Regeringens beslut om strandskyddet markerar ytterligare en vändpunkt för en svensk tradition av att värna natur och biologisk mångfald. Tyvärr markerar den också ytterligare ett folkpartistiskt svek mot en del av den politik som varit vägledande för partiet sedan det grundades för 105 år sedan. Det var liberaler som i början av 1900-taletvar med och grundade Svenska Naturskyddsföreningen. Det var liberaler som samtidigt drev fram besluten om de första nationalparkerna. Det var liberaler som på 1950-talet drev frågan om strandskydd. Det var liberaler som på 1960-talet drev fram Naturvårdslagen och som startade arbetet för den svenska miljöskyddslagstiftningen. Det var liberaler som drev fram beslutet om nationalälvarna. Det var den liberala regeringen Ullsten som startade det moderna naturskyddet.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
Att låta strandskyddet bli något för enskilda kommuner att besluta om verkar synnerligen korttänkt. Fri strand är inte en resurs som kan återskapas. Där bebyggelse finns är stranden stängd för överskådlig tid.
SvaraRaderaStrandskyddet i landsbygden borde förändras
SvaraRaderaGivetvis borde det vara tillåtet att bygga vid stränder med villkor att man inte hindrar någon att komma dit. Man stickar av en tomtruta och där bygger man ett fritidshus en bod och ett dass och håller sig inom denna ruta på ca 500 kvm borde räcka.
Resten av sin egna tomt ska vem som helst kunna gå som de vill. Där gäller allemansrätten. Brygga ska man absolut få ha men den ska vem som helst få gå på. Blir folk osäkra om man får gå i land och vara på marken med stugan en bit upp då ska man göra det så tydligt att ingen undrar om man får vara där eller inte.
Med flera skyltar som t ex välkommen på min mark och välkommen att bada här, ska det stå vid bryggan. Länsstyrelsen säger: Att du kommer privatisera din mark mer och mer?
Svar på det är att det ska stå som ett villkor för att få dispens från strandskyddet. Att man bara får bygga inom tomtrutan och bygger man utanför då har man gjort sig skyldig till miljöbrott och får dryga böter om man inte snabbt återställer detta.
Vi tycker att det är bättre att få bygga vid stränder på en begränsad del av sin egen mark än att inte alls få göra det som det är i dagens strandskyddslag landsbygdsutveckling, medelstora sjöar 2014.