Lokal demokrati i utveckling eller avveckling?

Har just inlett ett seminarium om kommunal demokrati och hur vi styr olika kommuner. Bakgrunden till det hela är ett arbete som Örebro kommun lade ut till Örebro universitet. Arbetet använder vi som grund för våra fortsatta diskussioner om förändringar av Örebro kommuns politiska organisation. Hittills har det arbetet inte lett så långt. Det finns stora skillnader mellan nästan alla olika politiska partier om så många frågor. Vi saknar en gemensam grundsyn om de grundläggande skälen till varför en politisk organisation ska se ut på ett visst sätt.

Det finns ingen sanning i att den ena vägen är rättare än den andra. Men för mig personligen är det viktigt att ständigt ifrågasätta de rådande strukturerna. Det rör såväl hur vi genomför verksamheterna. Men inte minst rör det hur vi styr och hur denna styrning påverkar det demokratiska systemet.

Är mängden avgörande för visad demokratisk styrka? Jag menar att det knappast är så. I vissa fall kan till och med antalet förtroendevalda vara direkt motverkande en stark demokratisk bas. Örebro har ungefär 600 förtroendevalda. De flesta jämförbara kommuner har hälften. Är demokratin dubbelt så bra i Örebro? Knappast. I ett internationellt perspektiv är denna mängd förtroendevalda unik.

Men vad är innehållet i det uppdrag dessa förtroendevalda har? Jag gjorde för något år sedan en enkel undersökning om hur ärendena såg ut i de olika nämnderna. Då var otroligt mycket information, diskussion och argumentation. Mycket litet var beslut. Det är inte troligt att bilden ser så annorlunda ut idag. Den allt mer utvecklade valfriheten minskar dessutom beslutsområdet. En utökad självstyrelse även för egenregi minskar det ytterligare.

Naturligtvis kan man mena att det finns ett värde att ha några hundra medborgare som är mer informerade om kommunal verksamhet än alla andra. Men det är inte demokratins kärna. Dessutom är det enkelt att se att i princip alla partier idag mer är rekryteringsbas för politiska uppdrag än tankesmedjor, ideologiska växthus eller opinionsbildare. Denna utveckling är tydligast i de små kommunerna, som ju också har störst rekryteringsproblem. Men den är på väg med stormsteg även in i storstäderna. Den dag partierna bara är ideologiskt tomma skal vars uppgift är att rekrytera nämndpolitiker är nära.

I ett annat avseende är verkligen mängden avgörande. Och det handlar om beslutsmängd och beslutsförhet. Demokratiskt partiarbete handlar om opinonsbildning, ideologi och mobilisering. Demokratiskt nämndarbete handlar om beslutsfattande. Ända från lagtingets tid och till nu så avgörs demokratins framtid om och hur man fattar beslut. Men om beslutsfattandet flyttas, måste också det demokratiska systemet förändras. När lagstiftningen ändras så valfriheten blir grund för förskola och skola, rycks mattan undan för mycket av det politiska beslutsfattandet i skolnämnderna. När lagen om valfrihet används för de äldre blir det samma sak inom äldreomsorgen. På område efter område har de enskilda medborgarnas myndighet ersatt politikernas bästvetande. Det är bra men det borde få konsekvenser för den politiska organisationen.

I Örebro arbetar vi intensivt med ökat självstyre inom egenregiverksamhet. Vi kallar det i vissa fall intraprenader. Även denna utveckling påverkar det politiska beslutsfattandet. Politikerna har inte längre rätt att styra den dagliga verksamheten. Uppgifterna blir begränsade till budget och bokslut. Viktiga uppgifter, men de kräver en helt annan organisation och en annan politikertyp än tidigare.

Denna utveckling kan man leda eller bli ledd av. I de flesta av Sveriges kommuner blir partierna ledda av en utveckling man inte orkar kontrollera. Färre människor vill bli engagerade i en verksamhet där det vare sig finns makt eller utvecklingsmöjligheter. Partierna minskar. Nämnder läggs ner. Snart kommer en stor våg av kommunsammanslagningar.

Man kunde välja att leda istället för ledas. Acceptera att det traditionella nämndarbetet numera kan se med betydligt färre förtroendevalda, ge dessa rimliga villkor och arbetsmöjligheter. I vissa fall skulle kanske nämndarbetet bli helt annorlunda. Tillfälliga utvecklingsnämnder som har ett tydligt, men begränsat, uppdrag kring frågor som just nu måste hanteras av politiken. En klimatnämnd. En elevminskningskonsekvensnämnd. En regionsammanslagningsnämnd. En valfrihetsorganisationsnämnd. Och så vidare. Samtidigt kunde man arbeta med att förstärka det civila samhället, där partierna är en självklar del.

Barack Obama visade att det i våra samhällen finns en enorm kraft för samhällsomvandling, även i system där vare sig valdeltagande eller nämnddeltagande är i närheten av Sveriges, eller Örebros. Verkligheten idag är att vi befinner oss i ett paradigmskifte. Frågan är hur många av oss som orkar förändra oss i den takt det omgivande samhället kräver. Om vi inte gör det finns risken att misstron mot den lokala demokratin undergräver dess legitimitet.