Läser Expressen. Nu flipfloppar de nya socialdemokraterna igen. Från att ha varit spelmonopolets största försvarare, vill nu Waidelich & Co släppa monpolet och öppna upp för en i princip fri konkurrens på nätet.
Det är bara en av alla de ballonger som Juholt och hans kumpaner släpper upp i olika former. Det känns som om de försöker ta över de nya moderaternas pragmatiska hållning till politik och ideologi. Men som i allt annat är det en enorm skillnad i utförandet. Där det känns som om moderaterna jobbar med en tydlig inriktning och en tydlighet och känslighet i sina frågor, verkar det mer som om sossarna kör på som en elefant i en porslinsbutik. Och eftersom de måste byta från en tidigare politik, till en ny politik och tillbaka till en halvny, så blir trovärdigheten noll. Istället för pragmatism så blir det flipflopp.
Fast det var egentligen inte detta spelmonopol som jag tänkte skriva om. Istället om detta, och detta, och detta. 8-2. 5-0. 6-0.
Vart är fotbollen på väg? Håller vi på att få ett litet antal topplag, med pengar nog att köpa ihop de allra bästa och sedan spöa skiten ur alla andra? Och vart leder detta?
Det finns de som påstår att den spanska ligan är den allra bästa. Jag har varit tveksam till det främst på grund av att det har känts som om skillnaden mellan topp och botten varit för stor. Real och Barca i en klass för sig. Sen några mellanlag och därefter den stora botten. Nu verkar fler ligor gå samma väg. Premier League verkar också bli en topp på några få lag, några däremellan, och sedan den stora bottnen. Frågan är vad som händer i Italien och Tyskland? Men för en amatörtyckare som jag verkar det ännu inte som om de enorma pengarna styr där. Där handlar det bara om de stora pengarna.
Jag gillar inte att titta på matcher som slutar 5-0 eller 8-2. En del av spänningen med fotboll är att det just är den gröna mattans schack, där det handlar om att hitta drag och motdrag under 90 minuter. Men lika ointressant som det är att titta på en schackmästare som klår en amatör i sju drag, lika ointressant är det att se lag som vinner match efter match efter match efter...
Men det verkar som om den stora publiken gillar det. De bästa lagen får ännu större intäkter och kan köpa ihop sig ännu fler bollvirituoser. Men eftersom pengar är en bristvara så finns det inte lika mycket pengar kvar till alla andra klubbar. Och skillnaden kommer att öka. Vad kommer det att innebära i förlängningen?
Går man till den nationella fotbollen, och ser på utvecklingen mellan och i Allsvenskan och de underliggande divisionerna, ser man en liknande utveckling även där. De få topplagen får publik och pengar. Sedan blir allt fler bottenlag som inte har pengar. I Superettan finns det fortfarande lag som drar publik och får pengar, men det är sannolikt fler och fler som sitter hemma och tittar på Barca än att gå till Skogsvallen och titta på Hemmalaget. Och under superettan finns knappt publiken längre. Det var annorlunda förr...
Den fundering jag får är hur sporten i så fall förankras i lokalsamhället. Hur blir det med barn- och ungdomsfotbollen? Hur blir det med ledare och tränare? Kommer det att finnas engagerade som vill driva, träna och finansiera lag i division 5, 6 och 7?
Och om inte den stora bredden finns, vad händer då med eliten?
Jag var på ett par matcher på Rynningevallen i våras. Det var minst tio år sen senast. Då sprang jag också på Trängen och Örnsro. Tillsammans med rätt många andra. Men nu är leden glesare. Det gamla föreningssamhället är på väg ut. Frågan är vad som kommer istället.
Går vi mot ett spelmonopol inom fotbollen? Eller snarare ett speloligopol? För en marknadssinnad liberal vänder det sig i magen. För det finns inget värre än privata monopoi.
Media: Expressen, Aftonbladet. SVD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar