Meningslöst budgetarbete, eller?

I måndags presenterade de tre majoritets(?)partierna sin budget. De menar att de är överens om hela budgeten. Jag frågar mig när första avhoppssignalen kommer.

Det som man troligtvis är överens om är en tresidig text i början av budgeten och den A4 sida som presenterar fördelningen av överskottet om 35 miljoner kronor. Vad som händer med de övriga 4,7 miljarderna finns inte så mycket att berätta om . Istället är det nästan 300 sidor mer eller mindre informativ text, massor med mål, åtaganden och liknande som finns i budgeten.

Detta är allvarligt. Örebro kommuns budget visar med all tydlighet att de lokala socialdemokraterna abdikerat från styrningen av kommunen, på samma sätt som socialdemokraterna nationell också lämnat landets styrning. Istället för att skapa en vision om det samhälle man vill skapa, och ta tag i och diskutera de politiskt viktiga frågorna om t.ex. resursbehovet i offentlig sektor, hur vi ökar företagandet för att värna välfärden, hur vi stöder det civila samhället utan att ta över, vilka sociala konsekvenser omvärldsförändringar kommer att få, vilken skola vi egentligen behöver, hur vi möter de kommande personalbehoven, hur vi hanterar viljan till ökad individualisering och valfrihet på nästan alla områden, petar majoriteten i detaljer.

Det finns en uppenbar risk med detta. När politikerna blir tjänstemän blir tjänstemännen politiker. Men vem kan rösta bort en tjänsteman? Och spelar det i så fall någon roll vilken politiker man väljer?

Stora, demokratiskt viktiga frågor kan dölja sig även bakom 300 sidor budgettext...

Efter kommunfullmäktige

Har åter suttit mig igenom ett kommunfullmäktige. Denna gång hann vi, 65 förtroendevalda, att på tre timmar behandla någon fråga, ett par interpellationer, besluta om att INTE förändra valkretsindelningen, och få majoriteten att avslå en motion. Som alltid är besluten få men diskussionerna långa.

Demokrati förutsätter många saker, men öppenhet, tydlighet och beslutsmässighet är några av de viktigaste. De stora, viktiga besluten ska fattas i öppenhet efter tydliga och särskiljande diskussioner. Så är inte fallet. Nästan aldrig sker detta i kommunfullmäktige i Örebro. Istället för de stora besluten, blir diskussioner utan beslut det som gäller. Demokratins grundvalar urholkas.

Politiker blir istället administratörer av gällande system. Det är sorgligt. För en levande politisk debatt vore det bättre om det fanns politiker och politiska partier som vågade stå för alternativa ideologier. Var finns kommunisterna, de konservativa, socialisterna, ekologisterna, pacifisterna i dagens politik? Var finns socialliberalerna? Varför måste alla vara ungefär samma mainstreamade marknadsliberaler där den huvudsakliga politiska frågan är om jag är en bättre ledande administratör än socialdemokraternas förstanamn?

Det är svårt att bryta sig ur rådande system. Kanske är det till och med så att demokratin är förutbestämd att mogna till en teknokrati och bara ett paradigmskifte orsakat av yttre faktorer (som kanske globala miljökatastrofer) kan få den att återfödas. Problemet idag är kanske inte att demokratin är död, utan att vi som företräder den vägrar att inse det.

Lön, för vem, för vad och av vem?

I dagens NA kunde vi läsa om att bara vissa av kommunens lågavlönade kunde räkna med att få påökt. Rörelsen såg, enligt ledaren, till de rörelseanknutna facken. Den ena socialdemokratiska brodern klappar den andra på ryggen.

Om problemet ändå hade stannat där. Det stora problemet, där detta bara är ett symptom, är att Örebro kommun inte har någon lönepolitik, eller inte ens någon personalpolitik. Besluten om hur lönerna ska fördelas över olika grupper fattas i slutna sammanträdesrum, så slutna att bara den socialdemokratiska kommuneliten plus några tjänstemän får plats. Kommunstyrelsen göre sig inga besvär i att försöka få delta. Oppositionen saknar insyn. Den kommunala demokratin eroderar.

Jag är, som jag säger ofta, ingen borgerlig allianskramare. Men alla dessa delar av en bild av den maktfullkomliga socialdemokratin visar på behovet av ett maktskifte, för maktskiftets och demokratins skull.