92 människor har dött av att ha blivit infekterade av fågelviruset H5N1 de senaste åren över hela jorden. Det är ungefär lika många som dör i trafiken i Sverige på ett par månader. Det är betydligt färre än de hundratals som dör varje år i Europa av salmonella. Det är promille av vad som dör varje år i världen efter att ha infekterats av HIV, malaria eller andra tredjevärlden-sjukdomar. Det är inte ens mätbart i förhållande till de barn som dör varje år av att sakna rent vatten, tillräckligt med mat och grundläggande sjukvård.
Fågelviruset lär ha funnits i denna form i tiotalet år utan att ha lyckats mutera till en form som smittar mellan människor, eller direkt mellan fågel - människa. Så varför denna uppståndelse?
Vem tjänar på att människor blir panikslagna för något som inte finns? Vilka nyheter behöver vi för att känna oss lagom otrygga? Varför dessa krav på ständigt nya yttre fiender?
Kanske kommer det en pandemi så småningom, en världssjukdom som kommer att döda miljontals människor. Visst gäller det att ha beredskap för när detta kommer att inträffa. Men politiker världen över borde kanske lägga mer energi på att bekämpa de orättvisor som redan idag dödar miljontals varje år, och mindre på det som kanske, kanske kommer att hända.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2006-02-28
Politik eller...
Lyssnar på det tragiska spel som pågår mellan s och m. Vem ska dra Svarte Petter och stå med skammen när allt är klart? Är det sossarna som kommer att stämplas av att vara ett parti där hanteringen av politiska motståndare inte ligger på rätt sida de etiska riktlinjerna? Eller blir det moderaterna som försöker göra en höna av en fjäder?
Spelar egentligen ingen roll. Det visar tyvärr bara på hur lite politik det nuförtiden är i politiken. Är det inte större skillnad politiskt mellan de två största partierna än vad det är mellan s och m idag, måste kampen handla om något annat. Då blir det intressantare att lyfta eller smutskasta personerna, istället för att debattera de politiska skiljelinjerna.
Visst spelar personerna roll i politiken. I Örebro är jag till exempel övertygad om att kommunen skulle må bättre med andra personer i ledningen. Men kommunpolitiken är betydligt mycket mer pragmatik än vad den nationella politiken är. Vi har, tyvärr, allt mer blivit ett kompani som får traska patrullo efter riksdagens pipa. Det kommunala självbestämmandet är på utdöende.
Men åter till den eventuella stora "politiska" debatten... Det finns en sak som oroar mig. Med risk att skriva en självuppfyllande profetia, känns det som om årets valkampanj riskerar att bli just en kamp där alla medel är tillåtna. Kommer vi år 2006 att få se den första verkliga "negative campaigning"-valrörelsen, där det är viktigare att smutskasta motståndaren än att berätta om det egna alternativet?
Risken är uppenbar.
Spelar egentligen ingen roll. Det visar tyvärr bara på hur lite politik det nuförtiden är i politiken. Är det inte större skillnad politiskt mellan de två största partierna än vad det är mellan s och m idag, måste kampen handla om något annat. Då blir det intressantare att lyfta eller smutskasta personerna, istället för att debattera de politiska skiljelinjerna.
Visst spelar personerna roll i politiken. I Örebro är jag till exempel övertygad om att kommunen skulle må bättre med andra personer i ledningen. Men kommunpolitiken är betydligt mycket mer pragmatik än vad den nationella politiken är. Vi har, tyvärr, allt mer blivit ett kompani som får traska patrullo efter riksdagens pipa. Det kommunala självbestämmandet är på utdöende.
Men åter till den eventuella stora "politiska" debatten... Det finns en sak som oroar mig. Med risk att skriva en självuppfyllande profetia, känns det som om årets valkampanj riskerar att bli just en kamp där alla medel är tillåtna. Kommer vi år 2006 att få se den första verkliga "negative campaigning"-valrörelsen, där det är viktigare att smutskasta motståndaren än att berätta om det egna alternativet?
Risken är uppenbar.
2006-02-16
JA till friskolor
Åter på jobbet efter att i trekvart stått och lyssnat på Karl-Johansskolans niondeklassares musikal "Disney". De spelade för ett hundratal elever , tidigare i veckan har de varit på "turné" till andra skolor. Skulle egentligen varit där på den offentliga föreställningen i kväll, men jobbet...
Finns egentligen bara en sak att säga: FANTASTISKT! Tänk att Örebro får ha denna skola. Tänk att så många barn får förmånen att vara elever där! Tänk vilket värde skolan har, inte bara för sig själv, utan för andra skolor, för samhället!
På vägen tillbaka till jobbet funderar jag över den lokala vänsterkartellens ständiga nej till friskolor. Huvudkritiken är att barnen ska integreras och att friskolor segregerar. Bakom detta ligger en känsla av att om inte alla är bäst får i alla fall inte någon ha det bättre än någon annan, i vart fall inte så det syns. Hellre ska alla vara jämlikt dåliga, än att ge några chansen att få det bättre.
Men varför ska vi använda våra barn som de enda vapnen mot segregationen? Hur står det till med de vuxna politiker som driver denna antifriskolepolitik? Hur gör de med den makt de har över sina egna liv? Vilka väljer att bo kvar i, eller flytta till, några av de bostadsområden som alltid utpekas som problem? Var går deras barn i skola? Var arbetar de? Med vad?
För mig blir det en ohållbar politisk ståndpunkt att säga att andra, främst andras barn, ska tvingas att göra det jag själv inte vill, kan, orkar eller törs göra. "Låt andra ta ansvar-politiken" kan aldrig vara socialliberal, och knappast heller leda till den integration i vart fall vi i Folkpartiet vill.
Finns egentligen bara en sak att säga: FANTASTISKT! Tänk att Örebro får ha denna skola. Tänk att så många barn får förmånen att vara elever där! Tänk vilket värde skolan har, inte bara för sig själv, utan för andra skolor, för samhället!
På vägen tillbaka till jobbet funderar jag över den lokala vänsterkartellens ständiga nej till friskolor. Huvudkritiken är att barnen ska integreras och att friskolor segregerar. Bakom detta ligger en känsla av att om inte alla är bäst får i alla fall inte någon ha det bättre än någon annan, i vart fall inte så det syns. Hellre ska alla vara jämlikt dåliga, än att ge några chansen att få det bättre.
Men varför ska vi använda våra barn som de enda vapnen mot segregationen? Hur står det till med de vuxna politiker som driver denna antifriskolepolitik? Hur gör de med den makt de har över sina egna liv? Vilka väljer att bo kvar i, eller flytta till, några av de bostadsområden som alltid utpekas som problem? Var går deras barn i skola? Var arbetar de? Med vad?
För mig blir det en ohållbar politisk ståndpunkt att säga att andra, främst andras barn, ska tvingas att göra det jag själv inte vill, kan, orkar eller törs göra. "Låt andra ta ansvar-politiken" kan aldrig vara socialliberal, och knappast heller leda till den integration i vart fall vi i Folkpartiet vill.
KF = Knappt Funktionsduglig?
KF är förkortningen på KommunFullmäktige för oss som finns i politikens korridorer. För vanlige man är det inte säkert att man kopplar samman dessa två bokstäver till det finaste politiska uppdraget i landet. Att vara fullmäktigeledamot är att vara vald av medborgarna. Att sitta i kommunfullmäktige är att besluta om de nära och viktiga frågorna, skolan, vården, omsorgen, vägarna, kulturen. Till skillnad från riksdagsuppdraget, som visserligen är bättre betalt och mer prestigefyllt, är fullmäktigeuppdraget det politiska uppdrag som är närmast medborgarna och därför viktigast.
Eller borde vara...
I går på fullmäktige hände det igen. Vi hann inte med dagordningen! Det är inte första gången. Till skillnad från många andra gånger fanns ett par ärenden som var viktiga beslut. Planprogrammet över Ladu- och Sörbyängarna. Busstaxorna. Men de ärendena var avklarade på ett par timmar. De övriga timmarna var, som vanligt, mer ord och mindre innehåll.
I går fick jag nog. Jag begärde ordningsfråga. Whow - vilken grej, eller hur? Samma känsla som när Lina Andersson klöv mållinjen i tisdags...
Nej, inte riktigt. Men för mig är det viktigt att fullmäktige just är det betydelsefulla uppdrag det borde vara. Där de stora besluten ska fattas. Där de viktiga besluten först diskuteras, konflikterna tydliggörs, partiernas linjer skärps.
Då kan man inte i varje fråga skapa allmänpolitiska debatter om än det ena, än det andra. Om allt är lika viktigt, om diskussionen - dess längd och antalet inlägg - blir lika viktigt som besluten, blir till slut ingenting viktigt.
I går ville ett antal ledamöter ha en allmän kulturpolitisk diskussion. Ärendet rörde egentligen en rättelse för att kulturförvaltningen skulle kunna fakturera rätt. Jag bad att få slippa den diskussionen, eftersom den inte skulle leda fram till något beslut av värde. Den respekten borde vi som sitter ha för demokratin.
För hur många utanför fullmäktiges väggar kommer vi att kunna locka, om allt vi har att erbjuda är ändlösa diskussioner utan annat mål än att just diskutera?
Eller borde vara...
I går på fullmäktige hände det igen. Vi hann inte med dagordningen! Det är inte första gången. Till skillnad från många andra gånger fanns ett par ärenden som var viktiga beslut. Planprogrammet över Ladu- och Sörbyängarna. Busstaxorna. Men de ärendena var avklarade på ett par timmar. De övriga timmarna var, som vanligt, mer ord och mindre innehåll.
I går fick jag nog. Jag begärde ordningsfråga. Whow - vilken grej, eller hur? Samma känsla som när Lina Andersson klöv mållinjen i tisdags...
Nej, inte riktigt. Men för mig är det viktigt att fullmäktige just är det betydelsefulla uppdrag det borde vara. Där de stora besluten ska fattas. Där de viktiga besluten först diskuteras, konflikterna tydliggörs, partiernas linjer skärps.
Då kan man inte i varje fråga skapa allmänpolitiska debatter om än det ena, än det andra. Om allt är lika viktigt, om diskussionen - dess längd och antalet inlägg - blir lika viktigt som besluten, blir till slut ingenting viktigt.
I går ville ett antal ledamöter ha en allmän kulturpolitisk diskussion. Ärendet rörde egentligen en rättelse för att kulturförvaltningen skulle kunna fakturera rätt. Jag bad att få slippa den diskussionen, eftersom den inte skulle leda fram till något beslut av värde. Den respekten borde vi som sitter ha för demokratin.
För hur många utanför fullmäktiges väggar kommer vi att kunna locka, om allt vi har att erbjuda är ändlösa diskussioner utan annat mål än att just diskutera?
2006-02-14
Problem med (s)jälvbilden?
De senaste månaderna har flera av folkpartiets förtroendevalda pratat med mig om situationen i deras nämnd. Klimatet i nämnden upplevs som allt hårdare. Ofta är det den socialdemokratske ordföranden som på olika sätt angriper oppositionen, ibland i sak, men allt oftare personligt.
Detta är ett bekymmer. Flera av de förtroendevalda tvekar över om de vill fortsätta som politiker. Man frågar sig om det är värt de bekymmer som man åsamkas.
Men det vittnar kanske mer om de press socialdemokraterna i Örebro är satta i. Allt fler inser att ett maktskifte efter valet inte bara är en möjlighet utan en sannolik utveckling. Detta verkar få de sämsta egenskaperna hos ett parti som är vant vid makt att framträda än tydligare. Istället för att försöka driva sin egen politik bättre, attackerar man andra partier.
Strategin är tydlig. Det är enklare att samla de egna styrkorna om det finns en gemensam yttre fiende. Men detta agerande kommer att skapa problem, både för socialdemokratin och för den demokrati de i många brandtal påstår sig försvara.
Detta är ett bekymmer. Flera av de förtroendevalda tvekar över om de vill fortsätta som politiker. Man frågar sig om det är värt de bekymmer som man åsamkas.
Men det vittnar kanske mer om de press socialdemokraterna i Örebro är satta i. Allt fler inser att ett maktskifte efter valet inte bara är en möjlighet utan en sannolik utveckling. Detta verkar få de sämsta egenskaperna hos ett parti som är vant vid makt att framträda än tydligare. Istället för att försöka driva sin egen politik bättre, attackerar man andra partier.
Strategin är tydlig. Det är enklare att samla de egna styrkorna om det finns en gemensam yttre fiende. Men detta agerande kommer att skapa problem, både för socialdemokratin och för den demokrati de i många brandtal påstår sig försvara.
Sossarnas svek
Idag kör sossarna igång valrörelsen. För deras del verkar det mest betyda att man drar igång löfteskarusellen och ser till så att penningpåsarna lätt kan föras över från LOs mer eller mindre borgerliga väljare till det stora partiets kassakista.
Kampanjen drar igång i Örebro, en gång en socialdemokratisk mönsterkommun. Nu en kommun med stora bekymmer. På sossarnas hemsida kan man läsa om deras tre stora löften:
Alla ska ha jobb. I Örebro kommun ligger snittet av arbetslösa ständigt runt en procentenhet över rikssnittet. De utomnordiska medborgarnas arbetslöshet är nästan 20 procent. Utanförskapet ökar. Inte ens arbetsmarknadsåtgärder kan frisera misslyckandet.
Alla ska med i skolan. I Örebro kommun hamnar allt fler utanför. Betygsresultaten är dåliga trots att skolan är dyr. Resultaten visar att de svagaste eleverna lämnas utanför. Det finns ingenting som kan frisera det socialdemokratiska misslyckandet.
Mer pengar till äldreomsorgen. I Örebro kommun finns problem, vilket vi kommer att visa i en rapport i morgon. Men det stora problemet är Ylva Johanssons ofinansierade löften. Hon tror att hon kan lova att socialdemokraterna i Örebro ska satsa 14 miljoner mer nästa år och 140 miljoner mer om tio år på äldreomsorgen, förutom alla de naturliga kostnadshöjningarna. Det gör hon i en kommun som de senaste två åren dragit ner på i princip allt som har med äldreomsorg att göra.
Det är tragiskt att den fackföreningsrörelse som borde se till sina medlemmars bästa istället väljer att ta ställning för ett parti som misslyckas gång efter gång. Det är tragiskt att svensk politik i så stor utsträckning styrs av det parti som både har den största kassakistan, den rikaste LObbyorganisationen och det rymligaste samvetet när det gäller att ta emot bidrag från utomstående.
Men för att valet 2006 ska vinnas krävs förhoppningsvis mer än fagra löften och snygga annonskampanjer.
Kampanjen drar igång i Örebro, en gång en socialdemokratisk mönsterkommun. Nu en kommun med stora bekymmer. På sossarnas hemsida kan man läsa om deras tre stora löften:
Alla ska ha jobb. I Örebro kommun ligger snittet av arbetslösa ständigt runt en procentenhet över rikssnittet. De utomnordiska medborgarnas arbetslöshet är nästan 20 procent. Utanförskapet ökar. Inte ens arbetsmarknadsåtgärder kan frisera misslyckandet.
Alla ska med i skolan. I Örebro kommun hamnar allt fler utanför. Betygsresultaten är dåliga trots att skolan är dyr. Resultaten visar att de svagaste eleverna lämnas utanför. Det finns ingenting som kan frisera det socialdemokratiska misslyckandet.
Mer pengar till äldreomsorgen. I Örebro kommun finns problem, vilket vi kommer att visa i en rapport i morgon. Men det stora problemet är Ylva Johanssons ofinansierade löften. Hon tror att hon kan lova att socialdemokraterna i Örebro ska satsa 14 miljoner mer nästa år och 140 miljoner mer om tio år på äldreomsorgen, förutom alla de naturliga kostnadshöjningarna. Det gör hon i en kommun som de senaste två åren dragit ner på i princip allt som har med äldreomsorg att göra.
Det är tragiskt att den fackföreningsrörelse som borde se till sina medlemmars bästa istället väljer att ta ställning för ett parti som misslyckas gång efter gång. Det är tragiskt att svensk politik i så stor utsträckning styrs av det parti som både har den största kassakistan, den rikaste LObbyorganisationen och det rymligaste samvetet när det gäller att ta emot bidrag från utomstående.
Men för att valet 2006 ska vinnas krävs förhoppningsvis mer än fagra löften och snygga annonskampanjer.
2006-02-09
Sossarna sviker vargarna
Nu har sossarna åter bekänt färg i en naturvårdsfråga. Partisekreteraren Ulvskog visar sig vara just en varg i fårakläder. Problemet är bara att hon ger efter för jägarlobbyn och sviker vargen.
Jägarlobbyn är en av riksdagens starkaste. Riksdagens jägargrupp är rikt representerad med ledamöter från alla partier. De har en orimligt stark ställning när det gäller många jaktfrågor.
Det är väl känt att Svenska Jägarförbundet redan idag vill börja skjuta varg. Den tjuvjakt som förekommer är känd, inofficiellt, bland de allra flesta jägarna. SGT (Skjut, Gräv, Tig) är ingen saga. Tiotals vargar dödas årligen av samvetslösa jägare som inte tvekar att begå brott för att värna sitt egenintresse av att själva få döda älg och rådjur.
Ulvskog menar att man måste ta med landsbygdsbefolkningens oro när man ska börja skatta viltstammarna. Med sådana ord underblåser hon den obefogade rädslan för framförallt vargen. Fortfarande detta nådens år 2006 tror folk på allvar att vargen snart ska komma krypande fram till förstutrappen och sno åt sig småbarnen som stilla leker. Men detta är bara sagor. Vargen har i modern tid inte angripit någon människa på det sättet. Vargen är skygg.
Snart står bara Folkpartiet och Miljöpartiet kvar bakom att också vargen ska ha rätt att överleva i Sverige. Vi får hoppas att fler än jägarna får göra sin röst hörd i riksdagen. För det är faktiskt så att även i de vargtätaste områdena i Sverige är varghatarna i minoritet.
Jägarlobbyn är en av riksdagens starkaste. Riksdagens jägargrupp är rikt representerad med ledamöter från alla partier. De har en orimligt stark ställning när det gäller många jaktfrågor.
Det är väl känt att Svenska Jägarförbundet redan idag vill börja skjuta varg. Den tjuvjakt som förekommer är känd, inofficiellt, bland de allra flesta jägarna. SGT (Skjut, Gräv, Tig) är ingen saga. Tiotals vargar dödas årligen av samvetslösa jägare som inte tvekar att begå brott för att värna sitt egenintresse av att själva få döda älg och rådjur.
Ulvskog menar att man måste ta med landsbygdsbefolkningens oro när man ska börja skatta viltstammarna. Med sådana ord underblåser hon den obefogade rädslan för framförallt vargen. Fortfarande detta nådens år 2006 tror folk på allvar att vargen snart ska komma krypande fram till förstutrappen och sno åt sig småbarnen som stilla leker. Men detta är bara sagor. Vargen har i modern tid inte angripit någon människa på det sättet. Vargen är skygg.
Snart står bara Folkpartiet och Miljöpartiet kvar bakom att också vargen ska ha rätt att överleva i Sverige. Vi får hoppas att fler än jägarna får göra sin röst hörd i riksdagen. För det är faktiskt så att även i de vargtätaste områdena i Sverige är varghatarna i minoritet.
Plusjobb
I morgon ska kommunen kanske börja anställa plusjobbare. Tycker det känns som ett minusalternativ. Vad ska de göra, egentligen? Jobb som inte finns? Jobb som ingen saknar? Jobb som ingen vill göra? Jobb utan kompetensbehov?
Visst behöver vi nya jobb. Visst behöver vi jobb där kompetensinnehållet varierar. Men frågan är om plusjobben är lösningen.
Det känns som om plusjobben egentligen är ett socialdemokratiskt köttben, dels till AM(S), dels till Kommunal. Men nu visar det sig att Kommunal inte alls alltid vill gnaga på detta köttben. Flera dugliga fackmänniskor inser det många insett: Det går inte att dra gränser mellan jobb som ska utföras av ordinarie anställda och jobb som plusjobbarna får göra. Risken att plusjobbarna tar någon annans arbete, ordinarie, vikarie eller timanställd, är uppenbar.
Bara ett exempel:
Omfattningen av hemtjänst idag är inte alls densamma som för 20 år sedan. Då fanns tid för mer omsorg. Idag är det nästan bara vård och snabbservice. Ska plusjobbarna återställa hemtjänsten till den omsorgsgrad den hade förr? Innebär det att staten menar att kommunerna egentligen gör för lite? Kommer det att innebära krav från staten att kommunerna, när valet är över, tar över kostnaderna för dessa jobb och inlemmar dem i det ordinarie kommunala uppdraget?
Vem ska i så fall betala?
Och: Det finns en skrämmande underton i regeringens syn på kommunalt arbete. Det är en indirekt nedvärdering av behovet av kompetens inom kommunerna när man säger att plusjobbarna nu får chansen att visa upp sig för att sedan bli anställda. Men, kära regering, är det verkligen så? Är det inte så att kommunerna också har behov av stark kompetens, god utbildning och så vidare? Menar regeringen att vem som helst kan sköta ett kommunalt arbete? Är det en socialdemokratisk syn på offentlig sektor???
Visst behöver vi nya jobb. Visst behöver vi jobb där kompetensinnehållet varierar. Men frågan är om plusjobben är lösningen.
Det känns som om plusjobben egentligen är ett socialdemokratiskt köttben, dels till AM(S), dels till Kommunal. Men nu visar det sig att Kommunal inte alls alltid vill gnaga på detta köttben. Flera dugliga fackmänniskor inser det många insett: Det går inte att dra gränser mellan jobb som ska utföras av ordinarie anställda och jobb som plusjobbarna får göra. Risken att plusjobbarna tar någon annans arbete, ordinarie, vikarie eller timanställd, är uppenbar.
Bara ett exempel:
Omfattningen av hemtjänst idag är inte alls densamma som för 20 år sedan. Då fanns tid för mer omsorg. Idag är det nästan bara vård och snabbservice. Ska plusjobbarna återställa hemtjänsten till den omsorgsgrad den hade förr? Innebär det att staten menar att kommunerna egentligen gör för lite? Kommer det att innebära krav från staten att kommunerna, när valet är över, tar över kostnaderna för dessa jobb och inlemmar dem i det ordinarie kommunala uppdraget?
Vem ska i så fall betala?
Och: Det finns en skrämmande underton i regeringens syn på kommunalt arbete. Det är en indirekt nedvärdering av behovet av kompetens inom kommunerna när man säger att plusjobbarna nu får chansen att visa upp sig för att sedan bli anställda. Men, kära regering, är det verkligen så? Är det inte så att kommunerna också har behov av stark kompetens, god utbildning och så vidare? Menar regeringen att vem som helst kan sköta ett kommunalt arbete? Är det en socialdemokratisk syn på offentlig sektor???
2006-02-06
Islam och demokrati = sant?
Jag vill inte påstå att jag är en expert på islam. Men jag kan nog mer än genomsnittssvensken. I min ungdom, under mina juridikstudier, gjorde jag ett examensarbete i islamsk handelsrätt. Hur påverkar islams syn på rättsväsende möjligheterna för internationell handel? I det arbetet läste jag bland annat Koran ett antal gånger, liksom ytterligare ett antal skrifter. Problemet är att så mycket då, för 20 år sedan, var skrivet på arabiska och enbart arabiska. Det gick inte att få en fullständig bild av verkligheten.
Mycket har förändrats sedan dess. Men jag har alltid burit med mig en fundering. Kan islam och demokrati förenas? Visst finns det massor av exempel både i Koran och bland uttalanden som mer eller mindre sant tillskrivs Muhammed att man ska agera på det ena eller andra sättet. Det går, liksom i Bibeln, att hitta utsnitt som rättfärdigar både godhet och våld.
Men det finns en sak som skiljer. Bibeln har aldrig gjort anspråk på att vara Guds ord, nedskrivet och färdigt och bara för människorna att använda. Bibeln är skriven av människor, inspirerade av Gud. Koran är däremot i princip färdig och otolkningsbar. Det är därför mycket svårare att vara liberalteologisk muslim än att vara liberalteologisk kristen.
Till skillnad från Bibeln är också Koran betydligt mer uppbyggd som en traditionell naturrättslagbok. Du skall och du skall inte dominerar på ett helt annat sätt i Koran än i Bibeln.¨
Med de senaste dagarnas händelser i färskt minne ställs åter denna, än så länge obesvarade, fråga framför mig: Hur kan islam och demokrati förenas? När demokratiskt fattade beslut strider mot det ord som finns i Koran, hur ska då en sann muslim agera?
Jag hoppas och tror att det finns vägar runt detta. Det visar sig att i princip alla svenska muslimer klarar av denna balansgång. Därför borde man kunna se ljust på framtiden. Men då måste man också hoppas att de i väst boende muslimerna orkar påverka sina religionsfränder i den övriga muslimska världen, och att inte påverkan sker åt motsatt håll.
Mycket har förändrats sedan dess. Men jag har alltid burit med mig en fundering. Kan islam och demokrati förenas? Visst finns det massor av exempel både i Koran och bland uttalanden som mer eller mindre sant tillskrivs Muhammed att man ska agera på det ena eller andra sättet. Det går, liksom i Bibeln, att hitta utsnitt som rättfärdigar både godhet och våld.
Men det finns en sak som skiljer. Bibeln har aldrig gjort anspråk på att vara Guds ord, nedskrivet och färdigt och bara för människorna att använda. Bibeln är skriven av människor, inspirerade av Gud. Koran är däremot i princip färdig och otolkningsbar. Det är därför mycket svårare att vara liberalteologisk muslim än att vara liberalteologisk kristen.
Till skillnad från Bibeln är också Koran betydligt mer uppbyggd som en traditionell naturrättslagbok. Du skall och du skall inte dominerar på ett helt annat sätt i Koran än i Bibeln.¨
Med de senaste dagarnas händelser i färskt minne ställs åter denna, än så länge obesvarade, fråga framför mig: Hur kan islam och demokrati förenas? När demokratiskt fattade beslut strider mot det ord som finns i Koran, hur ska då en sann muslim agera?
Jag hoppas och tror att det finns vägar runt detta. Det visar sig att i princip alla svenska muslimer klarar av denna balansgång. Därför borde man kunna se ljust på framtiden. Men då måste man också hoppas att de i väst boende muslimerna orkar påverka sina religionsfränder i den övriga muslimska världen, och att inte påverkan sker åt motsatt håll.
2006-02-01
Vivalla
Tvärsnytt gör en serie om Vivalla och problemen där. Problemet med att åter visa Vivalla som ett problem är att det blir problemet som blir problem...
Alla samhälllen har sina bekymmer. Det finns olika sätt att tackla dessa. Antingen ser man det just som ett problem som någon, gärna utifrån, måste lösa. Det blir lätt passiviserande och tar makten från dem som man utgår är kärnan till problemet. Den svenska integrationspolitiken lider till stor del av detta synsätt.
Det andra är att se den nuvarande situationen som en utmaning, som något som går att förändra, bara man ger människorna rätt verktyg. Här måste en omsvängning av svensk integrationspolitik ske. Mer energi måste läggas på att skapa förutsätttningarna för alla dessa starka, nya svenskar att själva skapa sig sin framtid. Mer energi måste läggas på att ge dem bra utbildning, möjlighet till att skapa egna jobb, möjlighet att själva skapa sin egen meningsfulla fritid och så vidare.
Denna integrationspolitik är ännu så länge bara en dröm. Men den måste förverkligas för att samhället ska kunna utvecklas.
Alla samhälllen har sina bekymmer. Det finns olika sätt att tackla dessa. Antingen ser man det just som ett problem som någon, gärna utifrån, måste lösa. Det blir lätt passiviserande och tar makten från dem som man utgår är kärnan till problemet. Den svenska integrationspolitiken lider till stor del av detta synsätt.
Det andra är att se den nuvarande situationen som en utmaning, som något som går att förändra, bara man ger människorna rätt verktyg. Här måste en omsvängning av svensk integrationspolitik ske. Mer energi måste läggas på att skapa förutsätttningarna för alla dessa starka, nya svenskar att själva skapa sig sin framtid. Mer energi måste läggas på att ge dem bra utbildning, möjlighet till att skapa egna jobb, möjlighet att själva skapa sin egen meningsfulla fritid och så vidare.
Denna integrationspolitik är ännu så länge bara en dröm. Men den måste förverkligas för att samhället ska kunna utvecklas.
2006-01-31
Är det OK att häda?
Hädelse är inte längre något brott i Sverige. Vem som helst får säga vad som helst om Gud, Jesus, Muhammad, Allah, Vishnu... Sverige är sekulariserat.
Det finns för- och nackdelar med detta. Den som saknar religiös övertygelse kan inte inse vilka känslor som kan väckas av att någon hädar det som man tror på. Människor kan bli kränkta av man menar att någon behandlar din gud eller din religion respektlöst. Därför krävs alltid respekt för andra människors trosåskådning, likaväl som vi ska respektera andra skillnader.
Men det som nu händer i den muslimska världen, med protesterna mot bilder av Muhammad, är något annat. Det visar också på ett av de problem som kommer att accentueras i framtiden: Synen på religionens plats i samhället.
Islam är både religion och styrelseskick. Ännu har inte islam visat att den långsiktigt går att kombinera med en sekulariserad stat. Turkiets ständiga brottningsmatch mellan religion och stat visar på problemen. Kanske kan en modern islam bli mer sekulariserad, men den vandringen blir betydligt svårare än för kristendomen. Koran är betydligt mer lik en lagbok än bibeln. Därmed ställer den också krav på att styra sådant som vi menar är sekulärt.
Nu anser flera islamska stater att Jyllandsposten och den danska staten ska be om ursäkt för de bilder på Muhammed man publicerat. Alternativet är våld mot nordiska medborgare. Jag hoppas att de inte viker mer än vad de redan gjort. Att be om ursäkt för att man kränkt någons tro är rätt. Men det får inte hindra den fria pressen att fortsätta publicera ifrågasättanden av islam, Muhammed, kristendom eller Jesus.
Jag är kristen. Jag minns hur illa berörd jag blev av fotografen Elisabeth Olssons bilder av den sexualiserade Jesus. För mig var hennes bilder mycket nära hädelse. Hennes sätt att krympa den gudomliga kärleken till sexualitet visade mer på hur illa det står till med kärleken i dagens samhälle än på ett ställningstagande för en utsatt grupp.
Ändå skulle jag aldrig önska att hennes frihet att visa sina bilder offentligt beskars. Det öppna samhället är grunden, både för oss som har en personlig tro och för dem som saknar. Både ateistens och den troendes möjligheter till egen utveckling ligger i det öppna samhället, i rätten att tycka, tänka och uttrycka sig olika.
Jyllandsposten satte fingret på en öm punkt. Nu känns det som om vissa hukar inför hot om våld. Därför är det viktigt att västvärlden står upp för den fria pressens rätt att tycka och skriva, även om sådant som är obehagligt. Men det måste ske med respekt.
Det finns för- och nackdelar med detta. Den som saknar religiös övertygelse kan inte inse vilka känslor som kan väckas av att någon hädar det som man tror på. Människor kan bli kränkta av man menar att någon behandlar din gud eller din religion respektlöst. Därför krävs alltid respekt för andra människors trosåskådning, likaväl som vi ska respektera andra skillnader.
Men det som nu händer i den muslimska världen, med protesterna mot bilder av Muhammad, är något annat. Det visar också på ett av de problem som kommer att accentueras i framtiden: Synen på religionens plats i samhället.
Islam är både religion och styrelseskick. Ännu har inte islam visat att den långsiktigt går att kombinera med en sekulariserad stat. Turkiets ständiga brottningsmatch mellan religion och stat visar på problemen. Kanske kan en modern islam bli mer sekulariserad, men den vandringen blir betydligt svårare än för kristendomen. Koran är betydligt mer lik en lagbok än bibeln. Därmed ställer den också krav på att styra sådant som vi menar är sekulärt.
Nu anser flera islamska stater att Jyllandsposten och den danska staten ska be om ursäkt för de bilder på Muhammed man publicerat. Alternativet är våld mot nordiska medborgare. Jag hoppas att de inte viker mer än vad de redan gjort. Att be om ursäkt för att man kränkt någons tro är rätt. Men det får inte hindra den fria pressen att fortsätta publicera ifrågasättanden av islam, Muhammed, kristendom eller Jesus.
Jag är kristen. Jag minns hur illa berörd jag blev av fotografen Elisabeth Olssons bilder av den sexualiserade Jesus. För mig var hennes bilder mycket nära hädelse. Hennes sätt att krympa den gudomliga kärleken till sexualitet visade mer på hur illa det står till med kärleken i dagens samhälle än på ett ställningstagande för en utsatt grupp.
Ändå skulle jag aldrig önska att hennes frihet att visa sina bilder offentligt beskars. Det öppna samhället är grunden, både för oss som har en personlig tro och för dem som saknar. Både ateistens och den troendes möjligheter till egen utveckling ligger i det öppna samhället, i rätten att tycka, tänka och uttrycka sig olika.
Jyllandsposten satte fingret på en öm punkt. Nu känns det som om vissa hukar inför hot om våld. Därför är det viktigt att västvärlden står upp för den fria pressens rätt att tycka och skriva, även om sådant som är obehagligt. Men det måste ske med respekt.
2006-01-30
Byte hos sossar
Irén Lejegren går. Lena Baastad kommer. Någon förändring är inte att vänta.
Irén Lejegren har väl mest gjort sig känd som ett kommunalråd som inte förmått fatta de beslut som varit nödvändiga för kommunens skolor. Resursfördelningsmodellen är bara ett av många beslut som inte kommit fram i tid. Samtidigt har hon fortsatt den socialdemokratiska modellen med att skölja över skolan med mål på mål, på mål, på mål... Otydlighet, förutom att säga nej till alla friskolor, har varit socialdemokratisk skolpolitik under Irén Lejegren.
Lena Baastad är ännu så långe möjligen mer pragmatisk än Lejegren. Men även hon har vandrat i de socialdemokratiska internutbildningskorridorerna. Hon har inte gjort sig känd som en förnyare i partiet, aldrig har hon hörts uttala sig om tveksamheter kring den skolpolitik som sossarna hittills fört (eller kanske inte fört eftersom deras politik mest är otydlighet). Hon kommer troligen att bara fortsätta att förvalta det arv Lejegren lämnar efter sig.
Det är synd. Örebros skolor skulle behöva något nytt. Men det får vänta till efter valet den 17 september i år. Då kan en ny majoritet börja det nödvändiga förändringsarbetet.
Irén Lejegren har väl mest gjort sig känd som ett kommunalråd som inte förmått fatta de beslut som varit nödvändiga för kommunens skolor. Resursfördelningsmodellen är bara ett av många beslut som inte kommit fram i tid. Samtidigt har hon fortsatt den socialdemokratiska modellen med att skölja över skolan med mål på mål, på mål, på mål... Otydlighet, förutom att säga nej till alla friskolor, har varit socialdemokratisk skolpolitik under Irén Lejegren.
Lena Baastad är ännu så långe möjligen mer pragmatisk än Lejegren. Men även hon har vandrat i de socialdemokratiska internutbildningskorridorerna. Hon har inte gjort sig känd som en förnyare i partiet, aldrig har hon hörts uttala sig om tveksamheter kring den skolpolitik som sossarna hittills fört (eller kanske inte fört eftersom deras politik mest är otydlighet). Hon kommer troligen att bara fortsätta att förvalta det arv Lejegren lämnar efter sig.
Det är synd. Örebros skolor skulle behöva något nytt. Men det får vänta till efter valet den 17 september i år. Då kan en ny majoritet börja det nödvändiga förändringsarbetet.
2006-01-26
Dödsstraff
Kan på tidningarnas förstasidor läsa om den uppskjutna avrättningen i Florida. Mannen låg redan med kanylerna i armarna när en domare godkände hans advokaters krav på att straffet skulle uppskjutas. Ett humant straff?
Det finns andra berättelser om hur staten USAs bödlar misslyckats med att ta livet av de människor som dömts att dö. Elektriska stolar som bränt istället för dödat är väl bland det värsta. Men varje dödsstraff, varje mördad fånge, innebär ett misslyckande för den rättsstat som borde värna varje människoliv.
Det finns inget som ger någon annan rätt att ta en människas liv. Det finns ingen stat som kan ta över den guds roll som rättfärdig rättskipare som de så ofta refererar till. Den staten, och den gud som ger människan den rätten, vill i vart fall inte jag bekänna mig till.
Det finns andra berättelser om hur staten USAs bödlar misslyckats med att ta livet av de människor som dömts att dö. Elektriska stolar som bränt istället för dödat är väl bland det värsta. Men varje dödsstraff, varje mördad fånge, innebär ett misslyckande för den rättsstat som borde värna varje människoliv.
Det finns inget som ger någon annan rätt att ta en människas liv. Det finns ingen stat som kan ta över den guds roll som rättfärdig rättskipare som de så ofta refererar till. Den staten, och den gud som ger människan den rätten, vill i vart fall inte jag bekänna mig till.
Demokratisk terrorism?
Hamas har vunnit. Hur ska västvärlden ställa sig? USA kan inte hantera en stat som leds av en organisation som i amerikansk lag pekas ut som terrorister. Samtidigt bedriver man gärna mer och mer affärer och har tätare och tätare kontakter med terroristerna i Peking.
Vad är orsaken till Hamas vinst? En protest mot Fatah-rörelsens korruption? En protest mot USA som försökt styra valet? En farlig islamistisk rörelse som kidnappar demokratin?
Det spelar egentligen ingen roll vad skälet är. Detta är en del av demokratin. Ett demokratiskt synsätt innebär också att de röstberättigade har rätt att rösta fram ett dåligt alternativ. Sverigedemokrater och Nationaldemokrater får ställa upp i svenska val. Berlusconis "Heja Italien"-parti behärskar Italien genom en märklig politik.
Hamas har utfört terrordåd och tar inte avstånd från terror som vapen. Det är ett bekymmer. Men västvärlden borde se positivt på att demokratin genomförs och fundera på hur man ska hantera denna demokratiskt valda regim, hur man ska stötta en positiv utveckling, istället för att söka vägar att motarbeta den.
Vad är orsaken till Hamas vinst? En protest mot Fatah-rörelsens korruption? En protest mot USA som försökt styra valet? En farlig islamistisk rörelse som kidnappar demokratin?
Det spelar egentligen ingen roll vad skälet är. Detta är en del av demokratin. Ett demokratiskt synsätt innebär också att de röstberättigade har rätt att rösta fram ett dåligt alternativ. Sverigedemokrater och Nationaldemokrater får ställa upp i svenska val. Berlusconis "Heja Italien"-parti behärskar Italien genom en märklig politik.
Hamas har utfört terrordåd och tar inte avstånd från terror som vapen. Det är ett bekymmer. Men västvärlden borde se positivt på att demokratin genomförs och fundera på hur man ska hantera denna demokratiskt valda regim, hur man ska stötta en positiv utveckling, istället för att söka vägar att motarbeta den.
2006-01-24
KGB i Sverige
Säkerhetspolisen ska börja med angivare i skolan och inom social omsorg för att hitta möjliga muslimska terrorister. Det verkar som om det idiotiska förslaget från två folkpartister i Stockholm tyvärr slog rot. Ogräs har en förmåga att hitta de mest olämpliga platser att växa vidare på.
Vi får hoppas att någon makthavare bestämmer sig för att bekämpa detta ogräs. Tyvärr finns inte mycket att tro på när det gäller regeringen. Justitieministern har knappast gjort sig känd som en försvarare av den personliga integriteten och rättssamhället. Kanske kan man hoppas att någon vettigare folkpartist på riksplanet inser det barocka i att skapa ett angivarsamhälle av gammal sovjetisk klass.
Det öppna och demokratiska samhället kan inte bekämpas med odemokratiska metoder. Angiverisystem, det må vara i skolan, i omsorgerna eller i politiken, hör hemma på den bakgård där redan kommunismen och andra auktoritära förtryckarsystem har hamnat.
Stoppa SÄPO innan det är för sent!
Vi får hoppas att någon makthavare bestämmer sig för att bekämpa detta ogräs. Tyvärr finns inte mycket att tro på när det gäller regeringen. Justitieministern har knappast gjort sig känd som en försvarare av den personliga integriteten och rättssamhället. Kanske kan man hoppas att någon vettigare folkpartist på riksplanet inser det barocka i att skapa ett angivarsamhälle av gammal sovjetisk klass.
Det öppna och demokratiska samhället kan inte bekämpas med odemokratiska metoder. Angiverisystem, det må vara i skolan, i omsorgerna eller i politiken, hör hemma på den bakgård där redan kommunismen och andra auktoritära förtryckarsystem har hamnat.
Stoppa SÄPO innan det är för sent!
2006-01-23
NEO
Läser det nya liberala magasinet NEO. Intressant.
Om man skulle sätta ytterligare ett prefix före liberal, bland alla de social-, ny-, marknads- o.s.v. så skulle man väl kunna kalla detta liberala magasin positivismliberalt. Allt kommer att ordna sig, bara människorna får bestämma själv. Glöm miljöproblemen. Glöm samhällsklyftorna. Glöm social problematik. Det löser sig.
Jag kan inte påstå att jag är med på samma tåg som flertalet av författarna. Ändå gillar jag anslaget. Det får mig att själv vilja vässa mina argument för den blandning av individens ansvar och en socialt ansvarstagande stat jag står för. Den får mig också att fundera över livsstilsproblematiken och generationsproblematiken för de som tror att allt går att läsa in i ekonomiska termer.
Men det får mig också att fundera över min egen hållning som pessibilist (det går åt ... men man måste i alla fall försöka förändra). Även vi som är mer pessimistiska än dessa positivliberaler kan glädjas åt människor som tror och hoppas på den allt ljusare framtiden.
Om man skulle sätta ytterligare ett prefix före liberal, bland alla de social-, ny-, marknads- o.s.v. så skulle man väl kunna kalla detta liberala magasin positivismliberalt. Allt kommer att ordna sig, bara människorna får bestämma själv. Glöm miljöproblemen. Glöm samhällsklyftorna. Glöm social problematik. Det löser sig.
Jag kan inte påstå att jag är med på samma tåg som flertalet av författarna. Ändå gillar jag anslaget. Det får mig att själv vilja vässa mina argument för den blandning av individens ansvar och en socialt ansvarstagande stat jag står för. Den får mig också att fundera över livsstilsproblematiken och generationsproblematiken för de som tror att allt går att läsa in i ekonomiska termer.
Men det får mig också att fundera över min egen hållning som pessibilist (det går åt ... men man måste i alla fall försöka förändra). Även vi som är mer pessimistiska än dessa positivliberaler kan glädjas åt människor som tror och hoppas på den allt ljusare framtiden.
2006-01-19
(S)olidaritet för vem?
I går på fullmäktige beslutade sossarnas vänsterkartell att alla som lämnar anbud till kommunen ska ha kollektivavtal. Det fanns två motioner, en (s) och en (v). (V) motionen var bättre. Där gällde att man skulle ha kollektivavtal eller liknande vid upphandlingar av vissa tjänster. (S) motionen krävde kollektivavtal vid alla upphandlingar.
Här, och i debatten, visar sig socialdemokraternas solidaritet från sin rätta sida. Flera av s-ledamöterna gick upp i debatten, inte som företrädare för ett parti, utan som fackliga ombudsmän. Deras ansvar låg så tydligt hos just den fackförening de företrädde.
(S)olidarieten slutar med fackanslutningen, eller snarare, fackföreningen som organisation är det som är solidaritet för dessa sossar. Att deras motion innebär att fattiga människor i fattiga länder inte kan leverera till kommunen struntar de i. Att deras motion bygger nya murar i Europa struntar de i. Att deras motion drar gränser i Sverige struntar de i. Det är fackets makt och fackets rätt som är det viktiga. Då får småföretagare i Sverige och i den tredje världen bara böja på nacken för överheten.
Kopplingen mellan främst LO-facken och socialdemokratin är ett hån mot den öppna demokratin. Gårdagens debatt visar främst att socialdemokraterna gör allt för att behålla fackets makt även när medlemstalen sjunker. Det är ju bidragen från facken som gör att sossarna år efter år kan behålla makten. Då spelar internationell solidaritet en mycket liten roll.
U(s)elt, är ordet.
Här, och i debatten, visar sig socialdemokraternas solidaritet från sin rätta sida. Flera av s-ledamöterna gick upp i debatten, inte som företrädare för ett parti, utan som fackliga ombudsmän. Deras ansvar låg så tydligt hos just den fackförening de företrädde.
(S)olidarieten slutar med fackanslutningen, eller snarare, fackföreningen som organisation är det som är solidaritet för dessa sossar. Att deras motion innebär att fattiga människor i fattiga länder inte kan leverera till kommunen struntar de i. Att deras motion bygger nya murar i Europa struntar de i. Att deras motion drar gränser i Sverige struntar de i. Det är fackets makt och fackets rätt som är det viktiga. Då får småföretagare i Sverige och i den tredje världen bara böja på nacken för överheten.
Kopplingen mellan främst LO-facken och socialdemokratin är ett hån mot den öppna demokratin. Gårdagens debatt visar främst att socialdemokraterna gör allt för att behålla fackets makt även när medlemstalen sjunker. Det är ju bidragen från facken som gör att sossarna år efter år kan behålla makten. Då spelar internationell solidaritet en mycket liten roll.
U(s)elt, är ordet.
2006-01-18
Persson förstör politiken
Jag lyssnar till partiledardebatten. Göran Persson dominerar, dels tack vare han är ledare för regeringen, har första året och kan ta repliker och få sista ordet mot sina huvudmotståndare. Dels för att han låter populism, retorik och politicism totalt ta över viljan till en politisk diskussion.
För hycklaren Persson är det viktigare att hamra in ordet "högerallians" än att svara på Leijonborgs, Reinfeldts eller Olofssons frågor.
För lögnaren Persson är det viktigare att låtsas som om denna "högerallians" står för allt onda, och därmed sossarna för det goda, och peka på eventuellt kommande sänkta sjukförsäkringsnivåer än att diskutera problemen med att hans regering låser in människor i arbetslöshet eller mycket lägre förtidspensionsbelopp.
För hymlaren Persson är det viktigare att prata om "solidaritet" via skattsedeln än att diskutera de jobb som ska skapa möjligheter att verkligen kunna ta ut skatter och visa riktig solidaritet.
Uppräkningen kan fortsätta. När jag ser vår statsminister ser jag en gammal, mjuk lovikavante som låtsas smeka befolkningen. Men inne i vanten finns en stenhård järnhand!
För hycklaren Persson är det viktigare att hamra in ordet "högerallians" än att svara på Leijonborgs, Reinfeldts eller Olofssons frågor.
För lögnaren Persson är det viktigare att låtsas som om denna "högerallians" står för allt onda, och därmed sossarna för det goda, och peka på eventuellt kommande sänkta sjukförsäkringsnivåer än att diskutera problemen med att hans regering låser in människor i arbetslöshet eller mycket lägre förtidspensionsbelopp.
För hymlaren Persson är det viktigare att prata om "solidaritet" via skattsedeln än att diskutera de jobb som ska skapa möjligheter att verkligen kunna ta ut skatter och visa riktig solidaritet.
Uppräkningen kan fortsätta. När jag ser vår statsminister ser jag en gammal, mjuk lovikavante som låtsas smeka befolkningen. Men inne i vanten finns en stenhård järnhand!
2006-01-16
Är 71 % bra eller 29 % dåligt
71 % av medarbetarna i Örebro kommun trivs med sitt arbete. Kommunen går ut och säger att "Medarbetarna trivs i Örebro kommun". Ytligt sett kan det verka så. Men frågan är om 71 % är en bra eller dålig siffra.
Kan en organisation fungera om 29 % inte trivs med sin arbetssituation? Kan en knapp tredjedel av medarbetarna känna otrivsel i någon mån och ändå bidra till organisationens utveckling? Om tre fjärdedelar av medarbetarna inte känner att de kan utvecklas i organisationen och vi dessutom har en mycket låg personalrörlighet talar det emot en bra och utvecklande organisation.
Det finns alltid två sidor av samma mynt.
Kan en organisation fungera om 29 % inte trivs med sin arbetssituation? Kan en knapp tredjedel av medarbetarna känna otrivsel i någon mån och ändå bidra till organisationens utveckling? Om tre fjärdedelar av medarbetarna inte känner att de kan utvecklas i organisationen och vi dessutom har en mycket låg personalrörlighet talar det emot en bra och utvecklande organisation.
Det finns alltid två sidor av samma mynt.
2006-01-13
Problem med höga löner?
Svenska chefer får allt mer betalt enligt en redogörelse som LO gjort. Är det ett problem?
Jag har personligen inte något större problem med människor som gör ett gott jobb och tjänar ett antal miljoner om året. Men även för mig finns det gränser. När inte lönen längre kan anses som ersättning för ett utfört arbete, utan som någonslags jämförelse mellan höjdarna i olika bolag, tappar också jag förtroendet. Om den gränsen sedan går vid 10, 15 eller ett antal andra miljoner är av mindre vikt. Men när en årslön är mer än vad en normal människa kan göra av med på ett liv, har ju lönen mist sin funktion som ersättning för ett nedlagt arbete. Istället värderar man människan på något annat sätt.
Det finns inget vi politiker kan göra åt detta. Vi ska inte lägga oss i hur fria bolag sätter sina löner. Jag tycker att vi däremot kunde se över alla mer eller mindre märkliga aktieoptions eller vinstdelningssystem. Här kunde skatterna vara så höga att det inte blev förmånligt att vinstdela. Hellre en hög lön för ett gott arbete än en vinstdelning där det inte ens är säkert att du är del av den ökade vinsten på aktiekursen.
Men en sak är nog ganska säker. Det finns en gräns för när de sociala skillnaderna i samhället blivit så stora att den sociala oron ökar. När de fattiga blivit för fattiga och de rika för rika, ökar riskerna för våld i ett uppdelat samhälle. Historien kan lära oss det. Den läxan bör vi fundera över hur vi ska lösa.
Jag har personligen inte något större problem med människor som gör ett gott jobb och tjänar ett antal miljoner om året. Men även för mig finns det gränser. När inte lönen längre kan anses som ersättning för ett utfört arbete, utan som någonslags jämförelse mellan höjdarna i olika bolag, tappar också jag förtroendet. Om den gränsen sedan går vid 10, 15 eller ett antal andra miljoner är av mindre vikt. Men när en årslön är mer än vad en normal människa kan göra av med på ett liv, har ju lönen mist sin funktion som ersättning för ett nedlagt arbete. Istället värderar man människan på något annat sätt.
Det finns inget vi politiker kan göra åt detta. Vi ska inte lägga oss i hur fria bolag sätter sina löner. Jag tycker att vi däremot kunde se över alla mer eller mindre märkliga aktieoptions eller vinstdelningssystem. Här kunde skatterna vara så höga att det inte blev förmånligt att vinstdela. Hellre en hög lön för ett gott arbete än en vinstdelning där det inte ens är säkert att du är del av den ökade vinsten på aktiekursen.
Men en sak är nog ganska säker. Det finns en gräns för när de sociala skillnaderna i samhället blivit så stora att den sociala oron ökar. När de fattiga blivit för fattiga och de rika för rika, ökar riskerna för våld i ett uppdelat samhälle. Historien kan lära oss det. Den läxan bör vi fundera över hur vi ska lösa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)