Västergruppen

I förra veckan lämnade oppositionen den så kallade Västergruppen. Gruppen har som uppdrag att ta fram förslag för att utveckla västra Örebro stad i ett läge när merparten av utvecklingen automatiskt ligger på öster.

Det har funnits ett förslag där alla partier varit eniga om att kommunen ska arbeta för olika former av förnyelse av väster. Enigheten har inte varit total. Det finns skillnader kring tankar kring exempelvis Varbergaskogen eller bussgatan mellan Varberga och Oxhagen. Men i huvudsak har man varit överens.

Nu väljer plötsligt oppositionen att lämna samarbetet. Varför? För att det kommit ett antal idéer som man inte ställer upp på? För att gruppen blivit partipolitisk? För att man inte velat göra något.

Så är det inte.

Istället är den stora skillnaden att kommunledningen vill arbeta enligt de antagna demokratiska och genomsynliga riktlinjer som borde gälla allt kommunalt arbete. Skillnaden kan enkelt uttryckas som att vi vill arbeta tillsammans med och genom alla kommunala nämnder och ge deras ledamöter möjlighet att vara med och påverka och därmed också ge örebroarna möjlighet att vara med. Oppositionen vill gå utanför detta. De vill att gruppen (eller ett kommunalråd...) ska kunna peka med hela handen och tvinga igenom gruppens förslag direkt i förvaltningarna, utan att nämnder och medborgare ska få vara med och tycka.

När vi tillträdde pekade vi på att vi ville arbeta öppet, ärligt och tydligt. Just tydligheten i skillnaden mellan vår öppenhet och oppositionens slutenhet har sällan varit mer tydlig än efter västeravhoppet.