I lördags sände SVT hyllningsprogram till en diktator och envåldshärskare. Fidel Castro behåller sitt grepp om en del av de vänsterkrafter inom svensk journalistik som borde haft tid att tänka om. Men på SVT verkar det som om man ser världen genom väl genomfärgade röda linser.
Hur kan det komma sig att den svenska, oberoende, statstelevisionen på bästa sändningstid väljer att ge en diktator PR? Jag förstår det inte. Men jag ser med spänning fram emot kommande lördagar och utsändningarna av:
Lukasjenko, mitt Vitryssland. (Bara mitt)
Saddam och hans familj. Ett porträtt med alla sex (fem) ((fyra)) (((tre))) äsch, ett porträtt av hela familjen.
Eller kanske mer aktuellt:
Chile, en framgångssaga under Augusto.
Pinochet: Hur jag gjorde Chile säkert och skapade tillväxt.
Hur länge får man vänta???
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2 kommentarer:
Du missade att SVT sände en suspekt dokumentär, i torsdags tror jag att det var, om ledaren för Hizbollah, Hassan Nasrallah.
Jag kanske tittar för lite på TV...
Skicka en kommentar