Nerikes Allehandas artikel idag kring en 19 årig fotbollspelare tar tidningen till ytterligare en nivå. Tyvärr är inte nivån högre än de tidigare...
Det finns säkert skäl för åtalet. En åklagare ska inte åtala om han inte tror att han kan få en fällande dom med sig. Det finns alltså sannolika skäl för att fotbollspelaren gjort sig skyldig till något dåligt.
Men han är inte dömd. Att det sannolikt gått till som åtalet säger, innebär inte att det är sanningen. Framförallt innebär det inte att det är säkert att åklagaren kan övertyga domstolen om att det är sanningen. Det finns en sannolikhet att alla åtalade går fria, så även denna gång.
Därför borde den etiska klockan ha klämtat högt i Allehandaborgen. Ska vi publicera? Med namn? Med bild? På nästan två sidor? På en ung kille som därmed får en stämpel för livet, som blir dömt utan att domstolen fått jobba med ärendet! Tänk om han blir frikänd. Spelar det någon roll om NA då skriver om det? Knappast. För bilden är redan satt. Domen är redan avkunnad.
Men kanske är han skyldig. Kanske har han så allvarliga problem som det framskymtar i artikeln. Då gör det väl inget om man publicerar i förtid?
Just det har svensk kvalitetsmedia tyckt i alla tider. Försiktigheten med att med bild och namn publicera misstänkta, eller ännu ej dömda, har varit stor. I kvällsmedia har etiken varit mer ihålig. Det är den nivån NA nu jobbar sig mot. Tyvärr.
Och om domen blir fällande har flera ett problem. Killen naturligtvis, som måste få hjälp och stöd för att komma igenom denna offentliga process. ÖSK som måste stödja en av de mest lovande unga fotbollspelarna för att han ska kunna utvecklas, som människa och fotbollspelare.
Men det största problemet har NA, som måste fråga sig vart nästa steg bär. Kanske en sida i varje tidning med namn och bild på alla som åtalas, oavsett om man är helkänd, halvkänd eller okänd, helskyldig, halvskyldig eller oskyldig.
2 kommentarer:
Jag tycker NA borde skriva mer om de politiker som raljerar och för diskussioner på en sandlådenivå, oavsett om det sker med ironi eller inte. Att möta människor med humor och diplomati är en konst... Något du kanske borde öva på?
Om man aldrig får skriva, hur kan man då öva? (OBS - lite försökt till humor, kanske lite ironiskt...)
Skicka en kommentar