2012-06-04

Vem styr egentligen i Örebro II


Onsdagen den 30 maj 2012 diskuterade kommunfullmäktige ett antal principiellt viktiga frågor. Det handlade om gemensamt kommunalt ägande av energibolag, om hur kommunen hanterar det civila samhällets aktörer och hur kommunen avser att sälja kommunala bolag. Det finns två gemensamma nämnare för dessa frågor. Den ena är politisk – ska Örebro kommun ta över och driva företag och föreningar i konkurrens med privat näringsliv och ideella föreningar?

Den andra är – kommunstyrelsens ordförandes osynlighet. Alla dessa frågor är frågor som berör kommunens ledning. Försäljning av bolag, kommungemensamma bolag och frågor kring civilsamhället är alla ledningsfrågor, som hanteras av och i kommunstyrelsen, i kommunens koncernbolag ”Örebro Rådhus AB” och därför bör ledas av kommunstyrelsens ordförande.

Men kommunstyrelsens ordförande i Örebro är som vanligt – osynlig.

Diskussionerna kring det gemensamma vindkraftbolaget sköttes av Lennart Bondeson (kd), Björn Sundin  och Peter Dahlgren (s). Diskussionerna kring det civila samhället sköttes av Bechet Barsom (kd), Björn Sundin och Eva Eriksson (s). Diskussionerna kring den eventuella försäljningen av Ånnaboda konferens sköttes av Björn Sundin (s).

Det är inte första gången kommunstyrelsens ordförande mest lyser med sin frånvaro. Alldeles för ofta saknas kommunens främsta politiska företrädare, i den politiska debatten, i externa diskussioner, som kommunledningens talesperson.

Är det ett bekymmer? Eller kan man som den alltid så partilojale John Johansson säga att Lena Baastad har en modern ledarstil där hon släpper fram andra istället? Svaret är dubbelt. Det är självklart att varje modern ledare av svenskt snitt ska släppa fram dugliga medarbetare som kan och ska tala för sig själva och sitt fögderi. Därför är det naturligt att Björn Sundin talar om samhällsbyggnadsfrågor eller Rasmus Persson om sociala frågor. Men enligt den beskrivning som kommunledningen själva redovisat har kommunstyrelsens ordförande ansvar för näringsliv, bolag, ekonomi, organisation. Om Lena Baastad väljer att ducka i dessa frågor, innebär det också att hon sviker sitt politiska uppdrag.

Men som kommunstyrelseordförande måste man göra mer än så. Det handlar om att vara kommunens talesperson både i trevliga och jobbiga frågor. Man kan inte bara välja de trevliga och låta andra, politiker eller tjänstemän, sköta de negativa. Om man själv, eller ens parti, väljer att låta den främsta talespersonen bara fronta i de positiva frågorna, väljer man också bort den organisation man företräder. Som ledande företrädare har man helt enkelt betalt för att både visa det positiva och att försvara det svåra.

Men Lena Baastad är nästan alltid osynlig. Det skapar problem för Örebro kommun och det skapar problem för demokratin. Örebro kommun har idag ingen tydlig företrädare. Den mediala tystnaden är ofta total. Det är uppenbart att de många kommunalt finansierade mediasekreterarna som spinner nyheter på socialdemokraternas kontor hela tiden söker rum för medverkan kring de positiva nyheterna, men väljer bort all medverkan när det blåser. Därmed ställer man tjänstemännen ansvariga för den politik som kommunstyrelsens ordförande borde fronta. Därmed blir också den organisation som borde vara politiskt styrd, ledd av tjänstemän.

Den osynliga kommunstyrelseordföranden får många konsekvenser.

Dels har tjänstemännen tagit mer plats än på länge. Det är idag Staffan Isling, högste tjänsteman, som bestämmer vilka ärenden som ska upp till KS, hur ärendena bereds och till och med ger ”råd” om hur kommunstyrelseordföranden kan kompromissa vid KS-beslutssammanträden. Det är tydligt att eftersom det inte finns någon ledande politiker som tar ansvar för det svåra, så ger inte heller organisationen bekräftelse för någon som bara vill ha befogenhet att berätta det glada. Befogenhet och ansvar hör ihop. Och Lena Baastad har abdikerat från båda.

Dels finns det andra grupperingar som har den kvarvarande politiska makten i Örebro. På Rådhuset skvallras det mycket mellan skål och vägg vilka socialdemokrater det egentligen är som bestämmer. Bakom vilka stängda dörrar fattas de egentliga besluten? Vilka finns med på de möten som egentligen styr Örebro kommuns politiska ledning?

I går berörde jag denna fråga på kommunfullmäktige. Jag ställde helt enkelt frågan om varför Björn Sundin tog frågan om försäljning av Ånnaboda, när det borde varit Lena Baastad.

Svaret blev ”tydligt” milt sagt. Förkortat kan man säga att Lena Baastad sa åt mig att strunta i hur de bestämmer vem som ska ansvara för svaret på mina och andras frågor.

Men det tänker jag inte göra. Lena Baastad är kommunstyrelseordförande och styr Örebro kommun. Hon är den högst ansvariga politikern. Hennes uppdrag är att berätta både om det roliga, och att offentligt ta ansvar och utstå kritik. Demokratin förutsätter det. Det är en av demokratins grundvalar. Makt, befogenheter och ansvar hänger ihop. Om någon annan bestämmer, eller om man inte vill ta ansvar, bör man också dra konsekvenserna av detta.

Och att skrämmas fungerar dåligt ihop med demokrati...

Media: NA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar