Stadens torg, stoppblocket och samarbete

Socialdemokraterna och vänsterpartiet blir i Örebro allt tydligare en politisk stoppakt. Allt som kan stoppas ska stoppas, på alla möjliga sätt. Minoritetsåterremisserna används och riskerar möjligen att användas än mer när lagstiftningen nu ändrats. Överklaganden av politiker som inte gillar innehållet i beslutet, men som blivit överröstade i nämnden eller styrelsen, har använts och försvårat kommunens arbete.

Upprustningen av stadens torg blir det tydligaste exemplet på detta. Spelet kring de trettio mljonerna detta får kosta kommunen är bekymmersamt, främst för örebroarna men även för det politiska samtalet.

Örebro kommun har avsatt 30 miljoner till torgen. Det borde vara helt tillräckligt för alla politiker att låta fullmäktige ta det beslutet och sedan ge ansvaret för genomförandet till nämnden, i detta fall programnämnd Samhällsbyggnad. För vad är alternativet? Vilka beslut ska fullmäktige lyfta från de olika nämnderna? Kan något investeringsbeslut tas i någon nämnd? Hur många skolor och förskolor har inte blivit dyrare än budgeterat? Hur många äldreboenden? Hur många infrastrukturprojekt?

Det finns osäkerhetsfaktorer. Både vad gäller kostnader, där det nu kanske är en positiv osäkerhet, det blir billigare på grund av konjunkturläget, och intäkter - där delfinansieringen från fastighetsägarna inte är klar.

Men det är inte unikt. Jag tog i fullmäktige upp tre exempel på mycket större projekt under den förra socialdemokratiska kommunledningen som överhuvudtaget inte hade någon ekonomisk kalkyl. Projektet kring Truckstop är det tydligaste. Tiotals miljoner kronor investerades utan några konkreta intäkter. Kanske man skulle få exploateringsintäkter om något eller många år.

Då gick det bra. Då var det OK att investera mer än en halv miljard. Nu är frågan om en tveksamhet på kanske tio miljoner. Nu är det oacceptabelt.

Det finns inget bärande ekonomiskt skäl bakom nejsägandet. Det ekonomiska ansvaret är klart och tydligt. Istället handlar det bara om partipolitik. Som så ofta sätts Örebros och örebroarnas bästa i bakgrunden för partiinterna intressen.

I reda pengar handlar det om en skillnad på 800.000 kronor mellan kommunledningen och oppositionen. Jag erbjöd mig att försöka finna en kompromiss kring dessa i sammanhanget små pengar. Men dörren stängdes kraftfullt.

Det är tyvärr ytterligare ett exempel på att oppositionens ord om samarbete i verkligheten bara är tomma.

I den följande debatten om kommunens ekonomiska läge erbjöd jag gång efter gång oppositionen att ställa upp på ett gemensamt arbete för att värna välfärden. Även denna gång var det sparsamt med öppningar mot reellt samarbete.

För fem år sedan tog vi i den dåvarande oppositionen ett stort ansvar för att tillsammans med socialdemokraterna hantera den kris som de själva var orsak till. Vi valde bort partiegoism till förmån för kommunalt ansvar. Jag hoppas fortfarande på att dagens opposition till sist väljer samma väg.