Sossarnas svek

Idag kör sossarna igång valrörelsen. För deras del verkar det mest betyda att man drar igång löfteskarusellen och ser till så att penningpåsarna lätt kan föras över från LOs mer eller mindre borgerliga väljare till det stora partiets kassakista.

Kampanjen drar igång i Örebro, en gång en socialdemokratisk mönsterkommun. Nu en kommun med stora bekymmer. På sossarnas hemsida kan man läsa om deras tre stora löften:

Alla ska ha jobb. I Örebro kommun ligger snittet av arbetslösa ständigt runt en procentenhet över rikssnittet. De utomnordiska medborgarnas arbetslöshet är nästan 20 procent. Utanförskapet ökar. Inte ens arbetsmarknadsåtgärder kan frisera misslyckandet.

Alla ska med i skolan. I Örebro kommun hamnar allt fler utanför. Betygsresultaten är dåliga trots att skolan är dyr. Resultaten visar att de svagaste eleverna lämnas utanför. Det finns ingenting som kan frisera det socialdemokratiska misslyckandet.

Mer pengar till äldreomsorgen. I Örebro kommun finns problem, vilket vi kommer att visa i en rapport i morgon. Men det stora problemet är Ylva Johanssons ofinansierade löften. Hon tror att hon kan lova att socialdemokraterna i Örebro ska satsa 14 miljoner mer nästa år och 140 miljoner mer om tio år på äldreomsorgen, förutom alla de naturliga kostnadshöjningarna. Det gör hon i en kommun som de senaste två åren dragit ner på i princip allt som har med äldreomsorg att göra.

Det är tragiskt att den fackföreningsrörelse som borde se till sina medlemmars bästa istället väljer att ta ställning för ett parti som misslyckas gång efter gång. Det är tragiskt att svensk politik i så stor utsträckning styrs av det parti som både har den största kassakistan, den rikaste LObbyorganisationen och det rymligaste samvetet när det gäller att ta emot bidrag från utomstående.

Men för att valet 2006 ska vinnas krävs förhoppningsvis mer än fagra löften och snygga annonskampanjer.