Det mediala saknar logik.
Jag kollar hur många träffar jag får på Elgströmska den senaste månaden på na.se: Det blir 13 artiklar.
Och på SR Örebro: 17 artiklar.
Orkar inte ens kolla SVT Tvärsnytt.
Sedan kollar jag på hur många träffar jag får på Södermalmshemmet.
Na.se: 1 artikel
SR: Nada 0 Ingenting
SVT: Nada 0 Ingenting
Hur många personer har dött på grund av missförhållandena på Elgströmska? Vad jag vet - ingen.
Hur många personer har dött på grund av missförhållanden på Södermalmshemmet? Uppenbart en gammal kvinna.
Vilket boende är privat? Elgströmska (än så länge)
Vilket boende är offentligt? Södermalmshemmet
Varför är det på detta viset?
För mig blir det självklart att journalistiken har ett eget syfte. Jag skriver det igen: Hanne Kjöller sätter huvudet på spiken då hon beskriver dagens journalistik inte som något som beskriver verkligheten, utan något som beskriver den verklighet journalisten vill beskriva. Man väljer till och väljer bort rätt friskt.
Och eftersom journalisterna i huvudsak har en vänsteruppfattning, speglas samhället utifrån denna vänstersyn. Det privata är ont. Det offentliga är gott. Det spelar ingen roll vad fakta säger. Objektivitet och professionalitet får sitta emellan när de politiska ryggmärgsreflexerna sätter in.
En objektiv journalistik hade annars kunnat skriva lite om vad avvikelserapportering, lex Maria (sjukvård) och lex Sarah (omsorg) egentligen är.
Alla de tre stora har använt IVO och anmälan som om det vore någon form av bestraffning av det privata Attendo Elgströmska. Men är det så?
Svaret är ett entydigt NEJ.
De båda lex-anmälningsinstituten är det sista av tre steg på en skala som handlar om verksamhetsförbättringar.
Först SKA personalen anmäla risker och avvikelser i den vardagliga verksamheten. Dessa avvikelserapporteringar är en naturlig del av arbetet. Det är knappast ett tecken på en bra verksamhet om sådana saknas, snarare tvärsom. All mänsklig aktivitet innebär risk för att vi gör fel, just för att vi är felbara människor.
Därefter SKA huvudmannen utreda och åtgärda riskerna och avvikelserna. Det är också en del av vardagen. Ständigt förbättringsarbete handlar det egentligen om.
Ibland är avvikelsen eller risken allvarligare. Då SKA huvudmannen anmäla till IVO som ska utreda och kräva förbättringar.
Tittar man exempelvis på Attendos hemsida, kan man enkelt kolla upp vilka lex Sarah-anmälningar som gjorts och vad som hänt därefter. Det är bra. Öppenheten visar på att man förstått vad hela systemet egentligen är.
Motsvarande öppenhet finns inte hos Örebro kommun. Jag har sökt och sökt på hemsidan kring vilka lex-anmälningar som gjorts. Men det är omöjligt att hitta. Den kommun som borde ha öppenheten som norm, är betydligt sämre på detta än den privata omsorgsgivaren Attendo.
Då kan det bli som nu, vad gäller Södermalmshemmet.
Inte förrän IVO meddelar sitt beslut om den allvarliga avvikelsen blir något offentligt. Före dess har ingen, inte Kommunal, inte Vårdförbundet, inte Vänsterpartiet, inte någon journalist, kollat upp anmälningen. Och det leder inte till någon större medial uppståndelse.
Det är bra.
För avvikelser är något som har hänt och som kommer att hända. Vi kommer inte att ha en perfekt äldreomsorg idag, och den kommer inte att vara perfekt i morgon. Det kommer att göras mänskliga misstag. Medarbetare kommer att ha bättre och sämre dagar. Konflikter mellan medarbetare kommer att drabba de äldre. Dåliga verksamhetsledningar kommer att finnas.
Och därför är det viktigt att det finns system som följer upp och stöttar upp.
Det som hänt på Elgströmska är trist. Det som hänt på Södermalmshemmet är ännu tristare. Men inget av det som skett borde få till följd att någon skulle kräva förändrat huvudmannaskap. Att privatisera Södermalmshemmet är inte lösningen på de eventuella problem som finns där. Att återkommunalisera Elgströmska kommer bara att kosta pengar, och inte lösa ett enda problem.
Men det kommer sannolikt inte en enda journalist att skriva en enda artikel om...
Media: na
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett offentligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett offentligt. Visa alla inlägg
2013-10-02
Örebro: Vänsterideologi före välfärd!
Vad får en ideologi kosta? Och vem ska betala?
Idag fick vi veta att socialdemokraterna, centerpartiet och kristdemokraterna vill återkommunalisera Elgströmska gården. Man menar att det behövs för att få lugn och ro.
Men har man rätt?
I flera bloggar har jag försökt beskriva det som karaktäriserar en bra äldreomsorg. Jag kan ta en kort repris:
Det handlar om ledarskap, både politiskt och hos verksamhetsledningen lokalt. Ett ledarskap som fokuserar på den gamla människan, hennes förutsättningar och behov. Hennes och hennes anhörigas krav och begränsningar. Men också ett ledarskap som ser möjligheterna med de resurser man har istället för att fokusera på de man saknar. Och är tydliga, både mot personal och mot anhöriga, om vad äldreomsorg idag handlar om och vad den inte är.
Det handlar om en rätt utbildad personal. Personal med kunskap om hur människor med demenssjukdomar agerar och reagerar. Om hur man kan aktivera och rehabilitera. Som kan ge rätt mediciner, och ta bort rätt mediciner. Personal som vet hur man hanterar både det friska och det sjuka åldrandet, gerontologin och geriatriken.
Det handlar om bemötande. Ett bemötande som inte stannar vid första träffen med biståndshandläggaren. Ett bemötande som finns varje dag, från det den gamla vaknar på morgonen, över den nytillagade frukosten, förmiddagskaffet, den goda lunchen och ända fram till kvällsmackan. Om bemötandet av den orolige, den rädde, den sjuka, den döende.
Och allt kokar ihop till en fråga om verksamhetskultur. Ser man den gamla människan? Bryr man sig om henne? Är hon oändligt värdefull, även när hon ligger där, utan att vare sig förstå eller förmedla något? Om svaret är ja på dessa och en mängd andra likadana frågor, då är också boendet bra. Nästan oavsett hur stora eller små resurser som finns tillgängliga.
Och finns inte denna kultur, för det mesta förmedlad genom en medveten politisk ledning genom en medveten verksamhetsledning, kan det haverera. Då gäller det att ha stödsystem som möter upp där vi människor fallerar. Inte tar över, men möter och stöttar.
Men så ser inte dagens kommunledning det. De börjar i helt fel ända. Det är huvudmannaskapet som är bekymret. Det är de privata som är dåliga. Det är Attendo som misslyckats.
Istället för att fundera över hur man ska lösa ett problem som kanske finns för en eller flera av de gamla människorna, med de redskap som man vet fungerar, väljer man att göra det lättaste utifrån en rent partiideologisk strategi.
För det man gör nu kommer sannolikt att försämra omsorgen under överskådlig tid. Varför?
Dels för att alla omställningar kostar på.
Dels för att man sedan april medvetet eller omedvetet sagt att Elgströmska är ett dåligt boende och Attendo en dålig huvudman. Budskapet ända sedan Rasmus Persson gick ut och sade att man inte skulle förlänga avtalet, är att Attendo inte är bra, att Elgströmska inte fungerar. Det påverkar omsorgen idag, och det kommer att påverka den hela tiden fram till återkommunaliseringen.
Dels för att det kommer att kosta pengar. När Gotland återkommunaliserade ett boende kostade det en miljon. En miljon som kunnat användas till mer personal, bättre löner, bättre aktiviteter, bättre mat... Det finns inget som säger att det kommer att vara gratis att ta över det i Örebro.
Dels för att Rasmus Persson sparar på den kommunala äldreomsorgen. 2013 låg besparingskraven på runt 25 miljoner kronor på området Social Välfärd. För 2014 har man flaggat för lika stora besparingar. Äldreomsorgen kan komma att drabbas av runt 60 % av besparingarna, kanske 15 miljoner. Så man flyttar verksamheten till en kommunal nedprioriterad äldreomsorg med kraftiga besparingskrav.
Vad kunde man ha gjort?
Man gjorde fel från början. Istället för att låta de lättköpta mediala poängerna styra, att med socialdemokraternas vänsterflygel i ryggen gå ut och stoppa Attendo, hade man kunnat föra en diskussion med de gamlas omsorg i centrum. Istället för att skapa konflikt hade man kunnat ställa följande frågor:
Hur ska vi tillsammans hitta vägar för att stötta ert ledningarbete? Vilka problem kan ni se? Hur ska vi gemensamt hantera det?
Har ni problem med er personalgrupp? Är det något som ni själva kan hantera, eller har det att göra med oss som kommun och uppdragsgivare också? Påverkar det de äldre negativt och vad tänker ni göra åt det i så fall?
Upplever ni att er verksamhetskultur har fokus på den gamla människan och hennes möjligheter och behov? Behöver ni stöttning? Ser ni likheter och skillnader på er verksamhetskultur och de andra boendena i Örebro? Vad kan vi dra för gemensamma lärdomar för att öka omsorgskvaliteten inte bara hos er, utan även i de kommunala boendena?
Men så agerar inte dagens kommunledning. Istället handlar det om en fastlåsning i förlegade ideologiska strukturer. Det handlar om att måla ut det privata som något ont och bara det kommunala som en garant för det goda. Det handlar om att sila mygg och svälja kameler.
Och det handlar framförallt om att prioritera huvudmannaskap före de äldres trygghet och omsorg.
Äldreomsorg handlar inte om antingen privat eller offentlig. Det handlar om både och.
Men framförallt handlar det om att i alla lägen sätta den gamla människan och hennes möjligheter och behov främst.
Media: NA1, NA2, SR, SVT, Gotland
Idag fick vi veta att socialdemokraterna, centerpartiet och kristdemokraterna vill återkommunalisera Elgströmska gården. Man menar att det behövs för att få lugn och ro.
Men har man rätt?
I flera bloggar har jag försökt beskriva det som karaktäriserar en bra äldreomsorg. Jag kan ta en kort repris:
Det handlar om ledarskap, både politiskt och hos verksamhetsledningen lokalt. Ett ledarskap som fokuserar på den gamla människan, hennes förutsättningar och behov. Hennes och hennes anhörigas krav och begränsningar. Men också ett ledarskap som ser möjligheterna med de resurser man har istället för att fokusera på de man saknar. Och är tydliga, både mot personal och mot anhöriga, om vad äldreomsorg idag handlar om och vad den inte är.
Det handlar om en rätt utbildad personal. Personal med kunskap om hur människor med demenssjukdomar agerar och reagerar. Om hur man kan aktivera och rehabilitera. Som kan ge rätt mediciner, och ta bort rätt mediciner. Personal som vet hur man hanterar både det friska och det sjuka åldrandet, gerontologin och geriatriken.
Det handlar om bemötande. Ett bemötande som inte stannar vid första träffen med biståndshandläggaren. Ett bemötande som finns varje dag, från det den gamla vaknar på morgonen, över den nytillagade frukosten, förmiddagskaffet, den goda lunchen och ända fram till kvällsmackan. Om bemötandet av den orolige, den rädde, den sjuka, den döende.
Och allt kokar ihop till en fråga om verksamhetskultur. Ser man den gamla människan? Bryr man sig om henne? Är hon oändligt värdefull, även när hon ligger där, utan att vare sig förstå eller förmedla något? Om svaret är ja på dessa och en mängd andra likadana frågor, då är också boendet bra. Nästan oavsett hur stora eller små resurser som finns tillgängliga.
Och finns inte denna kultur, för det mesta förmedlad genom en medveten politisk ledning genom en medveten verksamhetsledning, kan det haverera. Då gäller det att ha stödsystem som möter upp där vi människor fallerar. Inte tar över, men möter och stöttar.
Men så ser inte dagens kommunledning det. De börjar i helt fel ända. Det är huvudmannaskapet som är bekymret. Det är de privata som är dåliga. Det är Attendo som misslyckats.
Istället för att fundera över hur man ska lösa ett problem som kanske finns för en eller flera av de gamla människorna, med de redskap som man vet fungerar, väljer man att göra det lättaste utifrån en rent partiideologisk strategi.
För det man gör nu kommer sannolikt att försämra omsorgen under överskådlig tid. Varför?
Dels för att alla omställningar kostar på.
Dels för att man sedan april medvetet eller omedvetet sagt att Elgströmska är ett dåligt boende och Attendo en dålig huvudman. Budskapet ända sedan Rasmus Persson gick ut och sade att man inte skulle förlänga avtalet, är att Attendo inte är bra, att Elgströmska inte fungerar. Det påverkar omsorgen idag, och det kommer att påverka den hela tiden fram till återkommunaliseringen.
Dels för att det kommer att kosta pengar. När Gotland återkommunaliserade ett boende kostade det en miljon. En miljon som kunnat användas till mer personal, bättre löner, bättre aktiviteter, bättre mat... Det finns inget som säger att det kommer att vara gratis att ta över det i Örebro.
Dels för att Rasmus Persson sparar på den kommunala äldreomsorgen. 2013 låg besparingskraven på runt 25 miljoner kronor på området Social Välfärd. För 2014 har man flaggat för lika stora besparingar. Äldreomsorgen kan komma att drabbas av runt 60 % av besparingarna, kanske 15 miljoner. Så man flyttar verksamheten till en kommunal nedprioriterad äldreomsorg med kraftiga besparingskrav.
Vad kunde man ha gjort?
Man gjorde fel från början. Istället för att låta de lättköpta mediala poängerna styra, att med socialdemokraternas vänsterflygel i ryggen gå ut och stoppa Attendo, hade man kunnat föra en diskussion med de gamlas omsorg i centrum. Istället för att skapa konflikt hade man kunnat ställa följande frågor:
Hur ska vi tillsammans hitta vägar för att stötta ert ledningarbete? Vilka problem kan ni se? Hur ska vi gemensamt hantera det?
Har ni problem med er personalgrupp? Är det något som ni själva kan hantera, eller har det att göra med oss som kommun och uppdragsgivare också? Påverkar det de äldre negativt och vad tänker ni göra åt det i så fall?
Upplever ni att er verksamhetskultur har fokus på den gamla människan och hennes möjligheter och behov? Behöver ni stöttning? Ser ni likheter och skillnader på er verksamhetskultur och de andra boendena i Örebro? Vad kan vi dra för gemensamma lärdomar för att öka omsorgskvaliteten inte bara hos er, utan även i de kommunala boendena?
Men så agerar inte dagens kommunledning. Istället handlar det om en fastlåsning i förlegade ideologiska strukturer. Det handlar om att måla ut det privata som något ont och bara det kommunala som en garant för det goda. Det handlar om att sila mygg och svälja kameler.
Och det handlar framförallt om att prioritera huvudmannaskap före de äldres trygghet och omsorg.
Äldreomsorg handlar inte om antingen privat eller offentlig. Det handlar om både och.
Men framförallt handlar det om att i alla lägen sätta den gamla människan och hennes möjligheter och behov främst.
Media: NA1, NA2, SR, SVT, Gotland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)