl i välstånd som i friheten att leva som man vill?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad är rätt? Vem gör avvägningen?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låt mig komma till huvudtesen i mitt resonemang: Vem ska man
prata med? Varför? Och från vilken grund?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I de internationella sammanhangen har diplomati länge varit
att man ska prata med alla. Även med den värsta fienden. Även med den som står
längst bort från det egna landets värderingar. Vi åker till diktaturens Kina,
till den islamiska förtryckarstaten Saudiarabien, till och med till Nordkorea,
för att föra diplomatiska samtal.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett av skälen för dessa diplomatiska kontakter är att vi ska
handla mer med varandra. Länder som handlar med varandra, krigar inte med
varandra är tanken. Men bakom finns också en tanke om att när vi handlar, så
talar vi med varandra och när vi talar med varandra så kommer vår fiende att
inse att vårt samhällssystem är bättre. Vi kommer att påverka dem, världen blir
lite liberalare, och därmed lite bättre.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men nationellt fungerar inte det. Här gäller
avståndstagandet istället. Som jag ser det finns det två orsaker till detta.
Antingen är SD så onda att de och deras anhängare egentligen inte har någon
plats i vårt samhälle. Drar man den tanken till sin spets inser man att den
tanken inte är särskilt liberal. Jag tror att inte speciellt många omfattar
den, vare sig i teori eller praktik.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nej – snarare menar jag att avståndstagandet till SD kommer
sig av att övriga partier inte är säkra i sin egen roll, i sin egen eventuella
ideologi, i sina visioner och planer för såväl Sverige som världen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är du trygg i din ideologi så kan du föra en diskussion med
din ideologiske fiende och försöka övertyga honom att din väg är en bättre väg
än hans. Ibland funkar det. Ibland funkar det inte. Men är du otrygg i din
ideologi finns alltid oron över att han ska ta över. Tänk om människor gillar
hans ideologi, hans visioner, hans politik bättre än min. Nej – dit vill jag
inte. Det är bättre att ta avstånd, marginalisera, förbjuda.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I detta ryms ett av de stora problemen för de traditionella
partierna. Om man åter drar paralleller med Polen, Ungern, USA eller Ryssland,
kan man känna en oro för att det är de enkla lösningarna som idag attraherar
allt fler. Enkla lösningar innebär inte sällan också ett ”vi mot dom”-scenario.
Det är inte mitt fel att världen går åt pipan, i det stora eller i det lilla.
Det är deras fel; flyktingarnas, mexikanernas, eliternas…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om man mot detta enbart har en pragmatisk hållning och
hävdar att världen faktiskt blir bättre, långsamt men stadigt, för de allra
flesta finns en risk att man hamnar i skuggan. Om man mot en politik där det
finns ett uppenbart ”vi” mot ett lika uppenbart ”dom” ställer en politik där
det gemensamma allt mer suddats ut i en allt mer extremt subjektiv
individualism, är risken än större att man hamnar i underläge. Människan är,
trots allt och än så länge, en kollektiv varelse. Tillhörighet är viktigt. En
liberalism (långt större än bara L) som inte längre klarar av att hantera
tillhörighet, kollektiva behov och insikten om att ordet samhälle faktiskt
innehåller samma inledning som ordet samhörighet, klarar helt enkelt inte av
att vara samtalspartner. Liberalen företräder ju egentligen ingen annan än sig
själv…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Till detta kommer ett ytterligare perspektiv som jag ska beröra i en
annan bloggpost. Frågan om politikens absoluta sanningsanspråk. En
komplicerande faktor är att allt fler numera verkar mena att det inte
finns mer än två nyanser i politiken: Rätt eller Fel. Rött eller Blått.
Vitt eller Svart. Politiken har även i detta övertagit religionens
plats. Och det får konsekvenser. Men det skulle bli för långt för att
fördjupa sig i detta i denna post. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hanteringen av SD och andra rörelser med rötter i grumliga
rörelser, med populistiska och förenklade budskap, är inte enkel. Världen är
sällan det. Men jag har alltid ställt mig frågan om avståndstagande,
marginaliserande, bestraffning och förbud är rätt väg att gå. Om det är de
alternativ vi har till den politik vi ogillar, oavsett om den är nationell
eller internationell, leder inte det enbart till djupare klyftor, till mer
konflikt?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För: Om vi inte samtalar, hur ska vi då kunna omvända den
andre?</div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-77984270405589909712018-08-27T18:07:00.001+02:002018-08-27T18:07:50.735+02:00Jag vill inte vara med längreSiffror. Alla dessa siffror.<br />
<div class="MsoNormal">
En del snöar in på miljondelar och klimat. Blir rädda över
att vi nu oåterkalleligen hamnat över 400 ppm koldioxid i atmosfären. Oroas
över bränder och torka. Nu ska det minsann tas krafttag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Av någon annan. I vart fall till dess vi bokar nästa resa
till Thailand.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För mig är det dock helt andra siffror som oroar. Som 96.
Eller 83. Eller varför inte 67?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag läser dem och inser – jag vill inte vara med längre. Jag
vill hoppa av, stanna jorden, göra om och göra nytt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Har ni inte läst dem? Vet ni inte vad de står för?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
96. Det är andelen människor och boskap av alla däggdjur som
finns på jorden. Människorna är numera 36 %. Boskapen resten. Alla de där
farliga djuren, de som måste jagas, hållas efter, begränsas, är numera bara 4 %
av det totala antalet däggdjur. 4 %!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Människan har tagit kål på 83 % av alla däggdjur, 80 % av
dem som lever i havet. Vi är som en farsot som ödelägger den enda planet vi har
att leva på, av och för.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är likadant på fågelsidan. 70 % av alla fåglar är
tamfåglar. Höns och ankor. Gäss och kalkoner. De vilda fåglarna är en
minoritet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men det räcker inte med det. I Tyskland har man i trettio år
följt utvecklingen av insektsfaunan i ett naturreservat. När forskarna presenterade
sina resultat tidigare i år ökade det oron. 2/3 av alla flygande insekter var
borta, försvunna. Det fanns inte längre fjärilar, myggor, sländor. Bin och
humlor var borta. I ett naturreservat. I Tyskland, vårt grannland.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför? Varför?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mina barn spelar dataspel. En del handlar om att
”terraforma” öde planeter. Ungefär som drömmarna om att göra planeten Mars
beboelig. Samtidigt pågår en helt annan ”terraformning” av den enda jord vi vet
är beboelig. Men här handlar det om något helt annat. Terraformning är att
utrota allt det som gör vår planet till Jorden, Tellus.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Runt mitt hus breder hagarna ut sig. Fåren betar försiktigt
det gräs som kommit upp efter sommarens torka. Det hängde på håret. Två
regnskurar mindre och katastrofen hade varit ett faktum. Nu växer det igen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men fåglarna är borta. Ladusvalorna som borde kämpa med sin
tredje kull är redan borta. Tornseglarna, som alltid tidigare lämnade den 18
augusti, försvann i slutet av juli. Tystnaden, som alltid kommer när de slutar
sjunga efter midsommar, är kompakt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och blommorna. Jag gör vad jag kan för att återskapa ett
landskap som är mångfaldigt. Djuren går på stora ytor, växer långsamt och ger
utrymme för andra. För rävar och hjortar. För ärlor och lärkor. För blåvingar
och smygare. För kattfot och blå viol.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men detta år är annorlunda. Sommarens blomsterprakt
brunskade. Till och med flugorna, detta gissel en djurbonde annars måste
hantera, verkade torka ihop och försvinna. Är det därför svalorna inte klarade
av mer än en kull i år? Och om svalorna inte klarade det, de svalor som är mina
följeslagare på ladugårdsbacken, vad har då skett på hagmarken, i skogen, över
fält och gärden? Vad har hänt med de fåglar ingen ser och ingen följer?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men mångfalden är ingen fråga för årets valrörelse. De
borgerliga talar om vikten av ”stärkt äganderätt” och gör stor sak av att någon
markägare tvingats ta hänsyn till ett djur, en blomma, en svamp. De röda låter
förvisso som om de vill annorlunda, men spåren förskräcker. Kortsiktig
kapitalism och långsiktig socialism lämnar samma spår i naturen, gjutna i
betong.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Inte ens det parti som säger sig stå för miljön verkar ha en
helhetssyn. Nu är det klimatet som gäller. Mer biobränslen. Mer vind. Men hur
ska man välja om man inser att det inte går ihop. Tysklands skogar, aldrig mer
fulla av insekters flygande, brummande, svirrande - har deras död inte
påskyndats av alla dessa enormt besprutade biobränsleåkrar? Är vittnesmålen om
skogar utan myror, skogar som gränsar till majsåkrar vars grönmassa ska ersätta
kärnkraften, sanna? Vart leder det i så fall?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nej, underliggande i alla partiers politik ligger
progressivitet, framåtanda, mer av allt till alla. Det är tillväxten som är den
gud som tillbeds. Skattesatser måste sänkas, eftersom de annars riskerar den
privata konsumtionen. Den offentliga konsumtionen måste höjas, eftersom det är
det enda tillgängliga sättet att mäta välfärd. Och företagens vinster är
centrala, de är ju grunden för all den tillväxt vi alla tillber.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De senaste hundra åren har varit unika, inte bara i mänsklighetens
era, utan i hela planetens. Den välfärd även den fattigaste av oss i
västvärlden tillgodogör oss, är större än den som kungar tidigare levde med.
Och för alla oss i den breda medelklassen, är frågan sällan vad som måste
avstås av det nödvändiga, utan vad ytterligare som måste till av det onödiga.
Mer mat. Mer kläder. Mer resor. Mer prylar. Mer, mer, MER.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och ändå är det som om tomheten kommer smygande. Tomheten
som föregås av ett ”varför?”. Och det tar sig så många uttryck. Konsumism.
Narcissism. Ensamhet. Psykisk ohälsa. Människor som inte känner sig hemma i
sina egna kroppar. Självmord.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och populism. De enkla lösningarnas politik. De senaste
hundra åren har vi trott oss vandra upp för Maslows behovstrappa, från de
fysiska behovens källare, över trygghet, kärlek och självhävdelsernas
mellanvåningar, och upp till övervåningen. Självförverkligandets utkikstorn.
Men när vi tror oss stå däruppe, visar det sig att inte ens
självförverkligandet är nog, inte ger mer mening åt livet än något annat av trappstegen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Man brukar säga att det är ensamt på toppen. Och kanske är
det ensamheten på toppen av behovstrappan vi nu alla känner. Svenskt 1900-tal
har handlat om att söka de materiella svaren på människans behov. Från
Fattigsveriges behov av mat och trygghet, över de första demokratiska årens
byggande av välfärden, genom folkhemmets tro på statens möjligheter att lösa
alla individens problem, till dagens tro att det istället är det egocentriska,
normlösa, genomsexualiserade samhället som är lösningen. Men inga lösningar
finns på den stora frågan: ”Varför?”. Människan är kanske mer ensam, mer
vilsen, mer osäker än någonsin.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och hon lämnas ensam i sitt sökande. Kyrkan har abdikerat
till en mainstreamad, genuscertifierad, politisk organisation. Tron har blivit
så privat att den inte längre klarar av att svara på någon annan fråga än att
få bekräfta att mina val är rätt, oavsett vilka de är. Sanningen och
sanningssökandet är numera subjektivt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och så förlorar vi vår mänsklighet. Långsamt men obevekligt
blir vi lika enfaldiga som den natur som omger oss. Långsamt utrotar vi vår
inre mångfald, låter egot ta över allt, precis som vi människor snart är den
enda arten på jorden.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och jag vill inte vara med i det.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill inte ha mer av allt. Jag vill ha mindre, men
bättre.</div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill inte resa mer, uppleva mer, se mer, köpa mer. Jag
vill bottna i min vardag, uppleva glädjen i en måndag, se det sköna i det lilla
och nära, bli fri från tvånget att försöka köpa lycka.</div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill inte leva i en värld där allt, till och med könet,
ska vara valbart. Jag vill ha trygghet, förutsägbarhet, struktur och balans.</div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill inte leva i en värld där Gud blivit gud. Jag vill
ha en kyrka som söker svaren på frågorna Gud ställer till oss för att vi måste
söka, inte en gud och en kyrka vars mål är att bekräfta alla mänskliga val
oavsett vilka de är – bara de landar i mainstreampolitikens fåra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill inte leva i en värld där människan och hennes
boskap är 96 % av alla däggdjur, där 2/3 av insekterna är borta, där plasten
snart väger mer än alla fiskar. Är det omöjligt att önska sig en värld där
skapelsen, mångfalden, naturen och jordens skönhet värderas mer än det av
människan skapade?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag känns den önskan mer omöjlig än någonsin. Vi simmar
vidare likt grodan i en kastrull med ett vatten som långsamt, omärkligt värms
upp till en temperatur där vi alltför sent inser att vi blir kokta.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men då är det för sent.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En källa att läsa om man vill och orkar: <a href="https://www.theguardian.com/environment/2018/may/21/human-race-just-001-of-all-life-but-has-destroyed-over-80-of-wild-mammals-study">The Guardian </a></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style><br />Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-39168423818879329772018-08-22T11:49:00.000+02:002018-08-22T11:49:47.616+02:00Liberalismen bär inom sig demokratins död
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Jag minns det än. Mina första möten med partiet. Oskolad,
aldrig ungdomsförbundsmedlem, aldrig tidigare ett politiskt uppdrag kastades
jag in i en lokal partiledarstrid. Två kvinnor stod emot varandra. Den ena hade
en agenda. Hon hade länge arbetat för att få med sig ett flertal. Men arbetet
hade skett i det fördolda. Hon, utmanaren, menade sig stå för partiets bästa.
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag hade kommit in i kommunfullmäktige som sista namn. Vem
skulle jag rösta på? Hon som var kommunalråd, men som menades stå för nära ett
annat parti och därmed köra sin egen linje? Eller utmanaren, som sade sig värna
partiet först. Omröstningen skedde. Med en rösts övervikt vann utmanaren.
Partiet var räddat.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag kan inte släppa den historien när jag idag blickar
tillbaka på de nästan 30 år jag var engagerad i Folkpartiet. Då, inför valet
1988, var frågan om partiets väl och ve central. Även om vi redan då var ett
litet parti, fanns mängder av förtroendevalda. Partiets interna möten lockade
många tiotals. När länsförbundet hade årsmöte var det långt över hundra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De flesta av de engagerade gjorde det för partiet. Kanske
fanns det en ersättarpost i kulturnämnden att bråka om. Men partiarbetet i sig,
de nu så ofta häcklade kaffekokandet, det interna motionsskrivandet,
arbetsgrupperna som tog fram ett förslag till någon perifer politisk idé,
torgmötena och diskuterandet – det oändliga diskuterandet – allt var en del av
ett parti som fungerade.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De flesta av oss som då fanns i partiets organisation hade
en folkrörelsebakgrund. I Folkpartiet var det självklart medlemmar med rötter i
de gamla frikyrkorna som stod för ryggraden i partiorganisationen. Men där
fanns idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen, Röda Korset och Rädda Barnen.
Människorna bar med sig sitt engagemang från en styrelse till en annan, från
ett årsmöte till ett annat. Organisationen var viktig. Partiet var en del både
av den egna identiteten och en självklar del av förverkligandet av den politik
man gemensamt trodde på.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Rätt mycket har förändrats sedan dess. Partierna är inte
längre var de var. De breda medlemsorganisationerna har ersatts av smala
professionella politiska kanslier. Årsmöten och styrelsemöten blir allt
glesare. Den interna demokratin sköts med ena handen, bakom ryggen. Allt blir ett
spel på en kommunikationsplattform, för att effektivast nå väljarna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Denna utveckling har också påverkat urvalet av politiker och
politiskt engagerade. Medlemskap handlar idag ofta om kampanj och
kommunikation, mindre om ideologi och politiskt hantverk. Vem orkar motionera
till ett årsmöte för att eventuellt se sin motion bifallen och därefter tröskad
genom åratal av partistiska och kommunala kvarnar? Idag är det inte partiet
utan individen som gäller. Det är självklart att jag kan ställa krav på partiet,
mindre klart om partiet kan ställa krav på mig. Ju högre upp i de politiska
hierarkierna man kommer, desto tydligare blir utvecklingen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag slås åter av dessa tankar när jag läser Tove Lifvendals ledarkommentar
den 2 augusti. Hon skriver om Hanif Balis senaste affär, en misslyckad(?)
kommunikation kring vapen och media. Låt mig citera henne: ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="background: white; color: #222222; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Kommunikativt
var det också obegåvat, en handling där jaget sätts före laget. Dyrbar tid och
energi har stulits från partiet som fått hantera detta i stället för att prata
om sin politik.”</span></i><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
”Jaget före laget”. Men vilka lag tillhör dagens politiker?
Finns det överhuvudtaget lag?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi lever i en mycket individualistisk tid. Individen är
alltings centrum, både mål och medel. De flesta av oss ser det som en framgång.
Självförverkligandet har blivit den centrala normen, oavsett var i livet vi
befinner oss.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Denna liberala individualism får dock konsekvenser som kan
vara svårhanterbara. I en artikel i Expressen skriver Joel Halldorf om
liberalismens problematiska inställning till samhället: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”</i><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="background: white; color: #212121; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Detta
är en följd av hur liberalismen är konstruerad. En rörelse skapas ju av att
människor förenas kring något, men liberalismens idé är den individuella
friheten. Därför kan den mobiliseras mot en fiende, men när den väl segrat
faller rörelsen sönder i miljontals individuella livsprojekt.”</span></i><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur ska då dessa miljontals individuella livsprojekt skapa
ett samhälle? Och hur ska de skapa ett parti?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett liberalt parti idag är en paradox. Samtidigt som man i
allt säger sig stå för individens frihet, är partiet i sig ett uppenbart
exempel på när individens frihet måste underordnas ett kollektiv. Det årsmötet,
kongressen, landsmötet bestämt gäller. Din frihet begränsas till en frihet
inom, eller i vart fall i närheten av, det gemensamma beslutet. Men passar inte
det kan du gå, eller bli ledare i partiet och förändra politiken som du vill.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta senare tycks bli allt vanligare. Men synen på
ledarskap har förändrats. Förr kunde partiet hantera en stark person inom varje
område. Man valdes, av kollektivet, till kommunalråd, landstingsråd eller
partiledare. Därefter kunde man, med samma kollektivs godkännande, vrida
partiets politik åt det håll man ville.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vem vill vänta på att bli vald ledare idag? Individen
har ju rätt. Det är ju mina idéer som är de bästa. Det är ju jag som fattar
vart vi är på väg. Jag behöver inte följa någon. Det är bättre att andra följer
mig.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och långsamt kommer partierna, alla de partier som idag är
mer eller mindre mainstreamliberala, från vänster mot höger, att riskera
sönderfall. Det har redan börjat. Utvecklingen har gått längre än vad man kan
se, om man enbart betraktar partierna utifrån. Men ser man partierna inifrån,
ser man strukturer som vittrar, kollektiv som löses upp, individer som frigör
sig från partiet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Utvecklingen är inte ny. Under hela 1900-talet skedde en
kontinuerlig individualisering även av politik och partier. Men det fanns
motkrafter. En del ideologiska, som socialism och konservatism. En del
filosofiska eller religiösa, som frisinnet. Andra bundna till breda yrken, inte
minst inom facket och bonderörelsen. Nu är de mer eller mindre borta. Kvar står
individerna, jaget.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske ser även de som nuförtiden är engagerade i partierna
detta. Men vem orkar reagera? Och hur ska reaktionen se ut? Politiken och
partierna är ju i detta bara en spegling av det omgivande samhället, ett
samhälle där individualism övergått i egocentrism.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kommer vi att klara av att hantera det? Kommer vi att, med
Per Svenssons ord i DN som bas att kunna inse skillnaden? <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”</i><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="background: white; color: #222222; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är inte ”individualism” det handlar om här utan
egocentricitet. En individualistisk värld är en värld av skillnader och
mångfald. En värld av egocentriker är en värld av sinsemellan identiska
isoleringsceller.”</span></i><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller är egocentrismen inte bara en följd, utan en
oundviklig följd, av ett samhälle med individualism som övergripande mål? Och
hur ska i så fall partierna, de sex partier som i mer eller mindre hög grad
alla omfattar denna individualistiska/egocentriska agenda, klara av att hålla
samman?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De senaste åren, med ett crescendo i vår och sommar, har vi
kunnat följa ytterligare ett steg på denna partiupplösning. Frågan om migration
och integration är central för ett land, dess sammanhållning och dess framtid.
Om det inom ett parti inte finns en gemensam linje, som klarar av en omröstning
i riksdagen eller än mer ett fullt och fast deltagande i en regering, har
sannolikt det partiet tagit ytterligare ett steg mot sin egen upplösning. Ett
antal av partierna i riksdagen har visat att de tagit det steget.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;">
<span style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Klarar
vi av Per Svenssons balansakt? Eller blir det som Joel Halldorf avslutar sin
artikel med, en återkomst av den nationalistiska populismen, i höger, vänster,
islamsk eller annan tappning? <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”</i></span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: #212121; font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Arial; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">I populismen finns en existentiell
dimension som vi tenderar att underskatta. Med ord som tradition, gemenskap,
värdighet och nationen talar man till en längtan efter djupare värden hos
människan, vår längtan efter saker som varken konsumism eller individualism kan
tillfredsställa.</span></i></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-indent: 8.4pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: #212121; font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Arial; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Att populismen går framåt just nu
handlar inte om systemkollaps eller om att Sverige plötsligt gått sönder. Det
handlar om en tomhet mitt i moderniteten. Om vi vill stoppa flodvågen måste vi
hitta ett sätt att fylla detta tomrum.”</span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad blir det liberala svaret när ökad individualism inte är
botemedel utan både orsak och verkan? Vad händer den dag det inte finns någon som står för "partiets bästa" utan enbart för sitt eget? När de enda striderna om ledarskapen handlar om vem som kommunicerar sitt ego bäst? Kan ett parti existera i en sådan kontext? Och om inte - finns demokratin kvar då?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Artiklar att läsa:</div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://www.svd.se/foraldrafritt-kaos-pa-festen/i/senaste/om/ledare">Tove Lifvendal</a></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://www.expressen.se/kultur/liberalismens-tomhet-banade-vag-for-trump/">Joel Halldorf</a></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://www.dn.se/arkiv/ledare/per-svensson-vi-borde-inte-gora-varlden-till-var-selfie/">Per Svensson</a></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Arial;
panose-1:2 11 6 4 2 2 2 2 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
p
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-23713510020111127152018-08-05T13:43:00.000+02:002018-08-05T13:43:06.842+02:00Idag predikade jagIdag predikade jag i Betelkyrkan i Örebro. Du kan läsa konceptet till predikan här nedan. Längst ner följer dessutom de Bibelord som ligger till grund för densamma.<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><u><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är hög tid att vi glömmer oss själva.</span></u></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Nådens
gåvor. Visst är det enkelt att säga. Nådens gåvor.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Alla
vill vi ha del av dem. Men vem vill egentligen ha nåd?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">I
förstone verkar det ganska enkelt det med. Man skulle kunna vända på frågan:
Vem vill inte ha nåd?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Enkelt.
Eller?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
en sak med nåden som faktiskt skaver. Och det är förutsättningarna för den. Om
nåden ska existera, krävs något att erhålla den för. Synd till exempel. Eller
kanske mer rätt: Synd. Punkt, slut.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Och
plötsligt så blir det så mycket svårare. Synd så där i allmänhet går bra att
tala om. Synd på ett principiellt plan lika så. Synd som någon annan begår, ju
längre bort desto bättre, är något vi kan peka ut.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Men
synden här inne, i våra egna hjärtan och i våra egna liv, är alltid svårare.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
enklare att tala om nåden.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">---</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Visst
är det behagligt att prata om nåd. Nåd är på något sätt oförargligt. Ingen kan
bli upprörd eller kränkt av att vi talar om nåd. Och visst är det nåd människor
behöver idag. Synd är något som inte bara hör det förgångna till. Om kyrkan ska
finna sin plats i samhället idag, om vi ska dra människor till de allt tommare
kyrkbänkarna, så måste vi tala mindre om synden och mer om nåden. Att tala om
synd lägger ännu mer sten på de bördor människor redan bär. Och kyrkans roll är
inte att lägga sten på börda inte.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Eller?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Vi
lever i en fantastisk tid. Materiellt har vi aldrig haft det bättre.
Fattigdomen minskar globalt sett allt snabbare. Men vi som lever i västvärlden,
och inte minst i Sverige, lever med en standard som inte ens kungar tidigare
kunnat drömma om. Mat, kläder, sommar- och vinterhus. Resor, prylar, sjukvård,
omsorg om både barn och gamla. Utbildning, pengar, fred. Vad mer kan vi önska?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ändå är
det något som skaver. Varför är vi inte nöjda när vi ändå har det så bra? Bara
ett enda exempel: Sverige ligger i topp i mätning efter mätning listan på vilket
land som är världens bästa land att leva i. Men den psykiska ohälsan
exploderar.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Varför?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Här
skulle min predikan kunna bli politisk. Jag skulle till exempel kunna säga att
det är självklart att vi är oroliga, när klimatet skenar eller när vi vet att
jordens förnybara resurser tog slut i förra veckan, att vi nu lever på
kapitalet, att vi långsamt bryter ner den enda jord vi har.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Eller
så skulle jag kunna ta upp frågan om invandringen, om vad som är mest
solidariskt, om stängda eller öppna gränser och stängda eller öppna hjärtan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Eller
så kunde jag prata om varför pengarna styr så mycket av våra liv. Varför prylarnas
yta, resornas tomhet, upplevelsernas tristess, tillåts fylla allt mer av våra
dagar.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Eller
så skulle jag kunna fundera kring varför människan verkar bli allt mer missnöjd
med vem hon är. Vi får inte ens längre vara kvinna eller man, utan måste välja
mellan ett allt mer oräkneligt antal könsidentiteter som vi sedan medicineras
eller opereras till.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Eller
så kunde predikan handla om populismen, eller om hotet från islam, eller något
annat skrämmande.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Men det
vore åter att vända bort blicken från det dagens texter handlar om. För de
handlar om oss. Om dig och mig. Om kyrkan, om oss troende, om oss som kallar
oss kristna.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Vi som
sitter här är nog alla bekanta med bibelorden. Om vinstocken och grenarna, om
kroppen och kroppsdelarna. Vi har hört dem och läst dem, ett oräkneligt antal
gånger. En del predikningar har kanske handlat om nådegåvorna. Andra har
problematiserat kring vad det innebär att Jesus talar om att både ansa och
skära bort, om rik frukt och om eld som bränner upp.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Många
kan nog fördjupa sig i det långt bättre än vad jag kan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Jag
tänkte fundera i en annan riktning.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är hög tid att vi glömmer oss själva!</span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
inte jag som hittat på den rubriken. Jag läste den i en dagstidning i veckan.
Det är en text som tar sitt ursprung i en bok som skrivits av en dansk
psykolog. Psykologen menar att det är dags att lämna de individuella värdena,
och istället söka de gemensamma.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
dags att glömma: Älska dig själv.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
dags att lämna tanken på att ”hitta sig själv” eller ”förverkliga sig själv”.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
till och med kontraproduktivt ”att vara sig själv trogen”.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Så
konstigt, tänker jag, att det är en psykolog som skriver om detta. Inte mindre
konstigt är det att de som borde skriva om det, kyrkan och hennes företrädare,
snarare vandrar i den andra riktningen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Vi
lever i en superindividualistisk tid. Jaget blir den enda måttstocken vi vill
mätas mot. Det finns inte längre några objektiva sanningar, allt är en
subjektiv uppfattning. Rätt och fel, sant och falskt, allt kan ses utifrån
betraktarens ögon. När inte ens det kön vi föds med är längre något annat än en
social konstruktion, att välja, förkasta och förändra, när biologiska fakta
övertrumfas av individens subjektiva känslor, är människan inte längre ett vi,
utan enbart ett jag.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Nästan
allt det vi gör som människor idag, handlar om oss själva. Det handlar om att
förverkliga oss själva, att hitta oss själva, att älska oss själva, att vara
oss själv trogna. Allt utgår från oss själva, och det får konsekvenser, inte
minst för tron, för förkunnelsen och för församlingen. Tron blir individuell,
en subjektiv upplevelse. Förkunnelsen blir tom, eftersom ingen sanning är
sannare än någon annan. Församlingen faller sönder, när alla egon kräver just
sitt förverkligande.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Och Gud
blir inte svaret på någon annan fråga, än den vi redan har svaret på, det svar
vi själva bestämmer att vi vill ha.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Men de
Bibelord vi idag läser handlar om något helt annat. Inget av dem handlar om oss
själva, inget handlar om individen, inget om egot. Inget handlar om
självförverkligande. Inget om att vara sig själv trogen. Snarare tvärsom. Den
egenkärlek som beskrivs blir snarare negativ. Ögat som fullt av egenkärlek
säger till handen att den inte behövs. Örat som inte behöver ögat.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Istället
beskriver Jesus och Paulus en annan typ av kärlek, en kärlek som alltid är
gemenskap. Först – gemenskap med Gud. Sedan – gemenskap i församlingen. Och den
ordningen är viktig. Utan den första, inget av den andra. Fokuseringen på Gud,
och vad Gud vill med dig och mig, är det centrala. Resten kommer sedan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det
handlar inte om att älska sig själv. Det handlar om att älska Gud.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det
handlar inte om att hitta sig själv, eller förverkliga sig själv. Det handlar
om att söka Gud, att låta Gud hitta dig. Det handlar om att söka Guds vilja med
ditt liv, hur Gud vill att du ska förverkliga det Han lagt ner i dig.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det
handlar absolut inte om att vara dig själv trogen. Det handlar om att vara
trogen Gud, Guds kallelse, och Guds uppdrag.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det
handlar om att glömma sig själv, för att komma ihåg Gud.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Men det
kommer vi inte att klara. För vi är människor. Ofullkomliga. Syndare.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ändå är
det däråt vi måste söka, sträva, arbeta, bedja, mötas. Och när vi faller, som
de syndare vi är – i stort och i smått, så får vi inte förminska eller förringa
synden och dess arbete i våra hjärtan och i våra sammanhang, eller i vår
förkunnelse. För om vi förringar synden, förringar vi också nåden. Men om vi
bejakar nåden, kommer synden inte att ha någon kraft över oss längre, så länge
vi strävar efter att söka Gud med hela vårt hjärta och hela vårt förstånd.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Och det
är någonstans där nåden, och nådens gåvor, kommer att manifesteras. När vår tro
på den ende sanne Guden, hans enfödde son och den Helige Ande, blir centrum i
våra liv, när vi glömmer oss själva för Guds skull, då kommer också Gud att
bland oss uppväcka profeter, lärare, undergörare, apostlar.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är
det uppdraget du och jag har, vi i denna församling har, vi som en del av Guds
världsvida kyrka har. Förverkliga inte dig själv. Förverkliga Gud och Hans plan
med ditt liv. Och vila i hans nåd, alltid.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Amen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Bibelorden:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">1 Korintierbrevet</span></b></div>
<h2 align="center" style="background: white; margin-bottom: 3.0pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm; text-align: center;">
<span style="color: #993300; font-family: Georgia; font-size: 14.0pt; font-weight: normal; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Andens
gåvor</span></h2>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill
jag också att ni skall ha kunskap.<span class="apple-converted-space"> </span>Ni
vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma
avgudarna.<span class="apple-converted-space"> </span>Därför vill jag att ni
skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: ”Förbannelse över
Jesus”, och att ingen kan säga: ”Jesus är herre”, om han inte är fylld av den
heliga anden.</span></div>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Nådegåvorna är olika, men Anden densamma.<span class="apple-converted-space"> </span>Tjänsterna är olika, men Herren
densamme.<span class="apple-converted-space"> </span>Verksamheterna är
olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.<span class="apple-converted-space"> </span>Hos var och en framträder Anden så att
den blir till nytta.<span class="apple-converted-space"> </span>Den ene får
genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp
meddela kunskap.<span class="apple-converted-space"> </span>En får tron
genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota,<span class="apple-converted-space"> </span>en annan får kraft att göra under. En
får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En
kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.<span class="apple-converted-space"> </span>Allt detta åstadkommer en och samma
Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<br /></div>
<h2 align="center" style="background: white; margin-bottom: 3.0pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm; text-align: center;">
<span style="color: #993300; font-family: Georgia; font-size: 14.0pt; font-weight: normal; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Lemmarna
i den kropp som är Kristus</span></h2>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Ty
liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar
en enda kropp, så är det också med Kristus.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Med
en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig
vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma
Ande att dricka.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Kroppen består inte av en enda del utan av många.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Om
foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den
likafullt till kroppen.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till
kroppen”, så hör det likafullt till kroppen.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Om
hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev
det då av luktsinnet?</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i
kroppen som han ville.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av
kroppen?</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.</span></span><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"></span></div>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Ögat
kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till
fötterna: ”Jag behöver er inte.”</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Tvärtom,
också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga,</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">och
de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare,
och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet,</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">något
som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät
han de ringare delarna bli särskilt ärade,</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">för
att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna
skulle visa varandra samma omsorg.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Lider
en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också
alla de andra.</span></span><span class="selection"><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"></span></span></div>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<br /></div>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span class="selection"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Johannesevangeliet</span></b></span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"></span></b></div>
<h2 align="center" style="background: white; margin-bottom: 3.0pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm; text-align: center;">
<span style="color: #993300; font-family: Georgia; font-size: 14.0pt; font-weight: normal; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Liknelsen
om vinstocken</span></h2>
<div style="background: white; line-height: 14.25pt; margin-bottom: 9.75pt; margin-left: 0cm; margin-right: 0cm; margin-top: 0cm;">
<span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Jag
är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Varje
gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar
han, så att den bär mer frukt.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för
er.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte
kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte
heller ni göra det om ni inte är kvar i mig.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Jag
är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han
rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Den
som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas
ihop och läggs på elden och bränns upp.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Om
ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni
skall få det.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina
lärjungar.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span class="selection"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli
kvar i min kärlek.</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="background: #DDDDDD; color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;"> </span></span><span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt;">Om ni håller mina
bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar
i hans kärlek.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 14.25pt; text-indent: -12.0pt;">
<span style="color: #333333; font-family: Verdana; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-1593833729 1073750107 16 0 415 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Georgia;
panose-1:2 4 5 2 5 4 5 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
h2
{mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-link:"Rubrik 2 Char";
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
mso-outline-level:2;
font-size:18.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
font-weight:bold;}
p
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}
span.Rubrik2Char
{mso-style-name:"Rubrik 2 Char";
mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:"Rubrik 2";
mso-ansi-font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:18.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:"Times New Roman";
mso-hansi-font-family:"Times New Roman";
font-weight:bold;}
span.selection
{mso-style-name:selection;
mso-style-unhide:no;}
span.apple-converted-space
{mso-style-name:apple-converted-space;
mso-style-unhide:no;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style><br /></span></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-1593833729 1073750107 16 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-1593833729 1073750107 16 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-71056688330745602582018-04-20T14:06:00.000+02:002018-04-20T14:06:23.751+02:00Utan Gud dör kulturen (också)Det är länge sedan nu. Bloggen min är halvdöd. Ofta har jag tänkt skriva, men sedan... Och nu allt detta med det skrivna ordets kris också. Svenska Akademien och så vidare.<br />
<br />
Just Svenska Akademien är ett ganska intressant exempel på när politiken inte förmår hantera en fråga vare sig kort eller långsiktigt. De flesta politiker som agerar, gör det i någon slags beräknande affekt. Det handlar om knytblusar eller andra märkliga kombinationer under hakan på både kvinnor och män. Ingen vet vad som egentligen ligger bakom krisens eskalering (sex? pengar? korruption? ledarskap? gubbar? gummor? nåt helt annat?) men alla måste försöka ta poäng på det som händer. Att andra har fingrarna lika djupt i syltburken spelar ingen roll. När drevet går hänger alla på.<br />
<br />
I en annan del av Stockholm har just en gigantisk penis målats över. I en vecka fick den finnas på en husvägg. Rätt många liberaler gjorde vågen. En del av dem drog det så långt som att det var någon form av yttrandefrihet att den skulle vara kvar, oavsett vad husägaren eller medborgarna tyckte. <br />
<br />
Under Strecket i Svenska Dagbladet fyller hundra i år. Dagens artikel är intressant. Inte minst rubriken: "Den fria kärleken tog kål på medmänskligheten". Håkan Lindgren skriver om en antologi som söker förklaringar till varför vi är där vi är idag. När sexet avmytologiserades blev medmänniskan bara en produkt för mina egna njutningar. Medmänniskan blev en vara, lika vilken som helst.<br />
<br />
Jag skulle kunna fortsätta. Det finns mängder av exempel på ett samhälle där själva grunden för samhällskulturen förändrats. En förändring som gått snabbare än någonsin tidigare. Det tog mer än 1000 år av judisk kulturell hemvist innan Jesus framträdde och förändrade judendomen. Det gick 600 år efter Jesu död innan Muhammed förvanskade hans lära och började sprida den islamska kulturen. Efter upplysningstiden har det gått drygt 200 år innan den nutida kulturen fått fäste. Men det har bara tagit runt 50 år att i grund förändra det nuvarande /västerländska/ samhället.<br />
<br />
Under dessa 50 år är en av de tydligaste förändringarna att kristendomen, den kulturella delen sprungen ur kristen tro och kristna dogmer, förlorat sin särställning. Från att ha varit samhällsbärare, har den reducerats till en privatreligion. Från att ha varit konservativt ordhållig, har den omtolkats för att anpassas till ett samhälle där förändringen är norm. Från att ha fokus på och rötterna i Bibelns ord och berättelser, tolkade under århundraden av teologer där också tradition varit en bärande del av tolkningen, har alltifrån synen på människan (från ond till god) till Gud (från allsmäktig, unik och värd fruktan till en vän att ha vid sidan oavsett åt vilket håll jag går) omtolkats. Det finns inte längre något unikt med de kristnas Gud. Därmed faller berättelserna, normerna, dogmerna och - språket.<br />
<br />
En del tycker att det är frihet. Äntligen är vi fria från det kristna gudsoket. Äntligen kan vi göra det vi vill själva. Men det får konsekvenser.<br />
<br />
Det svenska frisinnets fader var Waldemar Svensson. Han brukade tala om människans värde och värdighet. Människan har inget värde, brukade han säga, utan hon äger värdighet. Detta oändliga, omätbara värde och denna värdighet var för Svensson självklart ihopkopplade med den Gud som genom Kristus verkat i historien. Gud var själva garanten för värdet (det oändliga, omätbarar, odelbara och fullständigt jämlika) och värdigheten. Människans, och politikens, uppgift var att efter bästa förmåga söka värna detta värde och denna värdighet.<br />
<br />
På det sättet var frisinnet en del av en mycket lång tradition, som inte minst hade sina rötter i kulturen. I bild, text och ton var kulturen under århundraden tydligt inriktad på att visa människan som värdig. Inte alltid jämlik i värde. Inte alltid med värdighet. Men i backspegeln kan man se en underliggande trend. Även härskaren var härskare av Guds nåde. Bach skrev sina koraler till Gud. Kyrkorna var både maktcentra och visade på Guds närvaro. Det var på klostren som biblioteken fanns.<br />
<br />
Gud har varit en nödvändig del av kulturen. Sökandet efter förståelsen av vad Gud vill, av den skönhet som enbart uppenbarar sig i det som vidrörs av Gud, insikten om att vi alla är fallna och i behov av Guds nåd - det finns en räcka med konsekvenser av vad Gud innebär för kultur och samhälle.<br />
<br />
Men nu har Gud abdikerat. Människan är kulturens mått. Och värdet relativiseras och värdigheten försvinner.<br />
<br />
Hur stor del av Svenska Akademiens förfall beror på att författare inte längre brottas med Gud, utan mest med sig själv och sin självbild? Hur stor del av kulturens vilsenhet beror på att man inte längre vet vad man har att relatera sig till, annat än (åter) sig själv och sådana som är som jag? Hur stor del av denna vilsenhet beror på att man inte längre har något att söka sig mot? Det är inte "uppåt, inåt" som i böckerna om Narnia, eller Nangijala och Nangilima i Bröderna Lejonhjärta. Det är bara här och nu. Och om vi inte tar chansen och lever så gott vi kan just här och just nu så får vi ingen andra chans...<br />
<br />
Även värdet och värdigheten blir subjektiva redskap för mitt eget självförverkligande. Och eftersom jag inte behöver bry mig om någon gud som sätter ramar eller garanterar allas värde och värdighet, är jag och mina åsikter de enda normer jag behöver bry mig om. Så om jag vill måla en gigantisk penis på en husvägg, är det bara mitt eget normativ som spelar roll. Om inte jag och min värdighet kränks så ska ingen annan heller kränkas. Och framförallt har jag inget som helst ansvar för synen på människa och mänsklighet.<br />
<br />
(Man kan ju parentetiskt beröra att just skylandet av könet, och mytologiseringen kring detsamma med normer och dogmer, är sant mänskligt. Få djur bryr sig om vem som ser dem slicka sina egna eller andras kön. Värdigheten i detta kan empiriskt ifrågasättas...)<br />
<br />
En av de saker jag läser mellan raderna runt Svenska Akademien är just denna vilsenhet i vad kulturen ska stå för, vad värdigheten och det mänskliga värdet är. Till och med de interna meningsskiljaktigheterna briserar i offentliga gräl.<br />
<br />
Och attackerna från andra kulturelitister och -journalister bär få spår av insikt om människans gemensamma ondska och allas vårt behov av Guds nåd. Här handlar det istället om att söka syndabockar, korsfästa och demonisera. Jag är god. Horace är ond, det ser man ju på gubben. Jag är god. Kulturprofilen är ond. Oavsett om han döms i domstol är han skyldig. Jag är god. Hans hustru är ond. Hur skulle hon annars stå ut med honom?<br />
<br />
Idag är det den första varma vårdagen. Temperaturen har just stigit över 20-graders strecket. I morse när jag gick min vanliga promenad med hunden upp i skogen mellan fårhagarna, sjöng jag som jag alltid gör de vackra vårdagarna:<br />
<br />
"Ack - Är det redan här så skönt<br />
På denna jord så härligt grönt<br />
Hur ska det då ej bliva<br />
I himmelen där Gud berett<br />
Vad ingen här i världen sett<br />
Och ord ej kan beskriva:"<br />
<br />
Kanske är det så att vi människor behöver den bilden. Bilden av himmelen där människan till sist får slippa värderas och bara behålla sin fullständiga värdighet i närheten till Gud. Den tid då nåden nått oss alla syndare, oavsett graden av vår ondska. Kanske är den bilden nödvändig för att vi också här i denna värld både ska kunna se skapelsens skönhet, men också skönheten och värdigheten i vår medmänniska. Kanske kan vi då inse att vår uppgift är att försöka öka denna värdighet, med de medel som står oss till buds.<br />
<br />
Men vi kommer att misslyckas. Och vi kommer att bli dömda, av andra och av oss själva. Och det är också en del av vad det är att vara människa.<br />
<br />
För att som avslutning återvända till liberalismen vill jag citera något som åtskilliga liberaler på alla nivåer i partiet brukar säga. Det låter ungefär så här: "Visst är moral bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra." Tänk om det är fel. Tänk om dubbelmoralen är en insikt om att det faktiskt finns en moralisk kompass som jag borde hålla mig till. Tänk om denna insikt är en nödvändighet för att också behandla andra lika misslyckade som jag på ett värdigt och medmänskligt sätt. Tänk om det är så att utan dubbelmoral, finns det inte heller någon annan moral än den min subjektiva normativ sätter.<br />
<br />
Jag tror att kulturen, och samhället, blir allt mer vilset när brottningsmatchen med Gud ersätts av brottningsmatchen med egot. Jag tror kulturen, och samhället, blir allt mer vilset när inte längre himlen finns som något att relatera till, att jämföra med min egen imperfektion och därmed mitt eget behov av Guds nåd för att nå denna perfekta tillvaro.<br />
<br />
Jag tror att människans värde och hennes värdighet utmanas av ett samhälle där även kulturen bara blir ett uttryck för jaget och egocentreringen. Förr fanns det korrektiv, i traditionen, i de kristna dogmerna och normerna, i en kyrka som valde trohet mot Bibeln istället för trohet mot politiken, men även i partier som insåg och accepterade att denna kristendom, den kristet grundade samhällskulturen, var en nödvändighet i byggandet av ett öppet och demokratiskt samhälle.<br />
<br />
Nu finns inte det längre. Frågan är vad som då händer med människans värdighet. Och samhällets...Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-1586515775839762802017-12-27T18:11:00.001+01:002017-12-27T18:11:32.287+01:00Det är bara de perfekta som ska få ta plats!Det är rätt sällan jag skriver på bloggen numera. Delvis beror det på att jag bytt liv. Delvis beror det på en rätt trött cynisk inställning till vad man som enskild människa kan göra med och i livet. Spelar det någon roll vad jag skriver? Bryr sig någon? Vad förändrar det?<br />
<br />
Men så här i mellandagarna tänkte jag mig i alla fall att skriva ännu en litania. Om den perfekta människan och hennes rätt att få finnas.<br />
<br />
Eller kanske inte. Snarare om hur illa det kan gå om bara den perfekta människan får finnas.<br />
<br />
Kan en skitstövel göra något bra? En man, för just nu är mannen den legitima spottkoppen, som ser sig själv före alla andra, som är bufflig, självupptagen, egofixerad - det är bara att fortsätta att stapla synonymer på varandra och hitta andra epitet som passar. Kan han åstadkomma något för omvärlden, för eftervärlden, för någon annan - oavsett hur han är som person?<br />
<br />
I ljuset av det som händer i världen just nu, och då tänker jag inte på det centrala om sexuellt våld i metoo-rörelsen, utan de metatrender vi ser kring människan och hennes plats i världen, måste vi ställa den frågan. Den finns på så många plan, den där frågan om vad en människa är. Det kan handla om integritet i övervakningssamhället. Det kan handla om ledarskap i företag och organisationer. Det kan handla om kulturskapare. Det kan handla om relationer i allmänhet.<br />
<br />
Hur ska vi behandla de där männen som är ena riktiga skitstövlar, eller där det i vart fall finns ett antal andra människor som menar att de är skitstövlar? Får de finnas överhuvudtaget? Eller ska de marginaliseras, stuvas undan, flyttas bort?<br />
<br />
Idag skriver Susanna Popova en intressant <a href="https://www.svd.se/antikvariatet-blir-det-sista-motstandsfastet">ledartext i SvD.</a> I går var det Johan Hakelius i <a href="https://www.fokus.se/2017/12/bardbashing/">Fokus</a>. De är inte ensamma om att fundera kring vad vi nu är uppe i. Det är bättre att ni läser dem direkt än att jag ska upprepa vad de skriver. De intressanta frågorna är i sammanfattning om man kan vara en skitstövel, sant eller inte, gå på tvärs mot den rådande uppfattningen och ändå vara accepterad i det jobb man gör (bra), samt om vi i efterhand ska förändra historien, specifikt vad gäller kulturella verk men kanske generellt vad gäller allt, som nu kan uppfattas som fel, kränkande, utanför den korrekta politiska zonen.<br />
<br />
Visst ska vi alla sträva efter att bli bättre på allting. Men tänk om det ändå inte fungerar.<br />
<br />
Jag är en ganska ovanlig Bibel-läsare. Jag har just börjat om igen, från början, och så läser jag till slutet. Från 1 Mos till Upp 22. Jag vet inte hur många gånger jag tröskat igenom hela Bibeln. Men det är säkert något tiotal. Ofta en vers om dagen. Ibland mer, ibland mindre. Och då får man ju en del textminnen att bruka.<br />
<br />
Som det om Hosea, en av profeterna i Gamla Testamentet. Så här inleds boken:<br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 12px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren.<span class="Apple-converted-space"> </span></span><br />
<br />
Va? Kan en sådan man vara profet? Det blir faktiskt värre. I tredje kapitlet beskrivs nästa scen:<br />
<span class="v" id="v_2_0" style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: #333333; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 0.6em; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; vertical-align: top; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br class="Apple-interchange-newline" /></span><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 12px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Herren sade till mig: Gå än en gång och älska en kvinna som är äktenskapsbryterska, en annans älskarinna, så som Herren älskar Israels folk fast de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor.</span><br />
<br />
Här har vi en "profet" som både går till en hora och gör henne med barn (upprepade gånger) och sedan tar en annans älskarinna som sin (om det var en sexuell förbindelse är inte riktigt klart men det är väl illa ändå...). Borde vi inte stryka honom ur Bibeln? Kan någon lita på en sådan man? Det spelar väl ingen roll om han säger att han fått uppdraget från Gud, det kan väl vem som helst fantisera ihop, inte minst en av alla dessa gräsliga män!<br />
<br />
Hosea är faktiskt inte ensam om detta sätt att agera. Bibeln igenom kan vi följa män som inte direkt är förebilder i allt de gör. Till och med de tre stora kungarna i det forntida Israel, Saul, David och Salomo, är dubbla i sina roller. De är de stora kungarna, men inte alltid de stora människorna. Våld, svek och dubbelspel är en del av deras personligheter. I Nya Testamentet är det inte samma fokus på människorna runt Jesus. Men även här ser vi hur centrala figurer beter sig på sätt som inte är gudomliga. Det handlar om svek och lögner från Petrus sida, liksom om hur Paulus och Barnabas blir så osams att de inte ens kan resa runt och evangelisera tillsammans.<br />
<br />
Ändå använder Gud dessa män. Ofullkomliga. Orättfärdiga. Operfekta. De blir hans redskap för något större.<br />
<br />
De tankarna bär jag ofta med mig, både vad gäller mig själv och andra. Jag är sannerligen inte perfekt - mycket långt därifrån. Ändå hoppas jag att jag både vad gäller min tro och mitt övriga arbete har kunnat göra något gott också för andra. Och jag är säker på att rätt många av de som nu hängs ut som usla människor också är dubbla. Man kanske är en skitstövel som chef, men får ett företag att blomstra. Man kanske är en kvinnohatande Strindberg men skriver ändå litterära klassiker. Det räcker med två exempel. De andra är legio.<br />
<br />
Gud använde människorna <b><u>trots</u></b> alla deras personliga egenskaper. Men hur ser det ut i samhället vi lever i idag? Skulle vi kunna göra detsamma - acceptera en människa och använda honom på det han är bra på - trots hans personliga egenskaper? Eller kräver vi perfektion i allt? Ett så starkt krav på perfektion att vi till och med är villiga att förändra historieskrivningen (ta bort filmer, priser, böcker, verser, bilder...) för att visa den perfekta världen.<br />
<br />
I en annan del av denna metaberättelse finns frågan om statens rätt att övervaka oss. Ett givet svar brukar vara ungefär så här: <i>Bara den som inte har rent mjöl i påsen har något att frukta!</i><br />
<br />
Motfrågan måste då vara: <i>Vem av oss alla har bara rent mjöl i påsen?</i><br />
<br />
Ingen - hävdar jag, med emfas.<br />
<br />
I vår jakt på den perfekta människan ställer vi större krav på våra medmänniskor än vad till och med Gud gjort. Är det rimligt? Eller kan vi finna ett annat förhållningssätt? Blir inte följden av att hela tiden söka den perfekta människan att vi helt enkelt blir - omänskliga?<br />
<br />
I det samhälle där bara de perfekta ska finnas, kvalar inte jag in. Kanske är vi rätt många som inte gör det. Frågan är var vi i så fall ska få plats. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-36250593026921882752017-09-06T10:59:00.001+02:002017-09-06T10:59:47.759+02:00Tiggeriets vara eller inteSka man få tigga i Sverige?<br />
<br />
Efter Moderaternas senaste utspel om tiggeriförbud nationellt, går diskussionerna åter höga. Jag tänker inte ens försöka beskriva alla olika nyanser av skäl för det ena eller det andra. Men bara översiktligt. Först de svartvitaste:<br />
<br />
"De där tiggarna" hör inte hemma på svenska gator och torg. Bort med dem.<br />
<br />
Varför begränsa en människas rätt när hon inte stör någon annan? Det är oliberalt att tänka annorlunda.<br />
<br />
Tiggeriet är en inkörsport till annan brottslighet. Människohandeln grasserar.<br />
<br />
Tiggarna har funnit ett sätt att göra sina liv bättre när deras egna länder struntar i dem, varför förneka dem det?<br />
<br />
På dessa finns det ett otal varianter.<br />
<br />
Sedan finns det praktiska invändningar också. Som hur polisen skulle kunna hantera frågan om vad som är förbjudet tiggeri och hur de ska lagföras, och vad som är tillåten insamlingsverksamhet.<br />
<br />
Det finns en del moraliska frågor också. Och det är kring dessa jag ska skriva.<br />
<br />
Under hela min uppväxt, under 1960, 70, 80 och 90-talen, såg jag inte en enda tiggare. De fanns inte. Tiggeri har däremot funnits i Sverige under historisk tid. Vad är det som gjorde att de försvann?<br />
<br />
Svaret är självklart. Det var uppbyggnaden av det svenska välfärdssamhället. Tiggeriet förbjöds inte, men i princip kan man säga att tiggeri inte tilläts. Den svenska modellen satte en lägsta tillåtna gräns för vad samhället kunde acceptera att en svensk medborgare levde på. Därunder tog Socialtjänstlagen över. De flesta tänker då på att de riktigt fattiga kunde få socialbidrag, försörjningsstöd. Och det är också huvudlinjen. Men även inom den sociala lagstiftningen finns det tvång.<br />
<br />
LVU och LVM är de tydligaste exemplen. LVM berör missbrukare. Om en missbrukssituation föreligger i samband med tiggeri kan lagen användas för att tvinga vuxna människor bort från gatan.<br />
<br />
LVU berör unga människor. Så här beskrivs situationerna där den får användas: <i><span style="-moz-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; font-size: 14.6667px; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller <span style="color: red;">något annat socialt nedbrytande beteende.</span></span></i><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Något annat socialt nedbrytande beteende är alltså skäl nog att tvinga en människa till vård. Att tiggeri skulle vara ett sådant beteende är sannolikt.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Gränsen mellan kriminalisering och socialtjänsten är inte som en gräns mellan svart eller vitt. Hur skulle vi se på frågan om tiggeri blev vanligt bland svenska medborgare? Skulle vi acceptera det, eller skulle vi kanske fixa en lag om LVV, Lag om Vård av Vuxna, där "något annat socialt nedbrytande beteende" var skäl för tvångsvård?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Problemet med tiggarna är att de inte är svenska medborgare. Och där ligger pudelns kärna. Hela det svenska välfärdsbygget under 1900-talet inriktade sig på svenska medborgares väl och ve. Varenda reform handlade om att skapa bättre förutsättningar för oss som fötts här eller som invandrat och fått medborgarskap (ja - jag vet om PUT...). Det internationella ansvaret togs genom speciella budgetposter, ofta kallade U-landshjälp eller senare bistånd. Utanför statens agerande, tog frivilligkrafter ansvar på ett likartat sätt, alltifrån de tidigaste missionärerna till de stora biståndsorganisationerna. Insamlingar här, hjälp där.</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Hela det svenska 1900-talet präglades av det många idag betecknar som nationalism, ofta med bruna förtecken. Men det var självklart då (och det är inte länge sedan) att den svenska statens ansvar var det svenska samhället och de svenska medborgarnas väl och ve. Vad därutöver var, skedde på marginalen. Folkpartiets krav på 1% i bistånd, som var utmärkande för den unika och starka internationalism det som enskilt parti hade, visar på det med stor tydlighet.</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Nu har detta förändrats. EU-medlemskapet öppnade de europeiska gränserna på ett nytt sätt. När Göran Persson (s) varnade för social turism i samband med dessa öppna gränser, blev han hudflängd. Ändå ser vi idag liknande utvecklingar.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Till detta kommer den förändrade synen hos många partier på flyktingfrågan. Från att det varit en självklarhet att vi i huvudsak skulle hjälpa där, svängde partierna efter 2010 att vårt huvudsakliga uppdrag var att hjälpa här. Biståndet till de många där minskade, till förmån för att hjälpa de få som tog sig hit. Efter det kaos som uppstod hösten 2015 har partierna åter svängt. Men det finns egentligen ingen ideologisk grund för svängningen. Ska vi ha öppna gränser, eller ska det vara reglerad invandring? Vilka konsekvenser får det ena eller det andra, pragmatiskt och ideologiskt? Diskussionerna lyser med sin frånvaro.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">I den kontext jag befinner mig i är det ofta gott att vilja ha öppna gränser och hjälpa här. Det är ont att föreslå reglerad invandring även om man menar att vi ska hjälpa fler där. Jag gissar att det på andra sidan är precis tvärs om. Den inskränkta nationalismen menar säkert att mycket reglerad invandring är det goda, men glömmer sannolikt bort kraven på att därmed öka hjälpen på plats långt borta (annat än i högtidstalen...).</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Ofta funderar jag på varför det är så. Varför är det mer humant att hjälpa här, även om de som kommer hit är en rännil, än att hjälpa där? Jag kan inte se något annat skäl än att vi idag lever i ett samhälle där vi måste se på riktigt för att kunna agera. Vi matas via medier ständigt med så många bilder av lidande långt borta så allt blir så diffust att det inte går att möta. Först när människan står på stationen med sitt bylte med kläder, eller sitter på en kartongbit utanför Coop, når känslorna ikapp oss. Och i ett samhälle som allt mer styrs av känslor och subjektivitet, "vet" vi att det är rätt att öppna gränser eller ge pengar oavsett konsekvenserna bara för att vi känner att det är så.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Ibland påpekas att ett tiggeriförbud är en moralisk orimlighet. Ett förbud kommer att förhärda oss som människor och göra skillnad på människa och människa. Bara den som ser tiggaren, och människan bakom, har ett öppet och bultande hjärta. Förbudet kommer att göra samhället hårt. Först tiggarna, sedan...</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Men tänk om det inte är hela sanningen. Tänk om det finns fler bottnar även här.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Vi befinner oss idag i en skärningspunkt mellan ett öppnare och ett slutnare samhälle. Båda får konsekvenser. Ofta tittar vi bara på hur det slutnare samhället skulle se ut, och pekar finger åt dem som är rädda för öppenheten. (Konsekvenserna av detta, som att den hårda nationalismen sannolikt därmed blir än hårdare får komma i en annan blogg). Men vad får öppenheten för konsekvenser?</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Det
alternativ som står till buds för det öppna samhällets förespråkare, är att Sverige menar att allt tiggeri är
ovärdigt, oavsett varifrån människan som tigger kommer. Då öppnas
välfärden här för alla, med konsekvenser som är enorma för vårt
välfärdssystem. Göran Perssons sociala turism kan bli verklighet. Få förespråkar detta av förklarliga skäl. Hellre
låter man då människor vara verksamma med sådant vi tidigare menat var
inhumant och oacceptabelt ur ett människovärdigt perspektiv.</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Och: Visst kan man kräva att EU-länderna varifrån tiggarna kommer ska göra mer. Visst kan man kräva indragna EU-bidrag och inskränkningar i rösträtten. Frågorna blir om det löser något, om det gör något bättre för någon av de som tigger, och om det överhuvudtaget kommer att ske. Sverige har inte rådighet över detta. </span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"></span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Idag är det i princip bara Centerpartiet som i vart fall principiellt står bakom det öppnare samhället. Jag kritiserar dem ofta för att deras politik inte hänger ihop. Principiellt vill de ha ett öppet samhälle, konsekvenserna blir ökade klyftor, låglönejobb och inkvalificeringskrav till välfärdssystemen. Men i Centerns politik verkar det som om ingen kommer att drabbas... Det funkar inte helt enkelt. Vad återstår i så fall för den som inte kan leva på sin låglön, och som heller inte kvalificerat sig in i välfärdssystemen? Var finns framtidens gräns mellan välfärd och socialt nedbrytande beteende?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Slutligen:</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Det finns ett stråk av oro för att hårdare attityder mot tiggare kommer att spilla över på samhället i övrigt. Som jag skrev ovan: Först tiggarna, sedan...</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Den oron ska inte negligeras. Men också den måste kompletteras med sin motsats.</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Tänk om en accepterande syn på tiggare också får konsekvenser för hur vi ser på människovärde och välfärdssystem. Om det är acceptabelt för romer att tigga för att klara sin försörjning, vilka andra grupper ska det då också vara acceptabelt för?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">I ett välfärdssystem satt under press, där vare sig den trygghet eller de välfärdsnivåer vi varit vana vid kan garanteras, kommer vår skattevilja också att sättas under press. Varför ska jag betala skatt när samhället inte längre levererar som det borde? Varför ska jag betala skatt för människor som överhuvudtaget inte bidrar till samhällets uppbyggnad?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Riskerar svaret att blir mer av: "Låt dem sköta sitt själva!"? I så fall riskeras basen för det välfärdssamhälle vi byggt, och tiggeriet kommer att bli allt mer utbrett.</span><br />
<br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Eller så kanske välfärdssystemen klarar utmaningen och välfärden klaras... </span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">---</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Vad är då det mest humana? Ge eller inte?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Tänk om det mest humana är att ge, men inte till tiggaren utan till alla de organisationer som hjälper på plats, utan risk för vare sig människohandel, korruption eller annat socialt nedbrytande beteende. Tänk om den krona du tänkte lägga i koppen, istället skulle bli en krona till Röda Korset, Diakonia eller Caritas istället för att inte bli en krona till någon hjälp alls. Vad skulle det innebära?</span><br />
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: white; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14.666667938232422px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;">Men - de människorna som vi då hjälper, ser vi ju inte. Så det lär nog inte bli så. Antingen lägger vi en krona i koppen och hoppas på att den hamnar rätt. Eller så struntar vi i det, köper en mjölkchoklad till och går hemåt, bligande på mobilens skärm för att slippa se människan som tigger.</span><br />
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-8554637069104279102017-08-31T16:45:00.000+02:002017-08-31T16:45:21.293+02:00Moderat framtid ligger utanför Alliansen
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det är ofta intressantare att beskåda andra partiers
problem, än att tvingas grotta ner sig i det egnas. Ibland kan det kanske också
vara så att ett utifrånbeskådande kan vara mer konstruktivt än ett inifrån
dito. En fri och obunden betraktare kan, om avsikterna ändå är att söka
konstruktiva lösningar på partiers problem, se andra möjligheter än de som i
förstone verkar de enda rimliga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När det gäller Moderaterna är det enligt mig uppenbart att
de analyser som olika tyckare gör är bristfälliga. Alla landar nämligen på
något sätt i förhållningssättet att Alliansen är en moderat kärnfråga. Ett
bevarande av Alliansen är en självklar del av en politik för det parti som
skapade och regerade /med/ densamma. Det som är bra för Alliansen är bra för
Moderaterna, har det hetat. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men kanske är det tvärsom. Alliansen har blivit den
kvarnsten som drar Moderaterna ner i opinionsdjupen. Kanske är det inte de
mindre partierna som förlorat mest, kanske är de istället dagens vinnare på en
bibehållen allians.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Man skulle kunna fundera så här:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad är det som gjort Socialdemokraterna så framgångsrika
under så lång tid? Och varför är det omöjligt att som mindre parti samregera
med dem utan att tappa såväl opinionsstöd som själ? Svaret är sannolikt att
Socialdemokraterna under 1900-talet utvecklades från ett parti till en allians.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Inom sig härbärgerar Socialdemokraterna de mest vitt skilda
åsikter. Det finns progressiva och konservativa. Det finns nationalister och
internationalister. Det finns liberaler och socialister. Inom snart sagt varje
område finns inom partiet ett antal disparata åsikter som egentligen inte
skulle kunna fungera inom ett parti. Men under 1900-talets långa maktinnehav
förändrades partiet. Istället för en tydlig politik, blev partiet en
kompromissorganisation vars huvudsyfte var att finna en minsta gemensam nämnare
där de olika mainstreamåsikterna kunde samsas, och där de mest disparata kunde
hanteras.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Socialdemokratin blev, med några få undantag som
Meidnerfonderna, ett parti som i praktisk politik reagerade, och använde
kampanj och tal till ett innehållslöst agerande. Sverige byggdes inte genom
revolution utan genom administration.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Genom sina många korporativistiskt baserade känselspröt ute
i samhället, kunde partiet ana hur nästa administrativa åtgärd skulle se ut.
Lite mer till skolan här, lite mer barnbidrag där. Något till sjukvården, något
till socialtjänsten. Och så länge skattetrycket medgav högre skatter kunde det
mesta lösas.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Någon gång under 1990-talet ändrades detta. Det fanns flera
förklaringar. Internationalisering, individualisering, skattetryckets höjd, är
bara några. Men det blev allt svårare att ana vad den rimliga politiken skulle
innehålla.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I det läget steg Alliansen fram. Fredrik Reinfeldt hade
gjort en rimlig analys av behovet av en borgerlig motsvarighet till
socialdemokratin. Alliansen skapades och övertog synsättet att politik skulle
administreras fram. Skiljelinjen var knappast ideologisk. Synen på att arbete
ska löna sig är sannolikt företrädd även inom socialdemokratin. Frågan handlade
mer om hur man bäst administrerade fram detta, än om skilda syner på landets
utveckling.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så länge Alliansen hade majoritet i riksdagen fungerade det
lika bra som för socialdemokraterna. De socialdemokratiska regeringarna hade
kunnat räkna hem sina majoriteter med ett marginaliserat kommunistiskt parti
som även när det under galgen reformerats till ett vänstersocialistiskt dito,
enbart hade ett val – att stötta Socialdemokraterna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Majoritetsförhållandet gjorde de inre kompromisserna
verkningsfulla. När de fyra partiledarna i Alliansen gjort upp, blev det också
partiets politik. Det är på samma sätt inom Socialdemokraterna. När de olika
representanterna för ”rörelsen” gjort upp i Verkställande utskottet, är det den
kompromissen som gäller.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vad händer då det inte längre finns någon majoritet?
Regeringen Göran Perssons inneffektivitet före 2006, kan i ljuset av en
bristfällig majoritetkonstellation, bli mer förklarad. Det räckte inte längre
med Verkställande utskottets kompromiss. När de var klar behövde man fortsätta
kompromissa med andra. Persson löste detta genom att slänga till Miljöpartiet
och/eller Vänsterpartiet några köttben inom respektive partis favoritområden.
Som ersättning gavs stöd till de stora frågorna som bars av socialdemokratin.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter valet 2010 befann sig Alliansen i en liknande sits.
Den egna majoriteten var borta. Hur mycket partiledarna än kompromissade,
räckte det inte. Det krävdes en kompromiss till, med ytterligare ett parti.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För socialdemokratin hade VPK/Vänsterpartiet varit den
självklara räddningsplankan. Men vem skulle rädda Alliansen? Miljöpartiet valde
vägen vänsterut. Kvar fanns det otänkbara SD. Det var uppenbart att Alliansen
saknade strategi för hur en sådan situation skulle hanteras. Perioden 2010 –
2014 betecknas ofta som en period där idéerna tog slut. Men lika gärna skulle
man kunna peka på att majoriteten tog slut, och strategierna för hur det skulle
hanteras saknades.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Synen på SD är i detta avgörande. Inget parti är intresserat
av aktivt stöd från SD. Passivt stöd går bra, så länge man inte talar om det.
Att Alliansregeringen valde att analysera hur SD skulle rösta innan man lade
propositioner, och därefter valde att förändra eller dra tillbaka förslag, är
självklart. Att Socialdemokraterna gör så idag är lika självklart. För att
minska risken för SD-isering, läggs ett antal förslag där man är medveten om
att man kommer att förlora. Men förlusten är alltid acceptabel.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns idag ingen i nationell politik som förespråkar
samma hantering av SD som den som socialdemokraterna använde sig av under VPKs
mest agitativa kommunistiska period. SD är paria och ska som sådan behandlas.
Kvar står sju partier som försöker finna olika sätt att hantera en
regeringsfråga som ter sig allt mer omöjlig. Det finns inga naturliga majoriteter.
Och till detta kommer bristen på insikt om kompromissandets gränser.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Miljöpartiet får idag betala för hur socialdemokraterna
historiskt agerat. Regeringssamarbetet fungerar enbart om den kompromiss som de
olika falangerna inom socialdemokratin också blir regeringens politik.
Socialdemokratin är oförmögna att kompromissa med MP om kärnfrågorna inom
politiken, helt enkelt därför att det skulle omintetgöra de interna
kompromisser som redan gjorts inom socialdemokratin. Man kan inte först
kompromissa i S, därefter kompromissa om kompromissen med MP, för att sedan
återvända till Verkställande utskottet för att antingen få en accept för den
kompromissade kompromissen, eller ytterligare en kompromiss.
Handlingsförlamning blir normalläget.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det borde också regeringen Reinfeldt II insett. Men den
orealistiska förhoppningen om att SD skulle fortsätta vara ett marginaliserat
populistparti kom på skam, och därmed kastades svensk politik in i det limbo
den sedan dess befunnit sig i.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Socialdemokraterna vann den relativa majoriteten, och har
agerat därefter i förhoppning om att de övriga partierna inte skulle finna
relevanta strategier för den pågående situationen. Den analysen har visat sig
riktig. Inget av Allianspartierna har haft förmåga att ompröva sin roll. Och
skälet stavas Alliansen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Alliansen var en form av nödvändighet i svensk politik 2006.
Men lika nödvändig 2006, lika obsolet är den idag. 2006 hade vi fortfarande
kvar 1900-talspolitiken. Idag är vi inne i 2010-talspolitiken. Förändringen har
gått snabbt. Sannolikheten att framtiden bär med sig än större förändringar är
knappast mindre.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Alliansen bildades som ett motblock till det röda blocket.
Hade man inte fått majoritet hade Alliansen sannolikt upplösts. Under den
första regeringsperioden fungerade samarbetet väl. Man ska dock hålla ett par
saker i minne.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ofta har det påpekats att Alliansen fungerade tack vare
Moderaternas styrka och de övrigas svaghet. Det är en delförklaring. Men lika
viktigt är acceptansen för hur kompromisser skulle se ut. En avgörande nyckel
var sannolikt Folkparti-ledaren Lars Leijonborgs syn på makt och egen ideologi.
I en intervju hävdade han att man för att komma överens skulle kunna
kompromissa också om partiets hjärtefrågor. Även om det var outtalat, skapade
det en situation som var jämförbar med förhållandet mellan S och VPK/V. Bättre
lite liberalism i regeringsställning, än en tydlig ideologisk kompass i
opposition. Den åsikten uttalades inte lika tydligt av de andra mindre
partierna. Men den fanns där trots allt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter valet 2010 fungerade inte detta längre, som jag
beskrivit ovan. Verkligheten efter valet 2014 har än mer komplicerat
situationen. Det finns inga reella majoritetsregeringsalternativ. Drömmen om en
S-C-L-regering är en dröm om en minoritetsregering med marginellt större kraft
än dagens. Inte ens en S-M-regering samlar idag en majoritet. Så länge SD ska
hållas utanför förhandlingsbordet blir det en dans, där sju dansar var för sig
på det ena dansgolvet medan eliterna tittar på, medan den sista står utanför och
ropar åt de som köar för att komma in.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad ska då hända? Vad ska Moderaterna göra?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Svaret är i sig enkelt. De ska bestämma vilket parti de vill
vara. Och det finns egentligen bara två vägar. Men på ingen av vägarna får de
sällskap av Alliansen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Antingen bestämmer sig ledningen för att det är makten som
räknas. Ungefär som Socialdemokraterna gjorde under 1900-talet. Det viktiga är
att leda en regering. Vem som stöttar statsministern är mindre intressant.
Pragmatik och administration ersätter ideologi och renlärighet. Sökandet efter
balanspunkten, där balans nås mellan att gå opinionens majoritet till mötes och
övergivande av egna ståndpunkter, sökes ständigt. Så länge partiet sitter på de
tunga maktposterna, egentligen handlar det bara om statsministern och
finansministern, samt har den starkaste positionen i regeringen, spelar resten
mindre roll.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Rent konkret innebär det att alla partier utanför det egna
jämställs. Det spelar ingen roll vilka ideologier som finns bakom.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kommer det att fungera? Kanske. Ett sådant system bygger på
att det finns en eller flera starka ledare i partiet som är bärare av de
långsamma förändringarnas politik. En landsfader eller en nationsmoder som likt
en Merkel eller Blair vandrar oberörda över de vanliga politikernas käbbel.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det andra alternativet är ideologin framför allt.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Moderaterna bestämmer sig för att bli en
konservativ kraft i svensk politik. Om det är omöjligt att följa folkets allt
mer heterogena opinionsyttringar, är det bättre att försöka få folket att följa
partiet. Lite handlar det om ”back to basic”, konservativ 1900-tals politiskt
hantverk. Frågorna man måste ställa är vad ett konservativt samhälle innebär
inte bara 2018 utan 2026 och 2038.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kommer det att fungera? Kanske. Kanske finns det en övertro
på att politiker ska följa medborgarna, liksom det finns en underskattning av
ideologiernas svaghet. Det är uppenbart att politiker, som Jeremy Corbyn,
skapar ett intresse kring sig tack vare, och inte trots, den tydliga
ideologiska hållningen. En hållning som ”etablissemanget” eller ”eliterna”
menar vara en orimlighet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är de alternativen som finns. Och de finns utan
Alliansen som vi känner den. Det är möjligt att det i båda alternativen finns
en axel mellan M och KD som kan stärkas, förutsatt att KD finns kvar som
politisk kraft. Men avståndet till L och C kommer att öka. Det är också
intressant och ställer framförallt C inför en ny problematik.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
C är nämligen det enda parti som förmått kapitalisera på
Alliansens oförmåga. Väl medvetna om det orimliga i att i allt förespråka en ny
Allians-regering samtidigt som den egna politiken på område efter område
distanserar sig från Allians-kollegornas, har C lyckats med konststycket att
både vara mittenparti och extremliberalt, att både vara systemkramare och
systemkritiker, att både vara för ansvar och släppa allt ansvar. Skälet till
att detta lyckats stavas ”Alliansen”. Så länge C kan hävda att partiet är en
given del av Alliansen, och Alliansen inte finns mer än som en luddig
framtidsdröm, kan övrig politik skapas för att ge största möjliga utrymme åt de
egna åsikterna, åsikter som skickligt torgförs för de grupper man anser sig
kunna attrahera. Och så länge C säger att Alliansen är förstahandsvalet, blir
den interna kannibalismen – främst riktad mot M – omöjlig att hantera för det
parti som har som sin självbild att vara Alliansens ledare.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Även om Alliansen får en ”relativ majoritet” - för att tala
med partiledarkandidaten Odenbergs mun - efter valet 2018, kommer denna
Alliansregering att vara än mer handlingsförlamad än den tidigare. Att efter
interna kompromisser söka stöd genom ständigt hoppande majoriteter skapar en
situation som är ohållbar. Och att en Alliansregering, som först kompromissat
internt, därefter ska söka stöd hos en oppositionell socialdemokrati som själv
är en del av en kompromissorganisation, är svårarbetat (för att tala med små
bokstäver).</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns inga regeringsalternativ i dagsläget. Med
nuvarande partibesättning i riksdagen saknas relevanta underlag. Förutsatt att
inget än mer omvälvande händer (man ska inte vara alltför säker på att
partisystemet som det ser ut idag överlever ens valet 2018) bär Moderaterna
nyckeln till det framtida politiska systemet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Antingen utmanar man Socialdemokraterna på deras hemmaplan.
Ett maktparti till vänster och ett till höger söker sina majoriteter där de kan
finnas. I dagsläget är det enbart Socialdemokraterna som kan hävdas ha någon
förutsättning att leda en regering efter 2018. Men opinionerna kan svänga
snabbt, framförallt om regeringsalternativen blir tydligare än vad de är idag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller så utmanar man på den ideologiska planhalvan. Det
innebär sannolikt att det kommer att finnas ett block med progressiva partier,
C, L, Mp, V och delar av S, och ett med konservativa, M, Kd, Sd och delar av S,
i svensk politik. En sådan uppdelning kommer att ställa främst socialdemokratin
inför en unik utmaning på något längre sikt. Kanske kan Moderaterna i ett
sådant läge acceptera att förlora slaget om regeringsmakten 2018 för att istället
vinna kriget om de konservativa rösterna i framtida val (samtidigt som man
splittrar sin huvudmotståndare).</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ofta hörs från olika företrädare från de mindre partierna i
Alliansen, att den spelat ut sin roll och att partierna behöver frigöra sig
från den för att ha chansen att utvecklas och överleva. Frågan är om det inte
borde vara Moderaterna som ropade högst i den frågan.</div>
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-4057398086570523372017-07-30T22:42:00.000+02:002017-07-30T22:42:37.920+02:00Om Gud, Jesus och tron på det omöjliga
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
Dagens predikan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Texterna är dessa:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: #f1f1f1; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><span class="Apple-converted-space"> </span></span><a href="http://www.bibeln.se/sokindex.jsp?mode=vvext&visaverser=2%20Mos%2040:34-38" style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;" target="_blank">2 Mos 40:34-38</a><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: #f1f1f1; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><span class="Apple-converted-space"> </span>|<span class="Apple-converted-space"> </span></span><a href="http://www.bibeln.se/sokindex.jsp?mode=vvext&visaverser=Upp%201:9-18" style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;" target="_blank">Upp 1:9-18</a><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: #f1f1f1; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><span class="Apple-converted-space"> </span>|<span class="Apple-converted-space"> </span></span><a href="http://www.bibeln.se/sokindex.jsp?mode=vvext&visaverser=Luk%209:28-36" style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;" target="_blank">Luk 9:28-36</a><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: #f1f1f1; color: #333333; display: inline !important; float: none; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;"><span class="Apple-converted-space"> </span>|<span class="Apple-converted-space"> </span></span><a href="http://www.bibeln.se/sokindex.jsp?mode=vvext&visaverser=Ps%2089:12-18" style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12.800000190734863px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: auto; text-align: left; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: auto; word-spacing: 0px;" target="_blank">Ps 89:12-18</a> </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag såg en intervju med Thomas Idergaard på TV häromveckan.
Idergaard är intressant av många skäl. Förr var han en arg, ung moderat som
spåddes en lysande framtid inom sitt parti. Sedan lämnade han politiken, mitt i
karriären, och blev katolik och munk.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Intervjun var under den allt mer hajpade Almedalsveckan.
Veckan i Visby där förr politiker och tjänstemän talade med och till varandra
och en samhällsintresserad publik som nu blivit en vecka där alla som vill vara
någon måste vara med. Självklart är kyrkorna på plats. Och Idergaard fick stå
där och berätta om varför han var där.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag minns inte så mycket om vad journalisten frågade, om det
fanns någon röd tråd eller om det var något speciellt ämne. Däremot minns jag
Idergaards svar. Gång på gång säger han, i nyhetsintervjun, att han vill prata
om Jesus och om varför Jesus behövs för dig och mig och i samhället idag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag slogs av två saker. Det ena var att han var katolik och
pratade om Jesus. I mina förutfattade meningar är katoliker inte sådana. Det är
ju pingstvänner och andra evangelikaler som ska säga Jesus i varje mening.
Katoliker ska vara liksom lite mer konservativt träiga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så fel man kan ha.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det andra var hur han vågade. En intervju. I ett
nyhetsprogram. Och han bara pratade på om Jesus. Tänk - vad folk ska tro… Tänk
om det blir galet. Tänk om de stänger av…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men – så fel man kan ha.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför reagerade jag så? Jag funderade efteråt och kom fram
till följande:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det vanliga när man ser, hör eller läser om kyrkan i olika
media är inte att kyrkans företrädare talar om Jesus, om tron eller om
frälsning. Istället handlar det om vad kyrkan ska göra åt klimatet, för inkludering
av människor från HBTQ-kollektivet, om ansvar för flyktingmottagande eller
någon annan social fråga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kanske tar vi det för självklart att människor inser att
detta är ett utflöde av kristen tro. Men är jag helt fel ute när jag upplever
att det som borde vara det centrala i kyrkans förkunnelse, tron på Jesus, på
frälsningen, på den ende allsmäktige Guden och hans helige Ande som verkar i
världen, på något sätt kommer längre ner på listan?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och som en tanke läser jag idag en intervju i Nerikes
Allehanda med den nya kyrkoherden i Örebro. Hur många gånger nämner hon Jesus i
artikeln? Noll! Ingen gång berättar hon om det centrala i den kristna tron.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är jag helt fel ute när jag upplever att kyrkan och hennes
företrädare ibland problematiserar Gud så in i norden att han helt försvinner
bland alla möjliga tolkningar? Är det bara jag som upplever att
kyrkoföreträdare ofta teoretiserar gudsbegreppet så till den grad att jag inte
längre förstår om Jesus som min personlige frälsare finns någonstans därbakom?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är det bara jag som ser konflikten mellan dagens ”upplysta”
vetenskapssamhälle, och en religion som tror på någon som en gång sveptes in i
ett moln på ett berg tillsammans med några sedan länge döda gubbar? Vem vågar
tro på något sådant? Vem vågar säga att det hänt, att det är sant, att det är
en del av det jag tror på?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Har någon här inne haft en uppenbarelse på sistone? En sådan
där som Johannes hade på Pathmos? Nej – inte jag heller. Har aldrig haft det heller.
Inte ens i närheten. Och inte kommer jag ihåg mina drömmar från i natt heller.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så hur ska jag kunna tro att det hänt? Att han verkligen
hade en uppenbarelse? Och finns det någon vettig människa som tror att Jesus
verkligen mötte Mose och Elia på berget? Det är väl bara en omskrivning av
något annat…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sverige är världens mest sekulariserade land, brukar man
säga. Här tror vi inte på vare sig gudar eller Gud. Här är vi förnuftiga. Det
är vetenskapen som är vårt rättesnöre. Det logiska tänkandet leder oss. Himmel
och helvete finns på jorden. Resten är nys.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är i den kontexten vi verkar. Det är i det samhället vi
lever. Och det påverkar oss.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Få av oss kan gå oberörda genom livet, med den sanna
barnatron kvar, i ett samhälle där religion är något perifert, något privat,
något som man kan ha överseende med bara man slipper bry sig om det. Få av oss
kan säga att vi inte påverkas av de strömningar som tar över när tron
försvinner från samhällets kärna: Upplevelser istället för frälsning. Leva här
och nu som om inte morgondagen finns, istället för en strävan efter att få möta
Gud i himlen. Mätas och vägas mot andra, aldrig vara nöjd och förnöjsam,
istället för att vila i att Gud ser såväl fattig och rik, ful och vacker,
kvinna och man.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Då är det så lätt att antingen teoretisera Gud, eller göra
honom till min egen privata gosenalle.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Teoretisera; tolka berättelserna i Bibeln som något som
sannolikt aldrig har hänt (den allomfattande och sanna vetenskapen har
invändningar mot det mesta) men som på något sätt ska tala till oss i alla
fall.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Privatisera; nog tror jag på någon slags gud, men jag håller
det för mig själv. Jag plockar fram hen när jag behöver det. Men inte mer än
så. Min sanning är bara min, andra har andra sanningar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Oavsett vad vi gör förminskar vi Gud. Och vi förminskar
Jesus. Istället för att vara Vägen, Sanningen och Livet, blir Jesus en väg, en
sanning och ett liv bland andra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag tycker det är intressant att följa det svenska
samhällets bekymmer med en annan religion, en religion som konsekvent bryter
mot det upplysta, vetenskapsberoende, förnuftiga, sekulära 1900-tals-Sverige.
Vi som trodde att religionerna verkligen var döda, håller kanske på att vakna,
långt efter alla andra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ser ni hur det sekulära Sverige vrider sig, nästan i ångest,
i sina försök att förstå och passa in islam i den svenska kontexten. Ser ni hur
oförstående man är för en religion som vägrar vara såväl teoretiserande som
privat, en religion som kräver och tar plats i det offentliga? Jag vet inte hur
många gånger jag har försökt få sekulära svenskar att förstå att en troende
muslim inte kan sätta Koran efter någon annan lag, inte kan kritisera Muhammeds
liv och leverne utan som rättesnöre har att följa honom och vad han sagt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nej – säger svensken. Så kan vi inte ha det. Låt muslimen ha
sin gud, men bara i det privata, precis som det har funkat med er kristna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men vatten och olja kan inte blandas. Skakar man på en burk
med vatten och olja, bildar oljan bara mindre droppar, inuti vattnet. Så fort
man slutar skaka, separeras de två. Men den sekuläre svensken förstår inte.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och ser ni hur den kristna kyrkan i Sverige ibland i häpnad
fascineras över de muslimska troende. Människor som tar sin tro på allvar! Som
hellre väljer att segregeras än integreras - diskussionen om slöjan är bara
toppen på ett isberg. Ser vi ibland inte på dem med avund, de där människorna
som verkligen verkar tro – oavsett om det är på en avgud.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men kan kristen tro privatiseras? Kan den bli en gömd del av
det privata livet, något som inte påverkar någon annan än mig själv? Nej –
säger jag. Kristen tro är lika oförenlig med ett sekulärt samhälle som det
oljeblandade vattnet ovan. Oavsett hur man försöker skaka oss samman med
samhället utanför, finns en kristen identitet som inte går att förena med ett
samhälle utan tro på Jesus.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eller – det borde inte gå…</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
---</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jesus på härlighetens berg. Det händer något där. Och
författaren Lukas försöker berätta vad som hände. Men hur ska man berätta det
oförklarliga? Hur ska man beskriva det obeskrivbara? Och hur ska vi förhålla
oss till det?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Johannes uppenbarelse. En man i hänryckning ser något som
inte heller går att beskriva. Som försöker förklara det oförklarliga. Som
försöker ge den oändlige, onämnbare, obeskrivlige Guden en form i den tid och
det rum han inte är begränsad av. Hur ska vi förstå honom och det han försöker
säga?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tolkningarna kring detta är många, och ska så vara. Men en
sak menar jag är grunden för alla de tolkningar vi ständigt måste göra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi måste tro.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ja – Johannes hade en sann uppenbarelse. Gud talade till
honom, försökte få honom att som begränsad människa förstå det obegränsade.
Försökte ge honom ord som kan beskriva det obeskrivbara.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ja – Jesus var på härlighetens berg. Det var där vår Gud och
fader berättade för lärjungarna att Jesus var hans utvalde, hans son. Det är
ingen allegori, ingen omskrivning, inget teoretiskt funderande över människans
allmänna livssituation. Det är Gud som talar till och om Jesus. Det är lärjungar
som ser och hör.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och det är där vi också måste börja.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För tror vi inte på Jesus annat än som en teoretisk modell
som ska hantera människans existensiella bekymmer, är vår tro lika död som Johannes
bild av församlingen i Sardes, lika ljum som bilden av församlingen i Laodikea.
Vi kan låtsas som om vi är rika, rika på pengar, makt, upplevelser, men vi är
ingenting.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För mig blir dagens text en prövosten för vem jag själv är,
vem jag själv tror på och vad jag själv vill göra med den tro jag äger. Med stöd
av församlingen, kyrkan och hela världens kristenhet vill jag frimodigt säga:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ja – jag tror att Jesus en gång stod på förklaringsberget.</div>
<div class="MsoNormal">
Ja – jag tror att Gud där och då förklarade honom som sin
egen son, vår Herre.</div>
<div class="MsoNormal">
Ja – jag tror att Gud genom den Helige Ande fortsätter att
verka idag, på samma sätt som han gjorde då, på berget vid Jerusalem för snart
2000 år sedan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och om vi tror det, kan också Jesus, och inget annat, bli
det centrala i vår tro och i vår kyrkas uppdrag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Amen.</div>
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-68988061338909544742017-06-20T16:37:00.002+02:002017-06-20T16:37:34.655+02:00Ohlsson versus Liberalerna
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
När Birgitta Ohlssons kampanjorganisation någon gång i
mitten av maj tryckte på knappen, var allt förberett. Avsikten var att tre
länsförbundsstyrelser, plus ett antal lokalavdelningar, skulle nominera Ohlsson
till ordförandeposten i Liberalerna. Kontakter var sedan länge tagna. Ett
informellt nätverk utsett. I tysthet hade man agerat för att skapa största
möjliga efffekt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Besluten skulle så långt möjligt vara enhälliga, därför
kallades styrelserna in med kort varsel och med ofullständiga dagordningar. Uppsala
läns styrelse skulle tala om ekonomiska frågor. Örebro läns styrelse hade
enbart valplanering på agendan. I Uppsala kom nomineringsfrågan upp som extra
punkt kvällen innan mötet. I Örebro kompletterades dagordningen med nominering
till ordförande för partiet först efter det att en av Björklunds starkaste
förespråkare lämnat styrelsemötet. I det tredje länsförbundet misslyckades
Ohlssonkampanjen med sitt uppdrag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När så två länsförbundsstyrelser, också det planerat i
förväg, kunde gå ut och informera om att de i ”enighet” valt att nominera
Ohlsson, följde ett antal kommunföreningar efter. Normalt väljer kommunföreningar
att inte nominera någon till partiordförande. Men nu var kampanjen i gång.
Syftet var uppenbart. Ohlssonkampanjen måste ha hoppats på en snöbollseffekt.
Tagna på sängen skulle så stora delar av partiet som möjligt ”hänga på tåget”
innan den nuvarande partiledningen hunnit reagera och börjat agera.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Steg tre var att Ohlsson själv, i direktsändning i SVT,
berättade att hon ställde upp. Någon minut innan hade hon informerat
partistyrelsen. Normalt svarar man på frågan först när nomineringstiden är ute,
och då till valberedningens ordförande, innan man går ut i media. Men sannolikt
var även detta förberett av kampanjen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Därefter har Jan Björklund fått stöd från ett antal
länsförbund. Den snöbollseffekt som Ohlssonkampanjen hoppats på har stannat av.
Men steg fyra i kampanjen verkade vara att kräva medlemsomröstning. Genom att ge sken av
att en sådan omröstning är den yttersta konsekvensen av medlemsdemokrati,
försökte kampanjen tvinga valberedningen att genomföra en sådan. Men just
detta krav, och motiveringen att det är Ohlsson som står för medlemsdemokrati
och Björklund för det motsatta, måste belysas tydligare.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När Birgitta Ohlsson i september 2016 åter fronderade mot
den partiledning hon sedan länge sitter i, var det ett slag mot Liberalerna som
politisk rörelse. Precis som en regering är kollektivt ansvarig för besluten
man fattar, är en partilednings uppdrag liknande. Om man som minister, eller
partiledningsledamot, menar att de egna åsikterna inte stämmer överens med
majoritetens, finns bara ett vägval att göra. Antingen svälja de egna åsikterna
och stå bakom de fattade besluten, eller avgå. Ohlsson valde ingendera.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Genom sitt agerande försvagade Ohlsson Liberalernas politik
inom alla områden, inte bara den migrationspolitik som då var på dagordningen.
Om inte ens en partiledningsledamot kan ställa upp på kollektiva beslut, varför
ska då riksdagsledamöter, kommunalråd eller nämndledamöter göra det? Istället
för ett parti med en gemensam politisk syn, öppnade Ohlsson för ett parti med
hundratals olika varianter på subjektiva liberala tolkningar även inom centrala politikområden.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För en partiledning är detta en mardröm. Ett parti måste
kunna presentera en någorlunda sammanhängande politik från den mest perifera
nämnd till det centralaste av organ. Men när de egna åsikterna blir de
viktigaste, rämnar politiken. Partiledningens mandat blir så begränsat att
politikutvecklingen avstannar. Frågan om en företrädare för partiet företräder
någon annan än sig själv blir uppenbar. Partiet tappar i trovärdighet, både som
företrädare för politiska idéer och som samarbetspartner. För partiledaren blir det en ökenvandring. Vem ska han företräda? Hur ska han tassa för att inte få fler partiledningsledamöter att välja sina egna åsikter framför partiets? Hur ska han kunna företräda en partigemensam politik?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om det tidigare agerandet var ett slag mot partiet som
politisk rörelse, är den nuvarande kampanjen ett slag mot Liberalerna som
ideell organisation. För att en ideell organisation ska fungera krävs att det
finns en struktur som medlemmarna kan relatera till oavsett omkringliggande
omständigheter. Det finns ett årsmöte som fattar de stora besluten. Det finns
svårföränderliga stadgar. Det finns en styrelse som agerar på medlemmarnas
mandat. Det finns en valberedning som fattar de beslut om nomineringar som är
bäst för partiet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Alla som varit med i ett parti vet hur svårt det ibland är.
Ju närmare valet man kommer, desto mer upplöses partiet som organisation och
egenintressen tar över. Det gäller att komma högt upp på valsedeln för att få
så bra uppdrag som möjligt. Valberedningen har ett grannlaga arbete. Enbart
genom att luta sig på de fasta strukturer som stadgarna ger, skapas en trygghet
i beslutsfattandet. Valberedningen är medveten om att många kommer att bli
missnöjda. Men missnöjet kan bäras genom att även de missnöjda vet att allt
gått enligt stadgarna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det verkar uppenbart att Ohlssonkampanjen agerat utanför detta
regelverk. I en ovald, parallell organisation har kampanjen styrt såväl
enskilda styrelsemedlemmar som hela styrelsebeslut på sätt som inte motsvarar
det stadgarna kräver. Denna parallella organisation har varit viktigare än den
formella, helt enkelt för att man velat vara säker på att de resultat man vill
ha också ska gå igenom. Medlemsdemokratin har satts på undantag.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Överallt i världen ser vi tendenser där mer eller mindre
auktoritära ledare omformar de regelsystem som är satta att begränsa just sådana
tendenser. Inte sällan sker omformandet genom en grupp hängivna supportrars
målmedvetna arbete. Ifrågasättandet av metoderna blir detsamma som en
oacceptabel kritik av ledaren.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hade Liberalernas valberedning hörsammat Ohlsson-kampanjens
krav på att just nu genomföra en medlemsomröstning, skulle också Sveriges
liberala parti tagit ett steg på denna väg. Men fortfarande arbetar
Ohlsson-kampanjen på att det ska anordnas lokala medlemsomröstningar – helt utan
vare sig strategier för hur de ska genomföras eller hur resultatet ska tolkas.
När det första steget i valkampanjen inte blev så lyckat som man sannolikt
hoppats, väljer man nästa strid, även denna gång i utkanten av vad partiets
organisation kan och ska göra. De stadgar som är grunden för partiets
långsiktiga interndemokratiska arbete, blir enbart ett omformbart medel för en
individs krav.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett sådant agerande riskerar allvarliga konsekvenser för
Liberalerna som organisation. Om inte ens en ordförandekandidat följer de
formella beslutsvägarna, om det egna intresset står över stadgarnas ord och
ande, skapas ett prejudikat som riskerar såväl partiets sammanhållning som hela
dess existens. Istället för ett parti formas ett löst nätverk av egoister, som
sätter sina egna intressen och åsikter före både stadgar och partiprogram.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta väcker ytterligare frågor. Hur kan ett parti existera
med en partiledare som väljer att företräda sig själv och sig själv enbart, när
det gäller såväl politik som organisation? Vem ska vara hennes medarbetare? Hur
ska hon forma en organisation som är lojal mot något mer än henne själv? Vilken
roll får de formella organen i ett parti som leds av någon som åsidosatt dem
för att få den position hon då har?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I dagens politik är det ofta bilden av verkligheten som är
viktigare än verkligheten själv. Ohlssons kampanj försöker sätta en bild av en
politiker som står för de ”sanna liberala åsikterna” och den ”rätta
medlemsdemokratin”. I verkligheten är risken att Ohlssons kampanj slår sönder såväl
politik som organisation för det som varit det svenska socialliberala partiet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är möjligt att tiden för ett socialliberalt parti i
svensk politik är ute. Ett sådant parti förutsätter en balans mellan individ
och kollektiv, den sociala delen handlar helt enkelt om kollektiva lösningar
även när det gäller individuella utmaningar och problem, oavsett om det är
externa, samhällsinriktade, problem eller interna, partiorganisatoriska,
utmaningar. Kanske är morgondagens politik en politik där individen är allt och
där politiken formas efter individens krav och kompetenser. Macron, som verkar
vara en av Ohlssons förebilder, kan tjäna som exempel på detta.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ibland kan det säkert bli bra. Men den politik och den
demokrati som hittills varit formad av den långsamhet som stabila ideologier
och partier kräver, den eftertänksamhet som varit väljarnas utmaning, ersätts
av än mer kortsiktiga lösningar baserade på en individ eller en mycket liten
grupps idéer och tankar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är detta som ligger i vågskålen när Ohlsson utmanar,
inte bara Björklund utan hela Liberalernas organisation och beslutsfattande
strukturer. En sådan förändring av ett parti skulle säkert passa bra för en
rådgivande medlemsomröstning. Men då måste medlemmarna veta vad man röstar om.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-59829571001637498852017-06-05T10:03:00.001+02:002017-06-05T11:16:29.923+02:00Kan någon älska Jan Björklund?<b>Så var det partiledarstrid i Liberalerna igen.</b> Det är inte första gången. Våra meningsmotståndare har brukat hävda att vi är osentimentala i vårt förhållningssätt till partiledaren. Duger han eller hon inte, åker hon eller han ut.<br />
<br />
Nu är det inte längre så. Vi har sett liknande händelser i flera partier. Mp, Kd och S är de senaste. Frågan är vad som händer med M.<br />
<br />
Men åter till Liberalerna.<br />
<br />
<b>Det sker något nytt i svensk politik.</b> Striden om partiledarskapet handlar inte längre om politik. Det är inte höger mot vänster, socialliberalism mot marknadsliberalism, värdekonservatism mot radikal progressivitet. Visst finns skillnader. Ohlsson driver en betydligt mer vänstersocialistiskt inspirerad feminism, medan Björklund mer verkar tvingas acceptera att partiet tar ställning för mer kvotering. På samma sätt är det med flera av de progressiva frågorna. HBTQ/normer/genus-frågorna skiljer. Ohlsson går före. Björklund efter.<br />
<br />
Den tydligaste politiska skiljelinjen har gått genom flyktingpolitiken. Björklund har stått för en betydligt mer tydlig linje vad gäller reglerad invandring. Ohlsson har varit mer aktivistisk, velat ha öppnare gränser utan att berätta om konsekvenserna. Men i går förändrades också det. Nu är Ohlsson en skarp ifrågasättare av islam och islamism, i och för sig talar hon fortfarande om militant islamism men det är en uppenbar förflyttning mot en tydligt repressiv och reglerad politik.<br />
<br />
Så kan man gå igenom område efter område. Det skiljer inte mycket. Och Ohlsson säger det också själv. I sina artiklar i media efter att hon offentliggjort sin kandidatur fanns inte ett enda ord om någon politikomläggning. Allt handlade om yta. Udden var tydlig. "Vi kan inte vila på gamla lagrar" betyder i klarspråk att Björklund bär skulden för partiets resultat.<br />
<br />
I sociala media blir bilden ännu tydligare. Ohlssons förespråkare målar upp en bild av sin LEDARE, den person som ska förändra BILDEN av partiet och själv dra partiet upp mot en ny och ljus framtid. Ohlsson spär i sina artiklar på den agendan. Hon tar de unga ledarna Macron och Trudeau som förebilder. Men inte heller där finns någon konkretion om vad det innebär, annat än just kommunikation och yta. Värdeorden är många. Men vad innebär det när de ska omsättas i vardagspolitik?<br />
<br />
Det märkliga är att ingen ser de tendenser som nu är närmast hegemoniska i västerländsk politik. I land efter land följer de samma spår. Macron, Trudeau, Sanders, Farage, Melenchon, Trump, le Pen - alla är de moderna politiker, visserligen i olika åldrar, absolut med olika politisk agenda. Men de är stöpta i samma form. Och Ohlssons släktskap med dem är uppenbar.<br />
<br />
<b>Västerländsk politik idag handlar om person.</b> Inte om parti. Inte om partiprogram. Inte om långsiktighet. Inte om berättelser med rötterna i historien och kronan i framtiden. Allt handlar om personen och vad hon eller han ska åstadkomma.<br />
<br />
Beroende på perspektiv är alltid personens politiska budskap inte bara bra eller dåligt. Det är underbart eller förskräckligt. I och med detta blir också personen antingen god, eller ond. Det är en del av själva livsnerven i den moderna politiken. När politiken personifieras, blir också personen allt i politiken.<br />
<br />
Som framgångsrik politiker har du alltid haft behov av att bygga nätverk. (Det var ett av mina många tillkortakommanden - jag är usel på det) Men nätverksbyggandet har övergått i något annat. Det verkade nästan finnas en kultstämning kring Bernie Sanders. Bernie var så god att Hillary blev ond. Så varför rösta på ett av två lika onda ting? Man kan se samma utveckling i Frankrike och hajpen kring Melenchon. Och det är uppenbart att samma utveckling sker kring Birgitta Ohlsson.<br />
<br />
<b>Ohlsson har medvetet och under lång tid odlat en bild av sig själv som partiets frälsare. </b>Jag har vid flera tillfällen sett unga liberaler som med något drömmande i blicken suttit vid mästarinnans fötter, inte bara bildligt talat. Hela tiden har det handlat om att bygga bilden av sig själv som någon som står för sina ideal, även om det är emot partiet. Mina egna erfarenheter från det agerandet när jag satt i partistyrelsen är legio. Det var intressant att efter partistyrelsemöten där en kontroversiell fråga skulle avhandlas dagen efter få läsa Ohlssons åsikter i media, åsikter som sällan framfördes tydligt på själva styrelsemötet.<br />
<br />
Ohlssons bildbyggande av sig själv kräver också att hennes motståndare, också inom partiet, verkligen blir motståndare. Det är uppenbart att för vissa har det gått så långt så att allt fokus legat på att få bort Jan Björklund och in Birgitta Ohlsson. Fokus på politik har kommit långt ner på prioriteringslistan. Det blir en Sanders - Clinton situation där man visserligen inte talar illa om Björklund (så länge någon hör) men i gärning ständigt ifrågasätter hans ledarskap.<br />
<br />
En av de frågor som nu kommer att bli besvarad är om detta också kommer att leda till en mer djupgående partisplittring. Kommer Ohlsson-falangen att vara kvar i Liberalerna om Ohlsson förlorar? Eller gör man som många Sanders-supportrar? Och kommer Björklund-falangen att vara kvar om Ohlsson vinner? Har skyttegravarna grävts för djupa?<br />
<br />
<b>Men var står då Jan Björklund? Är han obefläckad?</b><br />
<br />
Knappast.<br />
<br />
Björklunds upphöjelse till partiordförande bär spår av det vi idag ser. Lars Leijonborg, lejonkungen från 2002, menades vara förbrukad. Det krävdes något nytt. Och Leijonborg tvingades bort från ordförandeskapet.<br />
<br />
Även Björklund byggde sin position på nätverkande och kommunikation. I någon gammal artikel beskrevs han som borgarrådet med fingret på faxknappen (en gammal maskin som användes för att skicka papperskopior mellan olika skannrar/skrivare över telefonnätet - information om det till äventyrs är någon ung som läser detta...).<br />
<br />
Men Björklunds politiska agerande var tydligt centrerat kring en politisk fråga. Jan Björklund är och förblir förknippad med svensk skola, med ordning och reda, med krav och betyg. Och medan Ohlsson byggt sin plattform på en kombination av vänskap och fiendskap - inte minst inom partiet - var Björklunds plattformsbyggande betydligt mer traditionellt. Det handlade liksom så ofta om att skapa en kärna av gamla FPU-vänner som stöttade honom.<br />
<br />
Genom det agerandet kunde också Björklund ganska snabbt hitta en position som enare av partiet, något som också tidigare partiledare kunnat. Han har blivit en ordförande som söker sammanhållning, inte sällan emot sina egna övertygelser (gissar jag efter att ha följt honom på hyfsat nära håll). I det byggde han vidare på sin företrädare Leijonborg som så här med några år på nacken kan anses vara en föregångare för hur ett parti som vill finnas i regeringsställning måste agera. En sådan hållning är inte optimal för ett oppositionsparti, men nödvändig för ett regeringsparti. <br />
<br />
<b>Björklund tillträdde som ordförande under Alliansregeringens år. </b>Han är därmed förknippad inte bara med Alliansregeringens politik och sitt eget ministerskap. Han är också förknippad med hur man ska agera för att styra ett parti som vill medverka i ett långsiktigt regeringsskap. Den egna ideologiska medvetenheten har tonats ned (även om våra Allianskollegor ändå tyckt att vi varit det bråkiga syskonet). Därmed har också bilden av det framtida liberala lyckoriket blivit otydligare. Istället för en långsiktig politik för Liberalerna, har man lagat efter läge. De mediala utspelen har gjorts när det funnits tillfälle, inte för att de alltid passar i någon form av större liberal berättelse.<br />
<br />
På ett sätt är kampen mellan Björklund och Ohlsson också kampen om den demokratiska scenen. Är vi på väg in i en ny akt av politik, där inte längre skådespelarna spelar med utan ständigt mot varandra? Och vad innebär det i så fall för politiken, och för demokratin?<br />
<br />
<b>I Frisinnad Tidskrifts nummer 1/2017</b> gjorde jag en intervju med DNs Erik Helmerson om det politiska spelet efter Trump och hur han såg på framtidens liberala utmaningar. Det blev en ganska pragmatisk dröm, typ: Vi lever i ett välfärdssamhälle som gör att nästan alla hela tiden får det lite bättre. Framtidens politiker kommer förhoppningsvis att inse det och agera som ansvarsfulla arvtagare till ett väl fungerande system. Politikens roll kommer att bli mer begränsad, men minst lika viktig."<br />
<br />
Om det som sker idag, efter Trump-vinsten beskrev han ungefär så här: "Ibland är vi som bortskämda barn. Vi har det bra, men blir uttråkade och vill att något ska hända. Då kan det till och med gå så långt att vi går ut och har sönder något - bara för att det är för trist med att bara ha det bra."<br />
<br />
Kanske gör jag våld på Helmersons tankar när jag överför detta till partiledarstriden inom L. För visst har vi det ganska bra. Det är rätt mycket av den socialliberala politiken som genomförs idag, även av andra partier. De värsta hoten slipas av och ned långt innan de genomförs. Om de gamla socialliberalerna och frisinnade hade sett hur vi har det idag och jämfört med sin vardag, hade de nog häpnat.<br />
<br />
<b>Så varför ska vi klaga? Varför ska vi ut och slåss med varandra?</b><br />
<br />
Jo - det socialliberala livet är ju ganska trist. Det är trist att ha vunnit kampen om välfärdssamhället. (En del av oss tycker säkert att det är trist att inte fler inser att det faktiskt är vi som ligger bakom det också...) Det är trist att inte ha några riktigt stora utmaningar kvar på hemmaplan. Det är trist att bara administrera ett hyfsat väl fungerande system.<br />
<br />
Så då gäller det att hitta en ny utmaning. Och vad är bättre än att hitta en person, en LEDARE, som kan föra oss in i det framtida lyckoriket? Visst finns risken att vi slåss internt så att partiet ryker i nästa val. Men: DET HÄNDER I ALLA FALL NÅGOT!!!<br />
<br />
Och där står vi. Med en kandidat som är älskad av sina egna för att hon ju vill ta strid för något, oavsett om det är genomförbart eller ej.<br />
<br />
Och med en kandidat som knappast är älskad. För vem kan älska en partiledare som visat sig vara den som bara är bäst på att administrera det socialliberala system som vi en gång slogs för mot alla andra dumma partier.<br />
<b><br /></b>
<b>Kan någon älska Jan Björklund?</b> Kanske inte. Och kanske är det hans allra största tillgång. För det demokratin behöver idag är inte mer skyttegravsgrävande mellan de som älskar och de som hatar. Demokratin behöver inte fler utopier som är omöjliga att nå, men som kräver allt av sina engagerade lärjungar. Demokratin behöver inte fler "vi och dom".<br />
<br />
Demokratin behöver faktiskt fler pragmatiker.<br />
<br />
<b>Jag älskar inte Jan Björklund. Och det är därför han är min kandidat till partiledarposten.</b><br />
<br />
<i><br /></i>
<i>(Slutord. Kära kritiker. Jag vet att jag är rätt bra på att gräva skyttegravar själv. Jag uttrycker mig ofta drastiskt och svartvitt. Någon gång i mina memoarer ska jag berätta om varför det ofta blir så. Men ibland kan jag frigöra mig från det och tänka i andra banor. Så när ni läser detta hoppas jag att ni kan frigöra er från den bilden av mig och läsa det jag verkligen skriver.)</i><br />
<br />
<br />Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-59312382842672205732017-05-30T12:49:00.000+02:002017-05-30T12:49:57.732+02:00Björklund, Liberalerna och regeringsalternativenSpelteorier står som spön i backen (läs tex <a href="https://www.svd.se/det-sista-halmstraet-i-halmhatten/om/det-nya-politiska-laget">Gudmunsson</a> eller <a href="http://www.gp.se/ledare/teodorescu-inga-gratis-luncher-i-politiken-1.4310882">Teodorescu</a> eller <a href="http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lilla-jatten-glufs-glufs-gar-till-val/">DN</a>). Jag ska bidra med ett litet inlägg för en gångs skull.<br />
<br />
I söndags talade Jan Björklund i <a href="https://www.svtplay.se/video/13758100/agenda/agenda-sasong-13-28-maj-21-15?start=auto&tab=senaste">Agenda</a>. För en gångs skull lyssnade jag. Björklund talade väl om sina alternativ. Antingen blir Alliansen så stor att den kan bilda regering själv. Eller så får sossarna ansluta till Alliansen. SD-spåret är rökt. V-spåret likaså (förutom då det handlar om någon feministisk/identitets/genus/HBTQ-fråga möjligtvis - jag har tidigare tagit upp om att Liberalernas avståndstagande från V mer liknar ett permiabelt membran...).<br />
<br />
Problemet med Björklunds alternativ är att de är så osannolika. Vad skulle ske för att drömmen om egen Alliansmajoritet skulle slå in? En total kollaps av S och V? Eller en likadan från SD? Är det överhuvudtaget ens en teoretisk möjlighet?<br />
<br />
Och vem tror att sossarna skulle sätta sig i en Alliansledd regering? Någon???<br />
<br />
Kvar står antingen en fortsatt minoritetsregering med sossarna som ledare, eller en likadan där Alliansen ändå blir större än S,V, Mp. Båda regeringarna blir, vare sig de säger det eller ej, beroende av SDs passiva stöd, precis som idag och förra mandatperioden.<br />
<br />
Eller så kryper ett antal av de mindre partierna till korset och blir stödpartier åt sossarna. Det finns ett inte obetydligt skäl till den möjligheten. Det är bättre mat runt köttgrytorna än en bit ifrån. I vart fall på kort sikt. Och, för att travestera Keynes: "In the long run we are all dead". Det spelar ingen roll att Folkpartiet höll på att falla igenom när Westerberg sträckte ut handen på 90-talet, eller att Mp nu verkar utplånas. Ministerposterna lockar. Önskan om makt, att vara den person som i vart fall får genomföra något litet av det partiet (eller man själv) brinner för, väger tyngre.<br />
<br />
Jag vet. Jag har varit där själv. Jag har sett glöden i andras ögon.<br />
<br />
Och vid sidan om står SD och myser.<br />
<br />
Risken, och jag menar att det är en risk, att Liberalerna och något annat parti faller för sossarnas locktoner är uppenbar. Och just detta är kanske SDs huvudscenario, något de planerar för och drömmer om. Kanske är det så att SD strategerna ser längre än nästa val (något som de andra partierna har så förtvivlat svårt för) att de kan välja att bara ge de andra partierna ett val, ett val som gynnar dem själva 2022 och framåt.<br />
<br />
Varför kan det vara så?<br />
<br />
Låt mig peka på en sak, igen och igen och igen.<br />
<br />
Ekonomin.<br />
<br />
I ett tidigare inlägg skrev jag om den perfekta storm som håller på att blåsa upp i politiken. Vi ser en välfärd som är under stark press (<a href="https://www.na.se/logga-in/nasta-ar-kan-det-bli-80-miljoner-mindre-till-kommunens-verksamheter-forslaget-kommer-majoriteten-att-ta-beslut-om">idag</a> flaggade KDs kommunalråd i Örebro för kraftiga besparingar nästa år trots att han höjde skatten i fjol - och Örebro är inte en lågskattekommun...). Resurserna räcker inte till uppdraget. Antingen måste man prioritera bort stora delar av det vi vant oss vid att det offentliga gör, försämra kvaliteten för alla men mest för de sårbaraste (det mest sannolika) eller höja skatter och avgifter (även om det i praktiken inte ger mer pengar) eller en kombination av de tre.<br />
<br />
Skälen är flera. Men 2018 kommer flyktingarna som kom 2015 att helt finansieras av kommunerna. (De som hävdar att flyktingstoppet var fel kan fundera på vad som skett om vi fortsatt ta emot tusen flyktingar om dagen en än längre tid...) 2022 kommer demografin att slå igenom på allvar, men det börjar redan nu.<br />
<br />
Kommunerna bygger som aldrig förr. Politiker, usla på allt som har med ekonomi att göra, tror att man ska investera när räntorna är så låga, omedvetna om att man ska betala såväl räntor som avskrivningar en dag då inflationen tagit fart och räntorna stigit.<br />
<br />
Och idag kom en <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6706748">uppgift</a> att svensk ekonomi bromsar in (kanske är det sossarnas budgetar som nu får genomslag...). <br />
<br />
Vem vill vara vid makten då?<br />
<br />
Kommunerna kommer att springa till staten efter pengar. Men staten har sina egna problem. Försvaret, polisen, sjuksköterskor, lärare, socionomer - det finns ett antal områden som kommer att kräva miljarder i höjda anslag, antingen för att verksamheten varit anorektisk eller för att lönerna är så låga att ingen söker sig till områdena.<br />
<br />
Sannolikheten att det blir som med <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6706440">LSS</a> är uppenbar. Där tvingar först staten över utgifter på kommunerna men behåller själv makten över tillståndsgivningen, för att sedan säga att det minsann är kommunerna, och inte staten, som är ansvariga. Det blir ett chickenrace mot botten.<br />
<br />
I kommun efter kommun har partietablissemanget försökt hitta vägar att hålla SD borta från makten. Hellre går KD (eller C, L, M - det är bara att välja) ihop med S, V och MP och försämrar välfärden än ger den minsta lilla öppning till att tvinga SD att verkligen bekänna färg.<br />
<br />
Den enda det gynnar på längre sikt är - SD.<br />
<br />
Om Björklund får rätt, om han (tillsammans med C, KD och M?) antingen kommer att sätta sig i en regering ledd av sossarna, eller om sossarna (ha ha ha) biter i det sura äpplet och stöttar en Alliansregering (ha ha ha) så kommer det att finnas ett stort och ett litet oppositionsparti kvar. V har inte möjlighet att locka mer än sina knappa tio procent. Men var finns taket för SD?<br />
<br />
När välfärden börjar sättas under press efter 2018, när resursknappheten blir uppenbar, framförallt om konjunkturen bromsar in kraftigt, kommer de partier som sagt sig värna välfärden vara de partier som kommer att montera ner den.<br />
<br />
Och där utanför kommer SD att kunna stå, som det enda oppositionspartiet, och hävda att allt är flyktingarnas fel. Om inte de fanns, skulle välfärden minsann inte krackelera. Om inte de fanns så skulle pengarna räcka. Om vi stängde gränserna skulle vi åter få makten över det folkhem vi alla egentligen vill ha.<br />
<br />
Och snart är det valår 2022.<br />
<br />
När de traditionella partierna bara är förvaltare av en offentlig sektor, utan andra visioner om vad man egentligen vill med vare sig den eller landet annat än att det ska vara ungefär som idag fast lite bättre i vart fall för vissa, så är spelplanen öppen för den som har en vision oavsett om den är galen eller ej.<br />
<br />
Om den perfekta stormen kommer, när välfärdssamhället verkligen sätts under press, borde det finnas politiker som kan förklara varför, och berätta om en väg igenom stålbadet som inte handlar om att sätta människa mot människa, land mot land. Men det gör det inte.<br />
<br />
Björklund har så rätt i sin analys av konsekvenserna av nästa val. Men han har än mer fel. Med hans alternativ kommer Sverige kanske kunna styras efter 2018. Men det öppnar för en skrämmande utveckling till 2022.<br />
<br />
Så vad ska man göra?<br />
<br />
Ja - om jag det visste.Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-39830297926070952172017-05-29T10:11:00.001+02:002017-05-29T10:11:44.465+02:00Det är ekonomin, dumbom!
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det är ekonomin, dumbom!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Orden tillskrivs James Carville som ledde Bill Clintons
segerrika valkampanj 1992. USAs ekonomi hade problem. Bill Clinton stod för
förändring, och vann.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
USA är USA och Sverige är Sverige. Här är det andra ljud i
skällan. En klok partistrateg sade en gång till mig: ”Man vinner aldrig ett val
på ekonomi!” Historien bär syn för sägen. Lokalt, regionalt och nationellt har
i vart fall den offentliga sektorns ekonomi varit något som lockat eller skrämt
väljarna vid valurnorna. Den offentliga sektorn har alltid varit i ett läge av
konstant tillväxt. Politikerna vill alltid göra mer. Och pengar är något som
man kan taxera ut mer av, om det skulle gå åt pipan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Och svensken accepterar det och gillar läget. Vem har inte
hört någon bekant säga ungefär så här: ”Jag betalar gärna mer skatt, bara jag
vet att det går till skolan/sjukvården/äldreomsorgen/flyktingar.” Ändå lever vi
i ett land på den absoluta toppen av skattepyramiden.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så har det varit. Frågan är vad som kommer.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sverige upplever en stark högkonjunktur. Dels går industrin
bra. Men framförallt finns en stark inhemsk konsumtion, både från offentlig och
privat sektor. Sveriges befolkningsökning är historiskt hög. Det innebär krav
på nya bostäder, skolor, vägar – och människor som jobbar med de uppgifter som
befolkningsökningen kräver. Det har inneburit att skatteintäkterna de senaste
åren ökat kraftigt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men nu vänder det. Antalet arbetade timmar beräknas plana
ut. Det innebär att kommuner och landsting inte längre kan räkna med ökade
skatteintäkter. Det är ett problem i sig i en organisation som alltid tror att
det finns mer pengar. Än mer problematiskt är att de kommunala och regionala
åtagandena kommer att öka. Flyktingmottagandet ställer akuta krav när statens
finansiering upphör. Demografin, den åldrande befolkningen, har en mer
långsiktig men än kraftigare påverkan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sveriges Kommuner och Landsting menar att det behövs 40-50
miljarder kronor till kommunsektorn till och med 2020. LO kräver att staten ska
skjuta till 17 miljarder årligen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns inget som talar för att staten kommer att infria
sådana krav. Kommuner och landsting kommer att tvingas spara. För att det ska
bli begripligt innebär det att Örebro kommun kommer att behöva spara runt 400
miljoner fram till 2020. Och kraven slutar inte där.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta låtsas inte politiken om. Delvis beror det på ren
okunskap. Delvis på ointresse för ekonomi. Delvis beror det på att man inte
förmår sätta sig utanför den bild av politik som är allenarådande i Sverige –
politiker ska inte spara, de ska satsa.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Risken är överhängande att vi efter valåret 2018 kommer att
kastas in i ett helt nytt skede i svensk politik. Kraftiga neddragningar kommer
att påverka elevernas vardag, patienternas köande, äldreomsorgens innehåll.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur stor är sannolikheten att svensk demokrati klarar av att
vara stabil i ett läge där allt flyter? Hur stor är risken för populism, till
höger och vänster, som utmanar grunderna för vårt välfärdsbygge? Hur stor är
risken att medborgarna inte accepterar att betala högre skatter för sämre
välfärd?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
”It’s the economy, stupid!”</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Frågan är vem som är dum.</div>
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-22930803304409728112017-05-08T10:02:00.000+02:002017-05-08T10:02:06.472+02:00Den svåra gränsenRegeringen avskaffar id-kontrollerna mot Danmark. Folk jublar. Eller inte.<br />
<br />
En del jublar för att deras vardag blir enklare.<br />
Andra jublar för att nu sänds nya signaler - Sverige ska återta sin roll som spjutspets i flyktingfrågor.<br />
<br />
En del jublar inte för att de tycker att Sverige inte ska ta emot fler.<br />
Andra struntar i jublet för att de pekar på att det är ett slag i en luft som redan innehåller tillräckligt många hinder.<br />
<br />
Jag tänker mest på de svåra avvägningarna som politik alltid är.<br />
<br />
Fortfarande finns det bland mina kontakter på sociala medier människor som, enligt mitt tycke, rätt självgott säger ungefär så här: "OK, var är katastrofen som skulle komma i och med flyktingmottagandet? Var är välfärdens kollaps?" Underförstått sägs också: Ni hade fel alla ni som ville stänga gränser. Vi hade rätt.<br />
<br />
Men hur ser en katastrof ut? Vad kännetecknar en kollaps?<br />
<br />
I <a href="http://www.na.se/opinion/ledare/jag-kokar-av-vrede-inte-bara-karlskoga-sviker-barnen">Nerikes Allehanda</a> skriver en av dem som uttryckt sig ungefär som ovan, ledarskribenten Lars Ströman, om ett fall i Karlskoga där socialtjänsten misslyckats totalt och fått kritik för detta från IVO, den tidigare Socialstyrelsens granskingsenhet. Strömans sakkunskap i frågan är större än min. Jag har ingen sakkunskap om just detta fall, annat än vad som kunnat läsas i media. Om IVO ger kritik är den välgrundad. Mot detta finns inget att invända.<br />
<br />
Däremot har jag under de senaste åren talat med politiker från just Karlskoga som beskriver en socialtjänst med utmaningar långt över vad man klarar. Skälet handlar i förstone om att man inte varit dimensionerad för det flyktingmottagande ingen räknat med. Insikten om att man inte klarar sitt uppdrag har varit generell. Insikten om att man inte heller hittar någon väg ur den är lika generell.<br />
<br />
I Strömans inlägg ser det ut som det enbart handlar om pengar. Men det är inte så enkelt. Det fattas både pengar, personal och kompetens. Pengar går alltid att skjuta till. Men enligt SKL fattas mer än 1000 socialsekreterare i Sverige idag. Varenda socialsekreterartjänst som inte tillsätts innebär ytterligare en risk för felhantering.<br />
<br />
För de drabbade är detta en katastrof. De ser välfärdens kollaps. Den sker inte i det stora. Samhället förändras inte över en natt, vi vaknar inte upp en morgon i ett samhälle där välfärden saknas. Men många små händelser över hela landet lägger ett nytt pussel. Det kan handla om briser i socialtjänsten i Karlskoga, om vanvård i kommunal äldreomsorg i Örebro (som tvingats spara varje år sedan 2010) eller något annat av de centrala välfärdsuppdragen. Sett i det stora syns ingen katastrof. Men varje händelse är en pusselbit i ett nytt pussel.<br />
<br />
Det är inte svårt att ställa detta mot en generös flyktingpolitik. Välfärden urholkas långsamt när resurserna inte räcker. Krisen 2015 utlöste ett antal mekanismer som vi ännu inte sett de stora följderna av, eftersom kostnaderna hittills i huvudsak burits av staten. Om ett år kommer kommuner och landsting att belastas till fullo. Då blir krisen än större.<br />
<br />
Jag skrev om detta redan 2014. Jag har inte hittills haft skäl att ändra mig. Men det finns ett perspektiv till som man bör fundera över.<br />
<br />
Välfärden hade nog kollapsat i alla fall. Men det hade tagit lite längre tid.<br />
<br />
Flyktingpolitiken kommer sannolikt de kommande åren att få bära hundhuvudet för att välfärdsstaten tvingas retirera. Resurserna kommer inte att räcka. Det handlar om reda pengar, men det handlar också om personella och rent fysiska resurser. Jag har rätt många gånger pekat på de långtidsutredningar som före detta Kommunförbundet och nuvarande SKL har genomfört. De pekar på att kommunerna behöver höja skatten med upp emot 15:- kronor de kommande åren för att klara välfärdsuppdraget som det ser ut idag, och med den kostadsökningstakt vi sett historiskt. Demografi och välfärdens utveckling har hittills varit förklaringsmodellerna. Nu kommer även flyktingsituationen.<br />
<br />
Till detta kommer en stat med enorma utmaningar. Det handlar om försvaret, polisen, infrastruktur - överhuvudtaget den grundtrygghet och de grundförutsättningar ett land behöver. Där har årtionden av tillbakarullning satt Sverige i en svår sits.<br />
<br />
<span style="font-size: small;">Sammantaget innebär detta att statens möjligheter att hjälpa kommunsektorn minskar, oavsett regering.</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">Hur ska man då hantera detta? Det är tusenmiljarderskronorsfrågan.</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">Lars Ströman avslutar sin text så här:</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">"Och sveket mot barnen fortsätter även i nästa vecka - och veckan därpå!</span><br />
<span style="font-size: small;">Jag kokar av vrede av bara tanken."</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">Det är lätt att koka av vrede, speciellt när du är opinionsskribent. Problemet är att man inte behöver ta ansvar för något, inte de egna synpunkterna på någon fråga, och framförallt inte om den ena synpunkten hänger ihop med den andra.</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">Någonstans där ute finns däremot en socialsekreterare som går på knäna, medveten att hon inte klarar sitt jobb.</span><br />
<span style="font-size: small;">I samma kommun finns en ekonomichef som sannolikt oroas över att kulorna på kulramen verkar bli färre och färre, och det finns inte något svar på hur man ska få tillbaka dem.</span><br />
<span style="font-size: small;">Kanske finns också en ansvarsfull politiker som faktiskt funderar mer på hur det ska gå, hur man ska få ihop allt även nästa år och nästa, än på vilka utspel som passar media denna vecka.</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">Den ekvationen borde vi fundera mer kring. Kanske blir det en katastrof och kollaps. Kanske vi inte ens märker att den kommer. </span>Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-58853637334961109582017-04-24T13:14:00.000+02:002017-04-24T13:14:00.398+02:00Ja - jag var eliten.Finns det en elit som styr Sverige, och världen?<br />
<br />
Den frågan är en av de centrala i dagens politik. Populister till höger och vänster bygger sina argument på att de företräder "folket" mot "eliterna". Eliterna - det är det där komplexet av politiker, journalister, kulturpersonligheter, fackföreningsledare, lobbyister, bankdirektörer - de som behärskar såväl media som beslutsfattandet.<br />
<br />
Mot detta har det kommit en annan rörelse, ofta från de människor som borde höra hemma i eliterna. Nej - jag är ingen elit, säger den. Jag är en vanlig människa, jag står på de fattigastes sida. Det är någon annan som i så fall är elit. Och populisterna har fel.<br />
<br />
I den senaste artikeln i nättidskriften <a href="http://kvartal.se/artiklar/eliten-som-forsvann">Kvartal</a> skriver Peter Santesson om en elit på flykt. Frågan är varför de flyr, och vart de är på väg. Läs gärna artikeln och fundera över Santessons akademiska ingångar i frågan. Den är värd det.<br />
<br />
Santessons artikel gav mig stöd i en del av de tankar jag burit med mig de senaste veckorna. Frågan om politikens utarmning när eliten abdikerar. Jag tänkte ta flyktingfrågan som exempel - helt enkelt för att den varit den viktigaste frågan för populisterna i Sverige att använda.<br />
<br />
Men först en egen reflektion.<br />
<br />
Jag har varit en i eliten. I nästan 16 år var jag kommunalråd i Örebro. I fyra år var jag kommunstyrelsens ordförande, i fyra år var jag oppositionsledare. Jag har suttit i Folkpartiets partistyrelse, varit ordförande i en beredning i Sveriges Kommuner och Landsting. Och jag kan säga:<br />
<br />
Ja - jag var eliten.<br />
<br />
Inte så att jag bestämde allt. Inte ens som kommunstyrelseordförande var beslutandeutrymmet speciellt stort. Men jag var med i de grupper där saker och ting hände. Jag kunde ibland påverka partiet, ibland kunde partiet därefter påverka regeringen och därmed Sverige. Jag kunde, även om det var på marginalen, styra Örebros utveckling. Sällan ensam, ofta med andra människor som ingick i samma elit.<br />
<br />
Det finns ett bekymmer med att vara en del av eliten - och det är att man inte inser att man är en del av den. För det är ju själva jobbet. Man umgås med trevliga människor och pratar både formellt och informellt med dem. Orkar man se efter ser man att det är ungefär samma människor hela tiden. Mer framträdande lokalt än nationellt utifrån min position. Men är man nationell politiker gäller nog samma sak där. Nätverken finns där. Människor som är kloka, som kan ta och ge kritik. Men aldrig fronta dig - i vart fall inte direkt.<br />
<br />
Det finns två problem med detta. Det ena är att den politiska kontexten säger att man inte ska vara elit. Det är fint att vara en man av folket. Men att vara elit är fult. (Det gäller också i Liberalerna - detta Folkpartiet där det tidigare var en framgångsfaktor att vara akademiker har blivit i huvudsak ett parti där man inte ska skylta med sin akademiska elitism (Mats Persson undantagen...) utan istället kunna tala med och för folket.)<br />
<br />
Jag återkommer till detta.<br />
<br />
Det andra problemet är att dagens politiska system kräver elitism. Även den minsta kommun är idag ett större företag, med hundratals anställda - ibland tiotusentals. Med omsättningar på hundratals miljoner till tiotals miljarder. Det kräver ekonomistyrning, verksamhetsstyrning och förmåga att sätta sig in i mängder av information, sortera, formulera och sätta sig över detaljerna för att kunna se helheterna. Tron att det är något som "alla" skulle klara är väl spridd bland väljarna, och även bland politikerna, men den är i grunden fel. Just denna tro urholkar demokratins legitimitet.<br />
<br />
En av elitens uppgifter är att kunna ställa sig över detaljer och individer och göra generella bedömningar. Politiska beslut kommer att påverka människor, ibland till det sämre. Men elitens uppgift är att försöka göra en rimlig tolkning både av vad som är möjligt och vad som är bäst på både kort och längre sikt.<br />
<br />
När man fattar ett sådant beslut kommer alltså en del människor att påverkas negativt. Det kan gälla förändringar i sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring eller andra bidragssystem. Det kan gälla byggregler, stöd till elever eller äldre, eller hur sjukvården ska prioritera. Om man inte klarar av att fatta beslut som inte gynnar alla (för de finns inte) så borde man inte vara ledande politiker. <br />
<br />
Ett typexempel på elitens abidkation är flyktingpolitiken. Den är ett enkelt exempel på ett beslut där politikerna, som den elit de är, borde kunnat prioritera. Alla kan inte få allt. Sverige kan inte ta emot all världens flyktingar. Välfärdsstaten ställs emot öppna gränser.<br />
<br />
Men ingen kunde. För vem vill vara elit? I den subkultur dessa politiker befinner sig i, tillsammans med likasinnade i media, kultur, näringsliv..., var det ingen som ville fatta de nödvändiga besluten. Ingen ville vara den elit som tack vare sin högre position kunde se längre. Alla ville löpa med folket, och ju längre ner man sprang, desto folkligare blev man.<br />
<br />
En del av oss tog ändå vårt uppdrag som elit på allvar. Tillsammans med några andra folkpartister försökte jag redan hösten 2015 peka på det som eliten från sin upphöjda position borde inse. Det funkar inte med öppna gränser och bibehållen välfärd. Men det gick inte att säga då. Den elit som inte finns, den subkultur av mediala innanförmänniskor och -beslutsfattare som inte har de gemensamma värderingar den ständigt visar på, hade en annan agenda. De var med folket. Inte minst de som runt om i världen svalt och flydde. Alla andra perspektiv var av ondo.<br />
<br />
Tänk om eliten istället tagit sitt uppdrag på allvar. Tänk om man med ekonomiska analyser kunnat peka på hur det blir om gränserna är öppna och välfärden omfattar alla. Tänk om man hade redovisat alternativen klart och tydligt. Gärna öppna gränser - men det innebär sämre välfärd för alla utom de riktigt rika. Eller: Gärna välfärdsstat - men det innebär att invandringen kommer att begränsas till det som statens välfärdsuppdrag klarar av.<br />
<br />
Hur hade verkligheten sett ut då?<br /><br />Kanske hade den inte alls sett annorlunda ut. För politiker och media är som ler och långhalm. Och det räcker inte med att politikerna inser att de är en nödvändig elit. Media måste också göra det. Och framförallt måste den media som menar att man övergått från att vara passivt beskrivande till aktivt agendasättande inse att man också tagit till sig elitens makt - men framförallt elitens ansvar.<br />
<br />
Vart kommer då detta att leda, som Spanarna i P1 brukar säga. Ja - det är en bra fråga. Peter Santesson redovisar i sin artikel ett antal parametrar som ställer det samhälle vi levt i på ända. Eliterna har inte längre vare sig problemformuleringsprivilegiet, eller privilegiet att leda besluten dit man vill ha dem. Folket har idag möjligheter som är oändliga.<br />
<br />
Risken finns att politiken blir än mer kommunikativt centrerad, populistisk och kortsiktig. Det kommer att innebära att det offentliga allt mer blir ostyrbart politiskt, eftersom politisk styrning förutsätter långsiktighet. Styrningen kommer att flytta till de ovalda, tjänstemännen, administrationen, domstolarna. Politiken blir ett spel för folket, på en arena där beslut inte längre fattas.<br />
<br />
Det franska presidentvalet, med de fyra i topp som utstuderade populister med olika politisk bakgrund, kan bära syn för sägen.Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-87973293795074149222017-03-13T11:40:00.001+01:002017-03-13T11:40:33.794+01:00När är det dags att flytta från Örebro?För den som orkar, gissar att det inte är så många, så finns det en del att fundera över kring kommunernas ekonomi i allmänhet och Örebro kommuns i synnerhet. Men ekonomi är inget som får gilla-knapparna att glöda på vare sig facebook eller twitter. Det är kanske inte fler som läst kommunens bokslutskommuniké från den 7 februari än som läser detta blogginlägg - och bara det är kris.<br />
<br />
Men för er som orkar ta er igenom denna bloggpost finns det en del att fundera över. Jag brukar ju rätt självsäkert påstå att det var med mig som den ekonomiska kompetensen inom politiken i Örebro dog ut. Numera finns det bara kommunikatörer och politiska karriärister i ledningen för partierna i kommunen. Ekonomi är satt på mellanhand. Ingen efterfrågar resultat, och ingen fattar egentligen vad som är orsak och verkan, vilka konsekvenser ett handlande idag får för morgondagen.<br />
<br />
Sättet att hantera kommunens ekonomi kan bäst illustreras med ett inlägg på facebook av kristdemokraten Lennart Bondeson. Inför budget 2016, då skatten höjdes, skrev han på budget att det inte hade funnits några alternativ. Kommunledningen hade suttit "i en hel vecka" med ekonomin innan de fattade beslutet. Jag skriver "i en hel vecka" inom citationstecken för att det är ett sammandrag av inlägget.<br />
<br />
I en hel vecka!!! Snacka om att dissa det viktigaste som finns i kommunal verksamhet. För den som är ansvarig, eller som i Bondesons fall näst högst ansvarig, borde ekonomin vara något man sysslade med 365 dagar om året. Men icke. Ekonomin tilläts tränga sig in i en vecka...<br />
<br />
Så blir det som det blir också. Och den som följer utvecklingen har skäl att vara orolig.<br />
<br />
Jag fick på facebook en intressant länk till <a href="https://www.efn.se/nyhetsrummet/kommunernas-ekonomi-nasta-stora-krishard/">EFN</a> om kommunernas ekonomi. Här sitter två som sysslar med ekonomi lite mer än en vecka om året och är oroliga för kommunernas ekonomi - nästa krisbransch - de kommande åren. Frågan är vad som kommer att hända.<br />
<br />
Med den kortsiktighet som karaktäriserar svensk politisk rapportering, så är det fascinerande att se att nästan ingen media, vare sig lokalt eller nationellt, bryr sig om de långsiktiga trenderna. Det man (kanske) skriver om är att resultatet 2016 har nått ett all time high. Kommunsektorn gör ett överskott på 20 miljarder. Örebro toppar på knappt 600 miljoner. Allt borde väl vara räkmacka in i framtiden, som kommunstyrelseordföranden Kenneth Nilsson säkert vill påskina.<br />
<br />
Ändå finns det tecken på det motsatta. I Örebro vet inte kommunledningen vad man ska göra med allt som behöver byggas just nu. Det handlar om förskolor och skolor, men också om äldreboenden även om de kommer lite senare. Demografin, till stor del beroende på folkökningen genom flyktingmottagande, skapar snabba krav på insatser och investeringar.<br />
<br />
Samtidigt är vi på toppen av en högkonjunktur. SKL räknar inte med att antalet arbetade timmar kommer att kunna öka så mycket mer. Och då stannar kommunernas intäktsökningar av. Dessutom går det inte att sälja av mer egendom i oändlighet.<br />
<br />
Om jag vore kommunstyrelseordförande skulle jag kolla på sånt som detta som <a href="http://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/sa-gick-ekonomin-i-sveriges-kommuner-2016-6831416">Affärsvärlden</a> skriver om. Hur går det egentligen för Örebro kommun? Inte speciellt bra. Om inte staten fixar det, så fixar inte Örebro det. Resultatet som ser ut att vara 590 miljoner plus, är egentligen 570 miljoner minus. Det är statsbidrag och skatteutjämningssystem som fixar det hela. För Örebros kommunledning borde både själva resultatet som placeringen på listan vara ett bekymmer.<br />
<br />
Örebro ligger på 13 plats - från botten!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTJ8T5Hlo19UXj-gC4p44gUISYGU-w5Hn7S8TzaO48Q1p8rjxL_fcLjol4RMvSRTEFCQ-aC5ndGjW1AsTc4bGtNUEwI1-zwv6SH-7LzjMo24baiP0eM9waEzALpiggLzcpGQxB/s1600/La%25CC%258Anelista.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTJ8T5Hlo19UXj-gC4p44gUISYGU-w5Hn7S8TzaO48Q1p8rjxL_fcLjol4RMvSRTEFCQ-aC5ndGjW1AsTc4bGtNUEwI1-zwv6SH-7LzjMo24baiP0eM9waEzALpiggLzcpGQxB/s320/La%25CC%258Anelista.png" width="260" /></a></div>
<br />
<br />
Merparten av Sveriges kommuner går back. I botten samsas dock flera av de kommuner som sedan urminnes tider haft en stark och ofta majoritetsägande socialdemokrati. Örebro gör sällskap med exempelvis Malmö, Göteborg och Södertälje.<br />
<br />
Statens bidrag är delvis tillfälliga. Frågan är om de kan permanentas. Skatteutjämningssystemet är ifrågasatt. De senaste åren har man försökt hitta alternativ. Alla som jag sett har påverkat Örebro kommun negativt i olika stor grad.<br />
<br />
Resultaträkningen innehåller alltså ganska stora hål. Men det är ingenting mot balansräkningen.<br />
<br />
Örebro kommun ligger i topp vad gäller låneskulder. Utvecklingen har varit enormt snabb de senaste åren. Enligt bokslutskommunikén för 2016 slår kommunen genom 13-miljardersspärren vad gäller lån och borgensåtaganden. 2011 var det ungefär hälften, 6,2 miljarder. När jag lämnade som kommunstyrelseordförande var det 3,77 miljarder...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSfD9vfoC0LKrtQvlakjg-RR-fmDXqXxDtWPCtY8nHS894yWOy1ZsVfOXGygviNZ5bhIw_RaderHsQhQ8F4Km9iM-HlmhmfIIs02ycqIGTSPjTuff-Wd2EhVr6J5ql1F3nvC_W/s1600/La%25CC%258Aneskuld.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSfD9vfoC0LKrtQvlakjg-RR-fmDXqXxDtWPCtY8nHS894yWOy1ZsVfOXGygviNZ5bhIw_RaderHsQhQ8F4Km9iM-HlmhmfIIs02ycqIGTSPjTuff-Wd2EhVr6J5ql1F3nvC_W/s400/La%25CC%258Aneskuld.png" width="400" /></a></div>
Örebro ligger alltså fyra på listan. Och utvecklingen förskräcker. (Linköping som ligger över har försökt få hejd på investeringarna och därmed lånen. Södertälje minskar sin låneskuld. Örebro går motsatt väg...)<br />
<br />
Men, som den förra kommunstyrelseordföranden sade en gång i en debatt i fullmäktige, det gäller att investera nu när räntorna är så låga. Problemet är att lånen finns kvar den dag räntorna stiger. Just nu ligger medelräntan för kommunsektorn på runt 1,7 %. Ett framtida möjligt scenario, det som man borde räkna med, är en medelränta på kanske 4% eller upp emot 4,5%. Det innebär en fördubbling av räntekostnaderna, även om man räknar in de instrument som ska säkra kommunerna från snabba förändringar.<br />
<br />
I ett läge där kommunkoncernen tvingas betala 4 % på 13 miljarder, eller 520 miljoner per år varav knappt hälften hör till kommunens verksamheter, kommer kommunens stresstålighet att testas. Sker detta dessutom när konjunkturen viker och kostnaderna för framförallt äldreomsorgen sticker iväg, kommer situationen att inte bara testa stressen, utan rubba förutsättningarna för kommunens välfärdsåtaganden.<br />
<br />
Det är i detta perspektiv man måste se Örebro kommuns "satsningar" de senaste åren. En resa av bortslösade pengar på vindkraft, bioenergi, skolflyttar, nybyggen av administrationslokaler och så vidare. Det handlar om långt över miljarden bara för dessa projekt. Och resan verkar fortsätta. Nu ska det byggas kulturkvarter och naturrum. Miljoner blir miljarder som blir räntor för kommande kommunledningar att hantera.<br />
<br />
Kommunsektorn skakar i allmänhet. Örebro kommun skakar mer än de flesta. Morgondagen kommer att innebära betydligt mer av svårigheter än de kontinuerliga besparingar på kärnverksamheterna som vi ser idag. (Senast slog kommunstyret mot en av de allra svagaste grupperna - de funktionshindrade, läs <a href="http://www.na.se/taggat/Georg%20Barsom">här</a> för dig som kan logga in på na.se.)<br />
<br />
Men medan kommunledningen kanske sätter en vecka på att låtsas göra ekonomi, så kommer du och jag att få betala deras inkompetens och deras ointresse med våra skattepengar och vår välfärd så länge vi bor här.<br />
<br />
Det är illa.<br />
<br />Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-65456254751087326062017-03-08T11:30:00.000+01:002017-03-08T11:30:48.102+01:00Varför vänstern är god och högern ondVarför är det så uppenbart en skillnad på hur vi ser på Vänsterpartiet respektive Sverigedemokraterna? Varför kan man i Sverige vara bekännande kommunist och få sitta i såväl TV-soffor som uppträda på alla möjliga offentliga tillställningar utan att få stå till svars för kommunismens illgärningar. Och varför är det omöjligt att vara Sverigedemokrat och göra detsamma?<br />
<br />
Listan på kommunister som finns i offentligheten är lång. Den sträcker sig från partiledare, över artister, skådespelare och kulturpersonligheter till idrottsutövare och -tränare. När Sven Wollter eller Pia Sundhage står upp för sina kommunistiska ideologier (finns det en kommunistisk ideologi???) så får de göra det. Sverige inte bara accepterar det motvilligt. I Sverige kan man vara en god kommunist.<br />
<br />
Skulle man kunna tänka sig att någon på den andra ytterlighetssidan skulle komma undan med detsamma? Är det tänkbart med en svensk nazist som tränare för ett landslag? Skulle en fascist få plats i en myssoffa i TV där han breder ut sig efter sin senaste rolltolkning på Dramaten? Skulle en högerextrem kunna leda en av kvällstidningarnas kultursidor? Aldrig. Aldrig och aldrig. (Och tur är väl det!)<br />
<br />
Men till vänster går det bra.<br />
<br />
Man ska inte jämföra mördarideologier. Men i antalet människor som dödats leder kommunismen stort. Ändå är de alltså inte paria inom svensk offentlighet på samma sätt som deras nazistiska och fascistiska motsvarigheter.<br />
<br />
Varför?<br />
<br />
De senaste dagarna har denna fråga åter varit på tapeten i mina tankar. Skälet är naturligtvis Hässleholms kommun och de reaktioner som kom från politiker och politiska tyckare efter att tre Allianspartier tagit makten med hjälp av SD. (Att alternativet varit att SD skulle tagit makten själva var mindre intressant...)<br />
<br />
I min förra blogg om ämnet kunde jag enkelt konstatera att även de mest liberala av Alliansens partier inte har några betänkligheter att samarbeta med Vänsterpartiet med sina kommunistiska rötter. Det sker dagligdags, och inte bara genom passivt stöd utan genom direkt samverkan i majoritetskoalitioner. Varför är det möjligt och varför är det inte en fråga för offentligheten.<br />
<br />
Jag kan komma på tre teorier, var och en behäftad med sina svagheter.<br />
<br />
För det första:<br />
<br />
Kommunismens dödande var mindre offentligt än nazismens. Det finns inga minnesmärken över kommunismens offer, på samma sätt som det finns över nazismens. Kommunisterna mördade människor under en längre period, och mördandet skedde över ett brett geografiskt och ofta långt borta från oss i Västeuropa. Sibirien och Kina ligger helt enkelt för långt bort och vi har en etnocentrisk världsbild där det som inte sker i Europa inte heller värderas lika högt. Nazisterna riktade dessutom in sig på vissa grupper, medan den kommunistiska mordmaskinen slog mot alla. En del hävdar att nazisterna var mer systematiska i sitt mördande, men frågan är om det inte bara var två olika systematiska mördarideologier som stod mot varandra.<br />
<br />
Ändå: En ideologi som medvetet mördat mellan 60 och 95 miljoner människor borde inte kunna komma undan. Och dess nutida bekännare borde inte kunna bli hjältar.<br />
<br />
För det andra:<br />
<br />
Vänsterpartiets kommunistiska förflutna ligger längre bort än Sverigedemokraternas nazistiska. Ända sedan i vart fall 1970-talet har det forna VPK förändras till att bli "demokratiska socialister". (Jag tror inte att det finns någon demokratisk socialism - men det är en annan historia) Sverigedemokraternas nazistiska rötter ligger bara något tiotal år bort. Och deras bruna löss finns fortfarande med i stödtrupperna.<br />
<br />
Problemet är att det inte stämmer. Visst har VPK blivit V, men inte tack vare en internt startad ideologisk diskussion utan mer på grund av den sovjetiska och östeuropeiska kommunismens sammanbrott. Partiets partiledare har kallat sig kommunistiska långt fram på 2000-talet (Ohly gjorde avbön 2005). Jag har på 2000-talet mött förtroendevalda för V som sagt sig vara kommunister och velat verka för den väpnade revolutionen.<br />
<br />
Ändå så tror vi på V. Men inte på SD. Även om deras partiledare säger samma sak, tar avstånd från de ideologier de inte vill sammanblandas med. De bruna lössens närvaro fördöms med rätta. Men de röda lössen verkar i en annan kontext. Till och med när SÄPO 2013 sade att det största hotet mot demokratin kommer från den autonoma vänstern, skvätte det mycket litet på V. Och kändisar kan fortfarande kalla sig kommunister.<br />
<br />
För det tredje:<br />
<br />
Det finns en utmattningskonsekvens, delvis beroende på att kommunisterna aldrig blivit stora. Sedan Socialdemokraterna började samarbeta med SKP och VPK har de normaliserats in i svensk politik. Sossarna har varit skickliga i att både samarbeta med och marginalisera kommunisterna. Rätt mycket beror det på den maktbas som socialdemokratin byggt upp i hela det svenska samhället. S har kontrollerat allt, från fackföreningar, över korporationer till studieförbund, som kunnat bli maktbasen för en mer reell kommunistisk organisation. Och så länge Sverige blev bättre, mer jämlikt och var hyfsat homogent fanns inte basen för en eventuellt kommunistisk agenda.<br />
<br />
Genom årtionden har alla partier sett att V inte utgör något hot mot den svenska demokratin, så länge de är så marginaliserade som de är. Och istället för att hålla den ideologiska gränsen skarp, har man lagat efter läge. Man orkar helt enkelt inte vara ideolog. Om sossarna kan samarbeta med de gamla kommunisterna, så kan vi, är det pragmatiska beskedet även om det i linjetal och utspel låter på helt andra sätt.<br />
<br />
---<br />
<br />
Kanske finns det också en annan förklaring.<br />
<br />
Är det så att vi ser på de olika mördarideologierna på olika sätt eftersom vi menar att kommunismen kommer underifrån, från folket, medan nazism och fascism kommer ovanifrån, från de starka ledarna? Även om det folkliga hos kommunismen är falskt, har bilden satt sig. De marxistiska teserna om att arbetarklassen ska resa sig mot överheten, har skapat denna bild av folkets revolt. Att det sedan inte finns någon sanning i det, eller att konsekvenserna av de kommunistiska tankarna lett till de värsta massmördarna i historien, är i den kontexten bara mänskliga misslyckanden, inte ideologiska. Kommunister vill egentligen folkets bästa, de vill vara goda även när de mördar, medan nazister och fascister är genuint onda och inte vill någon något gott. <br />
<br />
---<br />
<br />
Slutsatsen av detta? Ska vi hantera SD och V på samma sätt?<br />
<br />
Bra fråga. Har jag något bra svar?<br />
<br />
Egentligen inte. Men jag tror alla partier måste fundera i dessa banor de kommande åren, för demokratins skull.<br />
<br />
Är demokratins kärna att folkviljan, som den uttrycks i de fria och allmänna valen, ska komma till tals? Ska i så fall alla valda hanteras på samma sätt? Eller finns det även inom demokratin ett A-, ett B- och ett C-lag där partier rangordnas inom respektive lag och där får delta utifrån de andra partiernas tänkande? (Läs: A-laget är de sex exklusive V och SD som gör upp om allt. B-laget är V som får vara med rätt mycket. C-laget är SD som inte får vara med alls.)<br />
<br />
Vilka konsekvenser får de olika sätten att hantera V och SD (och eventuellt andra partier)? Hur stora måste ytterkantspartierna vara för att de ska sätta alternativ två ur spel? Lokalt har det redan skett, där V lett kommuner i eget majestät. Men vad händer om, eller kanske när, ytterkanterna i svensk nationell politik inte samlar 10 %, utan kanske 20 eller 30 % av de röstande? Vad händer den dag det inte går att driva politik utan att ta aktiv ställning till de partier man tidigare menat vara paria, till exempel om SD skulle bli näst största parti och göra anspråk på ordförandeposter i Riksdagens utskott?<br />
<br />
Framtiden är inte enkel. Populism till höger och vänster stärker inte demokratin. Kommunism, nazism och fascism borde för alltid förpassas till politikens sophög. Den ideologiska fanan borde i allt hållas högt.<br />
<br />
Men så kommer invändningarna. Som jag skrev i den förra bloggen efter Hässleholm: Är det rätt att med odemokratiska metoder försvara demokratin, eller bär den inom sig också fröet till sin egen undergång? Eller innehåller demokratins kärna också synen att vi som politiska partier måste hantera också de partier vi hatar på samma sätt som vi vill att de ska hantera oss den dag de får makten (även om vi anar att de aldrig kommer att göra det)?<br />
<br />
Och - i den kommunalgrå vardagen - hur ska jag hantera mitt uppdrag som förtroendevald på bästa sätt för medborgarna? Hur ska jag söka stöd för att den bästa, eller kanske den minst dåliga, politiken vinner majoritet? Hur kortsiktig får jag vara, och hur långsiktig måste jag vara?<br />
<br />
Det finns inga svar. Och det kommer aldrig att finnas några. Förrän efteråt.Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-16409822.post-8919428168690726582017-03-06T14:24:00.000+01:002017-03-06T14:24:36.167+01:00Predikan om prövningens stundI går var jag i Kil och predikade i Sannerudskyrkan. Här nedan får ni läsa konceptet till predikan. Den blir aldrig precis likadan. Men de stora dragen finns även i det nedskrivna.<br />
<br />
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:77;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:77;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:FoundrySterlingOT2W01-Demi;
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-alt:Cambria;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:auto;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:FoundrySterlingOT2W01-Book;
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-alt:Cambria;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:auto;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;"> </span><span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;"></span><span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Minns du Galenskaparna?</span>
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Det ska va gött å leva, annars kan det kvetta. Fiiint å leva,
annars kan det kvetta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Så är det.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Ibland är det dårarna som talar sanning. Ibland kommer sanningen
från barnens munnar. Ibland kommer de från dem som gjort sig till barn, eller
till dårar.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Det ska va gött å leva.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Hela vårt samhälle är uppbyggt kring detta. Det ska vara gött
att leva. Enkelt, inte komplicerat. Fint, inte fult. Det bästa är att vara ung,
snygg, rik, frisk och eftertraktad på alla de sätt en människa kan vara
eftertraktad på. Och är vi det inte så försöker vi bli det. Kan vi inte ens bli
det så kan vi alltid låtsas, inte minst när vi slipper möta människor öga mot
öga och istället kan skapa oss den rätta bilden av oss själva på nätet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Men vad är det att ha ett gött liv. Är det, som i Galenskaparnas
sång, att sitta och meta med en mugg kaffe i handen? Knappast. Bilden av lycka
och framgång är ofta den helt motsatta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Hur många gånger har du varit på semester i år? Thailand? Jaså
inte, bara Kanarieöarna… Okej – så du tog en långhelg i London. Bra shopping nu
när pundet är lågt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Jaha, så du har byggt om. Igen. Nytt kök. Marbodal, det är väl
bra… – Själv satte jag ju in Poggenpohl.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Oj, har du lyft dig? Snyggt! Själv gaddade jag mig igen i förra
veckan. Kolla axeln. Ett kors och en ros – lite religiöst kanske, men snyggt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Så du åkte Öppet spår förra helgen. Sju och tio. Det är väl bra.
Jag drog runt Vasan på fem och fyrtio. Men New York marathon – det var en pärs.
Kom knappt under tre och fyrtio…</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">På område efter område målar vi upp det perfekta livet. Resor,
boende, utseende, konsumtion, hälsa. Allt handlar om att skapa det goda livet.
Och det goda livet möter oss. Det finns ingen generation före oss som har haft
det så bra som vi. Inte ens de som var rikast och mäktigast förr, hade ens
tillstymmelsen till det liv som vi medelsvenssons lever idag.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Mitt i detta fantastiska liv står – jag. Det är jag som är
alltings centrum. Det är mina behov som ska bli tillgodosedda, oavsett vad det
handlar om. Vårt samhälles mål har blivit att uppfylla mina, jagets, alla krav
så långt det bara är möjligt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi kallar det frihet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi har aldrig varit friare.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi kan konsumera mer än vi någonsin gjort.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi kan resa över jorden, bort till de mest avlägsna platser.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi kan välja; jobb, boende, utseende, partners, kön, religion,
kultur, land, normer…</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi kallar det frihet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Och här står jag och pratar om prövningarnas stund.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Och ni lyssnar…</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Varför ska jag acceptera ett liv där jag tvingas att bli utsatt
för prövningar? Jag har väl minst lika stor rätt som någon annan att få det där
perfekta livet, som avslutas med att jag lycklig får somna in när jag själv
bestämt att mitt liv ska avslutas! Prövningar är så förlegat, så 1900-tal…</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Men ändå är det något som skaver.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Visst är det fascinerande. Vi har aldrig varit så framgångsrika.
Vi har aldrig varit så rika, så friska, så välmående som idag. Och ändå ökar de
psykiska sjukdomarna som aldrig förr. Långt över hälften av alla
sjukskrivningar idag bygger på någon form av psykiatrisk diagnos.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi är fria.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi är lyckliga.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi är sjuka.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Det är uppenbarligen något som fattas.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Förr var jag politiker. Jag följer fortfarande med i politiken
dagligdags. Det är svårt att lämna ett engagemang som tagit merparten av det
vuxna livet. Och jag kan, som alla er andra, se de förändringar som sker. Inte
minst i västvärlden.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Det liberala samhället ställs inför nya utmaningar. Människor
söker sig till helt andra rörelser än vad vi trodde var möjligt bara för något
år sedan. För drygt tjugo år sedan sade en filosof att vi nu såg slutet på
historien. Människan hade tagit det sista steget i utvecklingen. Alla andra
ideologier och all annan politik än den liberala skulle dö.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Som så ofta hade människan fel om framtiden. Just nu oroas många
över att det är det liberala samhället som är på väg att dö och de ideologier
som skulle försvinna, håller istället på att ta över.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Människan är vilsen. Och i vilsenheten söker man sig till det
säkra. Nationen. Gruppen. Det etniska sammanhanget. Religionen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Men söker man sig till kristendomen? Söker man sig till Kristus?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Dagens tema är Prövningarnas stund. Söndagens text är en del av de
texter som speglar fastetidens väg mot korset på Golgata, mot prövningarna och
lidandet. Den är en del av Jesu vandring mot döden, med allt vad det innebär.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Och sällan har någon text varit så malplacerad i ett sammanhang
som denna text är i dagens samhälle. För den talar om något helt annat än vad
vi är vana vid, vad vi vill höra.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Istället för att söka sitt eget bästa, leva ett gött liv, säger
Jesus: Ske din vilja och inte min.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Istället för att leva ett gött liv, kräva sin rätt, väljer Jesus
att vandra sitt livs Golgatavandring, mot döden. Inte för att han själv vill
det, utan för att han är utsänd för det av någon som är större än honom.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Kan vi ens fatta det, i denna individcentrerade, egoistiska tid?
Kan vi förstå att någon av fri vilja lägger ifrån sig kraven på det goda livet
och istället tar på sig bördorna av allt elände som världen någonsin skådat och
någonsin kommer att skåda? Går det ens att tänka, greppa, idag när allt handlar
om min egen frihet, mitt eget självförverkligande, mina drömmar och mitt liv?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Vi vill ju inte prövas. Inte ens vi kristna. Är det en
tillfällighet, eller en tanke, att det till och med i den bön vi tillsammans
ber, istället för en bön om att inte utsättas för frestelse, istället har
blivit en bön om att slippa prövning?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Ibland när jag tittar på nyheterna på TV och ser något som är
för skrämmande, så stänger jag av eller byter kanal. Blir det för mycket svält,
för många döende barn, för grymma scener, så väljer jag att titta bort. Det
känns bättre då. Det känns mindre. Inte ens när prövningen drabbar någon annan,
orkar jag se.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Så hur ska jag då kunna se på Jesus och hans liv på jorden, ett
liv som var en enda lång förberedelse för den död han led och de prövningar
denna död orsakade. Jesus kunde inte vända bort sin blick, inte stänga av eller
byta kanal. Genom sin död såg han varenda död som någonsin inträffat eller
kommer att inträffa. I sig tog han varenda grymhet som denna jord kunnat
uppbringa. Vartenda slag, varenda sjukdom. Vartenda ont ord, varenda
misshandel. Varenda mörk natt, varenda orolig tanke. Vartän något ont
inträffar, så har Jesus burit också denna ondska inom sig. Prövats. Lidit.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Med oss. Med människan.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Men i en värld där vi låtsas att prövningen är valbar, blir Jesu
lidande meningslöst. Varför ska han prövas, för vem? Jag tänker då inte lida!
Vad spelar det för roll? Jag är centrum i mitt liv och mitt liv är gött.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #3c3c3c; mso-bidi-font-family: FoundrySterlingOT2W01-Book;">Någonstans inom oss finns en annan röst som talar. Livet är inte
enkelt. Pengar, makt, ungdom, upplevelser, är inte lycka. Frihet är inte frihet
från andra, från ansvar, från normer, från </span><span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Gud. Den lycka vi tror oss äga, den frihet vi gör till
egoism lämnar efter sig ett tomrum som inget kan fylla.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Och
så mår vi inte bra, trots att vi aldrig mått bättre.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Där
utanför kyrkans väggar finns det människor idag som söker. Rätt ofta handlar
det nog om att försöka hitta något som passar in i det vanliga konceptet. Jag
ska må bra. Jag har rätt att må bra. Jag är världens centrum. Om det finns en
gud så är han välkommen om jag får fortsätta att vara i centrum och han fixar
resten.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Då
har kyrkan två val. Antingen stryker man medhårs, gör Gud till just den
trivselfarbror, eller den medicin, som passar in i det individualistiska lyckosamhällets
pussel, en menlös kärlekskraft som svarar ja på alla önskningar jag har och som
jag tror kommer att göra mig ”ännu lyckligare”.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Eller
så tar man Bibeln på orden. Gör Gud till Gud. Något större. Någon större. Någon
som har sett mig sådan jag är; bakom alla prylar, bortom alla frihetens valbara
identiteter. Någon som säger: Ja – jag vet att också du prövas. Du behöver inte
skämmas för det. Jag har också varit där. Ditt liv kommer inte alltid att vara
enkelt. Kanske ska du inte ens alltid söka den enklaste vägen. Försök istället
att lyssna till vad jag säger till dig, vad jag önskar av dig, så ska jag också
vara med dig i de prövningarnas stunder som kommer till dig.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Jag
har varit där. Jag har prövats, lidit och dött.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Men
jag har segrat.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">
<span style="color: #262626; mso-bidi-font-family: Verdana;">Amen.</span></div>
Staffan Wermehttp://www.blogger.com/profile/00208814617655433486noreply@blogger.com0