Ibland är det enkla det svåra. Det är ju så enkelt att ta ett uttryck från näringslivet, politisera det och använda det för att triangulera in sig på motståndarnas betesmarker. Och det kan bli så fel.
Stefan Löfvens & Co artikel i går på DN-debatt har skapat minst tre underdebatter: Om själva innehållet - vad sade den egentligen, vad betyder egentligen bristen på besked? Om positioneringen - är socialdemokraterna ett mittenparti eller, och vad händer med vänsterfalangen i så fall. Om ordvalen - affärsplan, näringsliv och så vidare som metaforer för politisk handlingskraft.
Låt mig fundera lite över det sistnämnda.
Stefan Löfven menar att han, med sin näringslivsbakgrund, kan använda näringslivets termer för att kraftfullt peka på den väg Sverige ska gå. Därav ordvalet "affärsplan". Men är det rimligt? Jag menar att det av flera skäl borde undvikas.
Expressen är något på spåren när de i sin ledare raljerar över ordvalet. Men mellan raderna finns sannolikt samma funderingar som mina egna.
Näringslivet och politiken behöver varandra. Politiken kan skapa bättre eller sämre förutsättningar för ett växande näringsliv. Och näringslivet skapar de resurser som politiken kan fördela. Men där borde det vara stopp.
Alldeles för ofta ser vi politiker som leker företagare. Just nu, i Örebro (och Kumla), pågår en omfattande bolagisering av verksamheter som tidigare varit öppna och demokratiskt styrda. De befintliga kommunala bolagen får i uppdrag att bedriva arbetsmarknadspolitik. Nya kommunala bolag får ytterligare arbetsmarknadspolitiska uppgifter. Andra bolag ska "utveckla" näringslivet i de två kommunerna genom Vindkraftbolag, Bredbandsbolag och sannolikt fler bolag inom den tekniska sektorn.
Beslut som tidigare fattats i öppenhet med en tydlig politisk ansvarshierarki, göms nu i slutna styrelserum. Demokrati och öppenhet får stryka på foten då lokala politiker (och tjänstemän) sätter effektiviteten först. Styrelserna blir rum för de särskilt invalda, insynen för lokala politiker och partier begränsas. (Det är märkligt att det i Örebro främst är socialdemokraterna och Kristdemokraterna som driver kraven på begränsad insyn och små styrelser. Även här går de lokala kristdemokraterna emot sitt moderparti.)
Det sannolika är att det kommer att vara enskilda kommunalråd, kommunstyrelseordföranden eller vem det nu är som styr, och de ledande tjänstemännen som gör upp kring bolagens utveckling. Därefter fattas beslut i de slutna styrelserummen. Medborgarnas rättigheter, exempelvis att kunna överklaga beslut, inskränks. Men det blir ju effektivare...
Nu tar Stefan Löfvens socialdemokrater detta ett steg vidare. Nu blir politiken en spegelbild av ett bolag. Men det är orimligt.
Demokrati och bolagsstyrning är i mångt väsensskilda. Demokrati är samtal, långsamhet, förankring, öppenhet. Bolagsstyrning är ensartade ägardirektiv, effektivitet, snabbhet, slutenhet. Där demokratin är medbestämmande, är bolagsstyrningen marknadsanpassning. Där demokratin är långsiktighet, är bolagsstyrning vinstmaximering. Där demokratin handlar om svårmätbara effekter av komplexa beslut (tänk bara på vad utbildningen gör med våra barn under 10 - 15 år och hur man ska kunna mäta vad som påverkat vad) är bolagsstyrningen betydligt mer av att snabbt kunna mäta av marknaden för att omedelbart kunna förändra produktion eller tjänsteutbudet.
Där ett bolags syfte nästan alltid handlar om att ta mer marknadsandelar, utvidga marknaden, öka bolagets storlek och styrka, kan (borde) demokratin minst lika ofta handla om att genom att skapa större egenmakt hos medborgarna, minska sin andel i samhället vad gäller såväl tjänsteproduktion som normgivningrätt.
Men framförallt handlar demokrati om att varje medborgare har en röst. Inte mer och inte mindre. Den rikaste svensken är inte mer värd vid valurnan än den fattigaste. Ingen kan göra anspråk på att äga mer av en kommun, mer av ett landsting eller mer av staten bara för att man har pengar.
I ett bolag är det annorlunda. Där handlar allt om att mest pengar styr. Det är aldrig en röst per person. Inflytandet går alltid att mäta.
När Stefan Löfven väljer att använda ord anpassade till bolagsstyrning som exempel på hur socialdemokraterna vill förändra såväl sitt partis politik som Sverige är han ute på farliga vägar. Men det är en del av samma väg som hans partikamrat Lena Baastad beträtt i Örebro.
Demokrati må vara ett uselt sätt att styra ett land eller en kommun, men alla andra sätt är sämre. (Fritt efter Winston Churchill)
Media: DN1, DN2, DN3, EX,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar