Att vara kommunstyrelseordförande är ett förtroende- och
ansvarsuppdrag. När du valts är du inte bara en representant för ditt parti. Du
är framförallt en representant för din kommun och ska företräda hela den
organisation du är högst ansvarig för.
Det ansvaret är inte alltid vare sig enkelt eller roligt.
Det handlar ofta om att försöka sätta sig in i krångliga ärenden av alla
möjliga slag. Och det handlar om att axla ansvaret för hela organisationens
både goda och sämre beslut.
Just det senare är kanske det svåraste och det jobbigaste.
Du måste ta ansvar för ärenden som hanterats av andra politiker och där ert
interna ansvar är klart. Men externt är det du som styr. Ibland måste du säkert
också ta ansvar för sådant som inte ens varit politiskt hanterat. Tjänstemän på
olika nivåer har hanterat frågor, och du måste ta ansvar när det går snett.
Det ansvaret måste tas såväl inåt som utåt.
Det inåtriktade ansvaret handlar om att en organisation ska
fungera. En organisation där inte chefer och ansvariga politiker tar det ansvar
de är ålagda att ta, kommer att bli en rädd organisation. Den kommer att få
många medarbetare som inte vågar göra mer än det absolut nödvändigaste.
Nyskapande, förnyelse och förändring riskerar att bli åsidosatt eftersom de som
borde ta ansvaret, inte gör det.
Det utåtriktade ansvaret handlar om företrädarskapet. Som
kommunstyrelseordförande är du inte bara, eller inte ens främst, den som leder
styrelsesammanträdena. Ditt huvudansvar är att hålla samman en kommunledning,
tillsammans med dem peka ut en riktning för kommunen, och ta ansvaret för vad
den politiken innebär. Det är ingen skillnad, annat än storleken på uppdrag, på
det företrädarskapet och det som statsministern bär.
Det utåtriktade ansvaret är också en av kärnorna i den
representativa demokratin. Du, som den främsta företrädaren, är en representant
för dina väljare. De har valt dig för att driva den politik du gick till val
på, och ta ansvar för den politikens verkan.
Idag saknas såväl det inåtriktade som det utåtriktade
ansvaret hos kommunstyrelseordföranden i Örebro. Lena Baastad är mest osynlig.
Det räcker med att ta ett par ärenden de senaste veckorna som exempel:
Storstenshöjden.
Cirkusen kring kommunalrådet Björn Sundin och Storstenshöjden är omfattande.
Det är sannolikt det enskilda ärendet som haft mest påverkan på kommunens
näringslivsklimat under överskådlig tid. Svenskt Näringsliv, Företagarna, flera
andra näringslivsorganisationer och enskilda har reagerat starkt på
behandlingen en enskild näringsidkare fått utstå.
Lena Baastad är huvudansvarig för näringslivspolitiken. Det
självklara hade varit att hon uttalat sig, tagit ansvar för den politik
kommunledningen för och företrätt kommunen både inåt och utåt. Men Lena Baastad
har varit totalt osynlig.
Truck Stop.
Direktupphandlingen av genomförandet av kommunens del av Truck
Stop-anläggningen har ifrågasatts av det lokala näringslivet och av
Konkurrensverket som nu granskar frågan. Upphandlingsärendena ligger direkt
under kommunstyrelsen, och är kommunstyrelseordförandens ansvar. Bristen på
upphandling påverkar också det lokala näringslivet och näringslivsklimatet, där
kommunstyrelseordföranden också är ansvarig. Men Lena Baastad har varit totalt
osynlig.
Man kan fortsätta att räkna upp ärende efter ärende, där
bristen på ansvarstagande och synlighet från kommunstyrelseordföranden är det
normala. Lena Baastad visar inte att hon tar det ansvar hon är vald till och
har betalt för.
Denna osynlighet kommer att drabba Örebro kommun som
organisation. Den kommer att drabba Örebros utveckling och den kommer att skada
demokratin.
Den organisation som nu leds av en osynlig ledare, kommer
att återgå till att vara en rädd organisation, där medarbetarna vet att om de
gör rätt och det blir bra, då kommer politikerna att sola sig i ljuset, men om
det går dåligt så kommer ingen att ställa up för dem. Det kommer att påverka
kvaliteten i verksamheterna. Det kommer att påverka förändringstryck, förnyelse
och omvandlingskraft.
Den regim som nu leds av en osynlig ledare, kommer inte att
hitta någon väg framåt. Det räcker med att läsa den nuvarande budgethandlingen
från majoriteten för att se det. Vart ska Örebro? Vilken profil ska kommunen
och staden ha? Vilket näringsliv ska kommunen sträva efter? Ingen svarar. Ingen
vet. Och ingen tar ansvar.
Den kommunledning som nu leds av en osynlig ledare, är ett
bekymmer för demokratin. Inför valen såväl 2010 som 2011 genomförde
socialdemokraterna sannolikt den tuffaste personvalskampanjen som någonsin
gjorts i Örebro. Lena Baastads person var sannolikt en av de framgångsfaktorer som
socialdemokraterna kunde räkna hem. Det borde innebära att Lena Baastad också tog
det ansvar som örebroarna lade i hennes händer. Men det gör hon inte. Hennes mediastrateger
verkar vilja att hon bara ska gå ut när det handlar om att ge några kronor hit
eller dit i olika projekt. Men ansvaret för den dagliga verksamheten saknas.
När ekonomin krisar – finns ingen som tar ansvar.
När skolans måste spara – finns ingen som tar ansvar.
När äldreomsorgen blir otryggare – finns ingen som tar
ansvar.
När näringslivet reagerar – finns ingen som tar ansvar.
Denna ovilja att ta ett tydligt och synligt ansvar, och
istället bara finnas när projektpengar delas ut, kommer att skada förtroendet för
lokala politiker och till demokratin.
Representativ demokrati förutsätter representanter som syns,
tar ansvar och visar ledarskap. Då kan det demokratiska samtalet, mellan kommunledning, medborgare och opposition också bli tydligt. Då kan också den nödvändiga granskningen av den förda politiken och dess företrädare genomföras. Och det är en av demokratins allra viktigaste förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar