Hindersmässan

I går var jag på den traditionella Byggdagen, med föredrag och middagsmöten som traditionellt inleder Hindersmässoveckan. Det var bra föredrag. Man ser byggkonjunkturerna ljusna. Örebro växer så det knakar och växandet skapar förtroende och nya arbetstillfällen. Det är inte en tillfällighet att Örebro började växa med rekordfart när koalitionen och Folkpartiet tog över makten. Vi skapade en ny anda av möjligheter, av förändring, av tillväxt och tilltro när vi började vår resa tillsammans. Det är bra för byggföretagen. Men det är framförallt bra för välfärden. För att klara välfärdsuppdraget behöver vi förnyelse, med människor som söker sig till Örebro för att här skapa sig sina egna men även andras framtider.

Det tredje föredraget vi fick lyssna till var äventyraren Renata Chlumska. Hon berättade såväl om sitt toppjobb på Mount Everst, som den enorma resan i kanot och på cykel runt hela USA. Fantastisk kvinna. Men märklig. Vem önskar egentligen att få ge sig ut på en 14,5 månaders resa, obekväm, ensam, hård? Men det är väl tur att det finns sådana människor också. Världen skulle vara fattigare utan de märkliga, utan de med de galna idéerna, utan de omöjliga.

I detta ligger också politik. Socialismens önskan om likformighet och konformism är ett av de största hindren för utveckling. Örebro, som under socialdemokraternas långa styrningsera blev en fyrbåk för de alltför många kommunsocialisterna, visar på riskerna med denna önskan om likformighet och konformism. Här har alldeles för få vågat bli entreprenörer. Här har sossarna satt stopp för friskolor, för valfrihet inom äldreomsorgen, för utveckling och därmed också för välfärd.

Även om hon inte avsåg det, visar Chlumskas föredrag på hur den liberala välfärdsstaten är avsedd att fungera. Chlumska får vara individualist och göra en märklig och lite galen resa. Men bakom henne finns en enorm uppbackning av människor som gör hennes resa möjlig. På samma sätt är det med den liberala välfärdsstaten. Vi måste våga värna individualisterna, de galna, de som vågar göra sånt som vi andra knappt drömmer om. Men bakom dem, och bakom alla oss andra, måste det finnas stödfunktioner som kan ta vid om det pajar ihop. Om regnet kommer, om orkaner blåser förbi, om sjukdom kommer, om funktionshinder tar sitt grepp om dig.

Skillnaden mellan Chlumskas backup och den liberala backupen, är att hennes är privat, medan vi liberaler ser det offentliga som en nödvändighet för den goda välfärden. Men till skillnad från socialisterna vill vi ge fler individualister chansen. Att göra resor i geografin, i pedagogiken, i entreprenörskapet, i kulturen, i...