Jakt på varg...

Enligt nästan all media kommer Naturvårdsverket att föreslå licensjakt på varg under februari. Det är illa.

Om det blir jakt på varg 2013 är det en naturlig följd av de "indirekta direktiv" som den centerpartistiska miljöministern uttalade för några månader sedan (läs bl a här). Då hon berättade att den svenska vargstammen skulle landa på runt 180 individer och att det skulle räcka för att klara EUs krav. Att de allra flesta forskare var emot henne, att hennes utplanteringspolitik sannolikt inte fungerar och att det finns ett massivt motstånd mot jakt (förutom från några mäktiga lobbygrupper bland främst jägarna) bekymrade henne föga. Vargen och vargens väl och ve är inte en biologisk fråga. Den är en politisk. Biologisk mångfald är inte vetenskap. Det är politik.

I vart fall i Centerpartiets Sverige...

Fortfarande är det många som tror att Sverige är en föregångsnation när det gäller att värna biologisk mångfald. Inget kunde vara mer fel. Sverige har tyvärr inte längre någon tätposition när det gäller naturvård, om vi någonsin haft det. Låt mig ta ett fåtal exempel över åren.

Maceij Zarembas artiklar om skogen i DN i våras (läs om det i min blogg här) skapade välkommen debatt. Men det lär inte hända något. Den Centerpartistiske jordbruksministern har inte så stor förståelse för skogsbrukets eller jordbrukets betydelse för natur och biologisk mångfald.

Svenska bäckar, åar och älvar är totalt sönderbyggda av vattenkraft. Några få procent rinner fortfarande fritt. Men mäktiga intressen kämpar fortfarande för att bygga ut de sista fria älvarna och behålla system som gör den småskaliga vattenkraften ekonomiskt intressant. I detta läge är småskalig vattenkraft ofta storskalig naturförstörelse.

Det leende landskapet finns snart inte i Sverige. Ängar och hagar är snart bara minnen. Nu gäller industriskogar och industrijordbruk. Kväve och fosfor från skattenedsatt konstgödsel förstör jord och vatten i allt från smådiken till hav. Och naturen och den biologiska mångfalden får stryka på foten.

Och så nu vargarna. Sannolikt gör de vargar som nu får skjutas vare sig till eller från i det korta perspektivet. Men Naturvårdsverket har tolkat sina centerpartistiska ministrar rätt och agerar utifrån deras agenda. Då gäller det att kraftigt minska vargstammen, till nivåer som knappast är långsiktigt hållbara. Och till nivåer som är beroende av kostsamma utplanteringar som ingen har en aning om ifall de fungerar.

Det naturliga vore väl att släppa upp vargstammen till en nivå där jakten blev en självklar del av hanteringen av vargen, utan att därför riskera dess framtid i Sverige. Så fungerar det med björn, järv och lo. Så varför inte för vargen?

Sannolikt är det för att vargen inte bara är ett djur. Vargen har blivit en symbol för något annat, som verkligen handlar om politik. Vargjakten är för en del protesten mot statsmakten, mot de där långt borta som inget förstår. Vargjakten är en proteströrelse mot Stockholmarna och stadsborna som ska besluta över "oss vanliga människors" huvuden. Och istället för att bränna bildäck och slåss, så tjuvjagar man varg och kräver en nollvision. (Sannolikt är det ändå bättre att ta ut vreden på vargen istället för på människorna...)

Nå - är jag inte bara en av dessa översittare som inget vet. Delvis är det så. Jag är politiker. Jag bor nära stan. Jag tycker att vargen ska få finnas.

Men jag är också fårbonde. Jag har sett varg bara några kilometer hemifrån. Och jag har haft en varg gående genom en av fårhagarna en vinter, rakt igenom, utan att göra något med fåren. Och jag håller för fullt på att försöka vargsäkra mina hagar.

Jag skulle också önska en annan vargpolitik. Men den handlar inte om att skjuta fler vargar för att omöjliggöra deras långsiktiga överlevnad. Istället handlar den om sånt som mer pengar till vargsäkra stängsel, snabbare utbetalning av ersättningar för rovdjursdödad boskap, mer förståelse för att värdet på boskap inte bara behöver vara kött och skinn utan även kan innebära att mångårigt avelsarbete går förlorat.

Varg och rovdjur är ingen enkel fråga. Den innehåller många bottnar. Men djupast handlar den om hur människa, djur och natur ska kunna leva samman, om vetenskapens plats i politiken, men också om hur vi människor tillsammans söker lösa utmaningar där åsikterna ibland går vitt isär.

Media: NA, SVT Tvärsnytt, SR Örebro, SR, SVT

Vargjakt

Måste väl skriva ett inlägg om vargjakten.

Läser i flera tidningar, DN, SVD, Expressen och SR, men även i hemtidningen NA, om jakten och dess konsekvenser. Sverige anmäls för brott mot EUs regler om hotade djur. Flera alfadjur har sjutits vilket sannolikt kommer att påverka reproduktionen menligt. Vargjaktsmotståndare är ute i skogarna och skrämmer både vargar och jägare.

Den svenska vargjakten är ett sorgligt kapitel av många skäl. För det första finns ingen vetenskaplig grund för att det just nu bara ska få finnas 210 vargar i Sverige. Om stammen ska vara säker ligger enligt vetenskapsmännen minimistammen på över det dubbla. Men ibland kan man som politiker tydligen strunta i vetenskapen. Tänk om man fick tycka lika fritt när det gäller ekonomin...

För det andra är själva jaktsättet så märkligt. Att 25% av de vargar som hittills skjutits varit alfadjur, d.v.s. antingen honan eller hanen i det par som får valpar i området, är bara ett av bevisen på att jakten är felaktig. Om man verkligen ville värna stammen, borde istället ungdjuren skjutas. Nu blir reproduktionen betydligt mer osäker när nya par måste bildas. Om man verkligen ska skjuta varg när stammen är så svag, borde man tillgripa andra jaktsätt där träffsäkerheten(!) är större.

För det tredje borde man acceptera varg i större delar av Sverige, men inte på det sätt som en del jägare tycks mena. Jag har sett jägarförslag som i princip säger ja till varg i Sverige. Men spridningen ska vara så stor att det bara ska få finnas ett eller kanske två vargpar per län. Det rimmar illa med hur djur fungerar. Man kan inte sprida på vilda djur hur som helst. Istället brukar populationstrycket vara avgörande. När man har tillräckligt många djur i centrumområdet sprider de sig naturligt. Det finns fler sådana grundkunskaper som borde omfattas av alla som talar om vargen.

För det fjärde är det illa att det som skulle varit ett beslut som minskade konflikterna runt vargen istället verkar ha ökat dem. Varghatare fortsätter att hata både vargar och oss som vill ha dem kvar. Det är illa. Men lika illa är de vargälskare som hotar jägare eller som springer i skogarna under jakten och stör. Deras sätt att agera blir inte bra för vare sig dagens eller morgondagens vargar.

Själv tycker jag visst att man kan jaga varg. Men jakten borde aldrig fått börja förrän stammen varit så stor att reproduktionen säkrats, inaveln varit tillräckligt begränsad och spridningsområdet tillräckligt stort. Den gränsen ligger, vad jag vet, på drygt 500 djur. Fram till dess borde bara en begränsad licensjakt fått ske av vargar som inte beter sig skyggt och som hotar tamdjursbesättningar eller får boende att känna sig osäkra i sin närmiljö. Tänk om regeringen, Svenska Jägarförbundet, SNF och WWF kunde sätta sig tillsammans för att med andra experter ta fram en gemensam policy för vargen, men även för de andra stora rovdjuren. Det vore bra. Men det kommer nog aldrig att inträffa.