Sergels torg

Avslutade dagarna med folkpartistiska gruppledare på plattan. Alliansledarna skulle starta den årslånga valkampanjen.

Hade först inte tänkt åka dit. Det finns roligare saker än att höra på valupptakter som de facto blir innehållslösa på grund av formatet. Valde ändå att stanna. Dels för vädret – detta är ju sommaren som aldrig tar slut! Dels för att ändå höra.

Efter en halvtimmes musikunderhållning äntrade de fyra partiledarna scenen. De skulle inte hålla tal. Istället var det frågor som ställdes som en grund för dem att brodera ut ifrån. Det blev mycket om det goda som gjorts, den stabila ekonomin, fler jobb, bättre för företagen, kunskap i skolan och så vidare. Det blev också en del hyfsade svängar mot oppositionen. Det är ju inte helt svårt att driva med Lars Ohlys inställningar i rätt många frågor…

Kan konstatera följande: Jag gillar Fredrik Reinfeldt. Tycker att han är en bra statsminister, en bra företrädare för Sverige. Han är inte super på att tala, inte någon boren retoriker. Men han utstrålar kunnighet, trygghet och lugnhet. Man vet var man har honom. Man vet att det kommer att fungera. Ingen annan partiledare från något annat part bär den känslan.

Det andra är att Jan Björklund tar plats. Jag erkänner villigt att jag inte varit Björklunds största fan. Kommer knappast att bli det heller - vi betonar olika delar av den liberala politiken. Men hans framträdande idag gav mersmak. Visst blir det ibland lite för mycket av retoriska svingar mot oppositionen, men det märks en annan säkerhet i hur han hanterar en bredare politik än tidigare. Det känns faktiskt riktigt bra. (Andra gången jag förvånar mig själv idag, först att gå upp tidigt och sedan detta att medge att JB är en riktigt bra partiledare)

Idag fick Olofsson och Hägglund spela andrafiolerna. Men de fyra fungerar väl ihop. Det ligger ett intressant år framför oss.