Sedan representanthuser i USA sagt nej till den föreslagna räddningsplanen för banker och finaniseringsinstitut rasar världens börser. Skakningarna når nu över hela världen. Man kan tycka vad man vill om vad som händer och sker men det kommer att få vittgående konsekvenser för all världens finansiella marknader under lång tid. Förhoppningsvis får det till följd att kvartalskapitalismen och girigheten i vart fall temporärt minskar.
I denna turbulens står svensk ekonomi stark. Finansminister Anders Borg är den starkaste ministern i regeringen och har arbetat strategiskt för att stärka och säkra den svenska ekonomin. Oavsett vilken politisk åskådning man har känns det tryggt att ha en sådan finansminister. Man behöver inte dela alla de politiska åskådningar, eller gilla alla enskilda förslag som läggs i olika propositioner från finansdepartementet, men vikten av en stark statlig ekonomi är svår att övervärdera.
På samma sätt har vi försökt arbeta i Örebro kommun. Vi har lärt oss läxan från föregående år då ofinansierade löften var legio. Våra första två år vid makten kommer att redovisa två år av goda finanser. Vi räknar med att vi även de kommande två åren kommer att klara av en budget i balans, trots att det ekonomiska läget kraftigt försämras på grund av den internationella avmattningen. När de flesta landsting och flera kommuner räknar med höjda skatter för att klara sina verksamheter, räknar vi med fortsatta överskott. Det är bra för alla.
Dessutom kommer vi att hantera utvecklingen i framtiden på ett sådant sätt som inte äventyrar välfärden långsiktigt. Vi är handlingskraftiga, såväl i goda som svårare ekonomiska tider.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2008-09-29
Ännu ett spadtag
ÖSK kryssade mot Peking. Rätt trist match men en fantastisk inramning med 10600 åskådare. Bra jobbat. Det verkar som om ÖSK har svårt att motivera sig när det gäller att spöa bottenlag. Det fanns rätt många skallar som inte var inne på plan idag. Hur många missade passningar och hur många långbollar körde man inte med? Ändå starkt att ta poäng när man spelar så dåligt. I och för sig hade väl inte Norrköping nånting i andra, förutom målet då.
Samtidigt fick jag glädjen att sparka startbollen i mål för bygget av nya Östra läktaren. I och med det färdigställs Behrn Arena och blir Sveriges bästa fotbollsarena. Det händer saker i Örebro, hela tiden. Staden blir vackrare och bättre för många. Det är roligt.
Samtidigt fick jag glädjen att sparka startbollen i mål för bygget av nya Östra läktaren. I och med det färdigställs Behrn Arena och blir Sveriges bästa fotbollsarena. Det händer saker i Örebro, hela tiden. Staden blir vackrare och bättre för många. Det är roligt.
Vackrare Örebro med koalitionen
Just nu hör jag en grävmaskin utanför mitt fönster på Rådhuset. Det är Köpmangatan som börjar byggas om. Detta är den första delen i den största omvandlingen av Örebro centrum de senaste tiotals åren.
Köpmangatan, Stortorget, Järntorget, Våghustorget, Kungsgatan o.s.v Allt kommer att bli vackrare, modernare, mer människovänligt. Men även öppnare och tryggare. Och ett vackert, tryggt och människovänligt centrum blir faktiskt också hållbarare - kortare transporter skapar bättre klimat.
Köpmangatan, Stortorget, Järntorget, Våghustorget, Kungsgatan o.s.v Allt kommer att bli vackrare, modernare, mer människovänligt. Men även öppnare och tryggare. Och ett vackert, tryggt och människovänligt centrum blir faktiskt också hållbarare - kortare transporter skapar bättre klimat.
Finanskrisens vinnare
Finanskrisen slår hårt mot USA just nu. Sverige står starkare rustat denna gång och med finansminister Borg vid rodret känns det rätt tryggt.
Diskussionerna i USA verkar ha handlat rätt mycket om hur skattebetalarna ska få tillbaka sina pengar efter ett statligt övertagande. Det är en viktig och intressant diskussion om vem som ska betala och sopa upp efter den girighet och den kortsiktighet som kvartalskapitalismen genererar.
Men det finns några vinnare i detta, som kommer att gå helt skadeslösa genom affärerna. Det är de chefer och styrelseledamöter som fått enorma löner och gigantiska bonusar för att ha administrerat fram krisen. Det får mig åter att tänka på vilka funktioner löne- och bonussystemen egentligen har.
jag har inget emot höga löner. En god chef på ett stort bolag får gärna tjäna miljoner för mig. Men lönen måste ändå stå i någon proportion till den nedlagda arbetsinsatsen. En lönenivå som är så hög att den inte på något sätt kan sägas stå i proportion till ett nedlagt arbete kan ifrågasättas, både ur ett samhällspolitiskt, men även ur ett ägarperspektiv. Samhällspolitiskt - därför att abnormt höga löneskillnader riskerar samhällets långsiktiga stabilitet. Ägarperspektiv - därför att om lönen inte står i proportion till arbetet är det att föra över tillgångar till någon annan än ägarna. Om denna nivå är 5, 10 eller 15 miljoner låter jag vara osagt.
Men med bonusarna är det värre. Enligt dem som ligger bakom bonusarna skapar de incitament för cheferna att jobba mer och bättre för företagen. Problemet är att det inte kan bevisas. Det finns inget som visar rent empiriskt att ett företag som ger cheferna höga bonusar går bättre än ett som inte ger bonus alls. Så varför bonusar?
Och om bonusen ges för att cheferna har gjort att företaget har gått extra bra, borde väl cheferna också betala när företaget går extra dåligt? Men jag har inte sett några sådana avtal.
Jag skulle gärna se lägre skatter på vanliga löner. Men jag skulle inte bli förtvivlad om någon kunde utforma ett skattesystem som gjorde bonusarna ointressanta. Det skulle hela samhället, även företagen, tjäna på.
Diskussionerna i USA verkar ha handlat rätt mycket om hur skattebetalarna ska få tillbaka sina pengar efter ett statligt övertagande. Det är en viktig och intressant diskussion om vem som ska betala och sopa upp efter den girighet och den kortsiktighet som kvartalskapitalismen genererar.
Men det finns några vinnare i detta, som kommer att gå helt skadeslösa genom affärerna. Det är de chefer och styrelseledamöter som fått enorma löner och gigantiska bonusar för att ha administrerat fram krisen. Det får mig åter att tänka på vilka funktioner löne- och bonussystemen egentligen har.
jag har inget emot höga löner. En god chef på ett stort bolag får gärna tjäna miljoner för mig. Men lönen måste ändå stå i någon proportion till den nedlagda arbetsinsatsen. En lönenivå som är så hög att den inte på något sätt kan sägas stå i proportion till ett nedlagt arbete kan ifrågasättas, både ur ett samhällspolitiskt, men även ur ett ägarperspektiv. Samhällspolitiskt - därför att abnormt höga löneskillnader riskerar samhällets långsiktiga stabilitet. Ägarperspektiv - därför att om lönen inte står i proportion till arbetet är det att föra över tillgångar till någon annan än ägarna. Om denna nivå är 5, 10 eller 15 miljoner låter jag vara osagt.
Men med bonusarna är det värre. Enligt dem som ligger bakom bonusarna skapar de incitament för cheferna att jobba mer och bättre för företagen. Problemet är att det inte kan bevisas. Det finns inget som visar rent empiriskt att ett företag som ger cheferna höga bonusar går bättre än ett som inte ger bonus alls. Så varför bonusar?
Och om bonusen ges för att cheferna har gjort att företaget har gått extra bra, borde väl cheferna också betala när företaget går extra dåligt? Men jag har inte sett några sådana avtal.
Jag skulle gärna se lägre skatter på vanliga löner. Men jag skulle inte bli förtvivlad om någon kunde utforma ett skattesystem som gjorde bonusarna ointressanta. Det skulle hela samhället, även företagen, tjäna på.
2008-09-25
Statens viteslotteri
Idag har jag suttit ordförande för Sveriges Kommuners och Landstings (SKL)s beredning för primärvård och äldreomsorg. (Vilket namn...) Det är ett uppdrag som jag har att på nationellt plan företräda kommuner och landsting i frågor som rör just primärvård och äldreomsorg.
En punkt på dagordningen idag handlade om de sanktionsavgifter som länsstyrelsen kräver av kommunen för att vi inte uppfyller deras krav på att snabbt genomföra service till olika individer. Staten tog för några år sedan ett beslut om att det inte längre är väljarna som ska avgöra om de lokala politikerna sköter sig eller inte, utan att det är domstolarna.
Syftet låter säkert vällovligt. Den kommun som inte klarar av att ge en äldre i behov av ett äldreboende med mycket service ska väl inte komma undan? Den funktionshindrade som inte får en anpassad bostad har väl också rätt att ställa krav? Visst är det så. Frågan är bara vad statens regler egentligen innebär?
Det är inte den enskilde som får någon förbättring. Pengarna som kommunen får betala går till staten. Det innebär att kommunen egentligen får mindre möjligheter att uppfylla kraven på god service. Eller så ökar riskerna för dålig ekonomi och indragningar av annan service. Är det bra?
Systemet är helt godtyckligt. Det finns tre länsstyrelser som går fram som bulldozers. Norrbotten, Västra Götaland och Örebro län står i en klass för sig. Det finns många län som har betydligt högre siffror vad gäller anmälningar av icke uppfyllda beslut. Men det är i just dessa tre län som länsstyrelserna valt att gå vidare till länsrätten för att få beslut om sanktionsavgift. Det är dåligt av många skäl. En lag ska vara rättssäker. Det innebär att den ska vara förutsägbar. Denna lag är inte det. Bor du i Malmö är risken mycket mindre att kommunen ska behöva lägga ut pengar till staten än om du bor i Göteborg eller Örebro. En del länsstyrelser verkar vilja förhandla med kommunerna om vad som är lagom väntetid för att få servicen tillgodosedd, medan andra sätter en bestämd gräns oavsett vilka alternativa stöd kommunen erbjuder.
Det blir rätt märkliga konsekvenser av lagen. Örebro har blivit ålagda att betala sanktionsavgift för särskilt boende när den äldre fått vänta i, tror jag, åtta månader. Är det rimligt? Vem tror att någon kommun någonstans kan bygga ett äldreboende på åtta månader?
Örebro kommun har erbjudit annan service i hemmet som kostar betydligt mer än en plats på äldreboende för att hantera den situation som uppkom när socialdemokraterna minskade antalet platser i äldreboendena (s.k. särskilda boenden). Så förutom att betala mer för den service man ger, ska man också ge staten pengar för att man skapar fyrkantiga regler som inte ser till verkligheten.
Det finns rätt mycket att säga om detta. Men en sak är säker: Lagstiftningen gynnar vare sig individen eller demokratin.
En punkt på dagordningen idag handlade om de sanktionsavgifter som länsstyrelsen kräver av kommunen för att vi inte uppfyller deras krav på att snabbt genomföra service till olika individer. Staten tog för några år sedan ett beslut om att det inte längre är väljarna som ska avgöra om de lokala politikerna sköter sig eller inte, utan att det är domstolarna.
Syftet låter säkert vällovligt. Den kommun som inte klarar av att ge en äldre i behov av ett äldreboende med mycket service ska väl inte komma undan? Den funktionshindrade som inte får en anpassad bostad har väl också rätt att ställa krav? Visst är det så. Frågan är bara vad statens regler egentligen innebär?
Det är inte den enskilde som får någon förbättring. Pengarna som kommunen får betala går till staten. Det innebär att kommunen egentligen får mindre möjligheter att uppfylla kraven på god service. Eller så ökar riskerna för dålig ekonomi och indragningar av annan service. Är det bra?
Systemet är helt godtyckligt. Det finns tre länsstyrelser som går fram som bulldozers. Norrbotten, Västra Götaland och Örebro län står i en klass för sig. Det finns många län som har betydligt högre siffror vad gäller anmälningar av icke uppfyllda beslut. Men det är i just dessa tre län som länsstyrelserna valt att gå vidare till länsrätten för att få beslut om sanktionsavgift. Det är dåligt av många skäl. En lag ska vara rättssäker. Det innebär att den ska vara förutsägbar. Denna lag är inte det. Bor du i Malmö är risken mycket mindre att kommunen ska behöva lägga ut pengar till staten än om du bor i Göteborg eller Örebro. En del länsstyrelser verkar vilja förhandla med kommunerna om vad som är lagom väntetid för att få servicen tillgodosedd, medan andra sätter en bestämd gräns oavsett vilka alternativa stöd kommunen erbjuder.
Det blir rätt märkliga konsekvenser av lagen. Örebro har blivit ålagda att betala sanktionsavgift för särskilt boende när den äldre fått vänta i, tror jag, åtta månader. Är det rimligt? Vem tror att någon kommun någonstans kan bygga ett äldreboende på åtta månader?
Örebro kommun har erbjudit annan service i hemmet som kostar betydligt mer än en plats på äldreboende för att hantera den situation som uppkom när socialdemokraterna minskade antalet platser i äldreboendena (s.k. särskilda boenden). Så förutom att betala mer för den service man ger, ska man också ge staten pengar för att man skapar fyrkantiga regler som inte ser till verkligheten.
Det finns rätt mycket att säga om detta. Men en sak är säker: Lagstiftningen gynnar vare sig individen eller demokratin.
Tvär(s)nytt på gång igen
Rätt intressant att läsa SVT Tvärsnytt(s) hemsida. S ska agera mot MC gängen genom ett seminarium. Den "nyheten" är intressantare att sätta än en rättvisande genomgång av vad kommunen, tillsammans med polisen i Örebro, gör. Det är inte första gången denna "oberoende" TV-kanal väljer att göra en större nyhet av en socialdemokratisk ickehändelse än av de rätt många konkreta åtgärder som kommunledningen kontinuerligt gör. Det är också alldeles för lätt att med en partisk klippning få fram både budskap och konflikter som inte existerar.
Det finns ett bekymmer som även socialdemokraterna borde fundera över. Är detta en fråga att göra partipolitik av? Innan man anklagar någon för något, borde man inte kolla fakta först? Till exempel: Ska man redovisa öppet vilka åtgärder man planerar i ett konkret fall? Jag tror inte det är det bästa. Vid ett av de möten jag har haft med polisen i Örebro kring MC-klubbarna, när etableringen var i sin linda, beskrev vi vad vi kunde göra. Det fanns en del konkreta åtgärder som vi då planerade och som vi vid behov och möjlighet kommer att genomföra. Men jag kommer vare sig i NA eller i Tvär(s)nytt att beskriva dessa. Men om socialdemokraterna vill veta så berättar jag gärna och hoppas att de i vart fall i detta läge hellre skapar förtroenden än går ut i media.
Det finns ett bekymmer som även socialdemokraterna borde fundera över. Är detta en fråga att göra partipolitik av? Innan man anklagar någon för något, borde man inte kolla fakta först? Till exempel: Ska man redovisa öppet vilka åtgärder man planerar i ett konkret fall? Jag tror inte det är det bästa. Vid ett av de möten jag har haft med polisen i Örebro kring MC-klubbarna, när etableringen var i sin linda, beskrev vi vad vi kunde göra. Det fanns en del konkreta åtgärder som vi då planerade och som vi vid behov och möjlighet kommer att genomföra. Men jag kommer vare sig i NA eller i Tvär(s)nytt att beskriva dessa. Men om socialdemokraterna vill veta så berättar jag gärna och hoppas att de i vart fall i detta läge hellre skapar förtroenden än går ut i media.
2008-09-24
Om organiserad brottslighet och kommunen
"Kommunen står maktlös..." Intressant rubrik. Ännu intressantare när man som citerad under en ganska lång tid försökt berätta om de olika åtgärder som kommunen kan göra: Köpa fastigheten om den blir till salu,
Förändra planläggningen,
Hålla koll på bidragssystemen,
Bara för att nämna något.
Men det som det inte stod något om och som det aldrig frågades om, var hur olika aktörer kan samarbeta. Örebro kommun har ett ständigt samarbete med polisen. Både på tjänstemannahåll och på politikersidan. Det kan bli bättre, kommunledningen har tagit initiativ till fler träffar och bättre kommunikationsvägar. Polisen har vid flera tillfällen berättat om alla de möjligheter de har för att hjälpa kommunen att planera en trygg stad. Polisen har det övergripande ansvaret för att ingripa vid och förhindra direkt brottslighet, men kommunen och alla andra samhällsaktörer, privata, offentliga och civila har ett medansvar. Samhället blir inte bättre än vad vi alla gemensamt gör det till.
Örebro kommun kommer att ta sin del av det ansvaret. Vi vet att polisen i Örebro gör sitt jobb. Det är ibland synd att rubriksättarna på NA drar iväg och skapar kvällstidningsrubriker över saker som borde behandlas mer seriöst.
Förändra planläggningen,
Hålla koll på bidragssystemen,
Bara för att nämna något.
Men det som det inte stod något om och som det aldrig frågades om, var hur olika aktörer kan samarbeta. Örebro kommun har ett ständigt samarbete med polisen. Både på tjänstemannahåll och på politikersidan. Det kan bli bättre, kommunledningen har tagit initiativ till fler träffar och bättre kommunikationsvägar. Polisen har vid flera tillfällen berättat om alla de möjligheter de har för att hjälpa kommunen att planera en trygg stad. Polisen har det övergripande ansvaret för att ingripa vid och förhindra direkt brottslighet, men kommunen och alla andra samhällsaktörer, privata, offentliga och civila har ett medansvar. Samhället blir inte bättre än vad vi alla gemensamt gör det till.
Örebro kommun kommer att ta sin del av det ansvaret. Vi vet att polisen i Örebro gör sitt jobb. Det är ibland synd att rubriksättarna på NA drar iväg och skapar kvällstidningsrubriker över saker som borde behandlas mer seriöst.
Friidrottshallen
Örebro kommun kommer att bygga en friidrottshall. Koalitionen klarar av det tidigare s-styre misslyckats med. Det är bra, för alla friidrottande ungdomar, för örebroarna, för universitetet och för kommunen.
Under ett års tid har en grupp bestående av främst tjänstemän från berörda förvaltningar i kommunen, Akademiska Hus, Örebro universitet och företrädare för friidrotten arbetat med att projektera hallen. Det är ett naturligt förfarande. När oppositionen menar att inga nämnder blivit informerade missar man bland annat att kommunstyrelsen tagit tilläggsbudgetar för hallen. Man missar också det faktum att det är en omöjlighet att 24 politiker ska sitta och förhandla detaljer i ett avtal. Först när ett avtalsförslag är färdigt kan en nämnd hantera det. Så gjordes förr, så görs nu.
När avtalsförslaget kom till kommunledningskontoret visade det sig att hyresnivåerna skulle bli ännu högre än de som kommunstyrelsen accepterat i tilläggsbudgetar. Då valde vi att dra i handbromsen för att inte riskera kommunens långsiktiga ekonomi. Kommunens tjänstemän satte sig i diskussioner med Akademiska Hus för att försöka finna gemensamma vägar till en lägre hyra. Det har inte lyckats. Främst beror det på att vi har olika syn på hur framtida räntor, underhållskostnader o.s.v. ska hanteras. Därmed måste kommunen finna andra vägar. Eftersom Örebroporten AB har en erfarenhet i att bygga och driva idrottsanläggningar, förra majoriteten startade det arbetet, var det naturligt att ge dem uppdraget.
När ett samarbete bryts måste kostnaderna för nedlagt arbete fördelas. Projekteringen som skett har kostat Akademiska Hus pengar. Det är naturligt att kommunen betalar sin del av de kostnader som kan härledas till projektet med de begränsningar som avtalats. Denna kostnad är inte något som kastas i sjön. Projekteringen kan användas i kommunens fortsatta arbete.
Det är allvarligt när oppositionen hävdar att det nu kommer att bli rättsliga efterspel. Vid samtal med Akademiska Hus är den bild jag har helt annorlunda. Vare sig kommunen, Akademiska Hus eller universitetet har något att tjäna på rättsliga efterspel. De enda som verkar tro sig ha något att tjäna på detta är oppositionen. Det är allvarligt. Genom sitt agerande verkar man enbart vilja förstöra. Om förstörelsen försvårar för Örebro och örebroarna verkar spela mindre roll, det viktiga är att partierna kommer fram och får medialt utrymme.
Ett annat påstående är att en friidrottshall i Vivalla redan kunde stått klar, att den blivit billigare och att den gillats av friidrottarna. Det är tre fel av tre möjliga. Vivallahallen fanns bara som en skiss. Det saknades så basala krav som P-platser. Några utomhusfriidrottsmöjligheter fanns inte. Anknytningen till skolan var oklar. O.s.v. o.s.v. De kostnader som då togs fram var en höftning som saknade exempelvis infrastrukturkostnader, kostnader för utomhusfriidrott o.s.v. Dessutom var det rätt många som inte ville ha den. Inte friidrottarna, inte skolan, inte rätt många Vivalla och Hjärstabor som skulle få sina skogar förstörda av P-platser.
Nu bygger vi en hall vid Universitetet. Det är bra. För alla. Utom kanske för oppositionen. Men de kommer säkert att ändra sig när de ser hur bra det blir.
Under ett års tid har en grupp bestående av främst tjänstemän från berörda förvaltningar i kommunen, Akademiska Hus, Örebro universitet och företrädare för friidrotten arbetat med att projektera hallen. Det är ett naturligt förfarande. När oppositionen menar att inga nämnder blivit informerade missar man bland annat att kommunstyrelsen tagit tilläggsbudgetar för hallen. Man missar också det faktum att det är en omöjlighet att 24 politiker ska sitta och förhandla detaljer i ett avtal. Först när ett avtalsförslag är färdigt kan en nämnd hantera det. Så gjordes förr, så görs nu.
När avtalsförslaget kom till kommunledningskontoret visade det sig att hyresnivåerna skulle bli ännu högre än de som kommunstyrelsen accepterat i tilläggsbudgetar. Då valde vi att dra i handbromsen för att inte riskera kommunens långsiktiga ekonomi. Kommunens tjänstemän satte sig i diskussioner med Akademiska Hus för att försöka finna gemensamma vägar till en lägre hyra. Det har inte lyckats. Främst beror det på att vi har olika syn på hur framtida räntor, underhållskostnader o.s.v. ska hanteras. Därmed måste kommunen finna andra vägar. Eftersom Örebroporten AB har en erfarenhet i att bygga och driva idrottsanläggningar, förra majoriteten startade det arbetet, var det naturligt att ge dem uppdraget.
När ett samarbete bryts måste kostnaderna för nedlagt arbete fördelas. Projekteringen som skett har kostat Akademiska Hus pengar. Det är naturligt att kommunen betalar sin del av de kostnader som kan härledas till projektet med de begränsningar som avtalats. Denna kostnad är inte något som kastas i sjön. Projekteringen kan användas i kommunens fortsatta arbete.
Det är allvarligt när oppositionen hävdar att det nu kommer att bli rättsliga efterspel. Vid samtal med Akademiska Hus är den bild jag har helt annorlunda. Vare sig kommunen, Akademiska Hus eller universitetet har något att tjäna på rättsliga efterspel. De enda som verkar tro sig ha något att tjäna på detta är oppositionen. Det är allvarligt. Genom sitt agerande verkar man enbart vilja förstöra. Om förstörelsen försvårar för Örebro och örebroarna verkar spela mindre roll, det viktiga är att partierna kommer fram och får medialt utrymme.
Ett annat påstående är att en friidrottshall i Vivalla redan kunde stått klar, att den blivit billigare och att den gillats av friidrottarna. Det är tre fel av tre möjliga. Vivallahallen fanns bara som en skiss. Det saknades så basala krav som P-platser. Några utomhusfriidrottsmöjligheter fanns inte. Anknytningen till skolan var oklar. O.s.v. o.s.v. De kostnader som då togs fram var en höftning som saknade exempelvis infrastrukturkostnader, kostnader för utomhusfriidrott o.s.v. Dessutom var det rätt många som inte ville ha den. Inte friidrottarna, inte skolan, inte rätt många Vivalla och Hjärstabor som skulle få sina skogar förstörda av P-platser.
Nu bygger vi en hall vid Universitetet. Det är bra. För alla. Utom kanske för oppositionen. Men de kommer säkert att ändra sig när de ser hur bra det blir.
Ändrad blogg
Jag har försökt hålla denna blogg fri från lokal politik. Men det visar sig allt mer omöjligt. Som kommunstyrelseordförande har jag ett behov av att komma med relevant information kring olika frågor. Med början idag kommer jag därför att kommentera även dagsaktualiteter. Idag är två frågor aktuella. Dels friidrotthallen. Dels organiserad brottslighet.
2008-09-17
Om ÖSK, domare och offentlighet
I går förlorade ÖSK matchen mot Gefle med 1-1. Sett till målchanser kunde det lika gärna varit 3 eller 4-1. Tyvärr fick inte ÖSK slå den sista hörnan i matchen. Domaren blåste av för tidigt. Samme domare hade under matchen dömt ut 18 frisparkar till Gefles fördel och 10 till ÖSK, om matchtavlan visade rätt. Normalt när ett lag har så mycket boll som ÖSK hade, och trycker på som ÖSK gjorde, brukar antalet frisparkar vara det motsatta.
Jag tyckte domaren var rätt usel. Ibland åt båda håll. Bassombengs kapning av en Geflespelare i straffområdet gick helt obemärkt förbi, så det var inte bara ÖSK som drabbades även om jag helt partiskt tyckte att det var mest negativt för ÖSK. Så när matchen var över och domaren på väg in i spelargången ropade jag åt honom att jag tyckte det var så dåligt dömt. Mitt språkbruk innehåller inte så många hemska ord, så dåligt var det värsta jag kunde hitta på.
Det är inte första gången jag skriker på en match. Tillsammans med mina sittplatsvänner på tredje raden, vi kan kalla dem L1, T, L2 och Z, håller jag igång. Det är trevligare där än högre upp. Fotboll handlar om känsla. L1 som är en klok och sansad ung person har ofta undrat varför jag skriker, och om jag tror att det hjälper någon. Jag måste ge henne rätt. Inte hjälper det. Tror aldrig någon domare ändrar något för att publiken skriker.
Istället tror jag att fotboll och annan idrott är en del av en kollektiv terapi. Känslor, både glädje och ilska, får utlopp på sätt som inte möjliggörs på många andra ställen i detta kontrollerade samhälle. Dagar då det varit extra jobbigt på arbetet känns det skönt med några primalskrik av glädje eller ilska bland gelikar... Det är bara att stå utanför Behrn arena och lyssna så förstår man behovens omfattning.
Tyvärr är det ju någon som drabbas. I detta fall domarna. Ofta har de rättare än publiken. En gång satt jag bredvid en gammal bekant som nu är domare. När jag hävdade att domaren hade fel, påstod han tyvärr att han dömde rätt. Suck - det innebär ju att nästan allt ropande dessutom är fel. Så det är väl lika bra att krypa till korset och be den samlade svenska domarkåren om ursäkt. Ni har rätt, ni är bättre att döma än jag. Men ÖSK skulle faktiskt fått slå hörnan i går, det har till och med domarbasen sagt.
Men nu är det slut med skrikandet för min del. Det är bara att inse att det som så många unga idag eftersträvar, offentlighet och kändisskap, har ett rätt högt pris och en rätt trist baksida. Fotbollen har för mig alltid varit ett andningshål, två timmar då tankarna på arbetet kunnat försvinna. Nu är det inte längre så. Det finns alltid någon som ser, alltid någon som tycker något, vill prata om något, tycker att du gör rätt eller fel. På NAs chatt idag fick jag frågan om jag var ett föredöme när jag skrek åt domaren. Naturligtvis är man inte det i ett sådant sammanhang. Men den fråga jag allt oftare funderar över är - var finns utrymme för det privata?
Det är bara att inse att ÖSKs hemmamatcher inte längre är en del av min privata
fritid. Det är en del av jobbet, liksom nästan alla andra av dygnets vakna timmar. Så jag ska sluta skrika. I vart fall högt. Och be L1 att hjälpa mig att ta det lugnt. För det hjälper ju ändå inte. Primalskriken får man väl köra i skogen...
Jag tyckte domaren var rätt usel. Ibland åt båda håll. Bassombengs kapning av en Geflespelare i straffområdet gick helt obemärkt förbi, så det var inte bara ÖSK som drabbades även om jag helt partiskt tyckte att det var mest negativt för ÖSK. Så när matchen var över och domaren på väg in i spelargången ropade jag åt honom att jag tyckte det var så dåligt dömt. Mitt språkbruk innehåller inte så många hemska ord, så dåligt var det värsta jag kunde hitta på.
Det är inte första gången jag skriker på en match. Tillsammans med mina sittplatsvänner på tredje raden, vi kan kalla dem L1, T, L2 och Z, håller jag igång. Det är trevligare där än högre upp. Fotboll handlar om känsla. L1 som är en klok och sansad ung person har ofta undrat varför jag skriker, och om jag tror att det hjälper någon. Jag måste ge henne rätt. Inte hjälper det. Tror aldrig någon domare ändrar något för att publiken skriker.
Istället tror jag att fotboll och annan idrott är en del av en kollektiv terapi. Känslor, både glädje och ilska, får utlopp på sätt som inte möjliggörs på många andra ställen i detta kontrollerade samhälle. Dagar då det varit extra jobbigt på arbetet känns det skönt med några primalskrik av glädje eller ilska bland gelikar... Det är bara att stå utanför Behrn arena och lyssna så förstår man behovens omfattning.
Tyvärr är det ju någon som drabbas. I detta fall domarna. Ofta har de rättare än publiken. En gång satt jag bredvid en gammal bekant som nu är domare. När jag hävdade att domaren hade fel, påstod han tyvärr att han dömde rätt. Suck - det innebär ju att nästan allt ropande dessutom är fel. Så det är väl lika bra att krypa till korset och be den samlade svenska domarkåren om ursäkt. Ni har rätt, ni är bättre att döma än jag. Men ÖSK skulle faktiskt fått slå hörnan i går, det har till och med domarbasen sagt.
Men nu är det slut med skrikandet för min del. Det är bara att inse att det som så många unga idag eftersträvar, offentlighet och kändisskap, har ett rätt högt pris och en rätt trist baksida. Fotbollen har för mig alltid varit ett andningshål, två timmar då tankarna på arbetet kunnat försvinna. Nu är det inte längre så. Det finns alltid någon som ser, alltid någon som tycker något, vill prata om något, tycker att du gör rätt eller fel. På NAs chatt idag fick jag frågan om jag var ett föredöme när jag skrek åt domaren. Naturligtvis är man inte det i ett sådant sammanhang. Men den fråga jag allt oftare funderar över är - var finns utrymme för det privata?
Det är bara att inse att ÖSKs hemmamatcher inte längre är en del av min privata
fritid. Det är en del av jobbet, liksom nästan alla andra av dygnets vakna timmar. Så jag ska sluta skrika. I vart fall högt. Och be L1 att hjälpa mig att ta det lugnt. För det hjälper ju ändå inte. Primalskriken får man väl köra i skogen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)