Bemanningscentrum

Har idag haft ett långt samtal med Nerikes Allehanda kring situationen kring bemanningscentrum. Jag gör redan idag ett antal kommentarer kring detta på bloggen:

1) Frågan om att skapa alternativa bemanningscentra var ingen politiskt process, utan en fråga som kom upp från administrationen. Utifrån den information som gavs ställde kommunalråden helhjärtat upp bakom förslaget.

2) Grundtankarna bakom alternativa bemanningscentra är rätt. Det finns fem skäl för detta:
a) En ökad säkerhet om vilka som får vara vikarier, alla ska ha rätt utbildning. Idag är det ibland mer tur än skicklighet vilka som är vikarier.
b) En ökad säkerhet för vikarierna. Istället för en totalt osäker tillvaro, utan rätt till vare sig hel- eller deltid, skulle de få tillsvidarejobb.
c) Ökad kostnadseffektivitet när chefer istället för att ringa in vikarier, kan leda arbetet på verksamheten.
d) Minskad risk för oönskade inLASningar, d.v.s. en person kan ha jobbat tillräckligt mycket för att ha rätt att bli tillsvidareanställd, men det är inte säkert att det finns behov av detta, att det finns rätt kompetens eller att det ens är säkert att man vet på vilken enhet inLASningen ska ske.
och
e) Det har inte funnits en tydlighet i kostnaderna för vikarier eller kvalitetsbristerna som vikariesituationen kan innebära.

3) Under hela processen, fram till sommaren 2010, var informationen att kostnaderna skulle hålla sig inom de budgetramar som fanns, ytterligare pengar var inte nödvändiga. Det var naturligtvis en given förutsättning för hela projektet. Långsiktigt var till och med kravet minskade totala kostnader för kommunen. Genom en effektivare vikariehantering skulle chefsresurser frigöras, som antingen kunde användas till att öka kvaliteten eller flytta resurser till "golvet".

4)Den kostnadsutveckling som skett efter sommaren 2010 är oacceptabel. Det är lika oacceptabelt att det inte funnits någon slags "early warning" som skulle kunna givit kommunstyrelsen information i tid för att kunna vidta åtgärder.

5) Det är minst lika oacceptabelt att kvaliteten på det utförda arbetet inte verkar komma upp i ens de grundläggande krav kommunen kan ställa. Skälen för att konkurrensutsätta vikariehanteringen var att öka kvaliteten, inte minska den. Skälen var att ge såväl ordinarie personal som vikarier en bättre arbetssituation, inte en sämre. Som jag ser det utifrån den information jag fått, från både NA och vissa berörda, borde detta vara ett avtalsbrott i den storleksordning som borde göra det möjligt att häva avtalet, eller kräva en omförhandling som tydliggör företagens skyldighet och att pris och kvalitet måste hänga ihop. Jag har fått information att detta ändå inte är möjligt. Det är i så fall bekymmersamt.


Och:

Som politiker måste man kräva och lita på att de underlag man får för beslut är korrekta och fyllda av rätt information. Dåliga beslutsunderlag ger dåliga beslut.

Men:

Det finns en uppenbar risk att ett misslyckat projekt sätter hämsko på all förändring. Under socialdemokraternas år vid makten var just detta ett av de stora bekymren. Ingen vågade förändra eftersom man visste att man fick skit om man misslyckades, men knappast beröm om man lyckades. Det fanns en så tydlig hierarki, där rädsla och osäkerhet styrde, att den ovanför alltid skulle godkänna allt i alla detaljer. Så det blev en stillastående kommun där den som gjorde minst var säkrast.

Vi måste ha en kommun där man har rätt att misslyckas. Men det krävs också att man lär av misslyckandena. Och att det inte är ett dåligt förarbete som ligger till grund för det dåliga resultatet.

I varje process inom kommunen finns ett yttersta ansvar. För administrationen är det kommundirektören. För politiken är det kommunstyrelsens ordförande. Det ansvaret har jag aldrig tvekat att ta. Det kommer jag inte göra i framtiden heller.