Det verkar inte bli någon lagstiftning för att göra alla partibidrag offentliga. Det är inte bara dumt, det är dåligt och illa för demokratin. Tyvärr verkar moderaterna i regeringen kört ångvälten över de andra allianspartierna och ingen har vågat stå upp för den självklara principen: Alla ekonomiska bidrag, såväl i pengar som resurser, ska vara offentliga.
Socialdemokraterna har börjat svänga, men som jag förstår det innebär det bara att de vill att de pengamässiga bidragen ska vara offentliga. Deras största bidrag kommer från alla de fackliga förtroendevalda som gör extrajobb åt partiet. Folkpartiets Carl B Hamilton har beräknat att värdet av dessa tjänster uppgår till hundratals miljoner. Det vore självklart att dessa fackbidrag också skulle tydliggöras, eller än hellre, förbjudas.
Jag menar att det är oacceptabelt att pengar som ska gå till fackligt arbete på arbetsplatsen istället används för partipolitik. När det handlar om offentliga arbetsgivare innebär det att skattepengar oavkortat går till ett enda parti. Alla skattebetalare, oavsett vilket parti man stödjer, lägger alltså extraresurser till socialdemokraterna. Odemokratiskt - absolut.
Än värre blir det efter ett val som årets. Hur kan LO nu motivera att man använder pengar och resurser till att stötta bara ett parti? Socialdemokraterna är inte arbetarnas parti längre. Bara en dryg femtedel av de med jobb röstade på (s). Den ohälsosamma kopplingen mellan dessa två gigantiska maktcentra borde en gång för alla brytas. Det skulle sannolikt skynda på sotdöden av det mest konservativa av alla Sveriges partier, d.v.s. socialdemokraterna. Men det kan säkerligen också innebära nystarten av ett nytt parti som i sig bär med sig de goda delarna av den socialdemokrati som en gång stod för arbete, bildning och kultur.
Men moderaterna har i princip samma problem. Det är ofattbart att detta nya arbetarparti tar över det gamla arbetarpartiets usla hållning. Trovärdigheten för såväl statsministern som finansministern, som i alla andra sammanhang pratar om öppenhet och stabilitet, blir i detta läge noll. Vad har man att dölja? Vilka bidragsgivare riskerar man att mista? Vilka kopplingar vill man inte visa?
Folkpartiet har länge drivit frågan om total öppenhet i fråga om partibidrag. Nu viker sig mitt parti än en gång i frågan. Det är dåligt. Folkpartiet och Centerpartiet borde ta ett eget initiativ till en lagstiftning som kräver total öppenhet för alla bidrag och sedan söka ett brett parlamentariskt stöd för denna lagstiftning. Sedan får väl de två stora bidragstagarna redovisa om de verkligen står för öppenhet eller om Sverige även i fortsättningen får stå vid skampålen.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2010-11-25
2010-11-24
Örebro som regionalt centrum
Sedan jag tillträdde som kommunstyrelseordförande har jag arbetat för att Örebro ska bli det naturliga regionala centrumet, såväl för länet och arbetsmarknadsregionen som för den nya mellansvenska regionen. Jag har velat bryta med den tradition som tidigare kommunledningar arbetat med, en tradition där Örebro bara skulle vara starkt, bara skulle vara centrum och därmed alltid ha allt. Min vision är att Örebro ska vara ett starkt centrum, men ett vänligt och delande centrum.
Under fyra år har jag jobbat på det uppdraget. Det har varit svårt att få kommunen som administrativ enhet att acceptera det. Det finns också politiska skiljelinjer.
Inte förrän kommunen fick en ny chef, en som kom helt utifrån med nya ögon, så började visionen få fötter. Genom Staffan Isling har Örebro fått en enorm utveckling som regionalt centrum i länet. Han har till exempel numera kommundirektörsträffar med alla länskommuner.
Detta arbete vill jag fortsätta. Jag har bett kommundirektören analysera ett stort antal utvecklingsvägar som skulle stärka regionen, hela regionen. Det handlar om att hitta administrativa vägar som stöttar många kommuner. Upphandling, lönehantering, miljöskydd o.s.v. På många områden kan vi söka gemensamma lösningar. All verksamhet behöver inte heller ligga i Örebro. Kan vi stötta arbetsmarknaden i en kommun genom att lägga en verksamhet där, varför inte? Bara vi är kostnadseffektiva och kvalitetsskapande.
Det handlar också om näringslivet. Örebro måste stärkas som näringslivscentrum, men vi ska inte konkurrera med våra grannkommuner. Det spelar väldigt liten roll om ett nytt företag etablerar sig i Kumla, Hallsberg, Nora eller Lindesberg istället för i Örebro. Det är ändå väldigt sannolikt att de flesta hamnar här, att många bosätter sig här, handlar här och använder den större stadens kulturutbud.
Här finns en skarp skiljelinje mellan oss och socialdemokraterna. De har hittills i alla frågor drivit på att Örebro ska ha allt. Det har funnits en konkurrenssituation främst mellan Örebro, Kumla och Hallsberg. Detta måste brytas. Jag vill samarbeta med Kumla och Hallsberg, om kombiterminal och verksamhetsområden, om miljöteknik och vägar och järnvägar. På samma sätt vill jag att vi jobbar med våra andra länskommuner.
Och vi är på väg. De senaste kommunstyrelsesammanträdena har vi haft några små ärenden som är pusselbitar i ett större pussel. Det handlar om att stötta Karlskoga kring det så kallade X22 projektet. Det handlar om att stötta Kumla kring filmstudion. Det handlar om att stötta Hallsberg som järnvägsknutpunkt.
Mer finns att göra. Jag har varit i Nora och pratat järnväg. Jag har pratat risken för att ÖBO konkurrerar ut de andra kommunernas bostadsbolag med såväl centerpartister som sossar i många länskommuner. Jag har pratat gemensamma visioner kring pendling och boende med flera kommunföreträdare i våra grannkommuner. Visst finns det en sannolikhet att en professor på universitetet gärna skulle bo vid vackra Norasjön eller sköna Lindesjön om det fanns bra pendling.
Örebro har allt att vinna på att än mer bli ett vänligt regionalt centrum. Ett starkt centrum som ser möjligheterna med att samverka med, och ibland till och med stötta, grannkommunerna.
Överraskande Örebro. Överraskande starkt. Överraskande vänligt.
Under fyra år har jag jobbat på det uppdraget. Det har varit svårt att få kommunen som administrativ enhet att acceptera det. Det finns också politiska skiljelinjer.
Inte förrän kommunen fick en ny chef, en som kom helt utifrån med nya ögon, så började visionen få fötter. Genom Staffan Isling har Örebro fått en enorm utveckling som regionalt centrum i länet. Han har till exempel numera kommundirektörsträffar med alla länskommuner.
Detta arbete vill jag fortsätta. Jag har bett kommundirektören analysera ett stort antal utvecklingsvägar som skulle stärka regionen, hela regionen. Det handlar om att hitta administrativa vägar som stöttar många kommuner. Upphandling, lönehantering, miljöskydd o.s.v. På många områden kan vi söka gemensamma lösningar. All verksamhet behöver inte heller ligga i Örebro. Kan vi stötta arbetsmarknaden i en kommun genom att lägga en verksamhet där, varför inte? Bara vi är kostnadseffektiva och kvalitetsskapande.
Det handlar också om näringslivet. Örebro måste stärkas som näringslivscentrum, men vi ska inte konkurrera med våra grannkommuner. Det spelar väldigt liten roll om ett nytt företag etablerar sig i Kumla, Hallsberg, Nora eller Lindesberg istället för i Örebro. Det är ändå väldigt sannolikt att de flesta hamnar här, att många bosätter sig här, handlar här och använder den större stadens kulturutbud.
Här finns en skarp skiljelinje mellan oss och socialdemokraterna. De har hittills i alla frågor drivit på att Örebro ska ha allt. Det har funnits en konkurrenssituation främst mellan Örebro, Kumla och Hallsberg. Detta måste brytas. Jag vill samarbeta med Kumla och Hallsberg, om kombiterminal och verksamhetsområden, om miljöteknik och vägar och järnvägar. På samma sätt vill jag att vi jobbar med våra andra länskommuner.
Och vi är på väg. De senaste kommunstyrelsesammanträdena har vi haft några små ärenden som är pusselbitar i ett större pussel. Det handlar om att stötta Karlskoga kring det så kallade X22 projektet. Det handlar om att stötta Kumla kring filmstudion. Det handlar om att stötta Hallsberg som järnvägsknutpunkt.
Mer finns att göra. Jag har varit i Nora och pratat järnväg. Jag har pratat risken för att ÖBO konkurrerar ut de andra kommunernas bostadsbolag med såväl centerpartister som sossar i många länskommuner. Jag har pratat gemensamma visioner kring pendling och boende med flera kommunföreträdare i våra grannkommuner. Visst finns det en sannolikhet att en professor på universitetet gärna skulle bo vid vackra Norasjön eller sköna Lindesjön om det fanns bra pendling.
Örebro har allt att vinna på att än mer bli ett vänligt regionalt centrum. Ett starkt centrum som ser möjligheterna med att samverka med, och ibland till och med stötta, grannkommunerna.
Överraskande Örebro. Överraskande starkt. Överraskande vänligt.
Kommunal representation
I en artikelserie i Nerikes Allehanda skriver tidningen om den kommunala representationen. Man redovisar dels den totala omfattningen av representation, både intern och extern, och ett antal felaktigheter.
Vad gäller felaktigheterna finns det inga skäl att inte stötta tidningen i frågan. Det måste hela tiden vara kvalitetsförbättringar när det gäller kommunens administrativa system. Representation är och ska vara genomskinlig och möjlig att följa upp och kontrollera.
Däremot kan man ifrågasätta de överord som vänsterpartisten Murad Artin tar till. Artin säger så här enligt tidningen:
– Det är förskräckliga siffror, menar Murad Artin, kommunalråd för vänsterpartiet.
Vad menar han egentligen med det? Att den externa representationen, knappt 2 mkr är för stor? Vad vill han i så fall dra in på?
Eller vill han dra in på den interna representationen? Inser han vad det innebär?
Örebro kommun har, lite beroende på hur man räknar, 11.000 anställda. Om vi vill ge den personal som gör ett så fantastiskt arbete en uppmuntran en gång om året, ett julbord till exempel, så skulle det kosta upp emot 3,8 miljoner kronor. Är det dessa pengar Artin vill åt? Vill han inte att det ska vara möjligt att uppmuntra personalen? Tycker han att vi gör för lite för att ge den personal som jobbar så hårt något bevis på att vi gillar deras jobb?
Nu är det inte så att alla i personalen får julbord. Men vi menar att det är viktigt att på olika sätt visa att vi tycker att personalen gör ett bra jobb. Representation kan vara något så enkelt som att man bjuder personalen på ett adventsfika, en midsommarlunch eller att kommunen tar kostnaderna för fikat efter ett utbildningstillfälle.
Murad Artin och Vänsterpartiet har under flera tillfällen de senaste åren visat sig förmögna till många och stora överord och överdrifter. Detta är ytterligare ett exempel. För mig, som har haft ansvaret för personalpolitiken de senaste åren, har det varit viktigt att skapa goda förutsättningar för en bra personalpolitik, en effektiv organisation, och en organisation som skapar kvalitet. Det har jag lyckats betydligt bättre med än den kommunledning som Artin tidigare var en del av.
Sett i det perspektivet har kanske den ökade interna representationen faktiskt lönat sig. För att skapa en effektivare organisation har det behövts massor av möten. Bra möten kan ha krävt såväl en kaffe med bulle som en salladslunch.
Men visst är det enklare att ropa: "Det är förskräckliga siffror!"
Populism...
Vad gäller felaktigheterna finns det inga skäl att inte stötta tidningen i frågan. Det måste hela tiden vara kvalitetsförbättringar när det gäller kommunens administrativa system. Representation är och ska vara genomskinlig och möjlig att följa upp och kontrollera.
Däremot kan man ifrågasätta de överord som vänsterpartisten Murad Artin tar till. Artin säger så här enligt tidningen:
– Det är förskräckliga siffror, menar Murad Artin, kommunalråd för vänsterpartiet.
Vad menar han egentligen med det? Att den externa representationen, knappt 2 mkr är för stor? Vad vill han i så fall dra in på?
Eller vill han dra in på den interna representationen? Inser han vad det innebär?
Örebro kommun har, lite beroende på hur man räknar, 11.000 anställda. Om vi vill ge den personal som gör ett så fantastiskt arbete en uppmuntran en gång om året, ett julbord till exempel, så skulle det kosta upp emot 3,8 miljoner kronor. Är det dessa pengar Artin vill åt? Vill han inte att det ska vara möjligt att uppmuntra personalen? Tycker han att vi gör för lite för att ge den personal som jobbar så hårt något bevis på att vi gillar deras jobb?
Nu är det inte så att alla i personalen får julbord. Men vi menar att det är viktigt att på olika sätt visa att vi tycker att personalen gör ett bra jobb. Representation kan vara något så enkelt som att man bjuder personalen på ett adventsfika, en midsommarlunch eller att kommunen tar kostnaderna för fikat efter ett utbildningstillfälle.
Murad Artin och Vänsterpartiet har under flera tillfällen de senaste åren visat sig förmögna till många och stora överord och överdrifter. Detta är ytterligare ett exempel. För mig, som har haft ansvaret för personalpolitiken de senaste åren, har det varit viktigt att skapa goda förutsättningar för en bra personalpolitik, en effektiv organisation, och en organisation som skapar kvalitet. Det har jag lyckats betydligt bättre med än den kommunledning som Artin tidigare var en del av.
Sett i det perspektivet har kanske den ökade interna representationen faktiskt lönat sig. För att skapa en effektivare organisation har det behövts massor av möten. Bra möten kan ha krävt såväl en kaffe med bulle som en salladslunch.
Men visst är det enklare att ropa: "Det är förskräckliga siffror!"
Populism...
2010-11-19
Bränder i Vivalla
Ytterligare en brand har ägt rum i Vivalla. I en gymnastiksal igen denna gång. Det är oacceptabelt.
Trygghet handlar om många olika saker. Det kan handla om att barn kan gå till skolan utan att behöva vara rädda för mobbning, eller kränkande behandling. Det kan handla om att äldre känner trygghet och säkerhet om de bor hemma, eller på äldreboenden av olika former. Det kan handla om att kvinnor kan gå ensamma över stan en sen lördagskväll.
Men det handlar inte minst om att människor ska kunna känna sig trygga i sina hem och bostadsområden. När tryggheten eroderar i den omgivning som ligger en närmast, skapar vi ohållbara situationer.
Det är i det perspektivet man måste se de båda bränderna i Vivalla. Vivalla är sedan många år ett så kallat "utanförskapsområde". En del vill inte att man ska säga det. De tror det är bättre om man döljer det uppenbara bakom politiskt korrekta omskrivningar. Men sanning och öppenhet är alltid bättre när man arbetar med demokrati och politik. Vivalla, men tyvärr inte bara Vivalla, saknar många av de förutsättningar som andra bostadsområden har för att skapa innanförskap, integration. Det handlar om jobb - för få av de som bor i Vivalla har ett jobb att gå till. Det handlar om bidragsberoende - för många av de som bor i Vivalla är beroende av bidrag. Det handlar om samhällsengagemang - för få av de som bor i Vivalla är engagerade i föreningar, organisationer, nätverk - det civila samhället.
Det handlar också om trygghet. I Vivalla är tryggheten mindre och brottsligheten högre än i andra bostadsområden. De två skolbränderna är bara de senaste, övertydliga exemplen på detta.
Detta kan inte fortsätta. Vi måste både agera omedelbart och långsiktigt.
Omedelbart: Jag har idag bett kommunledningskontoret undersöka vilka åtgärder som vi ska genomföra för att se till så att riskerna för ytterligare bränder eller liknande brott minimeras. Vi måste gå igenom alla möjligheter för att öka den trygghet som nu alltför många berövas.
Långsiktigt: Koalitionens arbete med nya arbetsplatser i Vivalla måste få upp takten. Örebroportens och ÖBOs styrelser måste omelbart fatta de nödvändiga besluten som gör att den inriktning vi slagit fast i våra budgetar blir mer än ord. Grävskoporna måste igång!
ÖBOs arbete med att förändra Vivallas struktur måste igång NU! Stora, ensartade bostadsområden skapar i sig problem. Vivalla måste bli ett attraktivt bostadsområde med lägenheter, villor, bostadsrätter, affärer, kultur, sport och fritid.
Vi måste bygga ihop Örebro. Vivalla ligger alldeles för separerat från staden. Planeringen för att däcka över motorvägen och skapa kommunikation, bostäder och arbetsplatser mellan Vivalla och Baronbackarna måste prioriteras.
Örebro är en fantastisk stad. Men det är en stad med många utmaningar. De utmaningarna kommer inte jag att tveka att lyfta för att lösa!
Trygghet handlar om många olika saker. Det kan handla om att barn kan gå till skolan utan att behöva vara rädda för mobbning, eller kränkande behandling. Det kan handla om att äldre känner trygghet och säkerhet om de bor hemma, eller på äldreboenden av olika former. Det kan handla om att kvinnor kan gå ensamma över stan en sen lördagskväll.
Men det handlar inte minst om att människor ska kunna känna sig trygga i sina hem och bostadsområden. När tryggheten eroderar i den omgivning som ligger en närmast, skapar vi ohållbara situationer.
Det är i det perspektivet man måste se de båda bränderna i Vivalla. Vivalla är sedan många år ett så kallat "utanförskapsområde". En del vill inte att man ska säga det. De tror det är bättre om man döljer det uppenbara bakom politiskt korrekta omskrivningar. Men sanning och öppenhet är alltid bättre när man arbetar med demokrati och politik. Vivalla, men tyvärr inte bara Vivalla, saknar många av de förutsättningar som andra bostadsområden har för att skapa innanförskap, integration. Det handlar om jobb - för få av de som bor i Vivalla har ett jobb att gå till. Det handlar om bidragsberoende - för många av de som bor i Vivalla är beroende av bidrag. Det handlar om samhällsengagemang - för få av de som bor i Vivalla är engagerade i föreningar, organisationer, nätverk - det civila samhället.
Det handlar också om trygghet. I Vivalla är tryggheten mindre och brottsligheten högre än i andra bostadsområden. De två skolbränderna är bara de senaste, övertydliga exemplen på detta.
Detta kan inte fortsätta. Vi måste både agera omedelbart och långsiktigt.
Omedelbart: Jag har idag bett kommunledningskontoret undersöka vilka åtgärder som vi ska genomföra för att se till så att riskerna för ytterligare bränder eller liknande brott minimeras. Vi måste gå igenom alla möjligheter för att öka den trygghet som nu alltför många berövas.
Långsiktigt: Koalitionens arbete med nya arbetsplatser i Vivalla måste få upp takten. Örebroportens och ÖBOs styrelser måste omelbart fatta de nödvändiga besluten som gör att den inriktning vi slagit fast i våra budgetar blir mer än ord. Grävskoporna måste igång!
ÖBOs arbete med att förändra Vivallas struktur måste igång NU! Stora, ensartade bostadsområden skapar i sig problem. Vivalla måste bli ett attraktivt bostadsområde med lägenheter, villor, bostadsrätter, affärer, kultur, sport och fritid.
Vi måste bygga ihop Örebro. Vivalla ligger alldeles för separerat från staden. Planeringen för att däcka över motorvägen och skapa kommunikation, bostäder och arbetsplatser mellan Vivalla och Baronbackarna måste prioriteras.
Örebro är en fantastisk stad. Men det är en stad med många utmaningar. De utmaningarna kommer inte jag att tveka att lyfta för att lösa!
2010-11-15
Zlatan
Nyss hyllade Zlatan sitt Malmö på Fotbollsgalan. I går avgjorde han Milanoderbyt. Fantastisk livsresa den mannen gjort. Vilken framåtanda. Vilket entreprenörskap!
Det finns en enorm inneboende kraft i alla människor. Alldeles för ofta är det samhällets synliga eller dolda ramar som begränsar kraften. Alldeles för ofta är det politiska system som gör aktiva, kraftfulla invandrare till beroende inaktivister.
Men där sker nu en förändring. Med Erik Ullehag och Folkpartiet vid rodret kommer integrationspolitiken att förändras radikalt. Socialdemokraternas mångåriga arv att göra människor bidragsberoende, inaktiva och utanför kommer att brytas.
Det är på tiden.
Det finns en enorm inneboende kraft i alla människor. Alldeles för ofta är det samhällets synliga eller dolda ramar som begränsar kraften. Alldeles för ofta är det politiska system som gör aktiva, kraftfulla invandrare till beroende inaktivister.
Men där sker nu en förändring. Med Erik Ullehag och Folkpartiet vid rodret kommer integrationspolitiken att förändras radikalt. Socialdemokraternas mångåriga arv att göra människor bidragsberoende, inaktiva och utanför kommer att brytas.
Det är på tiden.
2010-11-14
Förtur
Såväl Nerikes Allehanda som Radio Örebro berättar om universitetets begäran om förtur i tomtkön för en nyckelperson för universitetet och den nya läkarutbildningen. Jag uttalar mig i båda media om det rätta i att ge förtur.
Min mening är dessutom att det i många fall är för svårt att få förtur i tomtkön i Örebro. Varför? Är det inte bara eliten som gynnas på de vanliga örebroarnas bekostnad? Om man reagerar med magen är det så. Men som politiker och ledare för ett Örebro i utveckling kan man inte göra det. Frågan är nämligen mer komplicerad än så.
Örebro växer, förändras och utvecklas som aldrig förr. Koalitionen som lett Örebro de senaste fyra åren har skapat enormt goda förutsättningar för Örebro och örebroarna. Tusentals nya örebroare flyttar hit för att Örebro blivit så bra. Företag växer i en utsträckning som tidigare inte skådats. Arbetslösheten minskar kraftigt. Ekonomin är urstark och skapar förutsättningar för ännu mer utveckling, fler och bättre jobb och ännu bättre välfärd.
Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Kommunledningens strategiska arbete med förändring och utveckling spelar en viktig roll. Vårt samarbete med universitetet är unikt. Vårt arbete med nyföretagande och växande företag spelar roll. Det är i det sammanhanget ett arbete med att skapa bättre förtursregler måste sättas in.
Under de senaste fyra åren har jag rätt många gånger fått samtal från företagare och från universitetet som visar på problemen med att rekrytera toppkompetens till Örebro. Ibland flyttar dessa toppkrafter till det socialdemokratiskt styrda Kumla, med som det verkar betydligt generösare regler. Men oftare blir de kvar i Stockholmsområdet.
Det innebär att Örebro riskerar att tappa toppkompetens. Utvecklingen blir sämre för såväl företag, universitet som kommun. En sämre utveckling leder till färre jobb i framtiden. Med fler välavlönade i Örebro ökar handeln och skapar nya arbetstillfällen. Det gynnar alla örebroare men framförallt de som söker de enklare jobben inom handel och service. Fler toppkrafter inom universitet och företagande skapar bättre företags- och forskningsklimat och ger oss enorma möjligheter att utveckla staden, jobben och välfärden.
Alternativet, att som rätt många av de som skriver inlägg på na.se, att låtsas som om den enda rättvisan är att låta alla alltid stå i samma köer, innebär stagnation, sämre utveckling och på sikt färre jobb och sämre välfärd.
Min mening är dessutom att det i många fall är för svårt att få förtur i tomtkön i Örebro. Varför? Är det inte bara eliten som gynnas på de vanliga örebroarnas bekostnad? Om man reagerar med magen är det så. Men som politiker och ledare för ett Örebro i utveckling kan man inte göra det. Frågan är nämligen mer komplicerad än så.
Örebro växer, förändras och utvecklas som aldrig förr. Koalitionen som lett Örebro de senaste fyra åren har skapat enormt goda förutsättningar för Örebro och örebroarna. Tusentals nya örebroare flyttar hit för att Örebro blivit så bra. Företag växer i en utsträckning som tidigare inte skådats. Arbetslösheten minskar kraftigt. Ekonomin är urstark och skapar förutsättningar för ännu mer utveckling, fler och bättre jobb och ännu bättre välfärd.
Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Kommunledningens strategiska arbete med förändring och utveckling spelar en viktig roll. Vårt samarbete med universitetet är unikt. Vårt arbete med nyföretagande och växande företag spelar roll. Det är i det sammanhanget ett arbete med att skapa bättre förtursregler måste sättas in.
Under de senaste fyra åren har jag rätt många gånger fått samtal från företagare och från universitetet som visar på problemen med att rekrytera toppkompetens till Örebro. Ibland flyttar dessa toppkrafter till det socialdemokratiskt styrda Kumla, med som det verkar betydligt generösare regler. Men oftare blir de kvar i Stockholmsområdet.
Det innebär att Örebro riskerar att tappa toppkompetens. Utvecklingen blir sämre för såväl företag, universitet som kommun. En sämre utveckling leder till färre jobb i framtiden. Med fler välavlönade i Örebro ökar handeln och skapar nya arbetstillfällen. Det gynnar alla örebroare men framförallt de som söker de enklare jobben inom handel och service. Fler toppkrafter inom universitet och företagande skapar bättre företags- och forskningsklimat och ger oss enorma möjligheter att utveckla staden, jobben och välfärden.
Alternativet, att som rätt många av de som skriver inlägg på na.se, att låtsas som om den enda rättvisan är att låta alla alltid stå i samma köer, innebär stagnation, sämre utveckling och på sikt färre jobb och sämre välfärd.
2010-11-13
Socialdemokraternas bekymmer, Folkpartiets möjlighet
I en artikel på DN debatt den 17 oktober beskriver Anders Lindholm, Demoskop, grunden för det socialdemokratiska moras vi nu ser.
Andelen svenskar som ser sig som socialdemokratiska till ideologin är bara 23 %. Och andelen minskar. Samtidigt ser sig bara 67 % av de som röstar på socialdemokraterna som just socialdemokrater. Den sannolika kärnan av socialdemokrater är alltså ungefär 15 %. Det finns en stor möjlighet att partiet nu i rask takt är på väg ner mot dessa tal.
Tidigare har socialdemokraterna kunnat attrahera väljare som inte beskriver sig som ideologiska just därför man varit statsbärande. Men partiet är inte statsbärande längre. Och det kommer att bli allt mindre statsbärande i takt med att man fortsätter att vara oppositionsparti. Inför valet 2014 kommer det knappast att finnas någon i sossetoppen som kommer att ha ministererfarenhet, framförallt inte om SSU får bestämma.
Det är övertydligt att socialdemokraterna just nu både saknar politik och personer som kan personifiera den otydliga politiken. Om man åter går till DN och dagens ledare så pekar den på det problem som är partiets centrala bekymmer."Inom socialdemokratin finns en djup ovilja mot förändringar. Det kan kallas trygghet, men också konservatism." Problemet för socialdemokraterna är att om man ändrar denna partistruktur så är det ett helt annat parti som ser dagens ljus.
För Folkpartiet är utmaningen helt annorlunda. Vi har enorma möjligheter att växa, att attrahera de liberaler som finns inom alla andra partier. Genom en fortsatt målmedveten satsning på en politik för förändring, på att våga lyfta de svåra frågorna som behöver svar inför framtiden: integration, människovärde, det offentligas roll, människans växt och utveckling, internationalismens utmaningar och så vidare, så kommer vi att lyfta. Det är en politik som inte kommer att stryka alla medhårs. Men den kommer att som alltid med liberal politik och med liberala politiker att vara framåtsyftande och söka lösningar för framtiden.
Andelen svenskar som ser sig som socialdemokratiska till ideologin är bara 23 %. Och andelen minskar. Samtidigt ser sig bara 67 % av de som röstar på socialdemokraterna som just socialdemokrater. Den sannolika kärnan av socialdemokrater är alltså ungefär 15 %. Det finns en stor möjlighet att partiet nu i rask takt är på väg ner mot dessa tal.
Tidigare har socialdemokraterna kunnat attrahera väljare som inte beskriver sig som ideologiska just därför man varit statsbärande. Men partiet är inte statsbärande längre. Och det kommer att bli allt mindre statsbärande i takt med att man fortsätter att vara oppositionsparti. Inför valet 2014 kommer det knappast att finnas någon i sossetoppen som kommer att ha ministererfarenhet, framförallt inte om SSU får bestämma.
Det är övertydligt att socialdemokraterna just nu både saknar politik och personer som kan personifiera den otydliga politiken. Om man åter går till DN och dagens ledare så pekar den på det problem som är partiets centrala bekymmer."Inom socialdemokratin finns en djup ovilja mot förändringar. Det kan kallas trygghet, men också konservatism." Problemet för socialdemokraterna är att om man ändrar denna partistruktur så är det ett helt annat parti som ser dagens ljus.
För Folkpartiet är utmaningen helt annorlunda. Vi har enorma möjligheter att växa, att attrahera de liberaler som finns inom alla andra partier. Genom en fortsatt målmedveten satsning på en politik för förändring, på att våga lyfta de svåra frågorna som behöver svar inför framtiden: integration, människovärde, det offentligas roll, människans växt och utveckling, internationalismens utmaningar och så vidare, så kommer vi att lyfta. Det är en politik som inte kommer att stryka alla medhårs. Men den kommer att som alltid med liberal politik och med liberala politiker att vara framåtsyftande och söka lösningar för framtiden.
2010-11-11
Ett parti (s)om andra
Valet 2010 visade på hur heterogent det svenska politiska samhället är. De politiska skiljelinjerna går kors och tvärs över landet och förenar och skiljer människor och landsdelar. Det handlar om stad mot landsbygd. Det handlar om arbete och tillväxt mot bidrag och stillastående. Det handlar om internationalism mot nationalism. Och så vidare.
Socialdemokraterna har inte lyckats med att skapa en trovärdig politik för det Sverige som växer. Det var tydligt redan 2006 men blir övertydligt nu. Samma problem finns för broderpartierna runt om i Europa. Socialdemokratin är inte svaret på någon av dagens och morgondagens frågor.
Det ska bli intressant att följa den omprövning socialdemokraterna nu genomgår. Kommer de att lyckas? Jag har i tidigare bloggar skrivit om imploderande partier. Partier som varit statsbärande, men som inte lyckats formulera nya visioner och därmed i princip försvunnit. Jag tror socialdemokratin är på väg åt samma håll. Socialdemokratins 1900-talslösningar och starka kopplingar till olika cementerande samhällsfunktioner som LO kommer att snabba på utvecklingen. Partiet kommer att bli ett parti som andra. Toppa på kanske 25 - 30%, göra dåliga val och bara få 12%.
Socialdemokraterna är alltså ett parti som alla andra. Det märks också på den diskussion om framtiden som nu börjat. Den sker inför öppen ridå. Det hade aldrig hänt tidigare då allt skedde bakom stängda dörrar. Otaliga är de berättelser om hur arbetarkommuner och riksdagsgrupper blivit uppläxade av de starka männen (och ibland kvinnorna) ibland på sätt som är ofattbara för oss som är vana vid en annan partikultur. I det stora partiet kunde detta ändå hållas internt, hos oss andra hade det inneburit avhopp och mediala artiklar. Men även här blir nu socialdemokraterna ett parti som alla andra.
Denna utveckling är bra. Bra för Sverige. Bra för demokratin. Bra för utvecklingen. Nu återstår bland annat att bryta den koppling som fortfarande finns till den korporativistiska 1900-tals socialdemokratin. I huvudsak handlar det om att bryta den partimässiga kopplingen med facket och de risker för korrumperande system det handlar om. Förhoppningsvis sker den utvecklingen snabbt nu när det inte finns någon tydlig s-majoritet bland LOs medemmar, och där socialdemokraterna sannolikt knappast har en majoritetsställning hos medlemmarna i flera förbund.
Socialdemokraterna har inte lyckats med att skapa en trovärdig politik för det Sverige som växer. Det var tydligt redan 2006 men blir övertydligt nu. Samma problem finns för broderpartierna runt om i Europa. Socialdemokratin är inte svaret på någon av dagens och morgondagens frågor.
Det ska bli intressant att följa den omprövning socialdemokraterna nu genomgår. Kommer de att lyckas? Jag har i tidigare bloggar skrivit om imploderande partier. Partier som varit statsbärande, men som inte lyckats formulera nya visioner och därmed i princip försvunnit. Jag tror socialdemokratin är på väg åt samma håll. Socialdemokratins 1900-talslösningar och starka kopplingar till olika cementerande samhällsfunktioner som LO kommer att snabba på utvecklingen. Partiet kommer att bli ett parti som andra. Toppa på kanske 25 - 30%, göra dåliga val och bara få 12%.
Socialdemokraterna är alltså ett parti som alla andra. Det märks också på den diskussion om framtiden som nu börjat. Den sker inför öppen ridå. Det hade aldrig hänt tidigare då allt skedde bakom stängda dörrar. Otaliga är de berättelser om hur arbetarkommuner och riksdagsgrupper blivit uppläxade av de starka männen (och ibland kvinnorna) ibland på sätt som är ofattbara för oss som är vana vid en annan partikultur. I det stora partiet kunde detta ändå hållas internt, hos oss andra hade det inneburit avhopp och mediala artiklar. Men även här blir nu socialdemokraterna ett parti som alla andra.
Denna utveckling är bra. Bra för Sverige. Bra för demokratin. Bra för utvecklingen. Nu återstår bland annat att bryta den koppling som fortfarande finns till den korporativistiska 1900-tals socialdemokratin. I huvudsak handlar det om att bryta den partimässiga kopplingen med facket och de risker för korrumperande system det handlar om. Förhoppningsvis sker den utvecklingen snabbt nu när det inte finns någon tydlig s-majoritet bland LOs medemmar, och där socialdemokraterna sannolikt knappast har en majoritetsställning hos medlemmarna i flera förbund.
2010-11-08
Svenska Kammarorkestern!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
har inte bloggat på ett par månader. Beror på många saker. Tiden efter ett val kan användas till att fundera över många saker, både inom och utanför politiken.
Men ibland blir man tvungen.
Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.
Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.
För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.
Men ibland blir man tvungen.
Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.
Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.
För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.
2010-09-23
2500 fler glada örebroare
Det går att säga mycket om valet i Örebro. Vem som vann, och vem som förlorade. Hur valsystemet ser ut och vad det får för konsekvenser. Om valrörelsen varit smutsig eller ej och om det förekommit valfusk, eller bara dålig valetik.
Man kan konstatera:
Att Koalition Örebro har 2,9 % övertag på S och V i kommunvalet.
Att Koalition Örebro har nästan 2500 fler väljare än S och V i kommunvalet.
Att med en full proportionalitet skulle Koalition Örebro fått 31,6 mandat - avrundat till 32 mandat i kommunfullmäktige, d.v.s. bara ett mandat från egen majoritet.
Att tre av koalitionens partier minskade med drygt 3000 röster, men att de två andra ökade med över 4000 röster. Koalitionen har alltså mer än 1300 röster fler 2010 än 2006.
Att även V minskade sin väljarandel.
Att de partier som minskade har haft de tydligaste ansvarsområdena.
Att Centerpartiet har drygt 4000 röster, bara 500 färre än SD, men bara hälften av SD,s mandat.
Att ett av de tydligaste skälen för att det inte finns möjlighet för något av Koalitionspartierna att jobba ihop med (s) i en allians är att (s) under fyra år, inte några dagar, arbetat med smutskastning av våra partier och oss politiker.
Att denna smutskastning nådde nya höjder, eller kanske lägsta nivåer, under valrörelsen 2010.
Att jag de senaste dagarna fått tiotalet mail, meddelanden på Facebook och telefonsamtal från människor som upplevt allt ifrån rosutdelning vid vallokaler, över hotfulla stämningar vid vallokaler när man valt att ta "fel" valsedel, till utdelning av färdigilagda valkuvert. Nu återstår det att värdera detta och fundera över rätt väg att gå vidare.
Att 2500 fler örebroare blir glada vid ett Koalitionsstyre än med ett vänsterstyre!
Man kan konstatera:
Att Koalition Örebro har 2,9 % övertag på S och V i kommunvalet.
Att Koalition Örebro har nästan 2500 fler väljare än S och V i kommunvalet.
Att med en full proportionalitet skulle Koalition Örebro fått 31,6 mandat - avrundat till 32 mandat i kommunfullmäktige, d.v.s. bara ett mandat från egen majoritet.
Att tre av koalitionens partier minskade med drygt 3000 röster, men att de två andra ökade med över 4000 röster. Koalitionen har alltså mer än 1300 röster fler 2010 än 2006.
Att även V minskade sin väljarandel.
Att de partier som minskade har haft de tydligaste ansvarsområdena.
Att Centerpartiet har drygt 4000 röster, bara 500 färre än SD, men bara hälften av SD,s mandat.
Att ett av de tydligaste skälen för att det inte finns möjlighet för något av Koalitionspartierna att jobba ihop med (s) i en allians är att (s) under fyra år, inte några dagar, arbetat med smutskastning av våra partier och oss politiker.
Att denna smutskastning nådde nya höjder, eller kanske lägsta nivåer, under valrörelsen 2010.
Att jag de senaste dagarna fått tiotalet mail, meddelanden på Facebook och telefonsamtal från människor som upplevt allt ifrån rosutdelning vid vallokaler, över hotfulla stämningar vid vallokaler när man valt att ta "fel" valsedel, till utdelning av färdigilagda valkuvert. Nu återstår det att värdera detta och fundera över rätt väg att gå vidare.
Att 2500 fler örebroare blir glada vid ett Koalitionsstyre än med ett vänsterstyre!
2010-09-21
Valanalys: Koalitionen leder, socialdemokratisk smutskastning
Snart kan vi summera årets kommunalval. De två huvudtema som finns är;
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
2010-09-17
Nöje(s)land eller jobb
Socialdemokraterna vill ha ett stort nöjesland i Vivalla. Ytterligare ett av de många knasiga projekt som partiet lanserat eller drivit när de hade makten.
Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:
Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.
1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!
Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.
Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:
a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.
2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!
Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.
Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.
Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.
Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.
3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!
Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.
Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.
På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.
Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.
Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?
Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.
Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.
Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.
Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.
4) Trygghet och Polissamarbete
Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.
Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.
Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.
Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.
Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.
Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.
Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:
Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.
1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!
Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.
Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:
a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.
2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!
Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.
Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.
Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.
Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.
3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!
Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.
Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.
På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.
Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.
Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?
Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.
Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.
Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.
Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.
4) Trygghet och Polissamarbete
Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.
Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.
Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.
Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.
Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.
Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.
2010-09-15
Ekonomisk lö(s)mynthet
Under de senaste fyra åren har det varit ett systemskifte i Örebro. Koalitionen har genomfört en politik som byggt på en långsiktigt hållbar ekonomi. Under den djupaste lågkonjunkturen i modern tid, har Örebro byggts stabilt och starkt. Den ekonomiska grunden har varit vägen för att värna välfärd och stärka Örebros ställning, regionalt och nationellt.
Detta arbete har burit frukt. Örebro klättrar på ranking efter ranking. Vi växer mest av jämförbara kommuner. Vi har bäst utveckling på flera olika kvalitetsindex i jämförelse med samma kommuner. Medborgarna får bättre kvalitet till lägre kostnader. Vi bygger en kommun som klarar av olika påfrestningar.
Denna resa har inte varit lätt. Den har inneburit att vi fattat svåra beslut, beslut som påverkat flera örebroare. Men skälet att vi gjort det är att vi värnat välfärden för alla. En minskning av administrationen påverkar personal, men gör att mer pengar kan läggas på skolan och omsorgerna. En skolnedläggning påverkar både elever och personal, men genom lägre lokalkostnader blir det mer pengar till lärare och elevvård.
Denna politik är en tydlig förändring mot tidigare socialdemokratiska kommunledningars politik. De har aldrig klarat av att göra nödvändiga förändringar i tid. Istället har de låtit saker och ting bero, drivit kommunen med underskott och sedan tvingats till nödstopp och krisstopp.
Jag hade hoppats att denna politik var vid vägs ände. Men idag visar socialdemokraterna, i en artikel i NA, åter att de inte lärt av historien. Istället är det som vanligt det våta fingrets politik som styr. Istället för att inse att det är den egna oförmågan att minska skollokaler när elevantalet minskar, väljer man att riva upp nödvändiga beslut. Den årliga kostnaden för Rudbecksskolan som socialdemokraterna måste hantera, upp emot 8 miljoner kronor. Var tar man dem?
Vilka andra skolor ska man återstarta? Det är illavarslande om den person som säger sig vilja bli kommunstyrelseordförande inte litar på kommunens egna tjänstemän och deras utredningar. Politiserade utredningar kanske förekom under tidigare regimer, men absolut inte under den nuvarande.
På samma sätt med busskortet. 3 miljoner kronor. Var hämtar man dem?
Ökad lärartäthet till 9 lärare per 100 elever, en höjning med 6 %. Kostnad? Kanske 50 miljoner, kanske mer, men det beror egentligen på vad man menar. Är det lärartäthet, eller pedagogisk personal? Ska det ske på bekostnad av annan personal eller är det nya kostnader? Oavsett detta - var tar man pengarna?
Valet 2010 står mellan tydliga alternativ. En av de tydligaste skiljelinjerna är i synen på ekonomi. Det står klart att oppositionen saknar ekonomisk kunskap och ekonomisk trovärdighet. En röst på vänsterpartierna leder sannolikt till samma ekonomiska moras som vi såg under 1990-talet och fram till 2005. Det är illa för Örebros framtid och för välfärden.
Detta arbete har burit frukt. Örebro klättrar på ranking efter ranking. Vi växer mest av jämförbara kommuner. Vi har bäst utveckling på flera olika kvalitetsindex i jämförelse med samma kommuner. Medborgarna får bättre kvalitet till lägre kostnader. Vi bygger en kommun som klarar av olika påfrestningar.
Denna resa har inte varit lätt. Den har inneburit att vi fattat svåra beslut, beslut som påverkat flera örebroare. Men skälet att vi gjort det är att vi värnat välfärden för alla. En minskning av administrationen påverkar personal, men gör att mer pengar kan läggas på skolan och omsorgerna. En skolnedläggning påverkar både elever och personal, men genom lägre lokalkostnader blir det mer pengar till lärare och elevvård.
Denna politik är en tydlig förändring mot tidigare socialdemokratiska kommunledningars politik. De har aldrig klarat av att göra nödvändiga förändringar i tid. Istället har de låtit saker och ting bero, drivit kommunen med underskott och sedan tvingats till nödstopp och krisstopp.
Jag hade hoppats att denna politik var vid vägs ände. Men idag visar socialdemokraterna, i en artikel i NA, åter att de inte lärt av historien. Istället är det som vanligt det våta fingrets politik som styr. Istället för att inse att det är den egna oförmågan att minska skollokaler när elevantalet minskar, väljer man att riva upp nödvändiga beslut. Den årliga kostnaden för Rudbecksskolan som socialdemokraterna måste hantera, upp emot 8 miljoner kronor. Var tar man dem?
Vilka andra skolor ska man återstarta? Det är illavarslande om den person som säger sig vilja bli kommunstyrelseordförande inte litar på kommunens egna tjänstemän och deras utredningar. Politiserade utredningar kanske förekom under tidigare regimer, men absolut inte under den nuvarande.
På samma sätt med busskortet. 3 miljoner kronor. Var hämtar man dem?
Ökad lärartäthet till 9 lärare per 100 elever, en höjning med 6 %. Kostnad? Kanske 50 miljoner, kanske mer, men det beror egentligen på vad man menar. Är det lärartäthet, eller pedagogisk personal? Ska det ske på bekostnad av annan personal eller är det nya kostnader? Oavsett detta - var tar man pengarna?
Valet 2010 står mellan tydliga alternativ. En av de tydligaste skiljelinjerna är i synen på ekonomi. Det står klart att oppositionen saknar ekonomisk kunskap och ekonomisk trovärdighet. En röst på vänsterpartierna leder sannolikt till samma ekonomiska moras som vi såg under 1990-talet och fram till 2005. Det är illa för Örebros framtid och för välfärden.
Forskningspengar
Örebro kommun är en av de kommuner i Sverige som stödjer det lokala universitetet mest. Denna politik är en av de största förändringarna sedan koalitionen tog över makten. Tidigare (s) regimer hade helt nonchalerat universitetet. Det finns säkert både politiska och personliga skäl för detta.
När vi tog över gjorde vi tvärt om. Ett av våra första gemensamma besök gick till universitetet där vi samtalade om hur vi kunde samverka för både universitetets och kommunens bästa. Vi ville båda att universitetet skulle bli en dragare; för studenter, för företag, för kommunen. Redan efter fyra år ser vi tydliga resultat av det samarbetet.
Örebro växer som aldrig förr.
Universitetet slår all time high vad gäller studenter.
Läkarlinjen etableras.
Forskningsmiljoner strömmar in.
Samverkan universitet - näringsliv - kommun stärks.
Ett av de konkreta resultaten av vårt samarbete var den forskarskola som vi gemensamt finansierar kring offentlig förvaltning. Kommunens bidrag om 5 miljoner kronor per år är väl investerade pengar. Det ger både universitetet och kommunen större möjligheter att utvecklas, att effektiviseras, att bli tydligare i sina uppdrag.
Men nu måste vi gå vidare. Under den kommande mandatperioden måste Örebro kommun växla upp sitt stöd till universitetsanknuten forskning i Örebro. Ett mål ska vara att 1 % av kommunens omsättning ska användas till forskning. Det innebär att vi bör ha en forskningsbudget på ca 70 miljoner kronor i dagsläget. Merparten av dessa pengar bör gå till samverkan med universitetet.
Jag föreslår att kommunen under kommande år avsätter tio miljoner kronor per år i olika forskningsprojekt. Jag kan se flera intressanta områden som vi tillsammans kan jobba med. Det gäller att både hitta universitetets styrkor och kommunens behov. Utifrån mitt perspektiv finns det stora kommunala behov inom bland annat dessa områden:
Geriatrik: Genom läkarutbildningens inriktning är det naturligt att åldrandet blir ett av de viktigaste områdena i framtiden. Kommunens roll i omvårdnad och omsorgstagande av de äldre kommer att bli allt mer central. Men vad ska vi göra för att göra rätt? Vad är det som karaktäriserar en frisk ålderdom och hur uppmuntrar vi det friska? Vilka åtgärder ska vi göra för att möta den åldrande med många sjukdomar?
IT i vård och omsorg: Ett av de sannolikt största tillväxtområdena de kommande åren är användandet av IT i vård och omsorg. Det kan handla om allt ifrån kommunikationer med anhöriga för en säker vardag till övervakningssystem för sjuka i behov av hemvård. Här finns enorma möjligheter både för en kommun som behöver effektivisera och rationalisera och för företagare som kan hitta nya marknader, både bland offentliga och privata intressenter.
Integration: Frågorna kring hur vi bygger integrerade städer med hög livskvalitet för fler, utan att inkräkta på individernas egna livsval, kommer att vara central. Men lösningarna på hur man skapar en integrerad stad lyser mest med sin frånvaro. Finns det lärdomar att dra i hur andra länder och städer agerat?
Sedan är det självklart att vi måste fortsätta med jobbet kring effektiv kommunal förvaltning. I framtiden kommer det att vara en central överlevnadsfråga för den offentliga sektorn.
Just nu handlar den lokala universitetspolitiken om vem som lovar mest när det gäller nya studentboenden. Visst är det en viktig fråga, men den är både övergående och tillfällig. För mig handlar lokal universitetspolitik istället om att stärka universitetet som forskningsmiljö. Det kommer att skapa ett annat attraktivare universitet, ett annat rikare och mångfaldigare näringsliv och en stabilare kommunal välfärd.
När vi tog över gjorde vi tvärt om. Ett av våra första gemensamma besök gick till universitetet där vi samtalade om hur vi kunde samverka för både universitetets och kommunens bästa. Vi ville båda att universitetet skulle bli en dragare; för studenter, för företag, för kommunen. Redan efter fyra år ser vi tydliga resultat av det samarbetet.
Örebro växer som aldrig förr.
Universitetet slår all time high vad gäller studenter.
Läkarlinjen etableras.
Forskningsmiljoner strömmar in.
Samverkan universitet - näringsliv - kommun stärks.
Ett av de konkreta resultaten av vårt samarbete var den forskarskola som vi gemensamt finansierar kring offentlig förvaltning. Kommunens bidrag om 5 miljoner kronor per år är väl investerade pengar. Det ger både universitetet och kommunen större möjligheter att utvecklas, att effektiviseras, att bli tydligare i sina uppdrag.
Men nu måste vi gå vidare. Under den kommande mandatperioden måste Örebro kommun växla upp sitt stöd till universitetsanknuten forskning i Örebro. Ett mål ska vara att 1 % av kommunens omsättning ska användas till forskning. Det innebär att vi bör ha en forskningsbudget på ca 70 miljoner kronor i dagsläget. Merparten av dessa pengar bör gå till samverkan med universitetet.
Jag föreslår att kommunen under kommande år avsätter tio miljoner kronor per år i olika forskningsprojekt. Jag kan se flera intressanta områden som vi tillsammans kan jobba med. Det gäller att både hitta universitetets styrkor och kommunens behov. Utifrån mitt perspektiv finns det stora kommunala behov inom bland annat dessa områden:
Geriatrik: Genom läkarutbildningens inriktning är det naturligt att åldrandet blir ett av de viktigaste områdena i framtiden. Kommunens roll i omvårdnad och omsorgstagande av de äldre kommer att bli allt mer central. Men vad ska vi göra för att göra rätt? Vad är det som karaktäriserar en frisk ålderdom och hur uppmuntrar vi det friska? Vilka åtgärder ska vi göra för att möta den åldrande med många sjukdomar?
IT i vård och omsorg: Ett av de sannolikt största tillväxtområdena de kommande åren är användandet av IT i vård och omsorg. Det kan handla om allt ifrån kommunikationer med anhöriga för en säker vardag till övervakningssystem för sjuka i behov av hemvård. Här finns enorma möjligheter både för en kommun som behöver effektivisera och rationalisera och för företagare som kan hitta nya marknader, både bland offentliga och privata intressenter.
Integration: Frågorna kring hur vi bygger integrerade städer med hög livskvalitet för fler, utan att inkräkta på individernas egna livsval, kommer att vara central. Men lösningarna på hur man skapar en integrerad stad lyser mest med sin frånvaro. Finns det lärdomar att dra i hur andra länder och städer agerat?
Sedan är det självklart att vi måste fortsätta med jobbet kring effektiv kommunal förvaltning. I framtiden kommer det att vara en central överlevnadsfråga för den offentliga sektorn.
Just nu handlar den lokala universitetspolitiken om vem som lovar mest när det gäller nya studentboenden. Visst är det en viktig fråga, men den är både övergående och tillfällig. För mig handlar lokal universitetspolitik istället om att stärka universitetet som forskningsmiljö. Det kommer att skapa ett annat attraktivare universitet, ett annat rikare och mångfaldigare näringsliv och en stabilare kommunal välfärd.
2010-09-14
Var dags hjälte
Träffade en hjälte idag. En av mina absoluta favoriter. Kan kalla henne Maidie, eftersom hon heter så;) Tror hon är dryga 90. Vi satt hos henne i matsalen på Sofiagården och pratade om några förslag för bättre senior- och äldrepolitik som vi i Folkpartiet har. Bland annat handlar det om mat. Om att alla äldre ska kunna få välja mer och oftare var och vilken mat man vill äta. Jag tror på våra förslag.
Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!
Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.
Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!
Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.
Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!
Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:
1) Bättre mat för seniorer!
Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.
2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!
Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.
3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!
Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.
4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!
Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.
5) Frisk luft-garanti
Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.
6) Fler seniorer i arbete i kommunen
Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.
Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!
Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.
Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!
Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.
Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!
Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:
1) Bättre mat för seniorer!
Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.
2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!
Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.
3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!
Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.
4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!
Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.
5) Frisk luft-garanti
Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.
6) Fler seniorer i arbete i kommunen
Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.
2010-09-13
Folkpartiet lockar!
Det visar sig att Folkpartiet är det parti som kan locka flest rödgröna över gränsen. SIFO har redovisat dessa siffror, bland annat i Svenska Dagbladet. Det vore bra om många tog det steget. En regering med en stark ställning kan skapa den trygghet som behövs de kommande åren, med de stora utmaningar vi ställs inför. Klimatet. Äldreboomen. Konjunkturläget. Integrationen.
Det skulle dessutom minska riskerna för att SD skulle bli vågmästare. En situation med SD i riksdagen är inte något jag drömmer om. En situation med SD som vågmästare vore riktigt illa.
Det verkar ganska klart att socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Tidningen Från Riksdag och Departement har en mycket intressant artikel om det europeiska sammanhang denna kris för socialdemokratin är en del av. Socialdemokraterna har enligt denna artikel tappat både problemformuleringsinitiativet och framtidsfrågorna, liksom relevanta svar för de moderna väljarna.
Intressant, både för lokalpolitiken och den nationella politiken, är att de tre länder där socialdemokratiska regeringar fortfarande finns i Europa, är de tre länder som har allvarligast ekonomiska problem.
Folkpartiet i Örebro har stått för en politik som garanterat både ekonomisk stabilitet och värnandet av den generella välfärden, en politik som garanterat både förändring och utveckling av en stagnerad stad å ena sidan och trygghet för både örebroarna och de kommunalt anställda å den andra.
Det skulle dessutom minska riskerna för att SD skulle bli vågmästare. En situation med SD i riksdagen är inte något jag drömmer om. En situation med SD som vågmästare vore riktigt illa.
Det verkar ganska klart att socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Tidningen Från Riksdag och Departement har en mycket intressant artikel om det europeiska sammanhang denna kris för socialdemokratin är en del av. Socialdemokraterna har enligt denna artikel tappat både problemformuleringsinitiativet och framtidsfrågorna, liksom relevanta svar för de moderna väljarna.
Intressant, både för lokalpolitiken och den nationella politiken, är att de tre länder där socialdemokratiska regeringar fortfarande finns i Europa, är de tre länder som har allvarligast ekonomiska problem.
Folkpartiet i Örebro har stått för en politik som garanterat både ekonomisk stabilitet och värnandet av den generella välfärden, en politik som garanterat både förändring och utveckling av en stagnerad stad å ena sidan och trygghet för både örebroarna och de kommunalt anställda å den andra.
2010-09-12
ÖSK
Såg delvis på DIF-ÖSK, samtidigt som jag lagade mat och vaktade på en racerkrypande 9 månaders. Första halvlek var väl OK. Men andra. Vem hade lagt sömnpiller i sportdrycken? DIF kunde ju formera tre pers runt varenda ÖSKare innan det var dags att passa. Avståndet mellan DIFarna och de försvarande ÖSKarna var meter, ingen närkamp alls...
Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.
ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!
Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.
ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!
2010-09-10
Avtryck
I förra veckan presenterade jag och Ina Lindström våra planer för ridsporten i kommunen. I ett första steg vill vi satsa på Karlslund som centrum för ridsporten. Det har nu uppmärksammats nationellt. Såväl tidningen Ridsport, som Svenska Ridsportförbundet skriver om satsningen i positiva ordalag.
Speciellt intressant är det att båda artiklarna pekar på jämställdhetsperspektivet inom idrottssatsningarna. Under vår ledning har vi på olika sätt uppmärksammat jämställdheten inom idrotten. Jag kan påminna om vår satsning på lika villkor för ÖSK och KIF Örebro när det gäller ersättning för att tjejerna och killarna är förebilder i samhället, att vi satsar på en friidrottsarena där idrottsutövarna ofta är tjejer och att den nya ishallen på Trängen byggs med en tydlig konståkningsprofil.
Idrotten, och därmed folkhälsa och civilsamhälle, har sällan fått så goda förutsättningar på så kort tid som de senaste fyra åren. Jämställdheten märks, såväl i helhet som detaljer.
Speciellt intressant är det att båda artiklarna pekar på jämställdhetsperspektivet inom idrottssatsningarna. Under vår ledning har vi på olika sätt uppmärksammat jämställdheten inom idrotten. Jag kan påminna om vår satsning på lika villkor för ÖSK och KIF Örebro när det gäller ersättning för att tjejerna och killarna är förebilder i samhället, att vi satsar på en friidrottsarena där idrottsutövarna ofta är tjejer och att den nya ishallen på Trängen byggs med en tydlig konståkningsprofil.
Idrotten, och därmed folkhälsa och civilsamhälle, har sällan fått så goda förutsättningar på så kort tid som de senaste fyra åren. Jämställdheten märks, såväl i helhet som detaljer.
2010-09-08
Arbete
Idag var det ytterligare en dag av debatter. Den "största" var på kulturarenan på Vivallaskolan. Örebro Folkhögskola arrangerade.
En av frågeställningarna rörde arbete och sysselsättning. Åter kunde man höra de röda tala om den alarmerande ungdomsarbetslösheten och om hur illa det är ställt med Sverige på grund av regeringens politik. Problemet med detta resonemang är dubbelt.
Sverige har klarat sig bättre än nästan alla andra europeiska länder genom krisen. Sysselsättningen har faktiskt ökat sedan 2006, trots den djupaste lågkonjunkturen på tiotals år. Sverige står starkare ekonomiskt än i princip alla andra europeiska länder idag. Vi kan också läsa i alla media, till exempel DN, att tillväxten är starkare än vad till och med de mest optimistiska räknat med. Visst finns det fortfarande utmaningar och problem, men de är hanterbara, bland annat tack vare en väl genomförd krishantering av regeringen.
Men ungdomsarbetslösheten då? Den är väl hög?! 25 eller 30 % brukar man ju säga.
Då är det intressant att läsa tidningen Från Riksdag och Departement, som i sitt senaste nummer har en beskrivning av vad SCB och Arbetsförmedlingen säger om statistiken. Det visar en helt annan bild. Merparten av den höga arbetslösheten bland unga är en förändring av statistiken som dels innebär att ytterligare en årskull neråt (förr räknade man från 16 år, nu 15 år) vägs in i statistiken, dels att alla som studerar och söker jobb räknas som arbetslösa. Dessa förändringar gjordes 2007.
En av statistikerna säger att den verkliga ungdomsarbetslösheten sannolikt ligger i nivå med övrig arbetslöshet, d.v.s. mellan 5 och 10 %. En helt annan bild alltså av verkligheten. Då ska man också ta i beräkning att de flesta unga är arbetslösa kortare perioder, på väg mellan jobb och jobb, jobb och utbildning eller utbildning och jobb.
I det läge måste man fundera över vilka åtgärder som är mest effektiva. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är det sannolikt. Sänkta skatter och därmed ökad privat konsumtion är det mycket troligt. Bättre universitet och högskolor är det absolut.
Omedelbara åtgärder från dag 1 är det inte. Sådana åtgärder riskerar istället att låsa in ungdomar i längre bidrags- eller stödberoende. Det är alltid en risk att pengarna inte används där de gör mest, eller någon, nytta.
Politik får aldrig handla om att lägga hela livet till rätta för alla. Istället måste varje individ känna att man ställs inför krav, krav som man klarar av. Eller som de gamla socialdemokraterna sa: Gör din plikt (först plikten alltså), kräv din rätt (sen kan man casha in...)
En av frågeställningarna rörde arbete och sysselsättning. Åter kunde man höra de röda tala om den alarmerande ungdomsarbetslösheten och om hur illa det är ställt med Sverige på grund av regeringens politik. Problemet med detta resonemang är dubbelt.
Sverige har klarat sig bättre än nästan alla andra europeiska länder genom krisen. Sysselsättningen har faktiskt ökat sedan 2006, trots den djupaste lågkonjunkturen på tiotals år. Sverige står starkare ekonomiskt än i princip alla andra europeiska länder idag. Vi kan också läsa i alla media, till exempel DN, att tillväxten är starkare än vad till och med de mest optimistiska räknat med. Visst finns det fortfarande utmaningar och problem, men de är hanterbara, bland annat tack vare en väl genomförd krishantering av regeringen.
Men ungdomsarbetslösheten då? Den är väl hög?! 25 eller 30 % brukar man ju säga.
Då är det intressant att läsa tidningen Från Riksdag och Departement, som i sitt senaste nummer har en beskrivning av vad SCB och Arbetsförmedlingen säger om statistiken. Det visar en helt annan bild. Merparten av den höga arbetslösheten bland unga är en förändring av statistiken som dels innebär att ytterligare en årskull neråt (förr räknade man från 16 år, nu 15 år) vägs in i statistiken, dels att alla som studerar och söker jobb räknas som arbetslösa. Dessa förändringar gjordes 2007.
En av statistikerna säger att den verkliga ungdomsarbetslösheten sannolikt ligger i nivå med övrig arbetslöshet, d.v.s. mellan 5 och 10 %. En helt annan bild alltså av verkligheten. Då ska man också ta i beräkning att de flesta unga är arbetslösa kortare perioder, på väg mellan jobb och jobb, jobb och utbildning eller utbildning och jobb.
I det läge måste man fundera över vilka åtgärder som är mest effektiva. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är det sannolikt. Sänkta skatter och därmed ökad privat konsumtion är det mycket troligt. Bättre universitet och högskolor är det absolut.
Omedelbara åtgärder från dag 1 är det inte. Sådana åtgärder riskerar istället att låsa in ungdomar i längre bidrags- eller stödberoende. Det är alltid en risk att pengarna inte används där de gör mest, eller någon, nytta.
Politik får aldrig handla om att lägga hela livet till rätta för alla. Istället måste varje individ känna att man ställs inför krav, krav som man klarar av. Eller som de gamla socialdemokraterna sa: Gör din plikt (först plikten alltså), kräv din rätt (sen kan man casha in...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)