Vindkraft? Ja, men...

Vaknar och läser på SR Örebros hemsida om att även Örebro län ska bebyggas med vindkraft. Det är mycket vindkraft just nu. Vindkraften är lösningen som ska lösa Sveriges hela energiproblem. Eller...

Jag tycker vindkraften har sin plats i samhället. Vi måste finna vägar att hitta ett långsiktigt hållbart energisystem inom alla samhällssektorer. Vindkraften blir ett av komplementen till de två andra, koldioxidfria, energikällorna som Sverige redan har och som täcker i princip all svensk el-efterfrågan. Men vindkraften är inte lösningen. Och även vindkraften måste granskas.

Vindkraften skapar problem, liksom all annan energiutvinning av naturresurser. Det kan vara buller. SR Örebro har intervjuat boende som störts av vindkraftljud i sådan utsträckning att det bedömts vara över det man får tåla. Det är en aspekt av vindkraftens negativa sidor. Men det finns fler.

Vindkraftverken påverkar landskap och förutsättningar för såväl natur som friluftsliv. Men de påverkar också förutsättningarna för näringslivet. Den storskaliga satsningen på vindkraft i Kilsbergen i Lekebergs kommun kommer sannolikt att ge några arbetstillfällen under byggtiden, och några arbetstimmar när anläggningen väl står färdig. Men sannolikt försvinner möjligheterna för ett lokalt företagande med den unika Kilsbergsnaturen som grund, med mångdubbelt fler lokala arbeten i vågskålen. Vindkraften tar över. Jobben försvinner.

Runt om i Sverige kan man också se en förvånande hållning kring vindkraftens påverkan på naturmiljön. Det ges bygglov i eller på gränsen till naturreservat. Ibland har husägare fått se sina krav på små förändringar av befintliga hus i känslig natur avslås, samtidigt som ett 200 meter högt vindkraftverk med tillhörande vägar och anläggningar fått byggas straxt intill. Vindkraftens påverkan på naturmiljön riskerar att bli lika omfattande som vattenkraftens. Och det sker med samma naiva hållning.

Vindkraften är ett bra komplement till befintlig vattenkraft och kärnkraften. Men mer måste till. Den viktigaste delen är en fortsatt energieffektivisering. Förhoppningsvis kommer ett teknikgenombrott för solceller snart. Vågkraft är också en del av energimixen. Men alla dessa energikällor har ett problem. De är inte konsistenta över tid. Ibland blåser det inte. Ibland skiner inte solen. Ibland ligger havet spegelblankt. Vad händer då?

Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott skrev i SvD härom månaden en intressant artikel som problematiserade vindkraften än mer. Deras tes var att vindkraften faktiskt kunde riskera att öka koldioxiodutsläppen istället för att minska dem, eftersom vindkraft i Sverige ersätter redan koldioxidfri produktion av el, samtidigt som den måste täckas upp av fossilbränsleeldad elproduktion när det inte blåser.

Genast fick man mothugg från dem som i huvudsak menade att svensk elproduktion var sammankopplad med Europa. Och ett överskott av svensk el (när det blåser mycket) kan exporteras, samtidigt som vi kan importera vid andra tillfällen (när det är vindstilla). Men KVA har en poäng. Om svensk vindkraft ersätter svensk kärnkraft, kommer Sverige att behöva ersätta den med egen fossilbränsle-el, eller el som sannolikt producerats av kol utomlands. Är det rimligt?

I Örebro idag pågår en snabb och okritisk uppbyggnad av vindkraft. Örebro kommun är ingen idealisk plats för vindkraft. Det blåser helt enkelt för lite på de allra flesta ställen. Men ändå ska Örebro kommun starta energibolag för att bygga vindkraft i konkurrens med alla de privata som också vill bygga. Det är synd, både för människorna, naturen, miljön och demokratin. Örebro kommun borde behandla vindkraften på samma sätt som man gör med annan näringsverksamhet: Granska. Myndighetsutöva. Ge eller vägra tillstånd.

Min egen uppfattning är att vi måste bli betydligt tuffare i kraven på var och hur vindkraft får byggas. Vi måste ställa olika behov och utvecklingsmöjligheter mot varandra. Natur, friluftsliv, lokala arbetstillfällen, bostadsmiljö och inte minst demokrati. Det leder till några tankar:

• Kilsbergen, denna unika naturtyp som kan bli ett ännu starkare centrum för naturturism, bör så långt möjligt hållas fritt från vindkraft. Låt inte vindkraften komplettera militärens oljud. Låt istället Kilsbergen utvecklas till ett unikt naturreservat och naturvårdsområde.
• Kilsbergsslätten, med de många stora fågelsjöarna, med flyttfågelstråken, måste behandlas varsamt. Redan nu har området kring Kvismaren börjat exploateras. Det bör stanna där det är nu. Och vid Tysslingen, Vibysjön, Velandasjön och Logsjön bör ingen exploatering tillåtas.
• Hjälmaren måste värnas. Hemfjärden är, med sin gyttjiga botten och sina stora vassområden, en unik sjö med stora naturvärden och förutsättningar för friluftsliv hela året. Örebro har börjat utvecka sin sjökontakt. Men vi kan göra mer. Mellanfjärden och Storhjälmaren måste hanteras varsamt.
• Tysta områden måste sparas. Det gäller såväl nära staden (fast tystnaden inte blir total) som områden på längre avstånd från Örebro. Storskog ska inte alltid vara en plats för storvindkraft.
• Se människans behov. Bygg vindkraft för människan, inte mot henne. Lyssna till närboende, till företagare, till naturvårdare, till friluftslivet. Låt samma regler gälla vindkraften som annan miljöstörande verksamhet.

Idag skriver Kjell Aleklett, energiprofessor, ännu en intressant artikel på DN-debatt om peak oil. I den ställer han en del "sanningar" på huvudet. Han visar att kraven på billig energi aldrig kan hanteras förenklat, att det finns orsakssamband som är både krångliga och komplicerade. Och han är mycket tydlig på att vi måste ställa om vårt energisystem. Men vi måste göra det på rätt sätt.

Vindkraften är ett gott komplement till såväl andra förnybara energikällor som till kärnkraften. Men den ska hanteras som den miljöstörande verksamhet den ändå är. För naturens skull. För miljöns skull. För människans skull.

Media: SR Örebro, SVD, DN

Vind- och kärnkraft

Lyssnar på Radio Örebro. Debatt mellan miljöminister Carlgren (c) och utskottsordförande Ernkrants (s) om uranbrytning och vindkraft. Det är en märklig upplevelse.

När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.

Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.

I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.

Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.

Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!

Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.

Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!

Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.

Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?

Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.

Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.