Varför, varthän?

Det blir inte så många bloggar just nu. Skälet är enkelt. Datorn pajade. 5 år gammal. Uråldrig för att vara dator. Men idag får jag orka med paddans tillkortakommanden...

Idag har vi haft kommunstyrelse igen. Och varje kommunstyrelse kommer samma frågor. Vem styr egentligen? Vi har en kommunstyrelseordförande som har svårt med att lösa grundkurs 1a) - hur ställer man proposition, och som uppenbarligen inte leder kommunstyrelsens arbete under mötena. Ända bort till min plats kan jag höra kommundirektören berätta vad majoriteten kan kompromissa om och vad som inte ska ändras. Kanske leder hon bakom alla de stängda dörrarna som majoriteten har, men att leda handlar också om att vara synlig och ta ansvar, inte bara visas fram då pressekreterarna bestämt att KSO ska redovisa någon positiv detalj. Och där är bristerna gigantiska.

Men när det någon gång brinner till och blir politik är det uppenbart att det inte heller är den formella ledaren som är den reella. När det handlar om politik är det nästan bara näringslivspolitik och stadsbyggnadspolitik. Och nästan alltid handlar det om att kommunen ska ta över mer och lägga sig i det privata näringslivet.

Även fast Lena Baastad formellt är ansvarig för näringslivet tillsammans med Lennart Bondeson är det klart att den som styr är Björn Sundin. Det märks i vardagen. Det märks i kommunledningens alla resor (Sundin åker trots att han inte formellt är ansvarig, Baastad stannar hemma). Och det märks på politiken.

Björn Sundins politik handlar om att politiker vet bäst, att det inte finns några gränser för politikers inflytande, att politiker ska styra i detalj över såväl människor som företag. Och det märktes idag på kommunstyrelsen.

När vi från Folkpartihåll vill fortsätta diskutera upphandlingspolicyn för att göra det möjligt för mindre och lokala företag att delta i kommunens upphandlingar är intresset noll. När vi förra kommunstyrelsen lyckades återremittera frågan hade vi hoppats på dialog. Men det blir några mindre förändringar och sedan stängda dörrar. Politikerna vet bäst. Näringslivets behov av tydlighet och transparens ställs i andra rummet.

Idag bildade majoriteten också ytterligare två bolag under Örebro Porten AB. Dels ska man ta ansvar för att IKEA väljer att flytta från södra Marieberg. Varför detta är ett kommunalt problem är svårt att förstå. Det borde vara självklart att fastighetsägarna själva får utveckla ett externt handelsområde efter de förutsättningar som finns. Annars kan man fråga sig i vilka andra områden som kommunen ska gå in. Coop Lillån behöver utvecklas - något för Örebro Porten? ICA Eko behövt utvecklas - något för Örebro Porten? Norra norrcity behöver utvecklas - Örebro Porten? Det fattas i vart fall inte vilja att riskera skattebetalarnas pengar och låta politiker leka företagsledare i Sundins och Baastads Örebro.

Folkpartiets alternativ var självklart att värna välfärden och skattepengarna. Vi vet att ett fritt näringsliv kommer att innebära att företag både startas och slås ut. Det är en del av det som gör marknadsekonomin så bra. En ständig utveckling pågår. Ständigt ökar kvaliteten på bolagen. Kommunen ska inte in och låtsas som om vi genom våra skattemedel kan stanna utvecklingen. För då gör den verkligen det - stannar alltså.

Det andra bolaget ska bygga och samäga ett hus vid universitetet. Det är en bra början. Men Örebro Porten har inget uppdrag att långsiktigt äga hus i bra lägen. Därför ville vi i Folkpartiet att vi samtidigt som vi gav dem uppdraget att bygga och samäga, också gav uppdrag att sälja när de företagsekonomiska fakta talade för det. Inte sälja med förlust, helt enkelt. Svaret från Sundin och Baastad? Nej - förståss. Vem hade väntat sig något annat?

På område efter område försämras det lokala näringslivsklimatet. På område efter område klampar majoritetens politiker in och tar över det som näringslivet själv ska sköta. Och därmed riskerar man välfärden, man riskerar skattebetalarnas pengar, man riskerar näringslivets styrka och man riskerar därmed jobben.

Om ändå det kunde finnas någon form av intern opposition från de andra två partierna i majoriteten. Men det blir allt mer uppenbart att såväl Lennart Bondeson som Rasmus Persson inte hör hemma i en borgerlig politik. Båda två har vuxit fram som tydliga försvarare av den politik som förs. De följer inte bara med under protest. De deltar aktivt i den politik som knappast deras partier på nationell nivå skulle känna igen. Frågan är om denna politik är förankrad hos partiernas medlemmar, eller om de två partierna är så toppstyrda som det verkar. Allt fler signaler från missnöjda förtroendevalda tickar ändå fram.

Örebro behöver det liberala alternativet. Det som nu sker i kommunen är tyvärr en vandring in i framtiden med ryggen före. Det kommer att leda till att Örebro istället för utveckling, förändring och förnyelse, riskerar stagnation, konservatism och förstelning.

- Posted using BlogPress from my iPad