Könsneutrala äktenskap

Så är det då ett faktum. Alliansen kommer inte överens om frågan om könsneutrala äktenskap. Tre går ihop och en lämnas utanför.

Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.

Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.

Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?

Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.

Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?

Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.

Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.

Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?

Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.