Sitter och funderar över politikens pris. Inte bara över den rubrik NA valde att sätta på sin artikel och vad som egentligen ligger bakom den. Utan för att jag idag på na.se bl.a. fått följande kommentar:
"Werme.... Igen..... förvånad ? nepp. Clownen hänger sig kvar. Såg Karln på stan här en dag. Hade man inte varit en städad själ...Skulle man gett fanskapet en ordentlig rallarsving. Karl e ju fan ett hån mot denna stad. Förr hade man rätten att kasta tomater. Så slänger iväg den ruttnaste cyber tomaten jag kan på Clown Werme."
NA har tagit bort den nu. Den var till slut för mycket även för dem. Det är ju i princip ett personhot. Men det är sannolikt inte den sista gången, den första är det sannerligen inte. Så frågan är vilket pris som man som politiker ska vara beredd att betala. Ska man som vanlig sketen kommunpolitiker behöva vara rädd att gå ut på gatan för att man genomför den politik man fått mandat för?
Vem och vad är det som skapar dessa känslor? Känslor som måste beskrivas som mer eller mindre hatiska. Hur mycket har det allt hårdare politiska språket, med personinriktade negativa kampanjer påverkat läsare och tyckare?
Jag minns när jag vid några tillfällen förförra mandatperioden angrep Mats Sjöström som person i fullmäktige, nämnde honom vid namn istället för att tala om socialdemokraterna. Det var inte ett enkelt beslut. De senaste åren har det i princip enbart handlat om person, aldrig om parti och mer sällan om att beskriva politiska skillnader på ett riktigt och begripligt sätt. Övertonerna har blivit norm. På fullmäktige har vi ibland i Folkpartiet haft tävlingar om hur ofta de ledande socialdemokraterna ska säga "Werme". Med en skämtsam ton. Men med ett djupt allvar liggande under.
Hur ska man agera? Jag har upplevt en allt mer eskalerande nivå på kommentarer, i artiklar, i debatter, i mediakommentarer, de senaste fyra åren. Det är nog omöjligt för någon att gå oberörd igenom detta. Visst blir man mer medialt van genom att ha kontakt med journalister av olika slag. Men jag tror inte att någon blir så van att han eller hon klarar av att bara skaka av sig personliga påhopp. Frågan är hur man hanterar det.
En del kanske blir förhärdade, väljer att skapa sig en mur mot omvärlden, och hoppas att man inte bygger den för hög mot de närmaste.
Andra blir rädda. Låser om sig. Blir initiativlösa.
Eller så kanske man blir en översittare, inte för att man vill, utan för det är ett sätt att försvara sig själv mot något man inte kan försvara sig emot.
Eller så bryter man ihop. Kanske lämnar det politiska, det offentliga, för att värna den själ man förhoppningsvis har kvar.
Mina närmaste vet hur jag har påverkats av dessa år.
Den djupare frågan är vad detta får för påverkan på politiker i framtiden. Kommer det bara att vara de som klarar av att bli förhärdade som orkar med? Kan bara den med starka psykopatiska drag stå med ett leende framför kameran och verbalt hugga huvudet av sina motståndare?
Är politiken alltid en plats för de starka, de som alltid orkar med allt? Eller kan det vara acceptabelt att till och med en medelålders vit man, hur mäktig han än kan tros vara, ibland känner sig alldeles gråtfärdig?
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
7 kommentarer:
Staffan. Det är klart att man som vanlig sketen kommunpolitiker ska kunna gå på stan i fred. Men man ska också, om man inta BARA är en sketen politiker, kunna stå för sina egna politiska beslut. Du vet lika väl som alla andra som läst protokollet ifråga, att du röstade emot att det skulle göras en ekonomisk analys och kostnadsberäkning av Proffices bemanningsalternativ. S och v reserverade sig.
Det är finessen med protokoll. Det står skrivet där för all framtid.
Och så avslutar du din förra drapa med en känga åt den förra socialdemokratiska ledningen.
Tyck inte synd om dig själv. Du bär det fulla ansvaret för din ideologiska blindhet och inkrökthet (marknadsfundamentalismen, för att ge en kort analys) och för de beslut du har varit med om att genomföra.
Käre Hans, jag har i mer än fyra år personligen fått ta ansvar för det koalitionen gjort. Det har jag också gjort, även denna gång, vilket jag också sade till NA.
Men det som är nytt den förra perioden mot tidigare, är att främst socialdemokraterna använt mig och de andra kommunalråden som personer för sina angrepp. De har inte angripit partier och politik. De har angripit personer. Och de har gjort det systematiskt.
Och vad gäller protokoll:
Januari 2009 var beskedet att det inte skulle kosta något, att allt skulle hålla sig inom befintliga ramar. Svårt att göra en beräkning på något som inte kostar.
I juni 2010 fanns en info att det skulle kosta 8,3 miljoner. Då reserverade sig vare sig s eller v. Går också att läsa i protokollen.
Sen säger du att jag bär ansvaret. Men är jag koalitionen? Är det då inte koalitionen som bär ansvaret? Är du ansvarig för kommunismen i vänsterpartiet och de följder den kan få om den införs i Örebro? Knappast. Men det är samma systematik som ligger bakom sossarnas angrepp på person istället för parti, koalition och politik.
Ja, Staffan, om det skulle bli så att Vänsterpartiet under den tid jag är medlem skulle införa, verka för eller ens förespråka någon "kommunism" (ett mål som ö h t inte finns i partiprogrammet), då vore jag också ansvarig. Men långt innan dess hade jag lämnat det partiet och börjat bekämpa det. Jag är socialist. Det är en viss skillnad, kanske svår för en inbiten frasmakare att inse. Problemet med alltför många politiker(av alla kulörer)är att man inte står för vad man är med och beslutar om. Ett parti är dess medlemmar, ingen kan frånsäga sig ansvar för vad partiet gör, om han/hon inte har protesterat.
Apropå att "det skulle inte kosta något"...kan du ge ett enda exempel på att privatisering av en offentlig verksamhet har lett till lägre kostnader för det allmänna eller för brukarna?
Jag kan banne mig inte komma på någon.
Frid, broder!
Texten denna dag handlar väl om den hat-kampanj som riktats mot Werme den senaste mandatperioden, den är otäck. Jag förutsätter att det inte är politiker som ligger bakom!
Jag brukar fråga mig vilket samhälle dessa personer vill ha, säkert inget som jag skulle vilja bo och verka i.
Nej, kör med jysta metoder och bråka om politiken istället. Och var glad att Werme fortfarande orkar, utan FP hade den senaste positiva mandatperioden inte varit.
Mycket är märkligt i denna värld. En fd Kommunstyrelse- och numera Kommunfullmäktigeordförande driver yvigt politik i media, i fullmäktige och på sin blogg - och vill krypa in bakom sitt partis barrikader när det blir blåsigt. "Jag är inte ansvarig, det är partiets politik!"
Precis som om vi politiker står utanför den politik vi bedriver. Det är som den enskilde soldatens försvar när han anklagas för de brott han kan ha begått i uniform (se filmen Armadillo, SVT Play till 31/3!): "Jag lydde bara order!"
Det måste väl ändå vara så att särskilt den som sitter på ledande poster i en kommun eller ett parti är direkt personligt ansvarig för de beslut han/hon är med och fattar?
Hur ska man annars kunna utkräva ansvar?
Och att skicka fram en underhuggare (Kommundirektören) för att i media ta på sig ansvaret för ett fiasko är väl ändå snudd på rekord i ynkedom.
Hans,
gång efter gång har jag de senaste fyra åren tagit ansvar för koalitionens politik. Gång efter gång. Till skillnad från tidigare regeringar där man kunde göra månghundramiljonunderskott år efter år och ändå klara sig undan.
Men jag vill kunna gå på Örebros gator utan att vara rädd att bli nedslagen för att jag driver den politik jag blivit vald för. Jag vill att mina barn inte ska behöva vara oroliga bara för att de har samma efternamn som jag.
Till NA sade jag ordagrant: "Om vi får dåliga beslutsunderlag så kommer vi att fatta dåliga beslut." och "Det är alltid kommunstyrelsens ordförande som har det yttersta ansvaret för de politiska besluten, och kommundirektören som har ansvaret för de administrativa."
Jag är ledsen över att din vilja att försvara den öppna demokratin, även för de politiska motståndarna, verkar lika tunn som tidigare kommunisters.
Nu får du väl ge dig, Staffan. Jag har t ex argumenterat emot den nuvarande 7-partikoalitionen i mitt parti med argumentet att det är 1. odemokratiskt, och 2. kontraproduktivt, att försöka isolera ett demokratiskt inröstat parti (SD) i fullmäktige. Precis som du gjorde innan du vek ner dig för, ja inte vet jag vilka påtryckningar det var. Jag står fortfarande för den åsikten, och hävdar den när det behövs. Du vet också att jag var ensam mot 64 ledamöter i fullmäktige när jag hävdade att det inte får finnas minsta misstanke ens om "delikatess"-jäv ifråga om den opolitiska Valnämnden. Det står jag också för fortfarande. Sluta med ditt barnsliga tjat om "kommunister" hit och dit.
Uppdatera dig lite.
Skicka en kommentar