Nerikes Allehanda och Tvärsnytt menar att det avtal som tecknats med läkargruppen om tillgång till akut hjälp via telefon, är en gräddfil till vården. Så kan det säkert uppfattas. Samma gräddfil omfattar tusentals andra människor. Ensamföretagare (vet om en enkel frisör), småföretagare och större företag har alla tillgång till samma service.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2 kommentarer:
Det något komiska i det hela är väl möjligen att Nerikes Allehandas personal har exakt samma avtal.
Gräddfilspaketet är större än man kan tro!
Man får vad man betalar för, ger man politiker gott arvode så får man tillbaka detta, politiker tar en stor egen personrisk att ta på sig uppdrag i dagens alltmer hårdnande samhälle.
Att ta upp detta i media som att det skulle kosta enorma pengar är strunt.
Media borde i stället fokusera på den politiska sakfrågan som rör medborgarna och inte gå mot politiken som person.
Politikern är en talesman för ett parti, och är medborgarnas förlängda arm
Skärp er media
/Patrik Jämtvall
Skicka en kommentar