Efter kommunfullmäktige

Har åter suttit mig igenom ett kommunfullmäktige. Denna gång hann vi, 65 förtroendevalda, att på tre timmar behandla någon fråga, ett par interpellationer, besluta om att INTE förändra valkretsindelningen, och få majoriteten att avslå en motion. Som alltid är besluten få men diskussionerna långa.

Demokrati förutsätter många saker, men öppenhet, tydlighet och beslutsmässighet är några av de viktigaste. De stora, viktiga besluten ska fattas i öppenhet efter tydliga och särskiljande diskussioner. Så är inte fallet. Nästan aldrig sker detta i kommunfullmäktige i Örebro. Istället för de stora besluten, blir diskussioner utan beslut det som gäller. Demokratins grundvalar urholkas.

Politiker blir istället administratörer av gällande system. Det är sorgligt. För en levande politisk debatt vore det bättre om det fanns politiker och politiska partier som vågade stå för alternativa ideologier. Var finns kommunisterna, de konservativa, socialisterna, ekologisterna, pacifisterna i dagens politik? Var finns socialliberalerna? Varför måste alla vara ungefär samma mainstreamade marknadsliberaler där den huvudsakliga politiska frågan är om jag är en bättre ledande administratör än socialdemokraternas förstanamn?

Det är svårt att bryta sig ur rådande system. Kanske är det till och med så att demokratin är förutbestämd att mogna till en teknokrati och bara ett paradigmskifte orsakat av yttre faktorer (som kanske globala miljökatastrofer) kan få den att återfödas. Problemet idag är kanske inte att demokratin är död, utan att vi som företräder den vägrar att inse det.