Handhälsning och kors

Läst med intresse Lena Anderssons inlägg på DN. http://www.dn.se/opinion/kolumner/seder-och-varden-1.1053069 Annars är inte Lena Andersson någon av mina favoriter. Men här träffar hon med huvudet rätt på spiken. Jag har försökt beröra samma fråga i några av mina tidigare bloggar.

Lyssnade förresten till P1 och panelen på Godmorgon Världen när hälsningsdebatten var som hetast. Det fanns en representant från tidningen Dagen med. Som så ofta jämförde hon rätten att bära slöja med rätten att bära ett kristet kors.

Men, som en parallell till Lena Anderssons krönika, det är ett tydligt exempel på den kulturrelativistiska synen som även omfattar de grupper som en gång ledde kampen för vårt moderna samhälle där bl.a. jämställdhet och människans lika och omätbara värde är grunden. Det går inte att jämföra bärandet av ett kors i en kedja runt halsen, med en slöja. Varför inte?

Problemet med slöjan är ju inte tygstycket i sig. Det är heller inte om den är religiöst motiverad eller inte. Till viss del kan det naturligtvis vara ett bekymmer om att man inte ser vem man talar med. Men inte heller detta är huvudproblemet.

Huvudproblemet är, precis som Lena Andersson argumenterar, att slöjan skapar skillnader mellan män, som norm, och kvinnor, som underordnade. Om slöjan var könsneutral, att både män och kvinnor skulle bära den på samma sätt, vore bekymret mindre. Men nu handlar det om att kvinnor och män inte är vare sig jämlika eller jämställda.

Om korset hade samma funktion, att hävda antingen mannen eller kvinnan var underordnad den andra, så skulle man kunna argumentera som Dagenjournalisten med flera. Men korset är möjligen enbart en segregerande faktor när det gäller kristen - ickekristen (även om symbolen i sig i dagsläget har en betydligt vidare betydelse).

Det finns naturligtvis inte heller här något som är svart eller vitt. Var går gränsen när en slöja blir ojämställd? Är det detsamma med andra kulturella eller religiösa attribut? Sikhernas turban? Judarnas hätta? Katolikernas förbud mot kvinnliga präster? Det finns ett antal attribut inom alla religioner, kristendomen väl inräknad, som skapar ojämställdhet.

Jag säger det åter; det mångkulturella samhället behöver en kärna av gemensamma kulturella dogmer som ska omfatta alla. Dessa dogmer är naturligtvis inte oföränderliga eller ställda utanför demokratins spelregler. Men tron på att man i ett mångkulturellt samhälle ska få leva precis som man vill är i grunden fel.

Så Lena Andersson har enligt mitt tycke helt rätt i sitt inlägg. Vi argumenterar lika, utifrån vitt skilda utgångspunkter.

Handhälsning och religionsfrihet

Lyssnar på Aktuellt som tar upp ett fall kring en muslimsk man som inte velat handhälsa på sin kvinnliga chef och därför inte fått ett AF-betalt jobb. För detta ska nu AF betala 60.000:- i skadestånd.

Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.

Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?

Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.

Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.

Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?

Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.

Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.