Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land

men alla andra styrelseformer är sämre, lär Winston Churchill ha sagt.

Hade han rätt?

Idag har Grekland drabbats av "alla strejkers moder" som tidningarna skrev i går. Som man kunde ana har  demonstrationerna lett till kravaller. Skälet? Grekland har levt över sina tillgångar och har inte råd med den välfärd man finansierat via lån som varit billigare än de borde varit.

Med början i USA har också en rörelse som protesterar mot höga löner och övervinster inom företag och finansiell sektor skapat oreda. I helgen fanns försök att etablera densamma i många andra länder, så även i Sverige. Occupy Wall Street och dess kanskeefterföljare har någon form av politisk vänsteragenda i botten.

I flera städer i Storbritannien pågick kravaller under hela sommaren 2011. Det underliggande skälet ansågs vara de sociala problemen i de områden där kravallerna ursprungligen startade. Kanske fanns en politisk underton från början. Men sett utifrån var det mer kravaller än politik.

Tre exempel på hur det demokratiska systemet kämpar såväl med legitimitet och förankring som med handlingskraft och problemlösningskunskap.

Just nu är det sannolikt Greklands problem som är den största stötestenen för den demokratiska utvecklingen i världen. Det finns inga enkla lösningar på Greklands kris. Kanske det bästa för Grekland vore att hoppa av euro-samarbetet. Det skulle innebära en enorm devalvering av nydrachmen och grekerna skulle därigenom bli fattigare sett ur ett internationellt perspektiv, men också konkurrenskraftigare. Men för resten av Europa skulle det skapa enorma problem. Och frågan är vad som skulle hända med den andra, skakiga, sydeuropeiska ekonomierna?

För att Grekland ska kunna bibehålla någon form av trovärdighet i det internationella samarbetet borde det till en partiöverskridande överenskommelse kring de nödvändiga besluten. Det skulle vara det enda långsiktigt hållbara alternativet. Regeringskriser, eller omval där den som varit emot besparingarna sedan ska forma ett eget alternativ, är inte verkningsfullt för någon. Men just nu verkar Grekland gå åt det andra hållet. Konflikt istället för samarbete. Gatans parlament istället för samtalets demokrati.

Ingen vet idag hur Greklands kris slutar. Klarar demokratin denna utmaning? Finns Men sannolikt är detta en prövosten som vi måste över. Och inte bara över. Vi måste lära oss av både framgångar och motgångar vad gäller demokratins möjligheter att hantera svåra utmaningar.

Varför? Därför att det med största sannolikhet kommer att komma liknande kriser. Till exempel:

Hur hanterar vi en situation där en galopperande klimatförändring kräver stora insatser, och förändrad livsstil?
eller
Hur hanterar vi en situation där en åldrande, sjuklig befolkning ställer enorma krav på offentliga insatser och där pengarna inte räcker till allt vi vant oss med att få gratis?
eller
Hur hanterar vi en situation där klyftorna i samhället har ökat än mer på grund av att det inte finns tillräckligt med instegsarbeten i vår del av världen?

Om demokratin inte klarar detta på ett sätt som medborgarna upplever som meningsfullt och acceptabelt, riskerar vi att få ett diktaturens Kina med självhävdelsebehov som åter kan stå och peka finger åt de svaga, västerländska demokratierna. Bättre med en upplyst diktatur än med en handlingsförlamad demokrati. Och när man ser hur många svenskar som i vart fall uppger att de kan tänka sig andra styrelseformer än det demokratiska kan man oroas än mer.

Alldeles för ofta tar för många av oss demokratin för given. Men demokratin är lika lite given av Gud som något annat sätt att styra en värld, ett land eller en kommun. Demokratins framtid bygger på hur vi som arbetar i och med den kan motivera medborgarna att tro åtminstone det som Churchill lär ha sagt:

"Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land, men alla andra styrelseformer är sämre!"

Media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4 och DN1, DN2, DN3, DN4 och SVT1, TV4, Expressen, Aftonbladet