Bonusar

På DN debatt kan man idag åter läsa en hyllning till bonusarna och varför de måste finnas och vara så höga. Idag är det Hans Dalborg, styrelseordförande Nordea och Christian Clausen koncernchef Nordea som hävdar att deras bank behöver den kompetens som bara kan nås om man får bonus.

Det finns ett antal undersökningar som visar på att ett företags resultat inte överhuvudtaget hänger ihop med bonussystemen. Utifrån ett aktieägarperspektiv är det därför orimligt att acceptera bonussystem, framförallt de system där framtida kostnader för bolaget är svårberäknade.

För banksektorn är det extra allvarligt. Nordeas högsta ledning borde väl ha lärt sig något av vad som hänt de senaste 18 månaderna. (Det som hände höll ju på betydligt tidigare men blev tydligt i och med kraschen i september 2008).

Hur många av de banker som nu skapat den djupaste svackan sen 1940-talet hade bonusar? Vilken kompetens är det som Nordea kan skilja ut som skiljer sig från dessa människor som orsakade denna bankkris som blev en finanskris som blev en global recession?

Och bankernas vinster de senaste åren - hur mycket bygger de på de kompetenta medarbetarna och hur mycket bygger de på den nationella och internationella politiken? Går de överhuvudtaget att särskilja?

Problemet med bonusar inom banksektorn är att de sällan mätar det de borde mäta, och om det går fel står de som fått bonusarna trygga och säkra, medan skattebetalarna får diska av notan.