Ett tragiskt undantag

Måste skriva en blogg om Saddams avrättning. Tyvärr är den en logisk följd på det ologiska krig mot terrorismen som president Bush inledde. Lika tragisk som avrättningen var, lika tragisk är presidentens gratulationer till den irakiska regeringen för att de fortsätter mördandets traditioner i ett land som borde värnas från våld.

Saddam var grym, en diktator och folkmördare. Han borde fått stå till svars för samtliga sina brott innan hans dagar avslutats med ett livslångt fängelsestraff. Nu bli det tyvärr inte så. Det kommer troligen att innebära än mer våld i den våldsvåg som nytändes efter Bush invasion. Livet i Irak efter invasionen är våldsammare och dödligare än innan, det är den tragiska sanningen.

Demokration kan aldrig långsiktigt försvaras med odemokratiska medel. De oskyldiga civila som dödas av USAs bomber och kulor ropar lika högt på rättvisa domarfrån sina gravar över dem som gett order på våldet som de som diktatorn mördade. Våld och krig måste begränsas, inte uppmuntras.Tyvärr är avrättningen fel väg att gå. 2006 kunde slutat bättre.

God jul och Gott nytt år

Detta blir den sista bloggen i år. Det har varit tunt med bloggandet de senaste dagarna även om det funnits massor att blogga om. Men i bland betyder bloggandet, politiken och arbetet mycket mindre än andra saker.

Under jul och mellandagarna ska det inte bli speciellt mycket jobbande. Det ska bli ledighet med familjen. Skönt.

Vi ses nästa år!

Stark start för bred majoritet

Gårdagens fullmäktige går inte till eftervärlden som ett av de mest fulländade. Inledningsvis vek främst vänsterpartisterna från uppgörelser de redan varit med att träffa. Skälet kan bara stavas: populism! Vänsterpartiets förhandlare på länsnivå godkänner en uppgörelse som ger Sverigedemokraterna den representation de bör ha utifrån de valsiffror de fått i länet. Men när beslutet kommer till fullmäktige, vill inte de kännas vid denna förhandling. Vänsterpartiets kommunalråd deltar i förhandlingar med övriga partier kring arvoden, ersättningar och partiresurser. Ingen gång hörs kraven på lägre nivåer, snarare tvärsom. Lägligt nog finns han inte på plats i fullmäktige förrän efter beslutet. Lägligt - eftersom hans partikamrater inte vill kännas vid hans överenskommelse utan i populismens namn vill ha lägre nivåer.

Trots dessa inledande händelser, karaktäriserades fullmäktige i övrigt av den nya majoritetens budget och arbetssätt. Fem jämlika partier. Många goda företrädare. En majoritet som samtalat på många sätt och på många nivåer långt innan budgetfullmäktige. En majoritet som respekterar både likheter och olikheter hos varandra och söker finna de bästa vägarna framåt. En majoritet som lyssnar och pragmatiskt försöker ta åt sig det bästa även från förslag som kommer från andra. En majoritet där just kommunikation är ledordet.

Politik handlar om att beskriva en möjlig och önskvärd utveckling, prioritera bland olika mål för att nå den utvecklingen och att leda organisationen så att alla presterar så bra man bara kan. Majoritetens budget skapar nya möjligheter för alla dessa tre områden. Det ska bli en stor glädje att få delta i arbetet för ett bättre Örebro de kommande åtta, tio, femton åren.

Ståpäls för Fuglesang?

Måste erkänna: Jag får inte ståpäls av att en svensk är uppe i rymden och far. Kan inte uppamma någon speciell stämning överhuvudtaget. Har kanske för liten vetskap om vad detta enorma steg för mänskligheten egentligen innebär.

Förra resans höjdpunkt verkade vara att en av austronauterna slog världens längsta golfslag. Fuglesang ska tydligen kasta frisbee...

Kanske finns det vetenskapliga förklaringar till varför man lägger ner 5, 6, 7 miljarder kronor på en resa till rymden. Det är kanske rymden som är nästa hållplats för mänskligheten. Om vi inte lyckats ta livet av oss själva och det högre djur och växtlivet på planeten innan dess. Med klimatförändringar eller kemiska föreningar eller allmänt resursutnyttjande...

Kanske vore bättre att satsa kulorna på att utforska djuphaven. De är minst lika okända, kanske än mer möjliga att leva i om jorden pajar och, till skillnad från rymden, de är mer utsatta för de faror som vi som människor just nu levererar vår planet. Rymden finns alltid där ute, opåverkad. Men biosfären förändras varje dag.

Danielsson = systemfel

Lars Danielsson får fortfarande inte jobba under utrikesministern. En del tycker synd om honom. Göran Greider utgöt sig under morgonens EKO-sändningar kring detta. Andra tycker att Bildt gör rätt. Danielsson har ljugit eller i vart fall undanhållit sanningen kring tsunamihanteringen menar dessa och stödjer sig på den mycket kraftiga kritik JO riktade mot Danielsson, en kritik som tyvärr kom bort i valrörelsen eftersom den principiellt riktade sig mot dåvarande statsminsterns sätt att styra landet vid kriser.

Det märkliga är att så få vågar fundera över det system som finns när statsministerns tidigare högra hand, efter ett regeringsskifte överhuvudtaget kan tänkas bli högt uppsatt (neutral) tjänsteman under en ny regering. Det rimliga borde väl vara att dessa politiker hanteras som andra politiker, d.v.s. får ett avgångsvederlag och därefter får hitta ny sysselsättning utanför statsapparaten.

Det finns en risk med detta, att kompetenta höga statstjänstemän inte vill bli politiker, eftersom de då riskerar sin fasta anställning. Jag menar att det är ett val man måste göra. En småföretagare som vill bli politiker, har för det mesta inget småföretag att återvända till. En chef på ett bolag som vill sadla om har troligen inte heller något arbete att återvända till.

Men framförallt handlar det om ordet "oväld". Den svenska offentliga tjänstemannakåren måste vara oväldig, neutral och handlande enbart för den sittande majoritetens bästa. En statssekreterare som varit statsministerns högra hand, är därmed direkt diskvalificerad från en sådan tjänst. Det borde såväl Bildt som Danielsson (och ett antal andra statssekreterare) inse. Det borde regering och riksdag visa genom att förändra arvoderingar och avgångsregler.

Färre mål ger bättre verksamhet

I majoritetsbudgeten för 2007 finns bara 11 mål istället för de 25/133/158/??? mål som tidigare fanns i budgeten. Utöver dessa 11 mål kan nämnderna själva bestämma sig för ytterligare mål. Den friheten finns, men det kanske är bättre att gå andra vägar än att skapa nya mål för att styra verksamheterna.

Fundera över om det inte är bättre att säga så här till en verksamhet(schef): Du ska uppfylla detta mål. Vi som nämnd kommer att följa upp och se om du klarar det. Men förutom målet så måste du också kunna redovisa de processer du beslutat om och som är nödvändiga för att klara målet. En gång i kvartalet ska du komma till nämnden, visa hur nära måluppfyllelse du är, visa vilka processer som är i gång och hur de fungerar, och beskriva variationerna mellan uppfyllt resultat och hur budgeten hålls.

Det är inte alltid kvantiteten som avgör kvaliteten. För Örebro kommun ligger ett stort arbete framför oss där vi måste bli mer medvetna om VAD VI GÖR än VAD VI BORDE, SKULLE VILJA ELLER TROR ATT VI KUNDE GÖRA. Den tydligheten tjänar alla på.

Bra läge

Sverige går mot en rejäl jobbtillväxt nästa år. Det innebär att både regeringen och den tillträdande majoriteten i Örebro får möjlighet att starta regeringstiden utan snabba krav på kraftfulla åtgärder och besparingar. Det är bra.

Örebro kommun kommer att göra ett plus på över 200 miljoner kronor. Det är också bra. Jag tycker också att det känns tillfredsställande att Mats Sjöström får lämna över en kommun i balans till en ny majoritet. Det arbete han drivit de senaste åren med att få rätsida på ekonomin uppväger det som hände de mörkare åren på 90-talet.

Ändå kommer koalitionen i Örebro inte att kunna slå sig ner och rulla tummarna. Alla prognoser visar på att vi nu är på toppen av konjunkturen. Om ett eller ett par år pekar siffrorna mot mer bekymmersamma tider. Så det är inte läge att sätta på sig spenderbyxorna och strunta i boksluten.

Regn i dag igen

Kollade nyss snökartan, denna min födelsedag. I min ungdom var det i princip alltid vinter när man fyllde. Nuförtiden är det mer sällan. Klimatförändringarna är här.

Var alltså inne på SMHIs hemsida. Snökartan är inte så rolig. Men en annan notis blir lite värre. El Nino-fenomenet verkar förstärkas. Det kan innebära att nästa år kommer att kantas av olika naturkatastrofer, främst i de fattiga delarna av världen.

Läste nyligen Expressens ledarsida om TV-programmet Planeten och de vänsterförslag som ständigt blir lösningen på miljöproblemen. Mindre handel. Mindre öppenhet. Mer regleringar. Mer protektionism. Slutnare samhällen. Expressen menade helt riktigt att detta inte är vägen.

Men vi som står för en annan samhällssyn måste fundera över vilka våra lösningar är. Det kanske inte duger att bara hoppas på marknadskrafterna, när det inte är möjligt att skapa ekonomiska modeller som hanterar kostnader i generationsperspektiv.

SVT i blåsväder

I lördags sände SVT hyllningsprogram till en diktator och envåldshärskare. Fidel Castro behåller sitt grepp om en del av de vänsterkrafter inom svensk journalistik som borde haft tid att tänka om. Men på SVT verkar det som om man ser världen genom väl genomfärgade röda linser.

Hur kan det komma sig att den svenska, oberoende, statstelevisionen på bästa sändningstid väljer att ge en diktator PR? Jag förstår det inte. Men jag ser med spänning fram emot kommande lördagar och utsändningarna av:

Lukasjenko, mitt Vitryssland. (Bara mitt)

Saddam och hans familj. Ett porträtt med alla sex (fem) ((fyra)) (((tre))) äsch, ett porträtt av hela familjen.

Eller kanske mer aktuellt:

Chile, en framgångssaga under Augusto.
Pinochet: Hur jag gjorde Chile säkert och skapade tillväxt.

Hur länge får man vänta???

Knäproblem med möjligheter

Opererade knäet i tisdags. Menisken fixades till via ett par hål i knäet. Efter operationen gick jag till kommunstyrelsen.

För 30 år sedan innebar en meniskoperation att man skar upp hela benet. Patienten fick ligga en vecka och gipsades sedan för en lång rehabilitering. Nu är det alltså klart och man får gå(!) därifrån. Sedan bör man i och för sig vara sjukskriven en vecka. Men utvecklingen är enorm.

Ibland får man höra att det inte finns några effektiviseringsvinster inom offentlig sektor. Det tar lika lång tid idag att lära ett barn läsa som det gjorde för 50 år sedan. I många stycken är det så.

Men det får inte bli en oomtvistlig sanning. Alla delar i den offentliga sektorn måste, liksom i den priviata, ständigt vara beredda att förändra sig. Ibland betyder tekniken att förändringar måste ske. Ibland är det andra faktorer som förändras. Våra offentliga verksamheter måste ständigt vara beredda att förändras, effektiviseras, rationaliseras...

Varför? Skälet är enkelt. Vi finns inte till för oss själva. Vårt uppdrag är att hantera de pengar skattebetalarna lämnar till oss för att ordna det gemensamma på allra bästa sätt. Därför måste vi ständigt motivera för medborgarna att det vi gör för deras pengar, gör vi på bästa sätt.

Framtiden för det offentliga ligger inte i att vara trygga i det som finns och som alltid funnits. Framtiden för den offentliga sektorn ligger i att skapa trygghet i (den nödvändiga) förändringen.

Predikan på söndag

På söndag är det domsöndagen. Då har jag fått förmånen att åter predika, eller mer tala, i Betelkyrkan i Örebro. Välkommen.

Det är intressant med domsöndagen. Förr, när människan levde i större armod och mindre välfärd än idag, accepterade man att det fanns utrymme också för domen.

Idag, när ondskan är förbehållen några andra medan vi andra är goda från grunden, behövs inte längre någon dom. Synen på att människan föds god får många intressanta konsekvenser.

Hur ska vi kunna ta ansvar för vårt handlande om det inte kan anses ont, ens i detaljer, om det inte finns en dom över vårt liv och vår livsstil? Hur ska vi kunna ta ansvar för världen om ondskan alltid finns hos någon annan och denna andra alltid i så fall kan göras ansvarig för det onda?

Kan man fundera över det på en kvart i Betel på söndag? Vi får väl se.

Ny budget pekar ut ny riktning

Koalition Örebros nya budget pekar ut en helt ny inriktning för arbetet i Örebro kommun. Istället för att, som den förra majoriteten, arbeta med mängder med mål som aldrig följdes upp och därför inte styrde kommunen, arbetar vi med färre mål och ett tydligt fokus på uppföljning och utvärdering.

Detta arbetssätt får flera konsekvenser. Bland annat att den politiska styrningen faktiskt blir tydligare. I en kommun där målen och målarbetet blir allt och ingen vet vilka mål som faktiskt styr och vilka man kan strunta i, blir kontakten med "rätt" politiker det avgörande. Makten läggs i några få, centralt placerade, politikers händer. Tillsammans med de starkare av tjänstemännen kan de styra fritt, utan hänsyn till mål som ändå aldrig följs upp.

Nu öppnar vi kommunen. Fem partier tillsammans för ett nytt sätt att arbeta. En del (främst inom den nya oppositionen) förstår inte vad det innebär. Risken är att de är så inkörda i de traditionella sätten att styra att de inte kan byta perspektiv. Jag hoppas ändå att de kan göra det.

För oavsett vilket parti vi tillhör borde varje politiker vilja veta att skattepengarna används rätt, effektivt och ger de resultat vi eftersträvar.

Framsynta näringslivsföreträdare bromsas av politiken?

Volvos VD Leif Johansson vill att regeringen höjer bensinskatterna och sänker skatterna på alternativa drivmedel. Skälet är att tillverkaren vill ha fasta regler för att kunna satsa mer på miljöbilar.

Men de ledande politikerna säger nej. Statsministern och miljöministern vill inte diskutera frågan. Miljöpartisterna däremot är positiva. Men i dagens politiska läge på nationell nivå är de marginaliserade.

Jag vill inte ta ställning i frågan kring sänkta bensinskatter för att finansiera exempelvis etanol. Skälet är att jag inte tror att etanol är vare sig en kort eller långsiktig lösning på klimatproblematiken. Det finns tyvärr för lite forskning kring etanolframställningens påverkan på natur, miljö och vilken egentlig nettovinst det är för klimatet.

Men jag blir bekymrad över att nejet kommer så automatiskt och snabbt när frågan om priset på bensin kommer upp. Om vi som politiker menar allvar med att vi ska hantera klimatfrågan, kommer prisdiskussionerna som brev på posten. Vi måste i alla fall våga diskutera vilka prisnivåer som är rimliga för att klara både klimat och tillväxt, klimat och individens rätt till fri rörlighet, klimat och samhällsbyggnad, klimat och livsstil o.s.v.

I dagens riksdagsdebatt valde (s) att angripa regeringen för att inte agera. Men under den tid som regeringen Persson satt, hände mycket litet konkret kring klimatfrågan. Kärnkraftsavvecklingen gick i motsatt riktning. Oljekommissionen gav inga konkreta besked. Det förekom inte någon diskussion om höjda bensinpriser, snarare tvärsom.

Klimatfrågan måste få en lösning som är så långsiktig att den klarar majoritetsskiften. Därför borde regeringen bjuda in oppositionen till överläggningar om hur vi hanterar både tillväxten, välfärden och klimatet.

Ofattbar jämställdhetsdiskussion i LO

LOs olika förbund är oense om hur de ska driva löneförhandlingarna. Vissa av förbundens toppar verkar tycka att alla förbund ska göra gemensam sak. Det innebär att kvinnor ska ha mer i löneökningar än män, att kvinnodominerade förbund ska ha mer generella påslag än mansdominerade.

Visst kan man på goda grunder hävda att kvinnodominerade yrkesgrupper tjänar mindre än mansdominerade och att det därför krävs speciella kvinnosatsningar. Men att tro att det skulle hjälpa kvinnorna i Kommunal om männen i Byggnads kräver mindre är ointellektuellt.

Kvinnorna i Kommunal behöver två saker. Dels en stark privat sektor där kvinnor och män jobbar konkurrenskraftigt och tjänar bra och betalar mycket i skatt. Om man tror att det blir bättre för kvinnor i offentlig sektor om män i den privata sektorn tjänar mindre, är det ohederlig argumentation. Tvärtom. Om männen i den privata sektorn får låga löneökningar, innebär det lägre skatteintäkter och därmed än svårare att höja kvinnolönerna i den offentliga sektorn.

Kvinnorna i Kommunal behöver också en stark privat sektor där kvinnor och män ges möjlighet att arbeta också på områden som traditionellt enbart varit förbehållna kvinnor, typ vård och omsorg. Först när även dessa yrken blir föremål för lönekonkurrens, där olika arbetsgivare konkurrerar om god arbetskraft, kan lönenivåerna långsiktigt höjas.

Det borde LO fundera över, istället för att låtsas som om lägre löner inom Metall skulle kunna innebära högre löner för Kommunal.

SD i fullmäktige

KF hade premiär för mandatperioden i går i ett urkallt badhus. Det största intresset berörde SDs inträde i kommunpolitiken.

Vänsterpartiets Murad Artin gick under punkten "Kommunalskatt" till angrepp på SD. I mitt tycke var hans inlägg ett exempel på hur man inte ska behandla dem. Att angripa partiet i allmänna ordalag, som "rasistiskt", utan att konkretisera det hela och dessutom göra det utifrån en antydd ståndpunkt att väljarna röstat fel, är inte rätt väg att gå. Istället för att göra dem och deras väljare till martyrer, måst man gå på deras sakpolitik.

Redan i valrörelsen försökte jag lyfta upp SDs faktiska politik till ytan. Folkpartiet var det enda parti som gjorde det, lokalt och nationellt. Då fick jag och vi kritik för att vi gav dem plats. Efter valet har det låtit något annorlunda. Och när man ser på VALU-undersökningen visar det sig att Folkpartiet tappat minst väljare till SD, färre än V faktiskt.

Väljarna har aldrig "fel". Demokrati innebär inte att alla röstar "rätt", oavsett om detta rätta är höger eller vänster. Demokrati innebär däremot att vi som står för olika ideologier ska ta debatten med de som har andra bevekelsegrunder för sitt politiska engagemang. Sakpolitiskt, inte med personangrepp.

Kanske hade verkligheten sett annorlunda ut om fler unga vänsterpartister tagit debatten före, istället för att skrika slagord efter.

Nytt ord

Idag skapades ett nytt ord i Folkpartiet i Örebro. Nästa gång du hör det, inse att ordet "att oopsa" kommer från Örebro, och en folkpartistisk kanslifunktion.

Vad det betyder?

Är inte det självklart?!

Det civila samhället

Nedan finns ett tal på engelska som jag höll vid invigningen av en konferens om social ekonomi i Örebro i tisdags. Skälet att publicera det är dels att jag tycker att innehållet är av intresse, dels att visa att man inte behöver kunna engelska perfekt, ens som blivande KS-ordförande, för att våga stå i en talarstol och tala...

Mr County Governor, Participants of the conference on Regional Social Responsibility. Welcome to Örebro, the Swedish Meeting place.
During the last 200 years Sweden has made a remarkable journey. From being one of the poorest countries in Europe to one of the richest. From a country from where people emigrated because of a repressive government, to a country that has a record of being one of the most openhearted towards immigration and refugees. From a country without almost any governmental social responsibility, to a country where safety, security and social responsibility got a name of its own. The 20;th century created the social democratic Swedish "Folkhem" (the secure home of the Swedish people).
The city and region of Örebro has made the same journey. And not only that: During the 19;th century Örebro was one of the starting places, or one of the catalysators, for the processes that started the development of the democratic society and the social sector. And since then leaders from both different political parties, companies, organizations and the society have tried to renew and strengthen both democracy and social welfare systems.
But the last years we have found more and more cracks in the facade of our Folkhem. The social security system shows more and more of its failures. Our social welfare system does not respond to the new challenges the global society let us face. Our pride as citizens in a country with low unemployment rates is also challenged as the global markets find their ways in to our local markets. As politicians we begin to understand that there are no simple ways to solve problems connected to different kinds of social or other incoherence’s.
So for now we try to find other ways to build our strong society. But there seems to be more questions than answers. One of the main challenges I can see meets the subjects of this conference. If the question: "How do we join the different societies, the private society, the public society and the civic society, in the work for a sustainable social society?" can be answered, we will be on our way. If those results can find their ways down to different actors in local societies throughout Örebro, Sweden, Europe maybe the future will come brighter than a dull November-Tuesday predicts.
That is your challenge, and your goal. That is my challenge, as coming mayor of this city with its interesting social and democratic history. Together we can change the world. As people always has been able to do.
Once again: Welcome to Örebro. The meeting place of Sweden.

Moderat miljöuppvaknande!?

Statsministern går i Göran Perssons fotspår och tar upp den klimatutredning som den förre statsministern själv ledde. Reinfeldt pekar på att klimatfrågorna är en ödesfråga för världen och Sverige. Som så ofta tidigare väljer han att vara pragmatisk i förhållande till förslag som tidigare socialdemokrater lanserat. Nu för oljekommissionens förslag ny aktualitet inom alliansens regering.

Det är bra att den nya regeringschefen börjar bekymra sig om klimatfrågorna. Det är ännu bättre att moderaterna för första gången (någonsin) har en partiledare som talar miljö. Klimatfrågorna är egentligen en fråga med större prioritet än jobb, utbildning, terrorism... Missar vi att hantera klimatet kommer jobben att försvinna, terrorismen att öka och utbildningen att bli för de välbeställda. (Ganska dystopiskt men vad gör en pessibilist???)

Nu återstår bara att se de konkreta åtgärderna. Därför är det med glädje man kan se att regeringen beslutat återinföra trängselavgifterna i Stockholm. Ibland händer saker som man nyss trodde var omöjliga.

Bra jobbat, Reinfeldt!

Våld utan slut

Israel begår ett skrämmande brott mot de mänskliga rättigheterna när man bombar familjer, barn och gamla, hus och infrastruktur sönder och samman i Gaza. Varför blir civila offren för denna meningslösa konflikt.

På nätterna skjuter palestinierna robotar mot Israel i försök att skada, främst civila mål. Eftersom de har en sämre teknisk standard än Israel skadar de färre.

Borde inte Israel kunna inse att det krig man kämpar aldrig kan vinnas med vapen? Borde inte Palestinierna kunna inse att den stat man eftersträvar aldrig kommer att kunna vinnas på slagfältet?

En vis man lär ha sagt: Våld är den odugliges sista utväg.

Det verkar finnas många odugliga i Mellanöstern.

Arbetstidsregler

Ibland är EU märkligt. Ganska ofta förresten. I vart fall när man betraktar det hela utifrån.

EU verkar ha beslutat om arbetstidsregler som egentligen ingen vill ha. Men eftersom det inte finns någon majoritet för något annat förslag så gäller det gamla beslutet som inte någon egentligen vill ha. Typ.

Den svenska regeringen tycker inte att arbetstidsreglerna är speciellt vettiga. Jag delar den åsikten. Det finns många skäl. Folkpartisten Carl B Hamilton redogör för en massa av dem i sitt senaste nyhetsbrev.

Jag skulle bara vilja ta upp ytterligare ett: Varför är en reglering av arbetstiderna viktigare än en europeisk agenda mot klimatförändringar, giftspridning, havsmiljö? Till skillnad från arbetstidsregleringar, som mycket väl kan vara nationella, är dessa tre miljöfrågor klart internationella. I det ena fallet orkar inte EU ens fatta beslut om minimiregler. I det andra fattar man så långtgående beslut att egentligen ingen vill acceptera det hela.

Ibland är EU märkligt.