Bondeliv

Idag har det varit varmt igen. Gissar på att det legat upp emot 30 grader.

Framför vårt hus har jag anlagt en grusgång. På vardera sidan växer gammeldags rosor. Just nu blommar de fantastiskt trots att nästa alla frös ner helt i vintras igen. Blomningen är vacker, rosendoften likaså. Och namnen: Mme Boll, Picote, Maidens Blush...

Min rosengång är inte klar än. Ena halvan av rabatten har varit ockuperad av en trekammarbrunn. Men nu har Miljö- och hälsoskyddsnämnden dömt ut den och vi måste göra nytt och om. Så nu står det en grävare där och två karlar gräver och lägger tankar och rör. Den nya trekammarbrunnen kommer att ligga ute på åkern. Så nu kan vi bygga grind och staket och plantera ytterligare några gammeldags rosbuskar.

Idag har jag varit heltidsbonde i hettan. Vi måste stängsla in en ny fårhage. Nästa vecka måste bagglammen skiljas från tackorna. Och vi har ingen hage för tackorna än. Så nu har jag tryckt stolp med traktorn där det har gått. Och spettat och slagit inne i skogen. Nästa steg är att sätta nätstängsel. Och dra en eltråd för att även hästarna ska kunna gå där.

Jag tycker om att jobba med kroppen och vara bonde. Att stängsla är en lisa för själen. Men man ska göra det tidigt på vårarna, eller senare på hösten. Då, när temperaturen är mer lagom, blir det som ett rejält träningspass. Och så tar man pauser och lyssnar på vårens nyanlända fåglar, eller ser på den sista höstfjärilen.

Men det finns fördelar med sommarstängsling också. Den hage vi nu ska beta är full av fjärilar. Blåvingar, guldvingar, nässelfjärilar, gräsfjärilar - jag kan inte namnen på dem. Men blåvingarna är fantastiska. Som små flygande juveler fladdrar de mellan grässtråna, utan synbart mål eller mening. Jag kan inte låta bli att stanna upp och titta på dem. Det finns så många olika arter, men det jag kan se är att det finns en del större och en del små, en del klarblå och en del med bruna inslag.

När man stannar upp för att titta på fjärilar ser man en del annat också. Nattviolerna blommar i de fuktigare delarna av hagen. I år är det mer smultron än någonsin. Men blåbären lyser med sin frånvaro.

Min bondgård är alldeles för liten. 16 hektar. Förr var den stor nog att kunna försörja en hel familj. Idag är den ingenting i ett lantbruk som går mot enorma enheter där effektiviteten är allt. Men på havrefälten finns inga blåvingar. Bland vetestråna ingen nattviol.

Jag gillar biologisk mångfald. Jag tror, men vet inte, att den är nödvändig för allt levande. Jag tror att de monokulturer vi nu sysslar med, den biologiska enfalden, kommer att visa sig vara en återvändsgata. Jag tror, men vet inte, att förr eller senare kommer den mångfaldiga livsvävens trådar att bli så få, om vi fortsätter som idag, att hela väven brister. Vad som händer då har jag ingen aning om. Det har nog ingen annan heller. Men det känns inte speciellt förväntansvärt.

Så jag fortsätter att stängsla. Jag fortsätter att tycka om att mina hagar är fyllda av blåvingar och nattviol. Jag fortsätter att jobba för den biologiska mångfalden. Inte för att jag vet. Men för att jag tror.