Och jag blev imponerad.
Inledningen på Reinfeldts tal pekade mot en ökenvandring. Sifferexercis som mer liknade en föredragning av en SCB-tjänsteman skapade få glädjepunkter och färre applåder. Tänk om det åter var den trötte, administrativa statsministern som stod där. Hur skulle det kännas.
Men så vänder det.
Plötsligt kommer en glöd fram som inte märkts på år. Plötsligt skapas en känsla av en människa som vill något, som är tydlig i vad han vill och som pekar framåt.
Oavsett vad man tycker om innehållet i talet, om innehållet i den moderata politiken, var Reinfeldts tal ett lysande exempel på hur politisk retorik fungerar som bäst. Uppbyggnaden var suverän.
Först den lågmälda, administrativa inledningen med alla de fakta som de logos-bundna attraheras av.
I mitten en tydlig pathos-del där Reinfeldt pekar på sin och Alliansens tydlighet, deras regeringsduglighet och deras vilja att släppa fram ett vänsteralternativ för att stänga ute SD.
Och sedan ethos-avslutningen där statsministern lovade att kämpa än mer, än hårdare, än bättre för att vinna valet i september 2014.
Socialdemokraternas politik må vara lika ihålig som en schweizerost. Men deras bildsättande är helgjutet. Under flera år har de skapat en bild av en trött regering, en bild som till och med fått genomslag internt i allianspartierna. Medvetet, långsiktigt, skickligt har de manövrerat allmänhet, media och politiker att omfatta bilden av den trötta statsministern i den trötta regeringen.
Men i går kom sannolikt vändpunkten. Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen 2013 kan gå till historien som det tal som vände vinden, som lade grunden till ytterligare fyra år av alliansstyre. Det är intressant.
Varför denna hyllningstext till den moderata partiledaren från mig som liberal? Kämpar jag för en moderat valseger?
Knappast.
Det finns de som menar att de fyra Allianspartiernas framtid bygger på en ökad splittring. Framförallt företrädare för de tre små partierna hävdar att tiden nu är mogen för att man ska gå till val enskilt och obundet. Valresultatet får bestämma vem man sedan ska samarbeta med.
Jag delar inte den analysen. Jag menar att det är nödvändigt att Alliansen, fram till sin sista dag - oavsett när den kommer, bär bilden av att vara ett framgångsprojekt. För Folkpartiet är det lika nödvändigt att Alliansledaren kan skapa en positiv bild av Alliansprojektet som för Moderaterna. Vår uppgift att vinna fler väljare blir inte enklare om fler inte ser något av allianspartierna som något alternativ.
I det har Reinfeldts tal i går en avgörande betydelse. Men för oss liberaler återstår det viktigaste.
I morgon talar Jan Björklund från Almedalens scen. Då måste han fortsätta skapa bilden av det liberala Sverige, det liberala partiet och den liberala politiken. Vi måste jobba utifrån insikten om att det inte är andra partiers svaghet, utan vår egen styrka, som skapar vår framtid. Klarar inte vi av att visa på att det Sverige som bärs av liberala värderingar är det Sverige som skapar din bästa framtid, är ansvaret vårt, och bara vårt.
I Örebro arbetar vi med att skapa den nya, alternativa bilden av staden Örebro. Vi gör det utan att snegla vare sig åt höger eller vänster. Vi förhåller oss inte till andra partier och deras politik när vi formar vår. Vi söker inte kortsiktiga, mediala framgångar när vi skapar den långsiktiga, framtidsinriktade politiken för Örebro.
Vi bygger vårt liberala Örebro utifrån vår ideologi, dagens och morgondagens utmaningar och alla de möjligheter och förutsättningar som finns i vår vardag. I Örebro. I Sverige. I världen.
Den resan måste Folkpartiet också göra nationellt. Vi är på väg med det partiprogram vi nu tillsammans skapar. Och vi kan ta ytterligare ett steg när Jan Björklund i morgon tar över Almedalen.
Media: DN, SVD, EX, SR, SVT
2 kommentarer:
Nog kan du ha rätt i att en del av Björklunds påhitt inte varit positiva men problemen är så mycket djupare än så. Hur kan det komma sig att en pojke på Brukets skola går i sexan och inte kan läsa och skriva. Det är inga fel på grabben, han hade gott huvud. Skolan har dock totalfallerat vad gäller honom. Detta är bara Ett exempel, ett annat kan vara: Hur kan någon gå ut Glanshammars skola utan betyg i princip alla ämnen.?
Denna typ av problem har inte att göra med Alliansens skolpolitik utan grundar sig sannolikt i problem som är djupare än så. Man skulle t ex leta efter problemen i flumpedagogiken på 70-talet. Det betygslösa systemet – det är fel att rangordna och sortera elever/människor.
Jag tror precis som du att en bra lärare/pedagog kan göra skillnad. Men en lärare måste vara ledare, vara tydlig med att sätta gränser. Här tror/anser jag att vi kan hitta en förklaring. Lärare har en övertro i individens goda, att individen själv kan forma sig och uttrycka sig. De flesta elever/människor mår bra av tydliga gränser. Fri uppfostran skapade en hel del monster, samma sak i skolan.
Jag vet att skolan har kompensatoriska uppgifter, men dess främsta roll bör dock vara att ge relevanta verktyg för att kunna fungera i livet efteråt. Att kunna elementär algebra är viktigare än att kunna Hallands åar. Att kunna räkna ränta på ett lån är viktigare än att kunna rabbla kungalängder. Att kunna skriva begripligt är viktigare än sexualkunskap.
Om jag är en illitterat analfabet när jag går ut skolan är det svårt att få ett jobb i vilken form det än må vara. Börjar jag en ansökning med ”jag har läst anuset” är det kört.
Så! Konklusionen är alltså: Satsa på betyg tidigt, fokusera på kärnämnen, gör lärarna till ledare, lita på lärarna och dra ner på den förbaskade administration.
Hur får vi dessa ”super”pedagoger? Bättre villkor såklart! Vilka! Bättre skolor, mer resurser i form av modern teknik, stödpersonal och bättre lön. Genom att skapa bättre förutsättningar för yrket attraherar vi människor med kompetens inte bara tomma basuner.
Anders Brandén
Tack för dina kommentarer Anders. Intressant att läsa. /MVH Staffan
Skicka en kommentar