600 förtroendevalda

Har suttit större delen av dagen på Örebro kommunfullmäktige. Där vi 65 direktvalda förtroendevalda samlas en gång i månaden för att förhoppningsvis fatta kloka beslut. Församlingen där även olika meningar ska blottas. För politik handlar både om att vara överens och att visa på skillnader.

Idag fanns det flera ärenden där det visades upp stora skillnader mellan blocken. Det ena, det som är så svårt att namnge (konservativt röda? maktalliansen? blanda och ge?), ville inte vara försiktig med kommunens utgifter, ville inte att kommunen skulle ha kontroll över stadstrafiken och ville inte berätta om hur kostnaderna för Rudbecksskolan skulle betalas. Här fanns stora och tydliga skillnader.

Men i en fråga var vi i princip överens, även om skillnaderna här kanske är ännu större.

Idag valdes representanter till över 600 platser i olika styrelser och nämnder. Det är en enormt hög siffra. Ingen annan jämförbar kommun kommer ens i närheten av dessa siffror. Det enda skälet som förespråkarna har för denna mängd är att många är bra. De menar att det skulle vara bra för demokratin.

Jag och Folkpartiet i Örebro har en helt annan syn. Det finns inget som talar för att fler politiker skulle öka vare sig demokratin i kommunen eller partiernas rekryteringsmöjligheter. Det finns inget heller som pekar på att fler politiker skulle innebära ett större engagemang från övriga kommunmedborgare. Valdeltagandet är inte högre i Örebro än i övriga Sverige. Partiernas medlemstal inte större. Besluten fattas knappast av fler, även om fler sitter i nämnder.

Jag har skrivit det förr och kan göra det igen. I de flesta av Örebros nämnder sker mycket litet beslutsfattande. Många nämnder har knappast några strategiska beslut alls att fatta under året. Alldeles för många nämndpolitiker tröttnar, väljer att inte gå på mötena och är knappast aktiva på sammanträdena.

Men det finns fler problem med denna gigantiska politiska överbyggnad. Det handlar både om demokrati och om styrning.

Demokrati: Fortfarande lever alldeles för många av politikerna i Örebro kvar i tron att Sverige ser ut som 1968. Då sossarna alltid skulle styra. Då politiker visste bäst vad du ville och skulle. Då kollektivet var norm och valfriheten noll. Då Sverige kunde vara en "god" ö i en "ond" värld.

Nu är som tur är sossarnas makttid över och Sverige ett mer demokratiskt land. Politiken har retirerat och ökad individens möjligheter och skapat valfrihet på område efter område. Och Sverige är den del av EU där beslut också fattas.

Den lokala politiken kläms både nedifrån, när medborgarna får mer att säga till om själva, och ovanifrån, då såväl stat som EU skapar regelsystem som minskar det lokala självbestämmandet. Att detta inte skulle påverka det lokala demokratiska systemet är en märkligt konservativ ståndpunkt. När örebroarna nu får bestämma mer själva, bestämmer vi politiker mindre, och det är bra. Men det måste märkas också på antalet politiker.

Det är dessutom sannolikt dåligt för partierna och demokratin när partiernas arbete mer går ut på att fylla ett stort antal poster i nämnder och styrelser, istället för att vara ute och propagera och kampanja och samtala och diskutera med örebroarna.

Styrning: När man, som i Örebro, har minst fyra olika styrningsnivåer i politiken, och ännu fler inom tjänstemannaorganisationen, blir all styrning seg och komplicerad. Det finns alltid möjligheter att försöka få beslut som någon ogillar omprövade. Det finns alltid risk att beslut blir försenade. Och det finns alltid risk att en "stark" ledare då tar över och kör sitt eget race. Vi ser det redan idag i den nya kommunledningen, när de demokratiska, långsamma processerna åsidosätts eller ifrågasätts eller förbigås.

För oss i Folkpartiet handlar detta både om demokrati och om resurser. Vi tror att demokratin i Örebro skulle må bättre om vi hade färre nämnder, styrelser och politiker och mer valfrihet och tydlighet. Vi tror att örebroarna skulle tycka att en mindre politisk överbyggnad skulle vara bättre ur ett demokratiskt perspektiv. Och vi är säkra på att vi skulle kunna spara massor av pengar som vi kunde använda till annat.

Jag har drivit denna fråga ända sedan 2002. Länge i ensamhet, när alla övriga partier valt den andra linjen. Nu har moderaterna ändrat sig. Kanske är fler på väg. Jag kommer, tillsammans med min förtroendemannagrupp, att fortsätta att driva denna fråga.

Hellre starkare partier och färre nämnder.
Hellre bättre resurser till färre politiker.
Hellre mer pengar till skolan och äldreomsorgen och mindre till nämnder, nämndförvaltningar och en stor administration.