Sitter hemma i kylan och eldar ved så det står härliga till. Den usla CTC-värmepumpen som kostade stora pengar för svärfar för några år sedan klarar inte av ens de enklaste uppgifterna. Elpatronen som ska hjälpa till lyckas inte heller. Vi betalar stora elräkningar för ett kallt hus utan varmvatten. Suck
Men dessa personliga bekymmer pekar på ett större, nationellt och internationellt, bekymmer. Frågan är hur energibehoven ska täckas, inte i en avlägsen framtid, utan i morgon och de kommande månaderna och åren.
I dag klarar inte vare sig produktion eller nät av att leverera den kraft vi behöver för att hålla oss varma när temperaturen sjunker ner mot 20, 30 minusgrader. Utan kärnkraft skulle det ha gått fullständigt åt pipan. Elpriset är rekordhögt och det påverkar svensk industri.
Jag är och kommer aldrig att bli en kärnkraftskramare, jag tror inte på de förenklade lösningar som säger att bara vi bygger ny kärnkraft så kommer allt att lösa sig. Men det är lika bekymmersamt med att tro att vi bara kan stänga av den. Det finns nog med utmaningar för att både klara klimat och den basala välfärden, varma hus och varmvatten till tvätt och dusch, för att inte förhasta sig och vare sig snabbygga eller snabbstänga elproduktion av något slag. Pragmatism är rätt användbart även i detta fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar