Det verkar som om Ojnareskogen nu räddas. Det är bra. Lika
mycket som det är en vinst för Miljöpartiet, är det en förlust för de
betongpartister inom såväl socialdemokratin som inom borgerligheten som ser
varje beslut om skydd för värdefull natur som en förlust för jobb, tillväxt och
välfärd.
Ojnare är speciellt. Det är märkligt att frågan ens kommit
så här långt. Insikten om Gotlands speciella förutsättningar borde satt stopp
för kalkbrytningsprojektet för länge sedan. De eventuella vinsterna äts snabbt
upp av de mer sannolika förlusterna. Och medan jobben i kalkbrottet är
tillfälliga, är jobben inom turism och besöksindustrin oändliga.
Ojnare riskerade att bli SVMP-regeringens svar på den förra
borgerliga regeringens beslut om Öresundsbron. En högprofilerad fråga där ett
av regeringspartierna knappast kunde vika sig. Löfven hade två alternativ:
Regeringskris eller naturvård. Och nu verkar det som han valde rätt.
Men runt om i landet pågår ett antal andra strider, som
knappast får någon uppmärksamhet men som sannolikt är än viktigare för svensk
naturvårdsframtid. Skogens roll som virkesåker är en. Det finns nu förslag att
korta omloppstiderna än mer så skogen aldrig kommer att nå vuxen ålder – termen
”skog” kommer inte längre att vara synonymt med trädbevuxna områden. Bärskogen,
svampskogen, skogen med djur och naturupplevelser blir undantaget. Kalhyggen
och ungträdsplantager norm.
Jordbrukets roll som matindustriellt komplex speglas mycket
i synen på mjölkproduktion. Sämre djurskydd, mindre bete, mer GMO ska
kompensera för att utländska jordbrukare har lägre krav. Diskussionen om varför
det kan vara en konkurrensfördel med högre krav, och om bondens roll som
naturvårdare och landskapsägare lyser med sin frånvaro. Kommer framtiden än mer
att vara enorma ensartade landskap, med en gröda, en såperiod, en skördetid?
Finns plats för människor och djur?
Men just nu är det en tredje fråga som är på tapeten.
Strandskyddet. Från både höger och vänster kommer krav på att minska
strandskyddet. Ibland verkar det som om det bara är detta skydd som gör att
avfolkningen pågår. Krav ska sänkas. Hus ska byggas.
Och så räknar man. Antal sjöar. Mil stränder.
Och varje gång kommer man fram till att det finns stränder i
övernog. Gud slösade på sjöar när han skapade Sverige.
Problemet är att natur aldrig låter sig inrymmas i en
matematisk kalkyl. Hur många mil av stränderna som finns är myrar, sumpmarker,
vassbälten? Hur många sjöar kan bebadas av den allmänhet som också är en del av
det strandskyddet värnar? Hur ska avfolkningsbygden konkurrera när stränderna
privatiserats, och badplatserna stängts?
Och var kommer naturen in? Det fanns ett skäl redan på
1950-talet då liberaler drev frågan om strandskydd som en av de första
naturvårdsfrågorna. Skälet är lika gångbart nu som då. En sjö, älv eller å som
öppnats för exploatering, denna må vara hur liten som helst, förändras. Och
eftersom människan och djuren dras till ungefär samma typ av sjöar, spelar det
roll. Kan smålommen häcka i en sjö med stugor runt om? Kan fiskgjusen? Vilka
arter är det OK att offra för att släppa ytterligare en strand, en sjö, en älv?
Och när den sista vackra sjön är bebyggd i avfolkningsorten,
vad finns då att locka med?
Vi har alltid ett antal val att göra. Det gäller också
naturvården. Antingen tror vi att framtiden finns i en exploaterad natur, där
människans och ekonomins kortsiktiga behov får styra. Artskydd och skönhet blir
i den kalkylen enbart minusposter.
Jag tror inte på den vägen.
Alternativet är att bruka de värden som finns i en skyddad
natur, och göra långsiktiga vinningar. För naturen. Men även för människan och
faktiskt också för ekonomin. Det finns ett värde i en skyddad art som sträcker
sig utanför årsbokslutets periodiseringar. Det finns värden i skönhet som
knappast kan överskattas. Det finns värden i tillgänglighet som går utanför de
värden privatiserade strandnära tomter kan innebära. Men man måste välja väg.
Både som stat och som kommun.
En gång slogs jag för bevarat strandskydd vid en liten badplats vid Siljan - och vann! |
Visst finns det regler i strandskyddet som är märkliga, som
synen på vad som är strand i stadsområden. Men det finns minst lika många
avsteg från strandskyddet, som byggen i naturskyddade områden eller i områden
som är överexploaterade. Och för den som ropar att bara ett försvagat strandskydd
skulle göra att flyttströmmarna ändrades återstår rätt många frågor att
besvara.
Kvartalskapitalism fungerar sällsynt dåligt på naturvårdens
område. Inte ens decenniekapitalismen är brukbar. Generationskapitalismen
däremot kan fungera. Men då gäller det att finna rätt ingångsvärden i vad en
räddad art, värnad strand eller skyddad älv verkligen är värda.
Jag har gjort en omröstning för att se om majoriteten vill att Ojnareskogen ska bli ett Natura-2000 område eller ej. Gå gärna in och rösta om du vill! http://www.plusett.nu/omrostning-4974/tycker-du-att-man-borde-gora-ojnareskogen-till-ett
SvaraRaderaGrattis till badplatsen vid Siljan!