Svenska kyrkan inte längre religiös?

Är Svenska kyrkan en kristen församling eller en kulturförening med religiösa inslag?

Jag blir allt mer tveksam till hur den största svenska kyrkan hanterar sitt uppdrag. Tycker i och för sig att ärkebiskop Hammar haft en del intressanta inlägg. Jag gillar hans samhällsengagemang och tror inte att man kan skilja mellan kyrka och samhälle. Tron har en given plats för oss med samhällsengagemang.

Men Hammar har i alldeles för många sammanhang antingen funderat öppet över vad kristen tro egentligen inneburit och där landat i någon slags privatreligiös mjukreligion, eller verkligen drivit på att kristendomen inte längre består av dogmer utan är fullständigt fri för alla sorters tolkning. Det finns ingen uppstånden Jesus. Det finns inga moraliska bud. Det finns inget rättesnöre annat än att Gud på något sätt är god, god på det sätt vi just idag tolkar ordet godhet.

På samma sätt kan man se den senaste tvisten, mellan biskop Krook och prosten i Stockholm. Krook vill stödja en konstutställning, trots att det finns inslag som alla kristna måste anse vara anstötliga. Men hon menar att kyrkans uppdrag är att också pröva de kulturella gränserna. En bild som en människa anser hädisk kan öppna ögonen för en annan. Prosten Hakon Långström avgår i protest mot det han uppfattar som hädelse. Ytterligare en strid blossar upp.

Kristendomen har aldrig varit befriad från interna stridigheter. Det började redan på lärjungarnas tid. Men frågan är var dessa strider för den svenska kyrkan. Är den egentligen inte längre någon religiös samling, utan en kulturinstitution? Om Gud bara är godhet, en godhet som är fri för tolkning för var och en som vill tolka, vad är då kvar av själva den kristna kärnan?

Svenska kyrkan har många frågor att besvara, framförallt om man ska vara en kraft för kristendomen även i framtidens Sverige.