Så har man fått det svart på vitt. Många politiker på vänsterkanten bokar redan in valförlusten. Istället för att stanna kvar och bli en förlorare väljer en tredjedel att avgå i och med valet. Det är inte förvånande. Här i Örebro känns det som om nästan alla, medborgare, kommunalanställda och politiker inser att möjligheterna för det nödvändiga maktskiftet är enorma. Det känns inspirerande och roligt.
Tristare är det dock att höra parti(s)ekreterare Ulvskog i radion. Dels för att bortförklaringar av egna problem inte är hennes bästa gren. Men framförallt för att hon böjer på sanningen. Enligt Ulvskog måste borgerliga partier annonsera för att få folk på riksdagslistan. Jag tror inte att det stämmer överhuvudtaget. Inget borgerligt parti behöver annonsera för att i vart fall kunna bräda de allra flesta av vänsterkartellens kandidater. Kvaliteten hos (s)-kandidaterna skrämmer i vart fall inte mig.
Men samtidigt stämmer det att vi annonserar efter intresserade. Vi i Folkpartiet har till och med beslutat att ickemedlemmar kan få stå på våra listor. Hur går det ihop?
Enkel. Vi inser det som (s) inte vill eller kan inse. Politiken är i alldeles för hög grad en klubb för inbördes beundran. Påverkan från människor utanför partierna (eller fackpamparnas styrelser för (s) del) är alldeles för liten. Samtidigt vet vi att många människor är politiskt engagerade, även om det inte sker inom partierna.
För att minska rädslan för det partipolitiska engagemanget försöker vi därför att sänka tröskeln in i partiet och politiken. Med bibehållet fokus på ideologin, avdramatiserar vi det partipolitiska engagemanget. Det har lönat sig. Folkpartiets medlemskår ökar. Många nya och intressanta personer söker sig till oss. Den utvecklingen är positiv. Därför är det så trist att en partisekreterare inte vill eller kan inse att hon och hennes parti kanske är det största betonghindret för ökat politiskt engagemang.
2 kommentarer:
"Inget borgerligt parti behöver annonsera för att i vart fall kunna bräda de allra flesta av vänsterkartellens kandidater. Kvaliteten hos (s)-kandidaterna skrämmer i vart fall inte mig."
Du argumenterar mer osakligt än de värsta SSU:arna
Jag menar att det inte alls är osakligt. Eller är det så att alla kandidater, även på plats 20, 30 eller 40 på socialdemokratiska listor är bättre än de borgerliga toppkandidaterna?
Naturligtvis går det inte att mäta. Men min poäng är att det finns en självbild hos socialdemokratin att bara deras politiker har den kompetens som krävs för att leda landet. Den myten måste krossa.
Jag erkänner däremot att mina fakta är subjektivt tolkade. (Men det är ju politikens vardag)
Skicka en kommentar