Två arbetsveckor in på det nya året kommer den första bloggen. Ska en blogg fungera ska man uppdatera den en gång i timmen, typ. Så detta är en ofungerande blogg. Men jag skriver långt!
Jag sitter på ett partimöte i Stockholm en onsdagkväll och funderar åter över hur politiken egentigen hör ihop. Vi har nyss fått ett föredrag kring kollektivtrafiken genomgått och alla prisar kollektivtrafikens miljömässighet och behoven att för klimatets skull satsa mer på bussar och tåg.
I nästa andetag pratar vi med en riksdagsledamot som påverkar infrastrukturinvesteringsprocessen. Plötsligt är det mer investeringar i gator, vägar och i viss mån räls som gäller. Klimatet finns inte längre. Nu är det tillväxt för jobb och välfärd som gäller.
För mig blir detta en av många påminnelser om bristen på helhetssyn inom politiken. Alldeles för mycket av det vi gör hänger inte ihop. Olika regler påverkar och motverkar varandra på ett sätt som är obegripligt. Vi prioriterar klimat, tillväxt, biltrafik och köpcentrum samtidigt. Men miljön är inte det enda. Det sociala perspektivet har samma problem. Bygger vi ett samhälle för människan, ett samhälle av människor eller ett samhälle med människor? Och människovärdet är ytterligare ett problem. Vem värnar människans okränkbara värde i ett samhälle där moralen allt mer blir en individuell valfrihetsfråga? Jag har i en tidigare blogg pekat på ett av problemen - den könsneutrala äktenskapsfrågan. Men det är bara en liten pusselbit i ett mycket större pussel.
Som liberal slåss man för individens rätt mot kollektivet. Och det är rätt. Vi är individer i allt vi gör, även när vi är medlemmar i ett kollektiv. Men en totalt individualiserad värld är en omänsklig värld.
I min aldrig utgivna bok "Den (o)mänskliga liberalismen" (det skulle kosta ett antal tusen att ge ut den och ingen har velat ge mig den resursen) beskriver jag i ett antal kapitel behovet av mänsklig kontakt, även i ett individualiserat samhälle. Jag menar att det finns ett stort, oundvikligt behov av en gemensam sektor. Vi behöver en gemensam grund för vår syn på människans värde, en gemensam moralsyn, en gemensam kulturell kärna. Vi behöver en gemensam arena för diskussioner kring demokrati, miljö, socialt ansvar och alla möjiga frågor som berör oss själva och våra grannar, nära eller på andra sidan jordklotet.
Men alldeles för ofta fastnar vi i detaljer, i dagordningarnas tyranni. Vi blir fångade av ett område och tar parti för det områdets behov och missar att se att det innebär att andra kanske lika viktiga områden får stå tillbaka. Inte förrän katastrofen inträffar och det visar sig att något annat område än det jag försvarar var viktigare så klarar vi av att omfokusera.
Men det är svårt.
Kanske något att fundera över 2008...
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2008-01-16
2007-12-19
Kommunen + universitetet = sant
Idag på kommunfullmäktige fattade vi tre beslut som alla har beröring med Örebro universitet. Samma dag föreslår universitetets styrelse att Jan-Erik Gidlunds efterträdare blir Jens Schollin, nuvarande prorektor. Det är två mycket bra beslut.
Ett av de första gemensamma besöken vi som ny majoritet gjorde 2007 var att träffa universitetets ledning. Jan-Erik Gidlund tog emot oss och vi inledde en diskussion kring en gemensam framtidsbild där Örebro blir allt mer av en universitetsstad och Örebro universitet allt mer av ett spetsigt forskningsuniversitet.
Världen förändras allt snabbare. Allt mer kunskap måste hanteras. Arbeten som tidigare var enkla är idag fyllda av kompetens. Min farfar jobbade på Garphytte bruk, började som dräng och slutade som förman. Han behövde inte så mycket skolgång för det. Idag handlar även arbeten i sådana miljöer ofta om högspecialiserad datakompetens. Igår svarvare, idag datakonsult för datorstyrda svarvar.
I den utvecklingen finns också kommunen. Vi ställs ständigt inför nya utmaningar. Några få exempel: Hur ska vi möta klimatförändringarna? Hur ska vi lösa problemen kring en åldrande befolkning? Hur skapar vi mening i livet för de individer som idag istället söker sig till droger eller andra destruktiva beteenden? Vi måste finna vägar att lösa dem, ofta med lika stora eller ibland mindre resurser än de vi har idag. Gamla lösningar fungerar inte längre. Nya vägar måste sökas. Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra och effektivisera allt ifrån administration till verksamheterna närmast medborgarna, allt för örebroarnas bästa. Alternativet innebär att kommunen inte kommer att klara av sina välfärdstjänster. Här borde FOU-verksamhet ha haft en given plats under lång tid. Det är märkligt att så inte varit fallet.
På samma sätt har universitetet utmaningar att möta. Staten bestämmer snart både om läkarutbildning och forskningsbudget. Örebro universitet måste här tävla mot motståndare som har större historisk status, mer pengar i forskningsbudgetarna, långvarigare kontakter med departement och så vidare. Priset som kan vinnas är att bli ett ganska litet men spetsigt forskningstungt universitet där en bred utbildning kompletterar. Alternativet riskerar att bli en återgång till någon form av högskola med universitetets namn som enda fyrbåk.
Nu satsar kommunen, tillsammans med landstinget, och universitetet på att skapa en stark universitetsmiljö i en stad som sjuder av aktivitet för både unga och gamla. Målet är att Örebro ska gå från att vara en stat med ett universitet till en universitetsstad med allt vad det innebär.
Visst är det spännande!
Ett av de första gemensamma besöken vi som ny majoritet gjorde 2007 var att träffa universitetets ledning. Jan-Erik Gidlund tog emot oss och vi inledde en diskussion kring en gemensam framtidsbild där Örebro blir allt mer av en universitetsstad och Örebro universitet allt mer av ett spetsigt forskningsuniversitet.
Världen förändras allt snabbare. Allt mer kunskap måste hanteras. Arbeten som tidigare var enkla är idag fyllda av kompetens. Min farfar jobbade på Garphytte bruk, började som dräng och slutade som förman. Han behövde inte så mycket skolgång för det. Idag handlar även arbeten i sådana miljöer ofta om högspecialiserad datakompetens. Igår svarvare, idag datakonsult för datorstyrda svarvar.
I den utvecklingen finns också kommunen. Vi ställs ständigt inför nya utmaningar. Några få exempel: Hur ska vi möta klimatförändringarna? Hur ska vi lösa problemen kring en åldrande befolkning? Hur skapar vi mening i livet för de individer som idag istället söker sig till droger eller andra destruktiva beteenden? Vi måste finna vägar att lösa dem, ofta med lika stora eller ibland mindre resurser än de vi har idag. Gamla lösningar fungerar inte längre. Nya vägar måste sökas. Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra och effektivisera allt ifrån administration till verksamheterna närmast medborgarna, allt för örebroarnas bästa. Alternativet innebär att kommunen inte kommer att klara av sina välfärdstjänster. Här borde FOU-verksamhet ha haft en given plats under lång tid. Det är märkligt att så inte varit fallet.
På samma sätt har universitetet utmaningar att möta. Staten bestämmer snart både om läkarutbildning och forskningsbudget. Örebro universitet måste här tävla mot motståndare som har större historisk status, mer pengar i forskningsbudgetarna, långvarigare kontakter med departement och så vidare. Priset som kan vinnas är att bli ett ganska litet men spetsigt forskningstungt universitet där en bred utbildning kompletterar. Alternativet riskerar att bli en återgång till någon form av högskola med universitetets namn som enda fyrbåk.
Nu satsar kommunen, tillsammans med landstinget, och universitetet på att skapa en stark universitetsmiljö i en stad som sjuder av aktivitet för både unga och gamla. Målet är att Örebro ska gå från att vara en stat med ett universitet till en universitetsstad med allt vad det innebär.
Visst är det spännande!
2007-12-17
Klimatframgång???????
Blev Balimötet en framgång, eller...
Jag var inte där själv. Flyger ogärna.:)
Det man funderar över är vad som egentligen ligger bakom och vilka framgångsfaktorer som finns. Det finns rätt många problem som måste hanteras. Frågan är bara av vem. Några exempel:
1) Är det politikerna som ska fixa klimatfrågan, eller vem är det? Rätt ofta kan man höra eller läsa om människor som menar att nu får politikerna ta sitt ansvar och ordna detta. Men samma människor kan i nästa andetag kräva låg skatt på bensin, rätt att åka charter minst en gång om året, köpa kläder och mat som transporteras runt om i världen o.s.v. Vilka politiker blir omvalda om man höjer bensinskatter, lägger avgifter på charter, ser till så att långtransporterade varor får klimatkostnaderna inbakade?
2) Hur djupt är medvetandet? För oss som sitter mitt i smeten, som hanterar klimatfrågor varje dag, är det självklart att frågan är central. Men för medelsvensson, hur är det där? Är inte frågans själva natur sådan att den är för långt borta för att man ska engagera sig ordentligt? Det finns alldeles för många som på olika sätt uttrycker att "det är nog inte så farligt" eller "det där är ett problem för företagen/politikerna/stater/nån annan". Frågan är om grannarna måste börja flyta bort eller dö av värmeslag innan något egentligen händer...
3) Hur hanterar vi konfliktytorna mellan tillväxt och klimat, mellan företagande och klimat, mellan livsstil och klimat, mellan internationell solidaritet och klimat, mellan generationer och klimat? Fortfarande finns det få förslag på hur man ska kunna lösa konflikterna mellan det som bygger vårt samhälle men som samtidigt orsakar problemen, och det som kanske är lösningarna.
Jag var inte där själv. Flyger ogärna.:)
Det man funderar över är vad som egentligen ligger bakom och vilka framgångsfaktorer som finns. Det finns rätt många problem som måste hanteras. Frågan är bara av vem. Några exempel:
1) Är det politikerna som ska fixa klimatfrågan, eller vem är det? Rätt ofta kan man höra eller läsa om människor som menar att nu får politikerna ta sitt ansvar och ordna detta. Men samma människor kan i nästa andetag kräva låg skatt på bensin, rätt att åka charter minst en gång om året, köpa kläder och mat som transporteras runt om i världen o.s.v. Vilka politiker blir omvalda om man höjer bensinskatter, lägger avgifter på charter, ser till så att långtransporterade varor får klimatkostnaderna inbakade?
2) Hur djupt är medvetandet? För oss som sitter mitt i smeten, som hanterar klimatfrågor varje dag, är det självklart att frågan är central. Men för medelsvensson, hur är det där? Är inte frågans själva natur sådan att den är för långt borta för att man ska engagera sig ordentligt? Det finns alldeles för många som på olika sätt uttrycker att "det är nog inte så farligt" eller "det där är ett problem för företagen/politikerna/stater/nån annan". Frågan är om grannarna måste börja flyta bort eller dö av värmeslag innan något egentligen händer...
3) Hur hanterar vi konfliktytorna mellan tillväxt och klimat, mellan företagande och klimat, mellan livsstil och klimat, mellan internationell solidaritet och klimat, mellan generationer och klimat? Fortfarande finns det få förslag på hur man ska kunna lösa konflikterna mellan det som bygger vårt samhälle men som samtidigt orsakar problemen, och det som kanske är lösningarna.
2007-12-05
Vargarna förlorar när jägarlobbyn segrar
Rovdjursutredningens förslag blir tyvärr precis så illa som man kunnat räkna med. En liten minoritets högljudda krav på en minskad vargstam får näring. "Lokal förvaltning" d.v.s. att länsstyrelserna i bland annat Värmland och Örebro som redan visat sin fientlighet till vargen ska få bestämma om jakt skapar dåliga förutsättningar för det nationella ansvaret kring biologiskt mångfald.
Den nuvarande regeringen har hittills visat dåligt omdöme i frågor som rör biologisk mångfald. Anslagen har minskats. Det är en politik som måste förändras.
I vargfrågan är tyvärr sossarna lika dåliga. Riksdagens jaktlobby är bland de starkaste lobbyorganisationerna och får alldeles för ofta gehör för sina åsikter. Det borde vara en större jämlikhet i behandlingen av SNF och JF.
Den nuvarande regeringen har hittills visat dåligt omdöme i frågor som rör biologisk mångfald. Anslagen har minskats. Det är en politik som måste förändras.
I vargfrågan är tyvärr sossarna lika dåliga. Riksdagens jaktlobby är bland de starkaste lobbyorganisationerna och får alldeles för ofta gehör för sina åsikter. Det borde vara en större jämlikhet i behandlingen av SNF och JF.
2007-12-01
ÖSKs nya tränarduo
Jag tycker det är intressant med ÖSKs nya tränarduo. Det känns verkligen som om klubben (företaget) väljer att bygga eget och långsiktigt. Istället för att kopiera rakt av söker man sin egen väg mot ett tydligt utstakat mål. Det är bra.
ÖSK har enligt uppgift en stabil ekonomi. Man klarade kontraktet, även om det var med ett nödrop. Nu gäller det att hitta ett antal spelare som ska kunna lyfta spelet.
Det behövs en ny spelande mittfältsmotor. En Lars L eller ännu hellre Arnor G typ som klarar av att hålla i bollen och spela den genom mittfältet. Men mittfältet behöver stärkas totalt sett. Det räcker knappast med en ny spelare.
Backlinjen darrade betänkligt för många gånger i somras. Hoppades mycket på Patrik H som Sveriges nya snabba mittback men hans formkurva dalade kontinuerligt. Behövs nytändning. Dessutom behövs snabbhet på kanterna.
Och så behövs fortfarande en målgörare. Halilovic räckte inte i Allsvenskan. Vem tar över?
Det finns en del att göra för styrelsen...
ÖSK har enligt uppgift en stabil ekonomi. Man klarade kontraktet, även om det var med ett nödrop. Nu gäller det att hitta ett antal spelare som ska kunna lyfta spelet.
Det behövs en ny spelande mittfältsmotor. En Lars L eller ännu hellre Arnor G typ som klarar av att hålla i bollen och spela den genom mittfältet. Men mittfältet behöver stärkas totalt sett. Det räcker knappast med en ny spelare.
Backlinjen darrade betänkligt för många gånger i somras. Hoppades mycket på Patrik H som Sveriges nya snabba mittback men hans formkurva dalade kontinuerligt. Behövs nytändning. Dessutom behövs snabbhet på kanterna.
Och så behövs fortfarande en målgörare. Halilovic räckte inte i Allsvenskan. Vem tar över?
Det finns en del att göra för styrelsen...
2007-11-30
Klyftorna minskar med regeringens politik
Det är rätt märkligt att åter läsa om hur opinionen svänger, eller snarare inte svänger. Socialdemokraterna är idag 8 procent större än regeringspartierna. Varför? för att man har en bättre politik? Knappast. För det första måste man fråga sig om det finns någon sammanhållen socialdemokratisk rikspolitik. Förutom att klaga (på att arbetslösheten sjunkter? att fler bolag bildas? att statens finanser växer? att välfärdssystemen räddas? att regeringen tar klimathotet på allvar?) är det mesta nu att kopiera.
Oppositionsledaren kopierar allt mer av regeringens jobbpolitik. De eventuella återställare som kommer lär knappast bli mer än marginella. Det som nu i retoriken kallas för klyftpolitik, kommer fram till valet 2010 att vara även socialdemokratins politik. Skolområdet är det tydligaste förändringsområdet. Idag är socialdemokraterna i princip överens med Folkpartiet om allt. Det intressanta de kommande åren är att se hur alla de sossar som i år pratat om betongskola och sorteringsskola ska kunna driva en politik som är precis likadan. På område efter område triangulerar oppositionen för att bli så lik regeringen i allt utom demagogin att valrörelsen inte blir innehåll utan yta.
Det som sker i Sverige är annars rätt unikt. Genom den kraftiga tillväxt av arbeten som sker, även i ett offentligarbetskraftstätt län som Örebro, värnas grunden för den offentligt finansierade välfärden. Den välfärd som hotades under socialdemokratins bidragsregering, säkras genom alliansens jobbregering. Det är ganska bra tycker jag.
Samtidigt sker en del andra handlingar av symbolkaraktär som också kan vara viktiga. Fredrik Reinfeldt har tagit åt sig av klimatfrågan. Han framstår allt mer som ett konservativt svenskt svar på Tony Blair i den frågan. Nu ska han samåka med den danske statsministern till Portugal för att minska koldioxidutsläppen. Det är bra. Vem hade trott det för ett par år sedan? Inte jag i alla fall.
Men opinionen tycker annorlunda. Jag får fortfarande inte det att gå ihop. Allt fler får jobb, allt fler får bra lönetillväxt, allt färre behöver bidrag - borde inte alla dessa miljontals svenskar inse att det är tack vare regeringens politik? Eller är tryggheten med det oförändringsbara så väsentlig för svensken i gemen att rikspolitik egentligen inte handlar om politik, utan om bilden av politik?
Oppositionsledaren kopierar allt mer av regeringens jobbpolitik. De eventuella återställare som kommer lär knappast bli mer än marginella. Det som nu i retoriken kallas för klyftpolitik, kommer fram till valet 2010 att vara även socialdemokratins politik. Skolområdet är det tydligaste förändringsområdet. Idag är socialdemokraterna i princip överens med Folkpartiet om allt. Det intressanta de kommande åren är att se hur alla de sossar som i år pratat om betongskola och sorteringsskola ska kunna driva en politik som är precis likadan. På område efter område triangulerar oppositionen för att bli så lik regeringen i allt utom demagogin att valrörelsen inte blir innehåll utan yta.
Det som sker i Sverige är annars rätt unikt. Genom den kraftiga tillväxt av arbeten som sker, även i ett offentligarbetskraftstätt län som Örebro, värnas grunden för den offentligt finansierade välfärden. Den välfärd som hotades under socialdemokratins bidragsregering, säkras genom alliansens jobbregering. Det är ganska bra tycker jag.
Samtidigt sker en del andra handlingar av symbolkaraktär som också kan vara viktiga. Fredrik Reinfeldt har tagit åt sig av klimatfrågan. Han framstår allt mer som ett konservativt svenskt svar på Tony Blair i den frågan. Nu ska han samåka med den danske statsministern till Portugal för att minska koldioxidutsläppen. Det är bra. Vem hade trott det för ett par år sedan? Inte jag i alla fall.
Men opinionen tycker annorlunda. Jag får fortfarande inte det att gå ihop. Allt fler får jobb, allt fler får bra lönetillväxt, allt färre behöver bidrag - borde inte alla dessa miljontals svenskar inse att det är tack vare regeringens politik? Eller är tryggheten med det oförändringsbara så väsentlig för svensken i gemen att rikspolitik egentligen inte handlar om politik, utan om bilden av politik?
2007-11-28
Tro och politik
På dagens fullmäktigesammanträde fördes en ganska tuff debatt om Frälsningsarméns rätt att få kommunala bidrag. Jag tänker inte relatera till den artikeln annat än att ha den som en grund för en fundering kring religionens roll i samhället.
Det finns mellan partier, och även inom ett parti som Folkpartiet, skilda meningar kring vad religionsfrihet innebär. Är religionsfrihet detsamma som frånvaro av religion eller är det frihet att tro på det man vill?
Det har funnits tider då många trott att religionens roll i samhället är över. Den svenska kyrkan har med sin ofta helt samhällstillvända och menlösa religiositet gjort sitt för att förstärka den bilden. Men i dagens samhälle återtar religionen förlorad mark. Det gäller såväl kristna rörelser som står för alternativa syner på samhällsutvecklingen, som islamska med en helt annan kulturtradition.
I detta läge gäller det att kunna hantera utvecklingen rätt. Likaväl som vi måste våga hantera människors livsval vad gäller andra livsstilsfrågor, från ekonomi till sexualitet, måste vi våga hantera religionen. För många, däribland mig själv, är tron en del av mig själv som jag vare sig kan eller vill göra mig av med. Den tro jag har följer mig ständigt och påverkar mina livsval. Den påverkar mig även som politiker. Den grundläggande filosofi jag har för samhällsutvecklingen tar naturligtvis sin grund bland annat i de dogmer som finns inom kristendomen.
Är det rätt? Har man rätt att vara religiös politiker? Måste man vara fullständigt objektiv när det gäller religion och politik? Går det? Kan man särskilja det personliga från det offentliga? Knappast. Som människa är man hel. Det finns till exempel inga objektiva journalister, inga objektiva poliser, åklagare, socialarbetare, lärare eller - politiker. Vi bär med oss det vi är och har varit. Religionen är en del av den bördan.
Så frågan om religionens plats i samhället är och har alltid varit och kommer nog alltid att vara en viktig fråga även för politiken. För mig går gränsen inte vid att hävda ett religionslöst samhälle. Frågan går istället vid hur religionen, liksom andra livsval, påverkar samhällsbyggandet och hur öppenheten med hur religionen eller de andra livsvalen påverkar personerna som är beslutsfattare.
Det finns mellan partier, och även inom ett parti som Folkpartiet, skilda meningar kring vad religionsfrihet innebär. Är religionsfrihet detsamma som frånvaro av religion eller är det frihet att tro på det man vill?
Det har funnits tider då många trott att religionens roll i samhället är över. Den svenska kyrkan har med sin ofta helt samhällstillvända och menlösa religiositet gjort sitt för att förstärka den bilden. Men i dagens samhälle återtar religionen förlorad mark. Det gäller såväl kristna rörelser som står för alternativa syner på samhällsutvecklingen, som islamska med en helt annan kulturtradition.
I detta läge gäller det att kunna hantera utvecklingen rätt. Likaväl som vi måste våga hantera människors livsval vad gäller andra livsstilsfrågor, från ekonomi till sexualitet, måste vi våga hantera religionen. För många, däribland mig själv, är tron en del av mig själv som jag vare sig kan eller vill göra mig av med. Den tro jag har följer mig ständigt och påverkar mina livsval. Den påverkar mig även som politiker. Den grundläggande filosofi jag har för samhällsutvecklingen tar naturligtvis sin grund bland annat i de dogmer som finns inom kristendomen.
Är det rätt? Har man rätt att vara religiös politiker? Måste man vara fullständigt objektiv när det gäller religion och politik? Går det? Kan man särskilja det personliga från det offentliga? Knappast. Som människa är man hel. Det finns till exempel inga objektiva journalister, inga objektiva poliser, åklagare, socialarbetare, lärare eller - politiker. Vi bär med oss det vi är och har varit. Religionen är en del av den bördan.
Så frågan om religionens plats i samhället är och har alltid varit och kommer nog alltid att vara en viktig fråga även för politiken. För mig går gränsen inte vid att hävda ett religionslöst samhälle. Frågan går istället vid hur religionen, liksom andra livsval, påverkar samhällsbyggandet och hur öppenheten med hur religionen eller de andra livsvalen påverkar personerna som är beslutsfattare.
2007-11-15
Klimatet kräver faktiskt åtgärder
I går kunde man höra om de nya förslagen till infrastruktursatsningar kring Stockholm. Ökade anslag till vägar med 55 miljarder skulle innebära en fördubblad biltrafik. Hittills verkar den politiska agendan enbart vara att möta en framskrivning av den rådande utvecklingen; glesare villaboenden i storstadsregioner, större arbetsmarknadsregioner, ökande biltrafik, fokusering på infrastruktur.
Samtidigt säger sig regeringen ta klimathotet på allvar. Det är bra. Men hur får man det att gå ihop? Hur kan biltrafiken fördubblas när utsläppen av koldioxid måste halveras? Är mer gator och vägar lösningen på all tillväxt?
Jag tror inte det. Jag tror vi måste börja söka nya "vägar".
Vi kan inte acceptera en utglesning av städerna där enorma villaförorter kräver bil för att fungera. Vi måste planlägga för tätare städer och perifera "byar" för optimal transporteffektivitet. Det innebär att alla inte längre kan bo i villa. Örebro kan till exempel inte planera för nya Ekeby-Almby-områden.
Vi måste fundera över hur arbetsmarknaden ska se ut. Detta är betydligt svårare eftersom vi politiker inte styr över företagens effektivitetskrav. Om ett företag vill centralisera så centraliserar de, oavsett om det innebär ökade resvägar för anställda.
Vi måste fundera över hur vi minskar biltrafiken, både privatbilismen och lastbilstrafiken. Vägavgifter, drivmedelspriser, förbud mot biltrafik och stadsplanering för optimala resandeförhållanden är någta åtgärder som vi måste fundera över.
Men vi måste också fundera över om det är vettigt att ständigt kräva mer infrastruktur, fler vägar, fler järnvägar, fler flygplatser o.s.v. Vilka alternativa investeringar finns det? Vad skulle det innebära att satsa dessa miljarder på ökad transporteffektivitet, eller kultur, fritid, forskning o.s.v.
Det är enkelt att säga att man är aktiv i arbetet för ett bättre klimat, men det är svårare att hantera de konkreta åtgärderna.
Samtidigt säger sig regeringen ta klimathotet på allvar. Det är bra. Men hur får man det att gå ihop? Hur kan biltrafiken fördubblas när utsläppen av koldioxid måste halveras? Är mer gator och vägar lösningen på all tillväxt?
Jag tror inte det. Jag tror vi måste börja söka nya "vägar".
Vi kan inte acceptera en utglesning av städerna där enorma villaförorter kräver bil för att fungera. Vi måste planlägga för tätare städer och perifera "byar" för optimal transporteffektivitet. Det innebär att alla inte längre kan bo i villa. Örebro kan till exempel inte planera för nya Ekeby-Almby-områden.
Vi måste fundera över hur arbetsmarknaden ska se ut. Detta är betydligt svårare eftersom vi politiker inte styr över företagens effektivitetskrav. Om ett företag vill centralisera så centraliserar de, oavsett om det innebär ökade resvägar för anställda.
Vi måste fundera över hur vi minskar biltrafiken, både privatbilismen och lastbilstrafiken. Vägavgifter, drivmedelspriser, förbud mot biltrafik och stadsplanering för optimala resandeförhållanden är någta åtgärder som vi måste fundera över.
Men vi måste också fundera över om det är vettigt att ständigt kräva mer infrastruktur, fler vägar, fler järnvägar, fler flygplatser o.s.v. Vilka alternativa investeringar finns det? Vad skulle det innebära att satsa dessa miljarder på ökad transporteffektivitet, eller kultur, fritid, forskning o.s.v.
Det är enkelt att säga att man är aktiv i arbetet för ett bättre klimat, men det är svårare att hantera de konkreta åtgärderna.
2007-11-14
Politikerarvoden
På NAs debattsida pågår åter en diskussion kring politikernas arvoden. Skälet är en artikel i NA där rubriksättningen var att jag personligen skulle få en julklapp, en löneökning på 3000 kronor. Själva artikeln var ganska OK men rubriken speglar ett sätt att se på politiker som skrämmer. Det verkar som om jag själv ger mig en julklapp, d.v.s. höjd lön, när det bara är en följd av ett beslut kring att våra arvoden ska följa riksdagsledamöternas arvoden.
Men det finns ytterligare frågor kring detta som borde belysas. Den grundläggande gäller hur man ser på politiska uppdrag. Är de uppdrag som ska skötas på fritiden, med en låg ersättning, eller är de kvalificerade arbeten som kräver hög kompetens och där ansvaret är stort?
Man kan tycka vad man vill om utvecklingen av den lokala demokratin, men de politiska ordförandeuppdragen blir allt mer komplicerade, allt mer ansvarsfulla, allt mer kompetenstunga. En ordförande i en kommunal nämnd i Örebro har huvudansvaret för hundratals miljoner kronor, tusentals anställda och ansvarar för service för tiotusentals örebroare. Alla ordföranden borde ha en hög ekonomisk kompetens, en god organisatorisk förmåga, starka ledaregenskaper och en mycket god verbal förmåga. Ordföranden är i tjänst 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet. Det aktiva arbetet tar ofta flera dagar i veckan i anspråk, förutom kvällar och helger. För det får ordföranden några tusenlappar i månaden. Är det rimligt? Borde inte frågan ställas om vi får rätt människor med rätt kompetens med en sådan arvodisering?
På samma sätt är det på kommunalrådssidan. Antalet arbetade timmar i veckan understiger sällan 60 - 70. I tjänst är man alltid, även under eventuella semestrar. Jag har huvudansvaret för en organisation som omsätter 7 miljarder och har mer än 10.000 anställda på lönelistan. Mitt arbete handlar till största del om organisationsstyrning och organisationsutveckling, ekonomistyrning och personalfrågor. För det får jag efter årsskiftet 52900 kronor i månaden. Det är en hög lön.
Men ser man proportionerna så kan man fråga sig vilka kompetenser man får på de kommande politikerna. Vi kommer inte att få en ny kommunchef (när Lena Källström avgår om ett par år) med den kompetens vi vill ha för de pengarna. Det kommer att krävas ytterligare några tiotusen i månaden. Överhuvudtagen har de kommunala cheferna löner som överstiger de kommunala politikernas, ibland med väldig mycket pengar. Vad blir signalen? Att chefen är viktigare än ordföranden? Att politik är mindre viktigt än administration? Att politiker inte behöver vara kompetenta?
Det finns en bild som ständigt förstärks av media om vad ett politiskt uppdrag innebär. Denna felbild skapar dels misstroende mot oss som är politiskt aktiva idag, dels minskar den möjligheten att rekrytera goda politiska krafter i framtiden. Det är ett stort bekymmer som media borde hantera. Men det är vare sig populistiskt eller medialt...
Förresten är det intressant att se att på NAs debattsida kring mitt arvode är det ändå fler som inser att skillnaden i makt, ansvar, befogenheter och behörigheter på skilda nivåer i kommunen också bör innebära skillnader i arvoden och löner än de som tror på motsatsen.
Men det finns ytterligare frågor kring detta som borde belysas. Den grundläggande gäller hur man ser på politiska uppdrag. Är de uppdrag som ska skötas på fritiden, med en låg ersättning, eller är de kvalificerade arbeten som kräver hög kompetens och där ansvaret är stort?
Man kan tycka vad man vill om utvecklingen av den lokala demokratin, men de politiska ordförandeuppdragen blir allt mer komplicerade, allt mer ansvarsfulla, allt mer kompetenstunga. En ordförande i en kommunal nämnd i Örebro har huvudansvaret för hundratals miljoner kronor, tusentals anställda och ansvarar för service för tiotusentals örebroare. Alla ordföranden borde ha en hög ekonomisk kompetens, en god organisatorisk förmåga, starka ledaregenskaper och en mycket god verbal förmåga. Ordföranden är i tjänst 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet. Det aktiva arbetet tar ofta flera dagar i veckan i anspråk, förutom kvällar och helger. För det får ordföranden några tusenlappar i månaden. Är det rimligt? Borde inte frågan ställas om vi får rätt människor med rätt kompetens med en sådan arvodisering?
På samma sätt är det på kommunalrådssidan. Antalet arbetade timmar i veckan understiger sällan 60 - 70. I tjänst är man alltid, även under eventuella semestrar. Jag har huvudansvaret för en organisation som omsätter 7 miljarder och har mer än 10.000 anställda på lönelistan. Mitt arbete handlar till största del om organisationsstyrning och organisationsutveckling, ekonomistyrning och personalfrågor. För det får jag efter årsskiftet 52900 kronor i månaden. Det är en hög lön.
Men ser man proportionerna så kan man fråga sig vilka kompetenser man får på de kommande politikerna. Vi kommer inte att få en ny kommunchef (när Lena Källström avgår om ett par år) med den kompetens vi vill ha för de pengarna. Det kommer att krävas ytterligare några tiotusen i månaden. Överhuvudtagen har de kommunala cheferna löner som överstiger de kommunala politikernas, ibland med väldig mycket pengar. Vad blir signalen? Att chefen är viktigare än ordföranden? Att politik är mindre viktigt än administration? Att politiker inte behöver vara kompetenta?
Det finns en bild som ständigt förstärks av media om vad ett politiskt uppdrag innebär. Denna felbild skapar dels misstroende mot oss som är politiskt aktiva idag, dels minskar den möjligheten att rekrytera goda politiska krafter i framtiden. Det är ett stort bekymmer som media borde hantera. Men det är vare sig populistiskt eller medialt...
Förresten är det intressant att se att på NAs debattsida kring mitt arvode är det ändå fler som inser att skillnaden i makt, ansvar, befogenheter och behörigheter på skilda nivåer i kommunen också bör innebära skillnader i arvoden och löner än de som tror på motsatsen.
2007-11-12
Värna dubbelmoralen...
Det finns ett säg som låter ungefär så här och som upprepas av olika talare:
"Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra!". Kanske är det sant. Men det är ofullständigt.
Ett annat säg skulle kunna låta:
"Moral är bra, dubbelmoral är sämre men frånvaron av moral allra sämst!".
Vi lever i flera paradigmskiften. Ett av de tydligaste är frågan om vilken moral som ska gälla och överföras mellan generationerna. Moralen är till sin natur generationsövergripande, eller snarare - borde vara generationsövergripande. Men idag är vuxengenerationen ofta lika vilsen kring vilken moral som ska gälla som den uppväxande. Några exepel:
Vilken skattemoral ska gälla? Samhällets bästa eller mitt eget?
Vilken våldsmoral ska gälla? Rätt att använda "lagom" våld eller krav på våldsfrihet?
Vilken sexualmoral ska gälla? Evig trohet eller flest ligg?
och så vidare.
Moral och etik påverkar i mycket hög grad det politiska livet. Det gäller allt ifrån synen på barnens rätt, till frågan om döendets värde. Det finns en risk att samhället idag är på väg i en utveckling som innebär att den gemensamma etiken och moralen allt snabbare ersätts av en privat, individualistisk och ofta egoistisk moral. Denna privatiserade moral är egentligen ingen moral, eftersom moralen måste omfatta en grupp eller ett samhälle för att kunna kallas moral. Moral och etik är inte individuellt utan kollektivt. Det måste även en liberal kunna erkänna.
Historiskt har ofta religionen varit bäraren av de etiska och moraliska värdena. Det har varit kyrkan som har stått för kontinuiteten kring dessa allmängiltiga värden. Men kyrkans roll minskar. Den ifrågasätts även helt av andra religiösa rörelser, som ateisterna (som ju tror att gud inte finns - en tro så god som någon).
Ofta hör man kritik mot företrädare för olika religiösa (kristna) sammanslutningar där kritikerna menar att företrädarna inte följer de regler och de värderingar som rörelsen står för. Deras dubbelmoral blir ofta övertydlig, som när amerikanska pastorer predikar livslång trohet men själva hoppar mellan sängkamraterna. Det är enkelt att kritisera deras dubbelmoral. Det är så enkelt att flera kyrkor nu knappast själva vågar formulera etiska och moraliska ställningstaganden som är skilda från samhällets. Om samhället inte längre klarar av att överföra etiska och moraliska värderingar mellan människor och generationer, klarar kyrkorna av det lika lite.
I detta läge vore det bättre att värna dubbelmoralen, den givna mänskliga rättigheten att göra fel, att handla mot bättre vetande, men samtidigt slåss för en etisk och moralisk ståndpunkt som man vet (eller tror) skulle bygga ett bättre samhälle om alla omfattades av den och kunde föja den.
"Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra!". Kanske är det sant. Men det är ofullständigt.
Ett annat säg skulle kunna låta:
"Moral är bra, dubbelmoral är sämre men frånvaron av moral allra sämst!".
Vi lever i flera paradigmskiften. Ett av de tydligaste är frågan om vilken moral som ska gälla och överföras mellan generationerna. Moralen är till sin natur generationsövergripande, eller snarare - borde vara generationsövergripande. Men idag är vuxengenerationen ofta lika vilsen kring vilken moral som ska gälla som den uppväxande. Några exepel:
Vilken skattemoral ska gälla? Samhällets bästa eller mitt eget?
Vilken våldsmoral ska gälla? Rätt att använda "lagom" våld eller krav på våldsfrihet?
Vilken sexualmoral ska gälla? Evig trohet eller flest ligg?
och så vidare.
Moral och etik påverkar i mycket hög grad det politiska livet. Det gäller allt ifrån synen på barnens rätt, till frågan om döendets värde. Det finns en risk att samhället idag är på väg i en utveckling som innebär att den gemensamma etiken och moralen allt snabbare ersätts av en privat, individualistisk och ofta egoistisk moral. Denna privatiserade moral är egentligen ingen moral, eftersom moralen måste omfatta en grupp eller ett samhälle för att kunna kallas moral. Moral och etik är inte individuellt utan kollektivt. Det måste även en liberal kunna erkänna.
Historiskt har ofta religionen varit bäraren av de etiska och moraliska värdena. Det har varit kyrkan som har stått för kontinuiteten kring dessa allmängiltiga värden. Men kyrkans roll minskar. Den ifrågasätts även helt av andra religiösa rörelser, som ateisterna (som ju tror att gud inte finns - en tro så god som någon).
Ofta hör man kritik mot företrädare för olika religiösa (kristna) sammanslutningar där kritikerna menar att företrädarna inte följer de regler och de värderingar som rörelsen står för. Deras dubbelmoral blir ofta övertydlig, som när amerikanska pastorer predikar livslång trohet men själva hoppar mellan sängkamraterna. Det är enkelt att kritisera deras dubbelmoral. Det är så enkelt att flera kyrkor nu knappast själva vågar formulera etiska och moraliska ställningstaganden som är skilda från samhällets. Om samhället inte längre klarar av att överföra etiska och moraliska värderingar mellan människor och generationer, klarar kyrkorna av det lika lite.
I detta läge vore det bättre att värna dubbelmoralen, den givna mänskliga rättigheten att göra fel, att handla mot bättre vetande, men samtidigt slåss för en etisk och moralisk ståndpunkt som man vet (eller tror) skulle bygga ett bättre samhälle om alla omfattades av den och kunde föja den.
2007-10-28
Vilken moral ska gälla?
Snart har vi en annan äktenskapslagstiftning i Sverige än den som funnits sedan "urminnes tid". Äktenskapet kommer inte längre att vara förbehållet en man och en kvinna, utan hanteras könsneutralt. Troligen blir äktenskapet bara en borgerlig registreringsprocedur.
Jag har, utifrån min livssyn - det som för mig är det kristna budskapet, velat hantera frågan just på detta sätt. Staten bör inte ta några religiösa hänsyn i sin lagstiftande utövning. Så om staten menar att äktenskap ska vara könsneutralt och mest vara en registreringsprocedur så är detta helt rätt.
Men det är inte så enkelt som att därefter säga att allt ska vara som det alltid varit, ens utan religion. För det staten måste göra nu är att fundera över varför just tvåsamheten är det som ska konstituera rätten till vigsel.
Om man ser kristendom mer som en samling dogmer än som en religiös lära, kan man tolka äktenskapet som ett sätt att dels hantera två vuxnas inbördes avtalsförhållanden så att ingen av parterna ska drabbas, dels ett sätt att hantera barnens situation i familj och samhälle. Äktenskapets syfte blir då dels att värna de vuxna individernas ekonomiska trygghet, dels att värna barnens värde och livschanser.
Nu har barnalstringen blivit en mer perifer del av äktenskapet. Sex kan hanteras på helt andra sätt idag än förr. Risken att bli med barn utan att vilja det är liten. Samhället tar dessutom hand om barnen på helt andra sätt än tidigare. Därmed blir inte längre äktenskapet samma värn för vare sig vuxna eller barn som tidigare, eller...
Om inte barnalstring längre är grunden för äktenskapet, utan de vuxnas rätt att hantera sina liv utifrån sin egen vilja, varför ska då staten begränsa detta till tvåsamhet? Om tre, fem eller sju vuxna vill välja att leva tillsammans, under äktenskapsliknande former, ska då inte detta accepteras? Svaret är inte givet.
På Folkpartiets landsmöte förekom en kort diskussion om detta under en nattmangling. För mig var det tydligt att det finns ytterligare ett steg efter det som nu kommer att tas. Frågan är mer när än om.
Jag oroas över detta. Frågan är hur barnens situation kommer att värnas i ett samhälle där vuxnas vilja blir norm.
Jag har, utifrån min livssyn - det som för mig är det kristna budskapet, velat hantera frågan just på detta sätt. Staten bör inte ta några religiösa hänsyn i sin lagstiftande utövning. Så om staten menar att äktenskap ska vara könsneutralt och mest vara en registreringsprocedur så är detta helt rätt.
Men det är inte så enkelt som att därefter säga att allt ska vara som det alltid varit, ens utan religion. För det staten måste göra nu är att fundera över varför just tvåsamheten är det som ska konstituera rätten till vigsel.
Om man ser kristendom mer som en samling dogmer än som en religiös lära, kan man tolka äktenskapet som ett sätt att dels hantera två vuxnas inbördes avtalsförhållanden så att ingen av parterna ska drabbas, dels ett sätt att hantera barnens situation i familj och samhälle. Äktenskapets syfte blir då dels att värna de vuxna individernas ekonomiska trygghet, dels att värna barnens värde och livschanser.
Nu har barnalstringen blivit en mer perifer del av äktenskapet. Sex kan hanteras på helt andra sätt idag än förr. Risken att bli med barn utan att vilja det är liten. Samhället tar dessutom hand om barnen på helt andra sätt än tidigare. Därmed blir inte längre äktenskapet samma värn för vare sig vuxna eller barn som tidigare, eller...
Om inte barnalstring längre är grunden för äktenskapet, utan de vuxnas rätt att hantera sina liv utifrån sin egen vilja, varför ska då staten begränsa detta till tvåsamhet? Om tre, fem eller sju vuxna vill välja att leva tillsammans, under äktenskapsliknande former, ska då inte detta accepteras? Svaret är inte givet.
På Folkpartiets landsmöte förekom en kort diskussion om detta under en nattmangling. För mig var det tydligt att det finns ytterligare ett steg efter det som nu kommer att tas. Frågan är mer när än om.
Jag oroas över detta. Frågan är hur barnens situation kommer att värnas i ett samhälle där vuxnas vilja blir norm.
Fuskarna vann, ÖSK borde ta smeknamnet "Underdogs"
Så vann då fusklaget IFK Göteborg. Ett speciellt grattis till Lars-Åke Lagrell som hanterar fotbollförbundet efter eget behag. Storlagen kan göra som de vill utan risker för repressalier. ÖSK och Degerfors får annan specialbehandling. Egentligen borde IFK nu spela i superettan om regelverket följts. Men det hjälper tydligen att ha rätt kontakter.
Elitlicenshanteringen är ett skämt. Olikabehandling är normen. Vi får hoppas att Lagrell och grabbarna snart byts ut.
ÖSK föll i sista matchen. Ganska signifikativt för säsongen kom baklängesmålen i början. Backlinjen har allt som oftast varit rätt virrig. Det defensiva samarbetet mellan mittfält och backlinje har ofta varit uselt. Det krävs rätt mycket nytt i laget för att nästa säsong ska bli bättre.
Lämnade matchen redan efter 10 minuter för att åka hem och ta hand om en sjuk son. Det var nog inte något dåligt val. Men jag hoppas verkligen att ÖSKs ledning nu agerar för att göra nästa säsong ännu roligare.
ÖSK borde ta smeknamnet "underdogs" för att vända det negativa som finns mot laget både hos förbundet, i media och därmed hos allmänheten. Att använda det negativa till något positivt borde vi göra mer i Örebro.
Elitlicenshanteringen är ett skämt. Olikabehandling är normen. Vi får hoppas att Lagrell och grabbarna snart byts ut.
ÖSK föll i sista matchen. Ganska signifikativt för säsongen kom baklängesmålen i början. Backlinjen har allt som oftast varit rätt virrig. Det defensiva samarbetet mellan mittfält och backlinje har ofta varit uselt. Det krävs rätt mycket nytt i laget för att nästa säsong ska bli bättre.
Lämnade matchen redan efter 10 minuter för att åka hem och ta hand om en sjuk son. Det var nog inte något dåligt val. Men jag hoppas verkligen att ÖSKs ledning nu agerar för att göra nästa säsong ännu roligare.
ÖSK borde ta smeknamnet "underdogs" för att vända det negativa som finns mot laget både hos förbundet, i media och därmed hos allmänheten. Att använda det negativa till något positivt borde vi göra mer i Örebro.
2007-10-24
Problematisera religionen
Denna vecka kör TV 4 en vecka kring islam och islamofobi. De frågor jag uppmärksammat är till exempel varför inte muslimerna får bygga moskéer och hur det egentligen är med slöjan, om den är kvinnoförtryckande eller inte.
Samtidigt tar regeringen ett initiativ som handlar om religionens plats i skolan. Fristående skolor ska inte kunna lägga in religiösa bedömningar i andra ämnen än just religion. Allt annat är förbjudet.
Det senaste året har ateisterna kämpat på för sin uppfattning att religionen överhuvudtaget inte ska ha någon plats i samhället. Ateism är ju i och för sig en religiös uppfattning, att tro på att Gud finns eller att tro på att gud inte finns är två trosuppfattningar. Men deras inspel fokuserar bra på vilken grund samhället byggs.
Det är bra att vi har en diskussion kring religionens plats i samhället. Religionens roll har under lång tid att överföra värderingar mellan generationer. I dagens samhälle har denna roll minimerats. Frågan är vad som kommit istället.
Det västerländska samhället är byggt utifrån de värderingar som huvudsakligen funnits, för att citera läroplanen; den judiskt kristna värdegrunden. Demokratins framväxt kan mycket väl härledas tillbaka till den bibliska synen på alla människors lika värde, "här är inte man eller kvinna, jude eller grek". Många andra av de värden som vi hittills ansett som grundläggande och naturliga i vårt samhälle har denna religiösa bas.
Om vi nu väljer att förändra denna bas, vare sig i muslimsk, ateistisk, ekosofistisk eller nyttoutalitaristisk riktning, måste vi fundera över hur det alternativa samhälle ska se ut.
Religionen kan säkert av många ses som överspelad, ett före detta sätt att hantera både människor och kulturer. Men i verkligheten är den levande i allra högsta grad. Oavsett om vi tror på Gud eller tror på att gud inte finns måste vi ha någon form av gemensamma värderingar. Frågan är på vilken grund dessa värderingar ska vila.
Samtidigt tar regeringen ett initiativ som handlar om religionens plats i skolan. Fristående skolor ska inte kunna lägga in religiösa bedömningar i andra ämnen än just religion. Allt annat är förbjudet.
Det senaste året har ateisterna kämpat på för sin uppfattning att religionen överhuvudtaget inte ska ha någon plats i samhället. Ateism är ju i och för sig en religiös uppfattning, att tro på att Gud finns eller att tro på att gud inte finns är två trosuppfattningar. Men deras inspel fokuserar bra på vilken grund samhället byggs.
Det är bra att vi har en diskussion kring religionens plats i samhället. Religionens roll har under lång tid att överföra värderingar mellan generationer. I dagens samhälle har denna roll minimerats. Frågan är vad som kommit istället.
Det västerländska samhället är byggt utifrån de värderingar som huvudsakligen funnits, för att citera läroplanen; den judiskt kristna värdegrunden. Demokratins framväxt kan mycket väl härledas tillbaka till den bibliska synen på alla människors lika värde, "här är inte man eller kvinna, jude eller grek". Många andra av de värden som vi hittills ansett som grundläggande och naturliga i vårt samhälle har denna religiösa bas.
Om vi nu väljer att förändra denna bas, vare sig i muslimsk, ateistisk, ekosofistisk eller nyttoutalitaristisk riktning, måste vi fundera över hur det alternativa samhälle ska se ut.
Religionen kan säkert av många ses som överspelad, ett före detta sätt att hantera både människor och kulturer. Men i verkligheten är den levande i allra högsta grad. Oavsett om vi tror på Gud eller tror på att gud inte finns måste vi ha någon form av gemensamma värderingar. Frågan är på vilken grund dessa värderingar ska vila.
2007-10-09
Människohandel i Örebro?
Ibland blir man förvånad, skrämd, över verkligheten.
En del av min vardag är att scanna över en del media. Förutom lokal media som alltid finns öppen brukar jag gå igenom hemsidorna hos DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Det mesta behöver inte läsas. Ofta blir det bara att kolla ledaren och inte minst sporten när ÖSK spelat, förhoppningsvis bättre än i går (vill inte ens blogga om det).
Men ibland blir man skrämd. En av artiklarna handlade om prostitution, eskortservice. Det handlade om någon kvinna som påstod att hon gillade att vara prostituerad eskortkvinna och tjänade massor av pengar på det. Artikeln väcker ett antal frågor.
1) Varför en sådan artikel? Sexköp är förbjudet i Sverige. Det tidningen gör är i princip att uppmuntra en handel som inte är acceptabel, som är olaglig och som är inkörsporten för handel med människor, ofta lurade från östeuropa eller andra länder där människor är fattigare än här.
2) Varför inte en resonerande text om detta från tidningens redaktion? Pågår en förändring av synen på sexköp i Sverige? En förändring mot mer tillåtande? En centraleuropeisering av sexköp? Var protesten mot det som skulle hända runt fotbolls VM i Tyskland den sista striden? Var finns folkets värderingar idag?
3) Jag googlade nyss på "eskortservice, örebro". 69 800 träffar. Gick igenom femtio träffar. Merparten handlar om bilar, Ford Escort, eller tidningsartiklar om olika former av eskort. Men det finns ett antal erbjudanden om sexköp i Örebro också. Prostitutionen existerar idag, i Örebro, även om den inte finns öppet på gatan. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Är myndigheterna medvetna om detta?
För några år sedan arbetade jag i en grupp i Svenska Baptistsamfundet som bland annat aktualiserade människohandeln i Sverige. Då var det uppenbart att människohandeln var en av de tre största internationella handelsområdena i världen. De tre, utan rangordning, var vapen, knark och människor. I västvärlden handlade handeln med människor mest om sex, i andra delar av världen kunde det handla om barnarbete eller barnsoldater eller liknande.
De siffror som då nämndes, som jag minns dem, var att i USA såldes ett par hundra tusen människor (mest kvinnor) om året i sexhandeln. Nedskalat till svenska förhållanden handlar det om ett antal tusen kvinnor per år. För Örebros del skulle detta innebära något tiotal människor, varje år. Är vi medvetna om detta? Är det en utveckling vi vill?
Kvällstidningsartiklar om sex och sexhandel kan kanske upplevas som lagom spännande och mest oförargliga. Men som så ofta finns en annan baksida.
En del av min vardag är att scanna över en del media. Förutom lokal media som alltid finns öppen brukar jag gå igenom hemsidorna hos DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Det mesta behöver inte läsas. Ofta blir det bara att kolla ledaren och inte minst sporten när ÖSK spelat, förhoppningsvis bättre än i går (vill inte ens blogga om det).
Men ibland blir man skrämd. En av artiklarna handlade om prostitution, eskortservice. Det handlade om någon kvinna som påstod att hon gillade att vara prostituerad eskortkvinna och tjänade massor av pengar på det. Artikeln väcker ett antal frågor.
1) Varför en sådan artikel? Sexköp är förbjudet i Sverige. Det tidningen gör är i princip att uppmuntra en handel som inte är acceptabel, som är olaglig och som är inkörsporten för handel med människor, ofta lurade från östeuropa eller andra länder där människor är fattigare än här.
2) Varför inte en resonerande text om detta från tidningens redaktion? Pågår en förändring av synen på sexköp i Sverige? En förändring mot mer tillåtande? En centraleuropeisering av sexköp? Var protesten mot det som skulle hända runt fotbolls VM i Tyskland den sista striden? Var finns folkets värderingar idag?
3) Jag googlade nyss på "eskortservice, örebro". 69 800 träffar. Gick igenom femtio träffar. Merparten handlar om bilar, Ford Escort, eller tidningsartiklar om olika former av eskort. Men det finns ett antal erbjudanden om sexköp i Örebro också. Prostitutionen existerar idag, i Örebro, även om den inte finns öppet på gatan. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Är myndigheterna medvetna om detta?
För några år sedan arbetade jag i en grupp i Svenska Baptistsamfundet som bland annat aktualiserade människohandeln i Sverige. Då var det uppenbart att människohandeln var en av de tre största internationella handelsområdena i världen. De tre, utan rangordning, var vapen, knark och människor. I västvärlden handlade handeln med människor mest om sex, i andra delar av världen kunde det handla om barnarbete eller barnsoldater eller liknande.
De siffror som då nämndes, som jag minns dem, var att i USA såldes ett par hundra tusen människor (mest kvinnor) om året i sexhandeln. Nedskalat till svenska förhållanden handlar det om ett antal tusen kvinnor per år. För Örebros del skulle detta innebära något tiotal människor, varje år. Är vi medvetna om detta? Är det en utveckling vi vill?
Kvällstidningsartiklar om sex och sexhandel kan kanske upplevas som lagom spännande och mest oförargliga. Men som så ofta finns en annan baksida.
2007-10-04
Fotbollsfuskarna vinner?
IFK Göteborgs förra ledning körde med svarta pengar för att klubben skulle få tag i och behålla bättre spelare än den offentliga ekonomin tålde. För det borde klubben straffats. Men svenska fotbollsförbundet menade att det inte var klubben utan de enskilda styrelseledamöterna som felat. Miljonerna spelade ingen roll. Fördelarna för klubben på grund av det felaktiga handlandet sopades under mattan.
När samma gubbar i fotbollsförbundet beslutade att sparka ut ÖSK ur allsvenskan var de ifrågasatta beloppen mycket mindre. Tänk om man istället för att ha straffat klubben skulle ha straffat styrelsen. Men den agendan fanns inte.
Nu straffas ÖSK igen, men framförallt Degerfors, som får ökade kostnader på grund av att Skattemyndigheten valt att använda dessa klubbar att statuera exempel vad gäller momsning av utländska spelare.
Här har fotbollförbundet och dess ordförande en chans att återupprätta något av trovärdigheten. Förbundet måste hålla klubbarna skadeslösa. Det får inte finnas olika regler för olika klubbar, beroende på var i Sverige man spelar, storleken på staden, tidigare framgångar eller kontakter in i förbundet.
Jag hoppas verkligen inte att IFK Göteborg vinner allsvenskan. Det är till och med så att man kan heja på AIK...
När samma gubbar i fotbollsförbundet beslutade att sparka ut ÖSK ur allsvenskan var de ifrågasatta beloppen mycket mindre. Tänk om man istället för att ha straffat klubben skulle ha straffat styrelsen. Men den agendan fanns inte.
Nu straffas ÖSK igen, men framförallt Degerfors, som får ökade kostnader på grund av att Skattemyndigheten valt att använda dessa klubbar att statuera exempel vad gäller momsning av utländska spelare.
Här har fotbollförbundet och dess ordförande en chans att återupprätta något av trovärdigheten. Förbundet måste hålla klubbarna skadeslösa. Det får inte finnas olika regler för olika klubbar, beroende på var i Sverige man spelar, storleken på staden, tidigare framgångar eller kontakter in i förbundet.
Jag hoppas verkligen inte att IFK Göteborg vinner allsvenskan. Det är till och med så att man kan heja på AIK...
Civila samhället
Var i går kommunsveriges representant i Jämställdhets och integrationsdepartementets arbete kring det civila samhället. Regeringen vill gärna göra en överenskommelse med aktörerna inom social ekonomi under nästa år. Peter Örn leder arbetet.
Det var ett mycket intressant möte. Det finns en enorm vilja från politiskt håll, oavsett partifärg, att arbeta med den civila sektorn. (Nu har jag använt tre namn på ungefär samma sak - den som hittar på ett bra namn och en bra definition får pris!)
Men det finns faror också.
Varför ska man öka engagemanget i den civila sektorn? Om det är för att spara pengar för kommunen är det nästan bara dåligt. Om det är för att stärka banden mellan människor och grupper i samhället är det nästan bara bra.
Vi i Örebro jobbar mycket med denna fråga men det är ett svårt arbete. Det vi börjar med är att starta en utredning hur det ser ut, vilka aktörer som finns utanför kommunen. Sedan ska vi gå vidare.
Vårt arbete handlar inte om att spara pengar åt kommunen. Det civila samhällets uppgift är mycket större än så.
Det var ett mycket intressant möte. Det finns en enorm vilja från politiskt håll, oavsett partifärg, att arbeta med den civila sektorn. (Nu har jag använt tre namn på ungefär samma sak - den som hittar på ett bra namn och en bra definition får pris!)
Men det finns faror också.
Varför ska man öka engagemanget i den civila sektorn? Om det är för att spara pengar för kommunen är det nästan bara dåligt. Om det är för att stärka banden mellan människor och grupper i samhället är det nästan bara bra.
Vi i Örebro jobbar mycket med denna fråga men det är ett svårt arbete. Det vi börjar med är att starta en utredning hur det ser ut, vilka aktörer som finns utanför kommunen. Sedan ska vi gå vidare.
Vårt arbete handlar inte om att spara pengar åt kommunen. Det civila samhällets uppgift är mycket större än så.
2007-09-26
Vänsterblockets sammanbrott
Interpellationen till Lennart Bondeson kring skolnedläggningarna på Väster visar med all önskvärd tydlighet på att det inte finns något regeringsalternativ i Örebro. Vänsterpartiets hållning i frågan stämmer inte överens med något annat politiskt partis, samtidigt som det visar att partiet inte förmår vara med och fatta svåra beslut. Istället är det opinionerna som styr.
De skolnedläggningar som nu skett är bara början på ett årtionde av ordentliga förändringar av kommunen, oavsett politisk majoritet. Grundskolan måste fortsätta att anpassa sina lokaler, gymnasieskolan står inför en anpassning. Förskola och äldreomsorg kommer också att behöva både öka, minska och förändras. Det är och kommer att vara svåra beslut som aldrig kommer att gillas av alla.
Det finns och måste finnas en tilltro till den kommunala organisationen att hantera även svåra frågor, exempelvis kring funktionshinder och skolnedläggningar. Men som vänsterpartiet gör nu, välja att debattera frågan istället för att komma med förslag till lösningar, skapar både problem för föräldrar, barn med ökad oro, och för kommunens tjänstemän, som har att hantera den vardagliga utmaningen.
Socialdemokraterna har tagit ansvar. Det är bra. Vänsterpartiet har inte gjort det. Kommer de att kunna göra det i framtiden?
De skolnedläggningar som nu skett är bara början på ett årtionde av ordentliga förändringar av kommunen, oavsett politisk majoritet. Grundskolan måste fortsätta att anpassa sina lokaler, gymnasieskolan står inför en anpassning. Förskola och äldreomsorg kommer också att behöva både öka, minska och förändras. Det är och kommer att vara svåra beslut som aldrig kommer att gillas av alla.
Det finns och måste finnas en tilltro till den kommunala organisationen att hantera även svåra frågor, exempelvis kring funktionshinder och skolnedläggningar. Men som vänsterpartiet gör nu, välja att debattera frågan istället för att komma med förslag till lösningar, skapar både problem för föräldrar, barn med ökad oro, och för kommunens tjänstemän, som har att hantera den vardagliga utmaningen.
Socialdemokraterna har tagit ansvar. Det är bra. Vänsterpartiet har inte gjort det. Kommer de att kunna göra det i framtiden?
Nystart för besöksnäringen
Örebro kommun, genom Örebro Porten AB, säljer två våningar av Medborgarhuset till Behrn Fastigheter. Behrn kommer att bli hyresvärd för ett nytt hotell. Hotellet kommer att drivas av Elite Hotels. Samtidigt tar kommunens marknadsföringsbolag över ansvaret för kongressbyrån för större arrangemang, d.v.s 300 personer och uppåt.
Det är bra. Örebro kommun behöver gå vidare i arbetet med att bli Sveriges bästa konferensstad.
Det är bra. Örebro kommun behöver gå vidare i arbetet med att bli Sveriges bästa konferensstad.
Regeringens usla naturvårdspolitik
Exploateringskrafterna har tagit över i regeringskansliet. Naturvården har numera en mycket svag ställning. De började med vargfrågan. Vargen blir alltmer fredlös för att jägarna ska kunna exploatera jakten mer. Det fortsatte med minskade anslag för naturvården. Den halva miljard som regeringen nu drar ner på kommer att orsaka oåterkalleliga skador på svensk natur. Det avslutas med en minskad satsning på ekologisk mat, något som direkt kommer att slå mot den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Förr, när socialliberalismen i Folkpartiet hade ett reellt innehåll, stod naturvården högt i kurs. Regeringen Ullsten är en milstolpe i en färd som började med nationalparkerna, Naturskyddsföreningen, strandskyddet, naturvårdslagstiftningen, älvskyddet, vitryggig hackspett o.s.v.
Men Folkpartiet under Jan Björklund sviker. Det finns i partiets ledning ingen kompetens inom vare sig natur- eller miljöområdet. Folkpartiets rikspolitik blir allt mer en betongliberalism (både betong och batong?).
På gräsrotsnivå finns en helt annan vilja att värna de mjuka värdena. Överallt i folkpartilandet finns fortfarande människor som brinner för natur och miljö. Om partiets utveckling fortsätter kommer deras val 2010 bli mycket svårare.
Förr, när socialliberalismen i Folkpartiet hade ett reellt innehåll, stod naturvården högt i kurs. Regeringen Ullsten är en milstolpe i en färd som började med nationalparkerna, Naturskyddsföreningen, strandskyddet, naturvårdslagstiftningen, älvskyddet, vitryggig hackspett o.s.v.
Men Folkpartiet under Jan Björklund sviker. Det finns i partiets ledning ingen kompetens inom vare sig natur- eller miljöområdet. Folkpartiets rikspolitik blir allt mer en betongliberalism (både betong och batong?).
På gräsrotsnivå finns en helt annan vilja att värna de mjuka värdena. Överallt i folkpartilandet finns fortfarande människor som brinner för natur och miljö. Om partiets utveckling fortsätter kommer deras val 2010 bli mycket svårare.
2007-09-24
Österbergs taxiresor
Morgonens huvudnyhet handlar om socialdemokraten Sven-Erik Österbergs taxiresor. Ekot ondgör sig över att han åker taxi till Västerås istället för kollektivt från sin bostad i Färna.
Ekot fortsätter därmed sina (och svensk medias) angrepp på svensk politik och demokrati utifrån ett synsätt att riksdagsledamöter och regeringsföreträdare minsann inte är något annat än en ann. Egentligen handlar det om en syn på chefskap som säger att chefen inte gör något speciellt, att alla kan och ska vara chefer och att löner och förmåner som chefen har egentligen bara är något skumt.
Denna vänstersyn på chefskap är skrämmande. Chefskapet måste uppvärderas. Det goda chefskapet är en förutsättning för ett bra arbete genom en hel organisation. Lönen är ett bevis på att chefen har uppgifter, ansvar och befogenheter som behövs för att organisationen ska fungera. Det innebär också ofta behov av att anpassa vardagen till det arbete man har, till exempel genom att kunna ta taxi till tåget istället för länsbussen.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO ett stort ansvar för denna syn på chefskapet i Sverige. DÄrför är det ironiskt att just ett före detta statsråd (s) drabbas.
Ekot fortsätter därmed sina (och svensk medias) angrepp på svensk politik och demokrati utifrån ett synsätt att riksdagsledamöter och regeringsföreträdare minsann inte är något annat än en ann. Egentligen handlar det om en syn på chefskap som säger att chefen inte gör något speciellt, att alla kan och ska vara chefer och att löner och förmåner som chefen har egentligen bara är något skumt.
Denna vänstersyn på chefskap är skrämmande. Chefskapet måste uppvärderas. Det goda chefskapet är en förutsättning för ett bra arbete genom en hel organisation. Lönen är ett bevis på att chefen har uppgifter, ansvar och befogenheter som behövs för att organisationen ska fungera. Det innebär också ofta behov av att anpassa vardagen till det arbete man har, till exempel genom att kunna ta taxi till tåget istället för länsbussen.
Socialdemokraterna har tillsammans med LO ett stort ansvar för denna syn på chefskapet i Sverige. DÄrför är det ironiskt att just ett före detta statsråd (s) drabbas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)