De nya moderaterna

Jag är en av dem som verkligen gillat omdaningen av de gamla moderaterna. Under Reinfelds, Borgs och Schlingmans ledning har partiet lämnat rätt mycket av det gammelkonservativa tankegodset och blivit ett brett parti som förmått att hantera både akuta och långsiktiga utmaningar. Partiet har också som det första partiet i modern tid kunnat bli en reell utmanare till den socialdemokratiska tankehegemoni som dominerat svensk politik under större delen av det senaste århundradet.

Men allt kan gå för långt. När jag idag läser DN-debatt och ser hur partisekreteraren uttrycker sig blir jag fundersam. Här handlar det inte längre om att från en ideologisk grund förändra samhället i en önskad riktning. Istället handlar det om att på ett teknokratiskt sätt administrera ett rådande system. Istället för att vinna människor med visioner, handlar det om att ta röster från ett annat parti genom att vara bäst på att adressera aktuella utmaningar.

Det är väldigt likt det som socialdemokraterna gjorde under efterkrigstiden. Det fanns en väldigt tydlig agenda där partiet ville göra alla till arbetarklass, för att vinna dem från främst Folkpartiet men även från andra partier. De gamla traditionella medelklassyrkena med akademisk bakgrund som t.ex. lärare och sjuksköterska, blev arbetarefierade. Skälet var att bredda väljarbasen för det egna partiet. Sedan fortsatte det. Istället för att jobba med visioner, skapade socialdemokraterna vid varje val nya administrativt lagda löften som skulle köpa tillräckligt många röster. Maxtaxan på dagis är väl det tydligaste sena exemplet. Men så kom man till vägs ände, där inte idéerna räckte till och där utmaningarna var annorlunda än vad man varit van vid. Samhället förändrades för snabbt för att den tungfotade socialdemokratin skulle hänga med.

I detta skede kom de nya moderaterna som en blixt från klar himmel. Rätt taktik, rätt politik, rätt framtoning, rätt politiker. Det var och är bra. Eftertänksamheten och viljan att göra rätt, och förmågan att våga göra om, är bra. Vem trodde för fyra år sedan till exempel att moderaterna skulle prata klimat på ett sätt som de idag gör?

Men det kan som sagt gå för långt. Samhällsstyrning i allmänhet är mer än administration. Politik och demokrati är det i synnerhet. Politiken kan inte reduceras till att tro att det bara finns ett sätt att hantera uppkommande utmaningar. I så fall behövs inte politiker, eller partier. I så fall är vi inne i en teknokrati, där goda administratörer klarar av att administrera landet.

Det finns en risk att de nya moderaterna kommer att gå i samma fälla som de gamla socialdemokraterna (som knappast hunnit förnya sig...). När politiken mest blir att administrera och styra ett land, och utmaningen mest ligger i att vinna de andra partiernas väljarskaror, vittrar partiet så småningom sönder inifrån.