Interpellationen till Lennart Bondeson kring skolnedläggningarna på Väster visar med all önskvärd tydlighet på att det inte finns något regeringsalternativ i Örebro. Vänsterpartiets hållning i frågan stämmer inte överens med något annat politiskt partis, samtidigt som det visar att partiet inte förmår vara med och fatta svåra beslut. Istället är det opinionerna som styr.
De skolnedläggningar som nu skett är bara början på ett årtionde av ordentliga förändringar av kommunen, oavsett politisk majoritet. Grundskolan måste fortsätta att anpassa sina lokaler, gymnasieskolan står inför en anpassning. Förskola och äldreomsorg kommer också att behöva både öka, minska och förändras. Det är och kommer att vara svåra beslut som aldrig kommer att gillas av alla.
Det finns och måste finnas en tilltro till den kommunala organisationen att hantera även svåra frågor, exempelvis kring funktionshinder och skolnedläggningar. Men som vänsterpartiet gör nu, välja att debattera frågan istället för att komma med förslag till lösningar, skapar både problem för föräldrar, barn med ökad oro, och för kommunens tjänstemän, som har att hantera den vardagliga utmaningen.
Socialdemokraterna har tagit ansvar. Det är bra. Vänsterpartiet har inte gjort det. Kommer de att kunna göra det i framtiden?
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2007-09-26
Nystart för besöksnäringen
Örebro kommun, genom Örebro Porten AB, säljer två våningar av Medborgarhuset till Behrn Fastigheter. Behrn kommer att bli hyresvärd för ett nytt hotell. Hotellet kommer att drivas av Elite Hotels. Samtidigt tar kommunens marknadsföringsbolag över ansvaret för kongressbyrån för större arrangemang, d.v.s 300 personer och uppåt.
Det är bra. Örebro kommun behöver gå vidare i arbetet med att bli Sveriges bästa konferensstad.
Det är bra. Örebro kommun behöver gå vidare i arbetet med att bli Sveriges bästa konferensstad.
Regeringens usla naturvårdspolitik
Exploateringskrafterna har tagit över i regeringskansliet. Naturvården har numera en mycket svag ställning. De började med vargfrågan. Vargen blir alltmer fredlös för att jägarna ska kunna exploatera jakten mer. Det fortsatte med minskade anslag för naturvården. Den halva miljard som regeringen nu drar ner på kommer att orsaka oåterkalleliga skador på svensk natur. Det avslutas med en minskad satsning på ekologisk mat, något som direkt kommer att slå mot den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Förr, när socialliberalismen i Folkpartiet hade ett reellt innehåll, stod naturvården högt i kurs. Regeringen Ullsten är en milstolpe i en färd som började med nationalparkerna, Naturskyddsföreningen, strandskyddet, naturvårdslagstiftningen, älvskyddet, vitryggig hackspett o.s.v.
Men Folkpartiet under Jan Björklund sviker. Det finns i partiets ledning ingen kompetens inom vare sig natur- eller miljöområdet. Folkpartiets rikspolitik blir allt mer en betongliberalism (både betong och batong?).
På gräsrotsnivå finns en helt annan vilja att värna de mjuka värdena. Överallt i folkpartilandet finns fortfarande människor som brinner för natur och miljö. Om partiets utveckling fortsätter kommer deras val 2010 bli mycket svårare.
Förr, när socialliberalismen i Folkpartiet hade ett reellt innehåll, stod naturvården högt i kurs. Regeringen Ullsten är en milstolpe i en färd som började med nationalparkerna, Naturskyddsföreningen, strandskyddet, naturvårdslagstiftningen, älvskyddet, vitryggig hackspett o.s.v.
Men Folkpartiet under Jan Björklund sviker. Det finns i partiets ledning ingen kompetens inom vare sig natur- eller miljöområdet. Folkpartiets rikspolitik blir allt mer en betongliberalism (både betong och batong?).
På gräsrotsnivå finns en helt annan vilja att värna de mjuka värdena. Överallt i folkpartilandet finns fortfarande människor som brinner för natur och miljö. Om partiets utveckling fortsätter kommer deras val 2010 bli mycket svårare.
2007-09-24
Österbergs taxiresor
Morgonens huvudnyhet handlar om socialdemokraten Sven-Erik Österbergs taxiresor. Ekot ondgör sig över att han åker taxi till Västerås istället för kollektivt från sin bostad i Färna.
Ekot fortsätter därmed sina (och svensk medias) angrepp på svensk politik och demokrati utifrån ett synsätt att riksdagsledamöter och regeringsföreträdare minsann inte är något annat än en ann. Egentligen handlar det om en syn på chefskap som säger att chefen inte gör något speciellt, att alla kan och ska vara chefer och att löner och förmåner som chefen har egentligen bara är något skumt.
Denna vänstersyn på chefskap är skrämmande. Chefskapet måste uppvärderas. Det goda chefskapet är en förutsättning för ett bra arbete genom en hel organisation. Lönen är ett bevis på att chefen har uppgifter, ansvar och befogenheter som behövs för att organisationen ska fungera. Det innebär också ofta behov av att anpassa vardagen till det arbete man har, till exempel genom att kunna ta taxi till tåget istället för länsbussen.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO ett stort ansvar för denna syn på chefskapet i Sverige. DÄrför är det ironiskt att just ett före detta statsråd (s) drabbas.
Ekot fortsätter därmed sina (och svensk medias) angrepp på svensk politik och demokrati utifrån ett synsätt att riksdagsledamöter och regeringsföreträdare minsann inte är något annat än en ann. Egentligen handlar det om en syn på chefskap som säger att chefen inte gör något speciellt, att alla kan och ska vara chefer och att löner och förmåner som chefen har egentligen bara är något skumt.
Denna vänstersyn på chefskap är skrämmande. Chefskapet måste uppvärderas. Det goda chefskapet är en förutsättning för ett bra arbete genom en hel organisation. Lönen är ett bevis på att chefen har uppgifter, ansvar och befogenheter som behövs för att organisationen ska fungera. Det innebär också ofta behov av att anpassa vardagen till det arbete man har, till exempel genom att kunna ta taxi till tåget istället för länsbussen.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO ett stort ansvar för denna syn på chefskapet i Sverige. DÄrför är det ironiskt att just ett före detta statsråd (s) drabbas.
2007-09-20
Budget
Idag kommer regeringens första riktiga budget. Allt som hittills planenligt "läckts" visar på en budget som sätter jobben i fokus i nästan allt. Det är bra eller till och med mycet bra. Men:
Det finns inslag i det som hittills visats som pekar på att regeringen vill öka möjligheterna för fler anställda i kommuner och landsting genom statligt stöd till nya anställningar. Det är väl bra!
Eller är det?
Som en del av den koalition som styr Örebro borde jag tacka och ta emot och visst kommer jag att göra det. Men mitt uppdrag, som huvudansvarig för kommunens ekonomi och personalpolitik, har en långsiktigare planeringshorizont än det kommande året eller mandatperioden.
Örebro kommun har en historik av socialdemokratiska politiker som bara arbetat kortsiktigt. Det har inneburit en resa med stora underskott, följda av olika former av nödstopp. En sådan situation kan vi inte ha i framtiden. Dessutom kommer tiden efter 2017 att bli en riktig rysare, när alla 40-talister blivit gamla och i behov av vård och omsorg. Hur klarar kommunen den utmaningen?
Det enda långsiktigt hållbara alternativet är att vi måste öka andelen anställda i den privata sektorn. Det är dessa arbeten som lägger grunden för den offentliga sektorn. För Örebro är det ännu viktigare att öka antalet och andelen privatanställda, eftersom vi redan idag ligger efter.
Om regeringens vilja att skapa fler jobb leder till ökade anställningar inom offentlig sektor riskeras denna långsiktiga satsning. Det måste tas på allvar.
Det finns inslag i det som hittills visats som pekar på att regeringen vill öka möjligheterna för fler anställda i kommuner och landsting genom statligt stöd till nya anställningar. Det är väl bra!
Eller är det?
Som en del av den koalition som styr Örebro borde jag tacka och ta emot och visst kommer jag att göra det. Men mitt uppdrag, som huvudansvarig för kommunens ekonomi och personalpolitik, har en långsiktigare planeringshorizont än det kommande året eller mandatperioden.
Örebro kommun har en historik av socialdemokratiska politiker som bara arbetat kortsiktigt. Det har inneburit en resa med stora underskott, följda av olika former av nödstopp. En sådan situation kan vi inte ha i framtiden. Dessutom kommer tiden efter 2017 att bli en riktig rysare, när alla 40-talister blivit gamla och i behov av vård och omsorg. Hur klarar kommunen den utmaningen?
Det enda långsiktigt hållbara alternativet är att vi måste öka andelen anställda i den privata sektorn. Det är dessa arbeten som lägger grunden för den offentliga sektorn. För Örebro är det ännu viktigare att öka antalet och andelen privatanställda, eftersom vi redan idag ligger efter.
Om regeringens vilja att skapa fler jobb leder till ökade anställningar inom offentlig sektor riskeras denna långsiktiga satsning. Det måste tas på allvar.
2007-09-17
Märkliga opinioner
I helgen kom SIFO med en ny opinionsundersökning. Den visar, som de flesta andra, att oppositionen leder stort. Det är minst sagt märkligt.
Samtidigt som regeringen levererar; jobb, lägre skatter, mer pengar till de som har lägst löner, bättre välfärd, bättre skola o.s.v. och till och med tar klimathotet på mer allvar än den tidigare regeringen, väljer majoriteten att säga att man hellre vill rösta på ett parti som har mer bidrag som största valfråga och som aldrig klarade av jobben.
Sverige är unikt på många sätt. Det finns få länder i världen där en regering eller en opposition skulle klara av att gå till val eller i mellanvalsperioder arbeta för att skatterna ska höjas, fler inte ska klara sig själva utan bidrag och göra just bidragstryggheten till den centrala frågan. Problemet är att det verkar som de allra flesta svenskarnas självbild är att denna, den socialdemokratiska vägen, är den enda rätta.
Men så tror man också fortfarande att Sverige är bäst på allt. Den självbilden borde brytas, eftersom den inte är och aldrig varit sann.
Samtidigt som regeringen levererar; jobb, lägre skatter, mer pengar till de som har lägst löner, bättre välfärd, bättre skola o.s.v. och till och med tar klimathotet på mer allvar än den tidigare regeringen, väljer majoriteten att säga att man hellre vill rösta på ett parti som har mer bidrag som största valfråga och som aldrig klarade av jobben.
Sverige är unikt på många sätt. Det finns få länder i världen där en regering eller en opposition skulle klara av att gå till val eller i mellanvalsperioder arbeta för att skatterna ska höjas, fler inte ska klara sig själva utan bidrag och göra just bidragstryggheten till den centrala frågan. Problemet är att det verkar som de allra flesta svenskarnas självbild är att denna, den socialdemokratiska vägen, är den enda rätta.
Men så tror man också fortfarande att Sverige är bäst på allt. Den självbilden borde brytas, eftersom den inte är och aldrig varit sann.
2007-09-13
Videoblogg
Numera videobloggar jag också. Jag kommer kontinuerligt att lägga upp nya videokommentarer om politiska händleser på den nya bloggen. Denna blogg kommer att leva vidare som vanligt.
Den nya videobloggen hittar ni HÄR!
Den nya videobloggen hittar ni HÄR!
2007-09-08
Björklunds linjetal
Så blev då nyfikenheten stillad. Jan Björklund har hållit sitt linjetal. Det var i huvudsak en god retorisk upplevelse. Antalet "oneliners" och säkra applådpauser var legio. Men hur var innehållet?
Det är tydligt att Folkpartiet under Jan Björklund inte blir något annat än Leijonborgs parti. Samma politik, samma organisation, samma styrkor och samma svagheter. Den förnyelse som så sent som för ett halvår sedan var det viktigaste för partiet att söka och som valutvärderingen redovisade lyser nu enbart med sin frånvaro.
Det fanns ett avsnitt i talet som visade på en positiv förnyelse. Den personliga integritetens betydelse lyfts ånyo av Folkpartiet. Men detta var också allt. Jag blir speciellt bekymrad över att miljön och klimatet lyftes mest pliktskyldigt och utan något djupare personligt engagemang. Det är uppenbarligen viktigare för Folkpartiet även under Björklund att visa tuffhet mot de eventuella terrorister som kanske skulle kunna döda ett antal västerlänningar än en tuffhet mot de klimatförändringar som årligen dödar tusentals, hundratusentals människor men då mest i fattiga länder i syd.
Även Jan Björklund ska få sina hundra dagar att sätta sin prägel på partiet. Men det krävs mer, mycket mer, än det som redovisades i linjetalet för att den nödvändiga förändringen ska bli tydlig.
Det är tydligt att Folkpartiet under Jan Björklund inte blir något annat än Leijonborgs parti. Samma politik, samma organisation, samma styrkor och samma svagheter. Den förnyelse som så sent som för ett halvår sedan var det viktigaste för partiet att söka och som valutvärderingen redovisade lyser nu enbart med sin frånvaro.
Det fanns ett avsnitt i talet som visade på en positiv förnyelse. Den personliga integritetens betydelse lyfts ånyo av Folkpartiet. Men detta var också allt. Jag blir speciellt bekymrad över att miljön och klimatet lyftes mest pliktskyldigt och utan något djupare personligt engagemang. Det är uppenbarligen viktigare för Folkpartiet även under Björklund att visa tuffhet mot de eventuella terrorister som kanske skulle kunna döda ett antal västerlänningar än en tuffhet mot de klimatförändringar som årligen dödar tusentals, hundratusentals människor men då mest i fattiga länder i syd.
Även Jan Björklund ska få sina hundra dagar att sätta sin prägel på partiet. Men det krävs mer, mycket mer, än det som redovisades i linjetalet för att den nödvändiga förändringen ska bli tydlig.
2007-09-07
Islams utmaningar
Idag ska statsministern träffa ett antal ambassadörer från länder med en befolkning som huvudsakligen har medborgare med muslimsk trosuppfattning. Ambassadörerna har enligt uppgift med sig ett antal krav på förändringar av svensk lag och svensk demokrati. Eftersom jag inte sett kraven är det omöjligt att uttala sig i sak kring de enskilda förslagen.
Men ambassadörernas propåer pekar på en fråga som måste diskuteras mera, framförallt inom den muslimska världen.
Svensk och västerländsk demokrati och statsskick bygger i stort på en kulturell och ideologisk grund som har sitt ursprung inom kristendomen, dess syn på människan och dess dogmer. Från ett statsskick som tog sin grund i en sammanblandning av kyrka och stat till en stat som hanterar kyrkan fri från sig själv.
Den resan har inte islam ännu gjort. Islam har ett problem här som är större än kristendomen. Koran är oomtolkningsbar där Bibeln är inspirerad av Gud men skriven av människor. Koran är mer av en lagbok där Bibeln är en blandning av filosofi, levnadsbeskrivningar och andra berättelser.
Visst finns länder och människor som fortfarande idag vill sammanblanda stat och religion även i västliga länder. Men resan västerlandet gjort är något som den muslimska världen måste göra. I den resan måste de ha stöd. Demokratiska krafter måste uppmuntras. Eftergivenhet mot andra krav är därför helt fel.
Men ambassadörernas propåer pekar på en fråga som måste diskuteras mera, framförallt inom den muslimska världen.
Svensk och västerländsk demokrati och statsskick bygger i stort på en kulturell och ideologisk grund som har sitt ursprung inom kristendomen, dess syn på människan och dess dogmer. Från ett statsskick som tog sin grund i en sammanblandning av kyrka och stat till en stat som hanterar kyrkan fri från sig själv.
Den resan har inte islam ännu gjort. Islam har ett problem här som är större än kristendomen. Koran är oomtolkningsbar där Bibeln är inspirerad av Gud men skriven av människor. Koran är mer av en lagbok där Bibeln är en blandning av filosofi, levnadsbeskrivningar och andra berättelser.
Visst finns länder och människor som fortfarande idag vill sammanblanda stat och religion även i västliga länder. Men resan västerlandet gjort är något som den muslimska världen måste göra. I den resan måste de ha stöd. Demokratiska krafter måste uppmuntras. Eftergivenhet mot andra krav är därför helt fel.
2007-09-03
Mångkultur kräver enhetskultur?
Efterdyningarna av NAs publicering av Muhammedbilderna fortsätter. Det finns många bottnar i den historien. En är frågan om kulturell bakgrund för det rådande samhällssystemet. Vilka gemensamma värden ska alla omfatta för att ett land ska vara stabilt?
I USA är konstitutionen det som enar landet, förutom kanske den amerikanska drömmen. Men vad enar Sverige? Vad enar Europa?
Är det nödvändigt med en bas av enhetskultur för att kunna bejaka det mångkulturella? Vem bestämmer i så fall vad som är enhetskulturen?
I USA är konstitutionen det som enar landet, förutom kanske den amerikanska drömmen. Men vad enar Sverige? Vad enar Europa?
Är det nödvändigt med en bas av enhetskultur för att kunna bejaka det mångkulturella? Vem bestämmer i så fall vad som är enhetskulturen?
2007-08-27
ÖSK på väg
Abgar Barsom är kontrakterad av ÖSK. Förhoppningsvis kommer han att föra in ny energi i laget. Barsom är annars ett exempel på en av de alltför många spelare från regionen som gått ÖSK förbi tidigare. Roligt att han nu kan återvända.
Förhoppningen om en ny kroatisk succévärvning är kanske inte lika stor. Men svensk fotboll håller ingen högre internationell kvalitet så chansen finns. Spänningen i allsvenskan ligger mer i att se hur lagets tabellplacering är och blir, än att se fräcka dribblingar och entouchpassningar i högt tempo.
Förresten var Zlatans målpass i går av den sort som bara världens bästa fotbollspelare kan göra.
ÖSK tog poäng i går mot Trelleborg. Jag var som vanligt så nervös att jag inte vågade lyssna på radio. Följde sista kvarten på NAs hemsida. Usch... Men kanske blir detta vändningen. Man hoppas! I nästa omgång väntar Jonas Anderssons (fp- regionråd i V;a Götaland) GAIS. Förra året var jag i Göteborg och såg lagen prestera en usel match i superettan. Hoppas ÖSK fått upp ångan och sätter några fina pytsar på göteborgarna. Jag lovar att vara snäll mot Jonas om de får stryk.
Förhoppningen om en ny kroatisk succévärvning är kanske inte lika stor. Men svensk fotboll håller ingen högre internationell kvalitet så chansen finns. Spänningen i allsvenskan ligger mer i att se hur lagets tabellplacering är och blir, än att se fräcka dribblingar och entouchpassningar i högt tempo.
Förresten var Zlatans målpass i går av den sort som bara världens bästa fotbollspelare kan göra.
ÖSK tog poäng i går mot Trelleborg. Jag var som vanligt så nervös att jag inte vågade lyssna på radio. Följde sista kvarten på NAs hemsida. Usch... Men kanske blir detta vändningen. Man hoppas! I nästa omgång väntar Jonas Anderssons (fp- regionråd i V;a Götaland) GAIS. Förra året var jag i Göteborg och såg lagen prestera en usel match i superettan. Hoppas ÖSK fått upp ångan och sätter några fina pytsar på göteborgarna. Jag lovar att vara snäll mot Jonas om de får stryk.
2007-08-13
Före detta socialliberalt...
Om en månad väljs Jan Björklund till ny ledare för Folkpartiet. Många menar att detta innebär ändpunkten för den socialliberala eran i partiet. Men utvecklingen är mer mångfacetterad.
Jag har under mina 20 år som aktiv folkpartist ofta tagit ställning för en mer socialliberal politik. Detta har allt oftare inneburit ett behov av att distansera mig från en politik som i mitt tycke mer karaktäriserats av populism och olika former av allmänborgerlig mittfårepolitik och mindre av radikal socialliberalism.I en mening har denna kamp inneburit en seger. Det är idag nästan omöjligt att inte kalla sig socialliberal inom Folkpartiet. Men denna seger är en pyrrhusseger. Innehållet i den så kallade socialliberalismen inom Folkpartiet idag är fullständigt urvattnat.
Ledande folkpartister kan idag hävda att de företräder socialliberalismen samtidigt som de exempelvis kräver särskilda regler för vissa nya EU-medborgare, vill föra en ”laisser faire”-politik inom biståndsområdet, förespråkar mer statlig övervakning och mindre personlig integritet, driver en politik för minskad restriktiv alkoholpolitik samt förespråkar militär inblandning utan FN-mandat i internationella konflikter.
Vad innebär då detta? Samtliga ovanstående exempel från personer i den inre partikretsen har motiverats med att alternativen innebär en minskad social trygghet och minskad utvecklingskraft. En sådan utveckling står i strid mot de grundläggande socialliberala tankarna och borde därför, enligt partiledningen, motarbetas.Argumentet innehåller naturligtvis delar som är starka och bärkraftiga. Men det finns ett problem kring dessa ställningstaganden som redan idag och än mer på längre sikt kommer att marginalisera det som en gång var en vänsterradikal förändringsrörelse på marknadsekonomins grund.
Den sociala liberalismen utvecklades samtidigt som industrisamhället växte fram. Utmaningarna då byggde främst på utjämnade möjligheter inom utbildningsområdet, inom den sociala välfärden och inom de demokratiska styrmodellerna. Det är bara att inse att de flesta av de utmaningar som dåtidens socialliberaler stod inför idag är lösta. Dagens socialförsäkringssystem har byggts ut till en nivå Adolf Hedin knappast kunnat tänka sig. På samma sätt är det med skolsystemet, trots alla dess brister, och med möjligheterna för alla att kunna delta i och påverka demokratiska processer.
Socialliberalismen uppstod samtidigt med socialdemokratin. Båda rörelserna såg ungefär samma utmaningar. Partiernas lösningar var ofta likartade. Men när lösningarna i huvudsak tillskapats valde rörelserna olika väg. Socialdemokratin lämnade ideologins väg för maktens. Makten blev och är fortfarande överordnad eventuella ideologiska ställningstaganden. Socialliberalismen ville inte, kunde eller valde att inte vilja, ta samma väg.
I ett läge där ideologierna inte längre har någon bäring för flertalet av partiernas sympatisörer eller ens medlemmar, där ”allmänborgerlig” och ”vänstersympatisör” är de rätta partibeteckningarna för allt fler, skapar detta problem för den socialliberalism som hittills enbart haft berättigande utifrån en fri ideologisk ställning. Antingen väljer man att tydliggöra de ideologiska skillnader som fortfarande finns, eller som tillkommit, eller så söker man en allmänborgerligare profil. Partiledningens hittillsvarande val är tydligt.
Samtidigt måste vi som hittills kallat oss socialliberaler vara självkritiska. Vi har inte kunnat visa hur en alternativ utveckling skulle sett ut. Det har inte funnits någon samlande politik för den vänsterinriktade socialliberalismen. De flesta av oss som tagit olika strider för en annan politik på olika sakområden har enkelt kunnat marginaliseras därför att vi inte samverkat. Vår oförmåga att visa på ett samlat alternativ har berett vägen för de senaste årens utveckling av partiet.Är då detta vägs ände? Mycket talar för det. Det saknas förnyelse i de inre kretsar som skulle kunna omforma partiets politik i en radikalare riktning. Kravet på sammanhållning inom Allians för Sverige minskar också möjligheterna för en förnyad ideologisk debatt. Det är naturligt. Som politisk ledare för en av Sveriges största kommuner måste jag dagligen inse att mitt arbete inte innebär ökad profilering av Folkpartiet, utan ett stärkande av samtliga partier och politiker som ingår i majoriteten.
Men just detta samverkande innebär också att det än mer krävs en ständig ideologisk debatt inom partierna om vi vill undvika en demokrati där makten över administrationen blir den huvudsakliga stridsfrågan. För mig har därför tiden efter att Lars Leijonborg meddelat sin avgång kännetecknats av funderingar kring de framtida utmaningarna för en svensk socialliberalism. Jag ser i dagens läge fem utmaningar där ett framtida fritt Folkparti har en roll att spela:
För det första: Värna den personliga integriteten! Folkpartiets rötter i frisinnet måste försvaras. Från en kamp för rätt att tro som man själv ville och inte som staten krävde, till en rätt att ha en privat sfär, fri från statens allseende ögon. Nu går tyvärr partiet i spetsen för ökad kontroll och minskad frihet. Det kommer alltid att finnas partier och ideologier som arbetar för ökad statlig kontroll och minskad personlig frihet. Men det saknas idag ett parti som vill begränsa densamma.
För det andra: Värna natur och miljö! Socialliberaler var under större delen av 1900-talet de som drev naturvård och miljöskydd. Men det senaste årtiondet har frågan hanterats styvmoderligt. För ett parti vars rötter finns i den ekonomiska rationaliteten finns utmaningar kring hur vi hanterar flera utvecklingsfrågor. Mycket talar för att den tillväxt som idag sker är lika hållbar som när företag blåser upp resultat genom förändringar i balansräkningen. Världen tär idag på ändliga resurser på ett sätt som förr eller senare riskerar både tillväxt och välfärd. Den biologiska mångfaldens försvagning är bara ett varnande exempel.
För det tredje: Värna småföretagandet! Sverige har en lång tradition av en sammanblandning av statlig reglering och storföretagande. Socialdemokratin, facket och de större företagen har påverkat svensk lagstiftning alldeles för mycket. Samtidigt vet vi att svensk näringslivs framtid inte ligger i de kontinuerligt rationaliserande stora företagen, utan i de växande små företagen. Lagstiftningen måste förändras, även om det innebär ökade krav på större företag för att möjliggöra lättnader för de mindre. Detta skapar också större möjligheter för ökad konkurrens, nationellt liksom internationellt. Den historiska liberala kopplingen är tydlig.
För det fjärde: Återuppväck pacifismen. Folkpartiets vandring från ett ickemilitaristiskt parti till det parti som mest förespråkar militära insatser i olika konflikter är en av de tydligaste men minst uppmärksammade politiska förändringarna i modern tid. Det är tragiskt. Det finns idag alldeles för få som ifrågasätter de politiker och stater som menar att militära insatser kan framtvinga fred. På område efter område ser vi istället militära misslyckanden. De delvis lyckade insatserna, till exempel i forna Jugoslavien, är mer undantaget som bekräftar regeln. Problemet med militarismen är dels den undanträngningseffekt mot andra, mer biståndsinriktade insatser den skapar, dels de risker för förändringar i synen på människans värde. Riskerna att krigshandlingar förutsätter en avhumanisering av fienden är uppenbar. En sådan utveckling strider mot liberalismens grundprinciper om människans lika och oändliga värde.
Det leder fram till den sista, men viktigaste utmaningen för en framtida social liberalism. Värnandet av människans värde är och kommer att bli central för framtida politik. Människans värde utmanas från en ekonomism som ser människans värde ur ett produktions/konsumtionsperspektiv. Det utmanas av en vetenskap med sanningskrav som menar att människan enbart är en förklarbar biologisk maskin som kan och ska manipuleras. Det utmanas av politiker som skapar gränser mellan människor, delar upp samhället i onda och goda, abdikerar från de politiska möjligheterna att förändra världen utan att förändra människans värde.
Folkpartiet har även i framtiden en roll att spela. Den sociala liberalismen kan återuppväckas. Valanalysen efter valförlusten 2006 redovisade ett behov av både en förändring i den politiska inriktningen som kring hur styrningen av partiet sker. Frågan är om den kommande partiledningen är intresserad av att ändra partiets nuvarande inställning. Flertalet har varit med att utforma den politik och det parti som hittills vandrat i en helt annan riktning.
Jag har under mina 20 år som aktiv folkpartist ofta tagit ställning för en mer socialliberal politik. Detta har allt oftare inneburit ett behov av att distansera mig från en politik som i mitt tycke mer karaktäriserats av populism och olika former av allmänborgerlig mittfårepolitik och mindre av radikal socialliberalism.I en mening har denna kamp inneburit en seger. Det är idag nästan omöjligt att inte kalla sig socialliberal inom Folkpartiet. Men denna seger är en pyrrhusseger. Innehållet i den så kallade socialliberalismen inom Folkpartiet idag är fullständigt urvattnat.
Ledande folkpartister kan idag hävda att de företräder socialliberalismen samtidigt som de exempelvis kräver särskilda regler för vissa nya EU-medborgare, vill föra en ”laisser faire”-politik inom biståndsområdet, förespråkar mer statlig övervakning och mindre personlig integritet, driver en politik för minskad restriktiv alkoholpolitik samt förespråkar militär inblandning utan FN-mandat i internationella konflikter.
Vad innebär då detta? Samtliga ovanstående exempel från personer i den inre partikretsen har motiverats med att alternativen innebär en minskad social trygghet och minskad utvecklingskraft. En sådan utveckling står i strid mot de grundläggande socialliberala tankarna och borde därför, enligt partiledningen, motarbetas.Argumentet innehåller naturligtvis delar som är starka och bärkraftiga. Men det finns ett problem kring dessa ställningstaganden som redan idag och än mer på längre sikt kommer att marginalisera det som en gång var en vänsterradikal förändringsrörelse på marknadsekonomins grund.
Den sociala liberalismen utvecklades samtidigt som industrisamhället växte fram. Utmaningarna då byggde främst på utjämnade möjligheter inom utbildningsområdet, inom den sociala välfärden och inom de demokratiska styrmodellerna. Det är bara att inse att de flesta av de utmaningar som dåtidens socialliberaler stod inför idag är lösta. Dagens socialförsäkringssystem har byggts ut till en nivå Adolf Hedin knappast kunnat tänka sig. På samma sätt är det med skolsystemet, trots alla dess brister, och med möjligheterna för alla att kunna delta i och påverka demokratiska processer.
Socialliberalismen uppstod samtidigt med socialdemokratin. Båda rörelserna såg ungefär samma utmaningar. Partiernas lösningar var ofta likartade. Men när lösningarna i huvudsak tillskapats valde rörelserna olika väg. Socialdemokratin lämnade ideologins väg för maktens. Makten blev och är fortfarande överordnad eventuella ideologiska ställningstaganden. Socialliberalismen ville inte, kunde eller valde att inte vilja, ta samma väg.
I ett läge där ideologierna inte längre har någon bäring för flertalet av partiernas sympatisörer eller ens medlemmar, där ”allmänborgerlig” och ”vänstersympatisör” är de rätta partibeteckningarna för allt fler, skapar detta problem för den socialliberalism som hittills enbart haft berättigande utifrån en fri ideologisk ställning. Antingen väljer man att tydliggöra de ideologiska skillnader som fortfarande finns, eller som tillkommit, eller så söker man en allmänborgerligare profil. Partiledningens hittillsvarande val är tydligt.
Samtidigt måste vi som hittills kallat oss socialliberaler vara självkritiska. Vi har inte kunnat visa hur en alternativ utveckling skulle sett ut. Det har inte funnits någon samlande politik för den vänsterinriktade socialliberalismen. De flesta av oss som tagit olika strider för en annan politik på olika sakområden har enkelt kunnat marginaliseras därför att vi inte samverkat. Vår oförmåga att visa på ett samlat alternativ har berett vägen för de senaste årens utveckling av partiet.Är då detta vägs ände? Mycket talar för det. Det saknas förnyelse i de inre kretsar som skulle kunna omforma partiets politik i en radikalare riktning. Kravet på sammanhållning inom Allians för Sverige minskar också möjligheterna för en förnyad ideologisk debatt. Det är naturligt. Som politisk ledare för en av Sveriges största kommuner måste jag dagligen inse att mitt arbete inte innebär ökad profilering av Folkpartiet, utan ett stärkande av samtliga partier och politiker som ingår i majoriteten.
Men just detta samverkande innebär också att det än mer krävs en ständig ideologisk debatt inom partierna om vi vill undvika en demokrati där makten över administrationen blir den huvudsakliga stridsfrågan. För mig har därför tiden efter att Lars Leijonborg meddelat sin avgång kännetecknats av funderingar kring de framtida utmaningarna för en svensk socialliberalism. Jag ser i dagens läge fem utmaningar där ett framtida fritt Folkparti har en roll att spela:
För det första: Värna den personliga integriteten! Folkpartiets rötter i frisinnet måste försvaras. Från en kamp för rätt att tro som man själv ville och inte som staten krävde, till en rätt att ha en privat sfär, fri från statens allseende ögon. Nu går tyvärr partiet i spetsen för ökad kontroll och minskad frihet. Det kommer alltid att finnas partier och ideologier som arbetar för ökad statlig kontroll och minskad personlig frihet. Men det saknas idag ett parti som vill begränsa densamma.
För det andra: Värna natur och miljö! Socialliberaler var under större delen av 1900-talet de som drev naturvård och miljöskydd. Men det senaste årtiondet har frågan hanterats styvmoderligt. För ett parti vars rötter finns i den ekonomiska rationaliteten finns utmaningar kring hur vi hanterar flera utvecklingsfrågor. Mycket talar för att den tillväxt som idag sker är lika hållbar som när företag blåser upp resultat genom förändringar i balansräkningen. Världen tär idag på ändliga resurser på ett sätt som förr eller senare riskerar både tillväxt och välfärd. Den biologiska mångfaldens försvagning är bara ett varnande exempel.
För det tredje: Värna småföretagandet! Sverige har en lång tradition av en sammanblandning av statlig reglering och storföretagande. Socialdemokratin, facket och de större företagen har påverkat svensk lagstiftning alldeles för mycket. Samtidigt vet vi att svensk näringslivs framtid inte ligger i de kontinuerligt rationaliserande stora företagen, utan i de växande små företagen. Lagstiftningen måste förändras, även om det innebär ökade krav på större företag för att möjliggöra lättnader för de mindre. Detta skapar också större möjligheter för ökad konkurrens, nationellt liksom internationellt. Den historiska liberala kopplingen är tydlig.
För det fjärde: Återuppväck pacifismen. Folkpartiets vandring från ett ickemilitaristiskt parti till det parti som mest förespråkar militära insatser i olika konflikter är en av de tydligaste men minst uppmärksammade politiska förändringarna i modern tid. Det är tragiskt. Det finns idag alldeles för få som ifrågasätter de politiker och stater som menar att militära insatser kan framtvinga fred. På område efter område ser vi istället militära misslyckanden. De delvis lyckade insatserna, till exempel i forna Jugoslavien, är mer undantaget som bekräftar regeln. Problemet med militarismen är dels den undanträngningseffekt mot andra, mer biståndsinriktade insatser den skapar, dels de risker för förändringar i synen på människans värde. Riskerna att krigshandlingar förutsätter en avhumanisering av fienden är uppenbar. En sådan utveckling strider mot liberalismens grundprinciper om människans lika och oändliga värde.
Det leder fram till den sista, men viktigaste utmaningen för en framtida social liberalism. Värnandet av människans värde är och kommer att bli central för framtida politik. Människans värde utmanas från en ekonomism som ser människans värde ur ett produktions/konsumtionsperspektiv. Det utmanas av en vetenskap med sanningskrav som menar att människan enbart är en förklarbar biologisk maskin som kan och ska manipuleras. Det utmanas av politiker som skapar gränser mellan människor, delar upp samhället i onda och goda, abdikerar från de politiska möjligheterna att förändra världen utan att förändra människans värde.
Folkpartiet har även i framtiden en roll att spela. Den sociala liberalismen kan återuppväckas. Valanalysen efter valförlusten 2006 redovisade ett behov av både en förändring i den politiska inriktningen som kring hur styrningen av partiet sker. Frågan är om den kommande partiledningen är intresserad av att ändra partiets nuvarande inställning. Flertalet har varit med att utforma den politik och det parti som hittills vandrat i en helt annan riktning.
2007-02-07
Hej då bloggen
De senaste dagarnas händelser har fått mig att fundera över bloggens roll i det spel som är kommunal politik. Vad innebär möjligheterna att enkelt kunna skriva om och kring folk på sätt som inte innebär direkt konfrontation? Språket på många bloggar är av en sådan karaktär att den debattekniken inte skulle accepteras i någon öppen politisk församling. Jag tror det påverkar oss som personer mer än vad vi inser.
Därför avslutar jag härmed denna blog.
Jag ska fundera de kommande dagarna om jag ska återstarta denna eller någon ny blog men med nytt innehåll. Inte lokal politik. Inget kring vare sig politiska med- eller motspelare i det lokala.
Kanske nationell, eller internationell politik. Eller kanske inget politiskt överhuvudtaget.
Som avslutning vill jag i alla fall redovisa en sammanställning av KS-ordförandena i Stockholms kommuner. Intressant läsning.
Hej då!
1. Stockholm: Kristina Axén Olin (m) (96 030 kr) 96 030 kr 2. Nacka: Erik Langby (m) (62 206 kr) 75 767 kr3. Solna: Lars-Erik Salminen (m) (71 780 kr) 75 660 kr4. Ekerö: Peter Carpelan (m) (65 000 kr) 70 810 kr5. Lidingö: Paul Lindqvist (m) (65 200 kr) 67 900 kr6. Danderyd: Gunnar Ohm (m) (64 831 kr) 66 387 kr7. Haninge: Gilbert de Wendel (m) (62 878 kr) 64 450 kr8. Järfälla: Eva Lennström (m) (57 618 kr) 62 420 kr9. Upplands-Bro: Iréne Seth (m) (60 750 kr) 62 153 kr10. Upplands Väsby: Jan Holmberg (m) (57 850 kr) 59 670 kr11. Österåker: Ingela Gardner (m) (56 540 kr) 59 040 kr12. Sollentuna: Torbjörn Rosdahl (m) (57 600 kr) 59 040 kr13. Sundbyberg: Bo Genfors (m) (60 000 kr) 59 040 kr14. Täby: Leif Gripestam (m) (49 802 kr) 59 040 kr15. Norrtälje: Kjell Jansson (m) (55 800 kr) 58 200 kr16. Sigtuna: Anders Johansson (s) (42 016 kr) 58 200 kr17. Södertälje: Anders Lago (s) (55 600 kr) 57 400 kr18. Salem: Lennart Kalderén (m) (50 359 kr) 57 375 kr19. Värmdö: Jonas Nilsson (m) (57 600 kr) 57 298 kr20. Tyresö: Berit Assarsson (m) (49 716 kr) 57 174 kr21. Botkyrka: Katarina Berggren (s) (55 102 kr)56 755 kr kommunalråd Jens Sjöström (s) (48 009 kr) 49 449 kr22. Huddinge: Bo Trygg (m) (53 720 kr) 54 905 kr23. Nynäshamn: Ilija Batljan (s) (47 940 kr) 54 120 kr24. Vallentuna: Örjan Lid (m), (51 170 kr) 52 424 kr25. Vaxholm: Bengt Hansson (c) (45 967 kr) 50 000 kr26. Nykvarn: Dan Fagerlund (Nkvp.) (39 700 kr) 40 300 kr
Därför avslutar jag härmed denna blog.
Jag ska fundera de kommande dagarna om jag ska återstarta denna eller någon ny blog men med nytt innehåll. Inte lokal politik. Inget kring vare sig politiska med- eller motspelare i det lokala.
Kanske nationell, eller internationell politik. Eller kanske inget politiskt överhuvudtaget.
Som avslutning vill jag i alla fall redovisa en sammanställning av KS-ordförandena i Stockholms kommuner. Intressant läsning.
Hej då!
1. Stockholm: Kristina Axén Olin (m) (96 030 kr) 96 030 kr 2. Nacka: Erik Langby (m) (62 206 kr) 75 767 kr3. Solna: Lars-Erik Salminen (m) (71 780 kr) 75 660 kr4. Ekerö: Peter Carpelan (m) (65 000 kr) 70 810 kr5. Lidingö: Paul Lindqvist (m) (65 200 kr) 67 900 kr6. Danderyd: Gunnar Ohm (m) (64 831 kr) 66 387 kr7. Haninge: Gilbert de Wendel (m) (62 878 kr) 64 450 kr8. Järfälla: Eva Lennström (m) (57 618 kr) 62 420 kr9. Upplands-Bro: Iréne Seth (m) (60 750 kr) 62 153 kr10. Upplands Väsby: Jan Holmberg (m) (57 850 kr) 59 670 kr11. Österåker: Ingela Gardner (m) (56 540 kr) 59 040 kr12. Sollentuna: Torbjörn Rosdahl (m) (57 600 kr) 59 040 kr13. Sundbyberg: Bo Genfors (m) (60 000 kr) 59 040 kr14. Täby: Leif Gripestam (m) (49 802 kr) 59 040 kr15. Norrtälje: Kjell Jansson (m) (55 800 kr) 58 200 kr16. Sigtuna: Anders Johansson (s) (42 016 kr) 58 200 kr17. Södertälje: Anders Lago (s) (55 600 kr) 57 400 kr18. Salem: Lennart Kalderén (m) (50 359 kr) 57 375 kr19. Värmdö: Jonas Nilsson (m) (57 600 kr) 57 298 kr20. Tyresö: Berit Assarsson (m) (49 716 kr) 57 174 kr21. Botkyrka: Katarina Berggren (s) (55 102 kr)56 755 kr kommunalråd Jens Sjöström (s) (48 009 kr) 49 449 kr22. Huddinge: Bo Trygg (m) (53 720 kr) 54 905 kr23. Nynäshamn: Ilija Batljan (s) (47 940 kr) 54 120 kr24. Vallentuna: Örjan Lid (m), (51 170 kr) 52 424 kr25. Vaxholm: Bengt Hansson (c) (45 967 kr) 50 000 kr26. Nykvarn: Dan Fagerlund (Nkvp.) (39 700 kr) 40 300 kr
2007-01-31
Panik efter en månad?
S får inte vara med och bestämma längre. Eller tydligare: S får inte bestämma själva, får inte sätta dagordningen, har inte makten över administrationen.
Vad gör man då? Bedriver konstruktiv oppositionspolitik? Tar fram den egna politiken, ideologin de korta och långsiktiga lösningarna utifrån den eventuella politiska bas som kanske fortfarande finns hos det parti vars ideologi egentligen stavas MAKT?
Nej naturligtvis inte. Istället skriver man brev till företagare med lösa påhopp. Det senaste är en annons på samma tema i Nerikes Allehanda. Något mer tillbakadragen. Men temat är detsamma.
Tänk att det som var så viktigt före valet, att vi tillsammans skulle visa på enhet för att bygga ett starkare näringslivsklimat, omedelbart efter valet innebär något helt annat. Nu gäller det att störa och förstöra.
Man suckar. Men jag när fortfarande en förhoppning att nästa gång Jonas Karlsson och Lena Baastad annonserar eller skickar brev så innehåller brevet och annonsen något om vad de vill göra, inte bara en klagolåt på andra.
Vad gör man då? Bedriver konstruktiv oppositionspolitik? Tar fram den egna politiken, ideologin de korta och långsiktiga lösningarna utifrån den eventuella politiska bas som kanske fortfarande finns hos det parti vars ideologi egentligen stavas MAKT?
Nej naturligtvis inte. Istället skriver man brev till företagare med lösa påhopp. Det senaste är en annons på samma tema i Nerikes Allehanda. Något mer tillbakadragen. Men temat är detsamma.
Tänk att det som var så viktigt före valet, att vi tillsammans skulle visa på enhet för att bygga ett starkare näringslivsklimat, omedelbart efter valet innebär något helt annat. Nu gäller det att störa och förstöra.
Man suckar. Men jag när fortfarande en förhoppning att nästa gång Jonas Karlsson och Lena Baastad annonserar eller skickar brev så innehåller brevet och annonsen något om vad de vill göra, inte bara en klagolåt på andra.
2007-01-29
Zlatan!
Ett mål. En målgivande passning. Hyfsat spel. Inga skönhetspoäng men bra slit och riv och så de där vrickningarna med foten som gör att bollen far i en annan riktning än vad de flesta (motståndarna) anar. Alldeles för ofta inser inte heller medspelarna hans intentioner. Ofta kunde de vara helt fria om de förstått en tiondel tidigare...
Det är fascinerande att se en individualist spela för ett lag. Typiskt socialliberalt. Typ.
Det är fascinerande att se en individualist spela för ett lag. Typiskt socialliberalt. Typ.
2007-01-25
Inga vapen till Arabemiraten!
Birgitta Olssons artikel i dagens DN borde vara en självklarhet för regeringen. Det borde vara oacceptabelt att leverera vapen till diktaturer, oavsett om de är politiska, religiösa eller av annan form. Den förra socialdemokratiska regeringen frångick detta vid flera tillfällen. Den nya regeringen får inte, i mänsklighetens namn, göra samma misstag.
2007-01-23
Fortsatta personangrepp
I dagarna går socialdemokraterna ut med ytterligare ett brev till en del företagare i Örebro. Åter använder de personangreppen och lögnerna som politisk metod. Jag personligen pekas ut som en man som inte kommer att göra något gott för företagandet. Enligt undertecknarna, Jonas Karlsson och Lena Baastad, är det mitt personliga fel att vare sig det byggs på Eyrafältet, att det byggs bro över järnvägen vid Gustavsvik, att Behrn inte får bygga och att mässan inte byggs.
Det märkliga är bara att Behrn har fått börja bygga, tidigare än om den förra majoriteten hade drivit igenom sitt regelvidriga beslut eftersom detta överklagats av länsstyrelsen.
Mässan byggs just nu.
Bron över järnvägen kommer att projekteras som på samma sätt som den förra majoriteten.
Och byggena på Eyrafältet, som nu är uppe i en kostnadsnivå på 650 miljoner kronor enligt förstudien, hade inte den förra majoriteten ens haft möjligheten att börja prospektera. Bara detta projekt skulle dra alla investeringar i kommunen i nästan tre år. Inte en skola, inte ett äldreboende, inte en gata på tre år... Står det något om det i brevet? Icke.
Ändå är inte de undertryckta sanningarna det värsta. Istället är det socialdemokraternas amerikanisering av politiken. Istället för att ta en öppen debatt, där vi alla kan vara med och ge och ta, väljer man personangrepp genom brev, som inte kan bemötas, som inte kan diskuteras öppet, som inte är menade annat än att störa och förstöra.
Det märkliga är bara att Behrn har fått börja bygga, tidigare än om den förra majoriteten hade drivit igenom sitt regelvidriga beslut eftersom detta överklagats av länsstyrelsen.
Mässan byggs just nu.
Bron över järnvägen kommer att projekteras som på samma sätt som den förra majoriteten.
Och byggena på Eyrafältet, som nu är uppe i en kostnadsnivå på 650 miljoner kronor enligt förstudien, hade inte den förra majoriteten ens haft möjligheten att börja prospektera. Bara detta projekt skulle dra alla investeringar i kommunen i nästan tre år. Inte en skola, inte ett äldreboende, inte en gata på tre år... Står det något om det i brevet? Icke.
Ändå är inte de undertryckta sanningarna det värsta. Istället är det socialdemokraternas amerikanisering av politiken. Istället för att ta en öppen debatt, där vi alla kan vara med och ge och ta, väljer man personangrepp genom brev, som inte kan bemötas, som inte kan diskuteras öppet, som inte är menade annat än att störa och förstöra.
2007-01-22
Grattis Annelie B
För länge sedan hade jag förmånen att känna Annelie och Hamish Broughton. Hamish en intressant företagare från Nya Zeeland. Annelie en trevlig kvinna med hästar som specialintresse.
Idag har Annelie blivit utsedd till årets kvinnliga företagare i Örebro. Det är intressant av flera skäl. Dels för att hon är småföretagare på landsbygden. Dels för att hon arbetar med hästar, något som kan utveckla landsbygden än mer. Dels för att hon byggt något från grunden.
I min omgivning finns ett antal kvinnor (plus en man) som har hästar som största intresse. Bland annat därför har jag fått information om vad Annelie sysslar med och vilka drivkrafter hon har.
Kul. Kvinnligt företagande är en utvecklingsbransch för förnyelse. Speciellt i Örebro!
Idag har Annelie blivit utsedd till årets kvinnliga företagare i Örebro. Det är intressant av flera skäl. Dels för att hon är småföretagare på landsbygden. Dels för att hon arbetar med hästar, något som kan utveckla landsbygden än mer. Dels för att hon byggt något från grunden.
I min omgivning finns ett antal kvinnor (plus en man) som har hästar som största intresse. Bland annat därför har jag fått information om vad Annelie sysslar med och vilka drivkrafter hon har.
Kul. Kvinnligt företagande är en utvecklingsbransch för förnyelse. Speciellt i Örebro!
2007-01-16
Maria Larsson följer (s) och petar i detaljer
Den nya regeringen skulle i många stycken inte bli som den gamla. En förhoppning var att man skulle sköta det en regering ska sköta och låta kommuner och landsting sköta det vi ska sköta. Men redan börjar klåfingrigheten sprida sig. Idag kommer minister Maria Larsson (kd) med ett förslag som ska detaljstyra kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor. Alla kommuner ska tvingas göra det som staten vill på det sätt staten säger.
Det finns många problem med detta. Visst, förslaget i sig är nog bra, men vad kostar det? Om en kommun har alternativen att satsa på förebyggande arbete för mindre våld mellan ungdomar eller på att gära sp, staten vill i förhållande till de som redan drabbats av våld, vad ska man välja? Blir det goda det bästas fiende? För inte skickar ministern med några pengar...
Och om en kommun vill hantera problemet på ett annat sätt än vad staten vill, och kan visa på goda resultat, ska man inte få det?`
Det finns många problem med detta. Ett av de största är att regeringen inte klarar av en del saker man borde göra, till exempel att sköta infrastrukturen kring järnvägen i Stockholm. Här ska kommunerna vara med och betala. Istället gör man saker som kommunerna själva borde få bestämma, till exempel hur socialtjänsten ska vara organiserad.
En del saker borde den nya regeringen distansera sig från i förhållande till den gamla. Klåfingrighet kring kommunalt självstyre är en sådan.
Det finns många problem med detta. Visst, förslaget i sig är nog bra, men vad kostar det? Om en kommun har alternativen att satsa på förebyggande arbete för mindre våld mellan ungdomar eller på att gära sp, staten vill i förhållande till de som redan drabbats av våld, vad ska man välja? Blir det goda det bästas fiende? För inte skickar ministern med några pengar...
Och om en kommun vill hantera problemet på ett annat sätt än vad staten vill, och kan visa på goda resultat, ska man inte få det?`
Det finns många problem med detta. Ett av de största är att regeringen inte klarar av en del saker man borde göra, till exempel att sköta infrastrukturen kring järnvägen i Stockholm. Här ska kommunerna vara med och betala. Istället gör man saker som kommunerna själva borde få bestämma, till exempel hur socialtjänsten ska vara organiserad.
En del saker borde den nya regeringen distansera sig från i förhållande till den gamla. Klåfingrighet kring kommunalt självstyre är en sådan.
2007-01-15
Axén Olins bekymmer
Kristina Axén Olin går i flera tidningar idag ut och berättar om ett framgångsrikt år som på ytan kan verka perfekt men där det under ytan finns ett antal andra lager som inte är lika trevliga. Hon beskriver hur ett liv där egentligen endast den egna förmågan begränsar arbetstiden. Inte förmågan att arbeta. Förmågan att säga nej.
Politik är en i många stycken märklig historia. Det är så svårt att mäta resultat. Det är så enormt mycket som borde göras. Man ska vara expert i allt samtidigt som man ska vara vanlig människa. Man ska finnas på jobbet jämt, för alla de behov som finns där. Men samtidigt får man ju inte låsas in i politikens slutna rum utan måste finnas i samhället. Det finns ständigt aktörer som drar och sliter i dig och vill att du ska finnas för dem, just nu. Och väldigt mycket vill man också göra - man vet att man kan påverka, man ser människors engagemang, man vill vara med och visa att man bryr sig, man måste synas för att finnas...
Axén Olins berättelse är inte unik. Jag känner igen delar av hennes problematik i människor kring mig och även i min egen vardag. En vardag som inte räcker till. Tankar kring jobbet i allmänhet och kring olika uppdrag och personer i synnerhet håller sig inte inom tiden 7 - 5 på vardagar. Eftersom du är en offentlig person blir arbetet något du alltid bär med dig. Så fort du möter en person är det legitimt att prata om ditt jobb. Du kan nästan aldrig koppla av.
Samtidigt är inte politiken det enda område detta sker på. Arbetet kräver allt mer av allt fler. Skillnaden är möjligtvis just offentligheten, att inte ha någon plats för sig själv.
Det är bra att Kristina Axén Olin berättar om sin vardag och problemen. Det politiska ledarskapet får inte bli ett område där bara hårdhudade män (och de kvinnor som helt tar över de traditionella manliga idealen) får rum. Ett modernt ledarskap borde kunna vara mänskligt även för ledaren. Det är inte alltid de bästa besluten fattas av människor som jobbar 80 timmar i veckan och inte har tid att reflektera.
Politik är en i många stycken märklig historia. Det är så svårt att mäta resultat. Det är så enormt mycket som borde göras. Man ska vara expert i allt samtidigt som man ska vara vanlig människa. Man ska finnas på jobbet jämt, för alla de behov som finns där. Men samtidigt får man ju inte låsas in i politikens slutna rum utan måste finnas i samhället. Det finns ständigt aktörer som drar och sliter i dig och vill att du ska finnas för dem, just nu. Och väldigt mycket vill man också göra - man vet att man kan påverka, man ser människors engagemang, man vill vara med och visa att man bryr sig, man måste synas för att finnas...
Axén Olins berättelse är inte unik. Jag känner igen delar av hennes problematik i människor kring mig och även i min egen vardag. En vardag som inte räcker till. Tankar kring jobbet i allmänhet och kring olika uppdrag och personer i synnerhet håller sig inte inom tiden 7 - 5 på vardagar. Eftersom du är en offentlig person blir arbetet något du alltid bär med dig. Så fort du möter en person är det legitimt att prata om ditt jobb. Du kan nästan aldrig koppla av.
Samtidigt är inte politiken det enda område detta sker på. Arbetet kräver allt mer av allt fler. Skillnaden är möjligtvis just offentligheten, att inte ha någon plats för sig själv.
Det är bra att Kristina Axén Olin berättar om sin vardag och problemen. Det politiska ledarskapet får inte bli ett område där bara hårdhudade män (och de kvinnor som helt tar över de traditionella manliga idealen) får rum. Ett modernt ledarskap borde kunna vara mänskligt även för ledaren. Det är inte alltid de bästa besluten fattas av människor som jobbar 80 timmar i veckan och inte har tid att reflektera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)