2011-03-08

Örebro i mitt hjärta

Läser på dn.se om situationen för Örebro. Det är Ulrika By som skrivit. Hon har tidigare varit journalist på Nerikes Allehanda en kort tid. Hon beskriver en stad som oroas över de våldsdåd som begåtts här. Massvåldtäktsmannen. Styckmordet. Örebro är en plats där fler idag är oroade än tidigare. Det är inte så svårt att förstå.

Men By är en bra journalist. Inte bara en som söker det enkla, en som vill måla med svart och vitt, svart och vitt. Jag gillar artikeln eftersom den skapar många funderingar.

För mig blir ett par av hennes texter på något sätt sammanfattningar av det jag försökt göra de senaste fyra åren. Och de problem jag fått brottas med.

I ett samtal med redaktionschefen på NA får hon följande svar:

"-När vi tittade igenom 2010 års tidningar slog det oss vilken enorm tur det var att vi hade O-ringen, besök av kungen och en av ”Melodifestivalens” deltävlingar här förra året. Utan det hade det varit nattsvart."


Ett av mina viktigaste uppdrag var att skapa en ny känsla för och i Örebro. Från en stad där inget hände, till en dynamisk småstorstad. Från en stad där det var fult att vara någon, till en stad där det var intressant att vara någon, där det var OK att sticka ut, visa sig och visa på hur bra man själv eller Örebro är.

Jag har av olika tjänstemän och andra örebroare fått veta att tidigare socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden hade andra strategier. De ville inte agera på den nationella banan. Örebro räckte. De ville egentligen inte att Örebro skulle vara förmer än någon annan stad. Precis som vänsterpolitik ofta är: Om inte alla kan ha det lika bra ska alla ha det lika dåligt...

Men de senaste fyra åren har Örebro tagit massor med steg på banan uppåt. Idag finns Örebro i Sverige. Inte bara sportmässigt som By skriver, även om vi har haft en medveten satsning och strategier för att använda idrotten som dragare till Örebro. Inte bara universitet och läkarutbildning, som vi också arbetat strategiskt med och satsat mångmiljonbelopp på för att höja Örebros status.

Det handlar också om saker som en del kan tycka vara meningslösa. För vad är egentligen en Melodifestival värd? Är inte ett kungabesök bara fjäsk? Och O-ringen - är det egentligen vettigt att bygga en hel central stadsdelsstruktur för tio dagars boende? Är det vettigt att bygga om torg och gator? Är det rimligt att ha kulturevenemang i city?

På alla frågorna kan man svara nej. Och vänsterpartierna har gjort det i varierande omfattning. Vänsterpartiet nästan hela tiden. Socialdemokraterna som vanligt mer sofistikerat populistiska i sitt nejsägande.

Men tänk om de fått bestämma. Om Örebro 2010 bara hade varit våldtäkter och styckmord. Inga torg och gator. Inget kungafjäsk. Ingen Melodifestival. Hade staden varit bättre? Hade välfärden varit bättre? Hade vi fått nästan 7000 fler örebroare de senaste fyra åren, 7000 nya örebroare som innebär upp emot 300 miljoner mer i intäkter till kommunen? Knappast.

Och då kommer det andra citatet från artikeln:

"Örebroarna har problem med stoltheten, får vi veta av flera. De förstår inte riktigt vilken dynamisk stad de bor i.

I stället gnäller de över att busslinjer lagts om, över att uppfräschningen av de tre centrala torgen är så dyr och tar sådan tid och över att det inte längre finns många p-platser i stan."


Detta är bland det sannaste jag sett skrivet de senaste åren. Den enorma kritik som kommit för att torg byggts om, för att man ska byta ett träd mot ett annat, för att bussarna inte går som de alltid gjort, för både det ena och det andra, är mitt tydligaste minne.

Och jag kan inte frigöra mig från att detta är arvet från den socialdemokratiska grå tiden. Bakom nästan varje kritikstorm står den socialdemokrati som tidigare gjorde Örebro till en stad känd för - ingenting. De har framgångsrikt profiterat på det som ofta gör mig så bedrövad:

Bristen på stoltheten över sin stad. Bristen på glädjen över att det finns människor som vågar och vinner, som är och gör annorlunda. Ifrågasättandet av entreprenörer inom alla områden; fastighetsägare som vill bygga hotell i luften, pedagoger som vill skapa fria skolor, omsorgspersonal som vill ge bra vård i annan regi, idrottare som vill lyfta sina lag till eliten, kulturutövare som skapar världskultur i konserthus och så vidare...

Det är det arvet Mats Sjöström (s) lämnade efter sig. Det är det arvet Lena Baastad (s) och Björn Sundin (s) byggt sin valframgång på. De har skapat en rädsla för framgång, en rädsla för förändring, en rädsla för att visa att man vågar vara stolt över sin stad.

Men jag är stolt över att Örebro har gjort så fantastiska framsteg:
Jag är stolt över varenda örebroare som vågar sticka ut, vågar visa sig framgångsrik, vågar vara annorlunda, vågar ta plats.
Jag är stolt över att PJ Behrn trots allt vågar lägga fram förslag efter förslag.
Jag är stolt över ÖSK, Örebro Hockey, Sandra Wagner, ÖSKs handbollstjejer, Karlslunds ryttare.
Jag är stolt över Svenska Kammarorkestern, Örebro Open Art, danskompani Raande Vo.
Jag är stolt över alla lärare i skolor, friskolor och kommunala skolor, som vågar bryta ny mark för sina elever skull.
Jag är stolt för all vårdpersonal som vågar säga att det skulle gå bättre att ta hand om de äldre utan kommunpolitisk styrning.
Jag är stolt över vartenda torg, varenda gatstump, varje blomma som gjort Örebro vackrare de gångna åren.

Och jag är stolt över det arbete som mina kamrater och jag i koalitionen gjort för att göra Örebro hållbarare, vackrare och tryggare.

För en gång, när minnena av det otäcka som hände 2010 sjunkit undan, kommer Örebro att kunna fortsätta på den framgångsväg som vi inledde.

Då ska jag cykla längs krokusparkerna en mild vårdag i april.
Då ska jag gå längs med Svartåns stränder en augustiskymning och njuta av att höra människorna sorla på uteserveringarna.
Då ska jag sätta på mig långfärdsskridskorna och ta en miltur till Ässundet.
Då ska jag ta en latte på Vasas uteservering en oktoberdag då solens sista strålar når över Nikolaikyrkan och tänka.

Örebro är staden i mitt hjärta!

NA, Tvärsnytt, Radio Örebro

14 kommentarer:

  1. Trots att jag är både sosse och kumlabo så kan jag nog vara stolt över en hel del i Örebro (dock ej Örebro Hockey). Din beskrivning av vad sossarna lämnat efter sig i Örebro eller hur det skulle vara om de regerat är ju helt befängd!!
    Tycker att det du skriver är ett bottennapp. Undrar vad du är ute efter? Diskutera politik i stället för att skriva en massa skit !!!

    pelleh

    SvaraRadera
  2. Well Staffan Werme, en sak har du glömt som Örebro gjorde förra året och det är att man utropade sig till Europas teckenspråkiga huvudstad. När ska kommunen bli stolt över språket som är det näst största i Örebro. När ska det synas i beslut och kunskap? När ska handikappsynen på döva försvinna och ersättas med den numera moderna synen ur ett språkligt och etniskt perspektiv. När ska döva då valfrihet i Örebro när det gäller bildtelefon, när ska man kunna bedriva politiskt arbete? när ska döva kunna vara delaktiga på samma villkor som alla andra? Dags att Örebro tar tag i sitt åtagande och och utbildar sin personal inom kommunen som tidigare har beslutat. Varför inte ta chansen att jobba tillsammans inför 2012 års stora begivenhet när West Side Story sätts upp i Örebro på två språk för första gången?!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Malin Tinjan9/3/11 13:54

    du måste skoja Staffan. Jag avstår gärna både kungafjäsk och serievåldtäkter, men är stolt över mycket i örebro. Men att tro att Andra chansen eller bernadotte skulle på något sätt väga upp mord och våldtäkt är att förminska det som hänt. Det är osmakligt att ens nämna dem tillsammans och en förolämpning mot dem är utsatta.

    SvaraRadera
  4. Möjligheternas Örebro var (S) paroll i valet, remember? Har du inget bättre att komma med i din blogg, mitt under brinnande valrörelse, än detta?

    SvaraRadera
  5. Min syn på saken, http://annapling.blogspot.com/2011/03/kalla-oss-vad-ni-vill-men-vi-ar-och.html

    SvaraRadera
  6. Möjligheternas Örebro är väl lika intetsägande som ... Inte minns jag det. Tror inte nån annan örebroare gör det heller.

    SvaraRadera
  7. Annapling. Läste din blogg. Hoppas du har rätt och att fler ungdomar i Örebro släpper sossementaliteten och blir förändrare. Tyvärr har jag märkt att det inte alltid är i åldern förändringsviljan sitter. En del 25 åringar är som 75. En del 75 åringar som 17.

    Och - jag hade tänkt leva en stund till...

    SvaraRadera
  8. Herregud, måtte örebro helt slippa styras av denne självcentrerade man. Jag, jag, jag, jag, jag, jag

    SvaraRadera
  9. Hej anonym, tycker du att jag ska skriva för någon annan på min blogg? Är det inte rätt naturligt att man skriver om det man själv gör, tycker och tänker?

    Eller är ni sossar så kollektivistiska att ni inte kan tänka själva:)?

    SvaraRadera
  10. "I stället gnäller de över att busslinjer lagts om, över att uppfräschningen av de tre centrala torgen är så dyr och tar sådan tid och över att det inte längre finns många p-platser i stan."
    Här demonstrerar du klart och tydligt din syn på invånarna i Örebro, gnällspikar som vill ha en fungerande kollektivtrafik som tar dem dit de behöver ta sig på tider som stämmer överens med tex arbetstider. Så är ju defintivt inte fallet nu! Nu springer det runt en massa stressade människor och letar efter rätt buss, människor som kan tvingas göra 3 bussbyten för att ta sig till andra änden av stan. Och många har inget annat val än att åka buss, framförallt inte vi som bor strax utanför Örebro men har vår arbetsplats i Örebro. Ska vi då bara vara tysta? Kalla oss inte gnälliga utan visa lite respekt och ta våra synpunkter på allvar!
    Och angående torgombyggnader så har vi nu ett antal nästintill tomma, ödsliga torg som har kostat miljontals kronor! Vill Örebroarna ha det? Men jag är väl bara gnällig förstås!

    SvaraRadera
  11. Anonym: Det citat du citerar är faktiskt skrivet av DNs journalist Ulrika By...

    Staffan

    SvaraRadera
  12. Malin T:

    Det är faktiskt ett citat från DN, och indirekt från NA, som du kritiserar. Fast jag håller ju med dem. Så delvis har du rätt.

    Men jag tror att kultur faktiskt kan väga upp en del hemskheter. Det är inte för inte som den afganska regimen ville bygga upp de Buddahstatyer talibanerna förstörde, trots att de kanske borde satsa allt på mat och vård. Det finns ett värde i kultur, även den kultur som man kanske inte alltid delar gillandet av, men där många kan identifiera sig med något positivt.

    SvaraRadera