WUC igen

I dagens media, NA och Radio Örebro, kan vi läsa att majoriteten nu knakar ordentligt i fogarna när det gäller nedläggningen av WUC. En kristdemokrat, Lars-Ruben Fahlström, säger så här enligt NA:

Lars-Ruben Fahlström anser att WUC är den gymnasieskola som håller bäst kvalitet i kommunen. Han påpekar också att lokalerna är i bra skick och inte behöver någon renovering.
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.

Hans resonemang är likt det vi i oppositionen, tillsammans med lärarna på WUC, fört. WUC har bra resultat. WUC har bra lokaler. WUC håller ekonomin i goda tömmar. WUC har ett bra läge. WUC har inga renoveringsbehov. WUC ligger rätt i förhållande till sina utbildningar. WUCs Vård- och omsorgsprogram och specialutbildningar för Aspergerbarn bör inte rubbas. Och så vidare.

Det Fahlström egentligen pekar på är att kommunledningen, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen, fortfarande inte redovisat några konsekvensanalyser av sitt panikbeslut att lägga ner WUC. Det är intressant att nu majoritetspolitiker börjar inse det.

För just kristdemokraterna borde detta vara en läxa man lärt sig. Jag erkänner villigt att processen kring Rudbecksskolan från början inte var den bästa. Det fanns ett ovanifrånperspektiv och en brist på dialog när diskussionerna påbörjades. Huvudansvarig för detta var Lennart Bondeson, kristdemokrat. Men det tog nästan två år tills beslutet fattades, och under den tiden fick bland annat jag jobba rätt hårt med dialog och diskussion både med lärare, elever och politiker av olika färg. Det innebar också att beslutet förändrades. Från en nedläggning till en sammanläggning. Från en avslutning till en förändring. Vi beslutade om en ordentlig utredning kring hur framtidens gymnasieskola skulle se ut, med möjligheter till en nystart av en ny Rudbecksskola när elevkullarna någon gång i framtiden blev större. Men då som den modernaste och mest nyskapande gymnasieskola som funnits.

Nu är det socialdemokraterna som kör överifrånperspektiv. Det är uppenbart att Baastad och Esbjörnsson kör över merparten av kristdemokraterna och centerpartisterna. Det finns sannolikt ett mycket större missnöje bland dessa partier än vad som hittills synts. Frågan är hur länge de kan hålla ihop om en politik ingen egentligen tror på.

Lika intressant är det som Dennis Begic (s) säger:

Just Rudbecksskolan debatterades mycket innan senaste valet.
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.

Det finns två intressanta saker med detta. Det ena är att Begic är tydlig med grunden till att socialdemokraterna valde att lägga ner WUC. Det var bara vallöftet kring Rudbeck. Det finns inga andra skäl. Pedagogik, ekonomi, elever och lärare är underordnade. Det är vallöftet som ska infrias.

Problemet är att vallöftet var större än så. Det var inte bara Rudbeck som skulle räddas. Det var alla gymnasieskolor. Ingen skola skulle behöva läggas ner för att Rudbeck sparades sade såväl Baastad som Esbjörnsson. Men valsveket kring WUC är tydligen lättare att bära än sveket kring Rudbeck.

Men sedan blir det än intressantare. Det Begic säger är egentligen att grunden för den nuvarande majoriteten inte är en samsyn kring utvecklingen av Örebro. Deras förhandlingar har snarare grundats på olika oeftergivliga krav. Socialdemokraterna kräver att få bevara Rudbeck. I utbyte kräver Kristdemokraterna att få vårdnadsbidrag. Jag gissar att ett av Centerns krav var att inga besparingar skulle ske inom socialtjänsten. Frågan är hur långt dessa krav och motkrav gått.

En sådan bild gör dagens beslutsbrist inom snart sagt alla nämnder förståelig. Det finns nämligen ingen majoritet. Det finns tre partier som jobbar tillsammans i en kommunledning. Men man gör det som någon form av terrorbalans, snarare än ett gott samarbete. Det handlar om oeftergivliga krav. Det handlar om att spela ut varandra. Och det handlar om att köra egna race. Vi vet redan att ingen i kommunledningen har en aning om vad Björn Sundin planerar och gör. Det berättar många med bekymrade suckar. Vi ser att Thomas Esbjörnsson kör skolan som om det vore hans egen ficka. Vad Rasmus Persson och Lennart Bondeson gör är mer oklart. Och vi ser en kommunstyrelseordförande, Lena Baastad, som inte finns.

En kommunledning som arbetar på det sättet är en kommunledning som egentligen inte fungerar. Det är som att återgå till perioden 2000 - 2006 då kriserna inom den dåvarande majoriteten (S+V+MP) var legio och då såväl V som MP förde diskussioner med mig om att bryta samarbetet. Det innebar att kommunens verksamheter gick dåligt och att ekonomin rasade.

Är det inte samma tecken vi ser idag? Och de som får betala är till exempel WUCs elever och de mest sjuka gamla!

Media: NA och Radio Örebro