En av den senaste veckans stora snackisar är naturligtvis vår
utrikesminister och hennes uttalande om Saudiarabien och konsekvenserna
därav. Oavsett om man som jag ogillar hur staten Saudi tolkar islam och
hanterar sharia, är följderna av hennes och regeringens samlade
utrikespolitik bekymmersam. Sverige verkar hålla på att gå från en
internationell aktör med möjlighet att påverka, till en marginaliserad
stat som ingen lyssnar till. Kanske har jag fel - jag är ingen expert på
utrikespolitik. Men jag är inte ensam om den analysen.
Men
det jag tänker skriva om handlar om risken att vi både blir
etnocentriska och egocentriska. Och hur vårt eget perspektiv får
konsekvenser för vårt handlande.
I en tidigare blogg,
Till vad ska de integreras?, skrev jag om några funderingar kring vår
självbild och synen på vårt samhälle. Vad är det kitt som håller ihop
Sverige och vilka krav ställer vi på den som invandrar hit? Hur ska hon
anpassas till våra värderingar och hur ska den anpassningen ske? Och
huvudfrågan: Är vi själva ens på det klara med vilka värderingar vi har?
Annat än att vi är världens bästa land, det centrum kring vilket allt
annat snurrar...
En karta som ofta används är World
Values Surveys karta "Ingelhart Values" som visar hur länder och
ländergrupper placerar sig på en karta där man på X-axeln redovisar
värderingar utifrån "överlevnad mot självförverkligande" och på Y-axeln
"traditionalism mot sekularism". Normalt läser vi kartan så här:
Det
visar sig rätt snabbt att Sverige inte är ett centrum, snarare en
extrem. Vi är mest sekulära (tillsammans med Japan) och mest inne på
självförverkligande. En naturlig läsning för oss är att utveckling är
att gå från noll på de båda axlarna, och vidare utåt. Sverige är med det
synsättet det mest utvecklade landet i världen.
Men tänk om bilden istället såg ut så här:
Sverige längst ner i vänstra hörnet. Alla andra länder mer utvecklade än Sverige. Eller så här:
Vad
skulle det innebära? Här blir väl Sveriges extremplacering tydlig? Och
hjälp - vad betyder det att vi har hamnat längst ner till höger?
Vad
är då bakgrunden till detta? Helt enkelt att vi måste inse att vi
alltid betraktar världen ut våra egna, subjektiva ögon. Och att vi måste
fundera över hur vi hanterar människor som betraktar samma värld med
samma egenskaper, men ur ett helt annat lika subjektivt perspektiv.
Om
vi ska få förståelse för vår vilja att förändra ett samhälle, vårt eget
med alla de problem som finns här, eller det saudiska med de enorma
problem för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet som finns
där, måste vi också klara av att försöka förstå att vår bild inte är den
enda. Och att en verklig dialog bara kommer till om vi i vart fall
försöker sätta oss in i en annan människas perspektiv.
För
oss är det självklart att vi är det mest utvecklade landet, att vår
position längst ut till höger och högst upp på WVS bild är den som
gäller. Men tänk om i vart fall vissa av saudierna, i alla fall den
styrande klanen, eller för den delen en del av våra invandrade, ser
världen som bild två. Sverige längs ner till vänster, den minst
acceptabla placeringen på en graf. Hur ska vi i så fall kunna
kommunicera och få förståelse för våra olika argument att såväl ett
sekulärt styrelseskick, som en positiv individualism, är utveckling och
inte avveckling av ett samhälle?
Dialog är svårt och
jag är glad över att jag inte är svensk utrikesminister. Men även vi som
arbetar på hemmaplan med betydligt mindre och förhoppningsvis mer
hanterbara frågor bör fundera över om vilka perspektiv vi tar som de
mest objektiva och naturliga, och om de stämmer överens med de som våra
dialogpartners tar som precis lika objektiva och naturliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar