Samma regler för alla?

Sedan Lena Baastad tog över socialdemokraterna i Örebro har partiet förändrats. Det handlar tyvärr mindre om politik och mer om hur politiken bedrivs.

Mats Sjöström var en rätt märklig ledare för såväl sitt parti som Örebro kommun. Tystnaden var hans signum. Men han var värd respekt av flera skäl. Dels var han kunnig. Jag gissar att han var mycket väl medveten om att den politik han förde ledde till de ekonomiska bakslag den gjorde. Men han tog ett tydligt politiskt ansvar för sin ekonomiska politik. Sjöström var också ordhållig. Ett löfte var ett löfte. Ett handslag var ett handslag. Sjöström var mycket noga med att skilja på vad som var kommunens och vad som var partiets. Och Sjöström var intresserad av att driva en kommun, inte att komma ut rätt i media. Hans tystnad var lika stor när det gick bra som när det gick dåligt.

Med Lena Baastad vid rodret har det blivit annorlunda. Och det har inte blivit bättre. Låt mig ta några exempel:

Lena Baastads tid som socialdemokraternas ledare har kantats av märkligheter.

Under sin oppositionsperiod "lånade" de friskt av kommunen. Kampanjbrev efter kampanjbrev skickades. Men det rika partiet ville inte betala. Istället fick kommunen och skattebetalarna stå för kalaset. Trots löfte efter löfte från Baastad så upprepades handlingarna. Löfte efter löfte om återbetalning sveks. Först efter rejäla krav betalades en mindre summa in (även om inget kvitto hittills visats...).

Det var Lena Baastad som var ansvarig för de socialdemokratiska valkampanjmetoderna som ledde till omval efter valet 2010. Valprövningsnämndens kritik av partiets agerande var tydlig och kraftig. Kostnaderna för omvalet kan räknas i miljoner, onödiga miljoner till spillo.

Och nu som kommunstyrelseordförande väljer hon att gång efter annan tänja på de regler och gränser som borde styra Örebro kommun.

Nyss kom jag från ett styrelsemöte med Örebro Porten AB. Ett dotterbolag till Örebro Porten AB heter Västerport och ska syssla med fastighetsaffärer kring Vivalla av någon märklig anledning. Detta bolag har under flera månader planerat bygget av en elitidrottshall i Hjärstaskogen. Men några beslut kring hallen finns inte. Ändå pågår planeringen. De kommunala bolagen ska styras av ägardirektiv. Men Lena Baastad, som kommunstyrelsens ordförande och ordförande i kommunens koncernbolag, struntar i reglerna och gör som hon vill.

I tisdags hade just koncernbolaget, Örebro Rådhus AB, styrelsemöte. Jag kunde tyvärr inte vara med på grund av sjuka barn. Men det kanske var lika bra. För ett av ärendena hade fått i vart fall mitt blodtryck att slå nya rekord.

Det som vi alla länge vetat, att Lena Baastads och Björn Sundins agerande i frågan kring Storstenshöjden varit planerat för att utestänga Storstenshöjden AB från köp, besannades. Ett beslut på styrelsemötet blev så här:

VD får i uppdrag att fortsätta försäljningsprocessen av aktierna i Kilsbergen i Örebro AB samt att denna process ska samordnas med kommunens försäljning av skidanläggningen Storstenshöjden.

Det är klart vad den politiska ledningen vill. Men kan den göra så här? Svaret är nej. Skälet - det finns regler. Och det är reglerna som bygger demokratin.

Det är rätt knöligt att styra bolagen med ägardirektiv från kommunfullmäktige. Det går så långsamt. Och det blir så bekymmersamt med alla debatter med den jobbiga oppositionen. Men det finns ett par tydliga skäl. Båda stavas demokrati.

De kommunala bolagen är liksom alla bolag slutna. De är en främmande fågel i det demokratiska samhället. Styrelserna ansvarar främst för bolagets väl och ve. Diskussionerna är slutna. Insynen dålig. Om en kommunledning vill att ett bolag ska göra något måste det ske demokratiskt. Då är en debatt och ett beslut i kommunfullmäktige det självklara.

Beslut i kommunala bolags styrelser kan inte överklagas på samma sätt som beslut i de demokratiska nämnderna och i fullmäktige. När vi fattade beslut om att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB i programnämnd Samhällsbyggnad, överklagades det av vänsterpartiet. De vann. Länsrätten skriver i domen att programnämnd samhällsbyggnad, som tog beslut om försäljningen, har överskridit sina befogenheter.

Vi fick ta om diskussionen och beslutet i kommunfullmäktige. Det beslutet är inte ändrat. Det lyder:


Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.

Men nu ändras det beslutet. Och beslutet tas i ett bolag. Inget beslut kan överklagas. Ingen demokratisk diskussion har förts. Inga beslut om ägardirektiv har tagits. Reglerna, som är till för demokrati, insyn och medborgarmakt, används när det passar och läggs åt sidan när det passar.

Ibland önskar man mer än annars att det hade funnits kommunala konstitutionsutskott som hade till uppgift att granska makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin. Lika ofta önskar man att det fanns kommunala misstroendevotum, där vi i oppositionen i alla fall kunde få markera när makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin, går utanför de regler som borde gälla för alla.

Nu finns inte de möjligheterna. Men jag kommer att fortsätta att granska hur Lena Baastad och Björn Sundin hanterar sin makt. Det finns många demokratiska skäl att göra det. Vandringen mot ett system, där reglerna bara gäller vissa, får inte fortsätta.