Lägger Sundin ner Storstenshöjden?

Detta är sannolikt den längsta blogg jag skrivit. Läs gärna om historien om en pamp, en ideologi, ett företag som hånas och en skidbackes uppgång, fall, uppgång och -  nedläggning???

 -----

Under snart två år har kommunalrådet Björn Sundin misshanterat en lokal näringsidkare. På alla möjliga och omöjliga sätt har Sundin, med stöd av Lena Baastad, försvårat, försenat och förlöjligat både ett företag och en entreprenör i kommunen.

Skälet?

Sundin vill egentligen att kommunen ska göra mer, äga mer, behärska mer. Sundin vill ha makt. Han vill ha makt, inte bara över det som sker i kommunen, utan också över det lokala näringslivet. Sundin är en rest av det samhälle som borde varit borta. Han är en socialdemokratisk pamp som, liksom en Harald Aronsson, vill se Örebro som sitt eget.

Örebro kommun är ägare till en slalombacke. Under lång tid drevs backen av kommunen. Det var en självklarhet i det socialdemokratiska Örebro att en kommun kunde äga och driva en slalombacke. Under denna tid söktes en vattendom. Men ingen i kommunen brydde sig om att rätta sig efter vattendomen. Det fick till följd att mer vatten användes än vad som man hade rätt till, och att de krav på mätstationer för vattenytan med mera som vattendomen krävde inte gjordes i ordning.

Slalombacken var en usel affär för kommunen. År efter år gick den med miljonförluster. Till slut insåg även en del socialdemokrater att det fick räcka. Vissa ville nog sälja backen, men det accepterade inte Partiet. Så det fick bli ett arrende. Den dåvarande ordföranden i fritidsnämnden skrev på ett långt arrendeavtal med Storstenshöjden AB. Det räckte ända till 2020.

Redan då ville Storstenshöjden AB köpa backen. Men socialdemokraterna ville inte sälja.

Med Storstenshöjden AB som arrendator gick det bättre ekonomiskt. Kommunen sparade pengar.. Men för att få snurr på hjulen, för att våga investera, var det naturligt att arrendatorn ville köpa anläggningen. Då styrde Folkpartiet kommunen. Vi gjorde en värdering, kom överens med Storstenshöjden AB och skrev ett avtal.

Sedan uppdagades att det inte fanns någon vattendom som gällde det vattenuttag som varit aktuellt i åratal. Vi fortsatte samtalen med Storstenshöjden AB i vänlig ton. Vi var överens om att skjuta på genomförandet av försäljningen till dess att kommunen fått vattendom. Vi gjorde det helt enkelt för att kommunen satt på makten, och Storstenshöjden AB skulle slippa att sitta med en obrukbar backe. Så skrev vi också ett entreprenadavtal som skulle göra det möjligt för bolaget att driva backen på sparlåga, till dess vattendomen var klar.

Sedan blev det maktskifte, och Björn Sundin tog över.

Först krävde han en ny värdering av backen. För vår gamla var ju för låg. Men se – den nya värderingen visade på ett något lägre värde än vår. Pinsamt för Sundin som kastat några hundra tusen i sjön på den nya värderingen. Han kunde inte få upp priset. Han kunde inte avbryta affären. Så vad skulle han göra nu?

Björn Sundin ville aldrig sälja backen. Egentligen ville han slå ihop den med det kommunala bolag som driver hotellet och konferensanläggningen i Ånnaboda. Sen ville han sälja tillbaka en andel i detta kommunala bolag till Storstenshöjden AB, men behålla en stor post i kommunal ägo.

Det fungerade inte. Ganska självklart. Kommunen kan och ska inte driva skidbackar, konferensanläggningar, restauranger och hotell. Och få privata ser några bärande skäl att ha en kommun som storägare i en delägd anläggning.

Men Björn Sundin gav sig inte. Han sockrade budet. Om han gav det kommunala bolaget mer mark runt anläggningen, som bolaget sedan skulle få bygga mer hotell, stugbyar och annat på, så kanske det skulle gå?

Men icke. Och det är lätt att förstå det. En kommun med en kommunal pamp som vill bestämma allt, är inte den bästa affärspartnern.

Storstenshöjden AB framhärdade i sin vilja att ta över skidbacken. Man ville till och med fullfölja köpeavtalet trots att inte vattendomen var helt klar. I juni 2011 skrev man under avtalet och skickade in pengarna. Men Björn Sundin skickade tillbaka både pengar och avtal. (Fast han behöll den arrendeskuld som enligt avtal skulle regleras vid köpet. Det där med att följa regler och avtal har kanske inte alltid varit Sundins starka sida…)

Därefter börjar den riktiga cirkusen. Storstenshöjden vill prata med Björn Sundin om entreprenadavtal, om köpeavtal, om vattendom och om arrende. Men Sundin håller sig undan. Gång på gång kontaktar Storstenshöjden oss i oppositionen och frågar hur man får tag i Sundin eller Baastad. Men det verkar som om kommunledningen abdikerat.

Då och då skapas ändå kontakt. Men det är ofta lika illa som tystnaden. Åter samtal efter samtal till oppositionen från en näringsidkare som känner sig illa behandlad av Örebro kommun i allmänhet och kommunalrådet Björn Sundin i synnerhet. Kommunalrådet mästrar. Kommunalrådet är otrevligt och skriker på mötena. Kommunalrådet ställer oeftergivliga krav. Kommunalrådet kommer överens, men ändrar sig när mötet är över och skickar på bolaget nya pålagor för att den tidigare överenskommelsen ska gälla.

Månaderna går. Ingenting händer. Det finns inget underskrivet entreprenadavtal längre. Kommunens krav på att entreprenören ska åtgärda belysningen (som entreprenören berättat för kommunen att den inte fungerar) är nu den huvudsakliga stöttestenen. Arbetena med vattenförsörjningen segar. Det är inte säkert att det blir klart till säsongsstart. Storstenshöjden söker gång på gång kontakt med kommunalrådet Sundin. Men han är tyst som muren.

Genom oppositionens försorg tecknas ändå ett entreprenadavtal till sist. Det ska räcka till den sista november för att det ska finnas marginal för de arbeten som görs. Det står inget om några elarbeten i det avtalet eller i beslutet i programnämnden.

Tills:

Den 24 oktober skickar Björn Sundin ett mail till Storstenshöjden AB. Det är ett ultimativt mail. Skriv under köpekontraktet och betala före den 29 oktober. Annars har vi diskuterat färdigt.

Mailet skickas inte bara till Storstenshöjden AB. Även media får del av det.

Varför?

Skälet skrivs nog Kisa. Björn Sundin har fått kalla fötter. Den 24 oktober berättar Storstenshöjden AB att de förvärvat Tolvmannabacken i Kisa för en krona.

Oj, kanske Björn Sundin tänker på sitt kommunalrådsrum. Oj – tänk om Storstenshöjden AB nu struntar i vår backe. Tänk om jag segdragit detta för långt. Vad ska jag nu göra för att komma ut rätt i media?

Jo, kanske kommunalrådet Sundin tänkte på sitt kommunalrådsrum. Jo – om jag får det att verka som om det är Storstenshöjden AB som säger nej, då kan ju ingen säga att det är jag som skjutit affären i sank. Jag skriver ett mail med ett ultimatum. Och så skrev han.

Som vanligt är Sundin inte så noga med fakta. Trots att han själv var ordförande på det nämndsammanträde som tog entreprenadavtalet, utan några krav på elarbeten, påstår han helt frankt i sitt ultimativa brev att just elarbetena är avgörande. Men det finns många vittnen på att några sådana diskussioner överhuvudtaget inte ägde rum på programnämnden.

Sundin är ofta slarvig med fakta. Ofta klarar han sig eftersom hans motparter inte har så bra koll. Lika ofta klarar han sig undan genom att säga ungefär så här: Det blev väl fel. Vi bortser från det och går vidare. Men nu har det sluntit ordentligt. I ett avtalsförhållande med ett privat företag kan ingen, och framförallt inte ett kommunalråd, fara med osanna påståenden.

Björn Sundin är sannolikt den skickligaste spindoktorn som funnits i Örebro. Hans mediala kommunikativa förmåga är stor. Han kan spinna de flesta nyheter och de flesta journalister kring sina fingrar.

Men nu spann det lite för mycket.

Storstenshöjden AB reagerade på mailet. Åter kontaktades oppositionen, med en skrämmande beskrivning av hur Björn Sundin hanterat bolaget under de gångna åren. Och med en vädjan om hjälp. Men vad kan vi göra mot ett kommunalråd som äger sanningen?

Problemet är att Sundin denna gång inte tänkt tillräckligt klart. Fortfarande finns arrendeavtalet i bottnen. Fortfarande är kommunen och Storstenshöjden AB knutna till varandra. Men det ser inte Sundin när han nu gör allt för att komma ut rätt i media när det gäller försäljningen.

Så vad händer nu?

Storstenshöjden ABs reaktion blir att gå till motattack. För första gången vägrar de böja sig för makten. Det lilla privata bolaget mot den stora mäktiga kommunen med det allsmäktiga kommunalrådet. Den striden är inte enkel att ta. Den är inte enkel att våga. Men nu gör man det.

Bolaget hävdar att Björn Sundin inte bara avslutat diskussionerna om försäljning. Hans mail måste också kanske anses som en ensidig uppsägning av arrendekontraktet. Och en sådan uppsägning är grund för skadestånd.

Så nu blir frågan när kraven kommer. Miljoner för de intäkter som går förlorade för de återstående arrendeåren. Miljoner för de investeringar som bolaget gjort.

Och tänk om bolaget lämnar backen om inte Björn Sundin backar? Björn Sundin blir det kommunalråd som lade ner Storstenshöjden.

Vad gör Björn Sundin nu? Framhärdar i sin maktfullkomliga envishet? Låter kommunen betala miljonerna, eller tar en strid i tingsrätten mot det lilla företaget? Drar kommunens anseende och näringslivsklimat än mer i smutsen? Lägger han ner backen, eller startar han en kommunal förvaltning som ska driva den, kosta vad det kosta vill?

Eller kryper han till korset, inser sina misstag och gör upp med Storstenshöjden AB i godo? Utan att skrika, ställa ultimativa krav, sätta sig på maktens tron?

Ingen vet ännu. Det är svårt att bedöma hur en pamp reagerar. Det är tyvärr bara att vänta och se. Kanske blir det skidåkning i Storstenshöjden i vinter. Kanske inte. Det är bara Björn Sundin som kan avgöra det…

Media: SR Örebro,