Riksmöte och danska val.

I Sverige öppnar riksmötet för säsongen. Jag ska kommentera vad statsministern sade i en senare blogg.

I Danmark går någon form av röd allians mot seger enligt de flesta siffrorna så här vid 21-tiden på torsdagskvällen. Men socialdemokraterna gör åter ett dåligt val. De två partier som går fram är det socialliberala Radikale Venstre, och Enhetslistan på yttersta vänsterkanten. Utan deras framgångar så hade det aldrig blivit regeringsskifte. De har enligt uppgift vunnit på sitt motstånd mot den invandringspolitik som nästan alla andra partier för. De står för ett öppet Danmark när de andra partierna står för ett stängt. Så långt är det bra.

Frågan är hur ett samarbete kommer att fungera. Jag är djupt skeptisk till den uppenbarligen fasta övertygelsen hos Radikales ledare att samarbeta med yttersta vänsterpartier. För varje liberal, oavsett prefix, borde det vara något oacceptabelt. Men uppenbarligen kan det gå i Danmark, i varje fall under en övergångstid. Men en sådan allians kommer att inom sig skapa enorma slitningar. Synen på samhället och samhällsutvecklingen är så olika mellan partierna att regeringen antingen kommer att bli handlingsförlamad, eller spricka.

Det finns många intressanta utvecklingstendenser i det danska valet. De främlingsskeptiska går bakåt. Sossarna gör enligt exit polls ett lika dåligt val som 2007, som var det sämsta sedan 1906. Socialliberalerna går framåt. Högerliberalerna backar något. Socialistisk Venstre backar. Liberal alliance ökar.

Det krävs nog en del funderingar kring detta. Men en av de tydligaste är att även detta val blir en bekräftelse på de nordiska socialdemokratiska partiernas normalisering. Oavsett utgången i själva regeringsfrågan i Danmark är socialdemokraternas låga siffror rätt säkra. Det norska kommunvalet blev ingen framgång för socialdemokraterna, trots medvinden efter attentatet på Utöya. Det danska riksdagsvalet blir inte heller någon uppryckning. Och i Sverige lägger sig snart den milda Juholteffekten och marschen neråt fortsätter.

Denna utveckling kan bara mötas med glädje. Den socialdemokratiska tankehegemonin har blivit en hämsko för en positivare utveckling av såväl Sverige som norden. Deras kollektivism, korporativism och maktpositioneringspolitik hör till det förgångna. Förhoppningsvis kommer socialdemokraterna även i Sverige att vandra ner emot de danska siffrorna under de kommande åren.

För oss i Folkpartiet innebär valresultatet en del funderingar. Radikale Venstres framgångar och Liberal Alliances fördubbling visar att det finns plats för liberala partier i nordisk politik. Venstres framgång i Norge stärker den ståndpunkten. Frågan är hur vi hittar de politiska utmaningarna som gör oss intressanta i svensk politik.

Jag menar att det finns ett utrymme för ett starkare liberalt parti i Sverige. Ett parti som inte sätter maktspelet i centrum, som de två stora, utan som arbetar med en tydlig ideologisk kompass. Mer tro på individen och individens möjligheter och skyldigheter. Mer makt åt individen. Mer frihet. Mer tro på det civila samhället. Mer tillit till fri företagsamhet. Mer tro på internationalism. Mer långsiktigt ansvar för frågor som inte klarar av marknadens kortsiktighet. Mer betoning på människans värde och värdighet. Mer tro på framtiden. Världen har aldrig varit bättre än vad den är idag, och den kan bli ännu bättre!

Men också: Mindre makt åt politikerna. Mindre offentlig sektor. Mindre politisk sektor. Mindre tro att mer pengar alltid löser allt. Mindre gränsmurar.

Det finns en framtid för de liberala idéerna. Det danska valet kan visa vägen framåt!

Media: DN, SVD, SVT, SR, Expressen, Aftonbladet